Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

friherre, mineralog, polarforskare

Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
På stationen träffade Edelfelt genast två finnar Bremer och Tammelander (vars mor är född Grahn); Tammelander är en gammal skolkamrat som besökt bergsskolan i Sverige och reste nu ner till Vermland för att ordna metallurgiska analyser för Adolf Erik Nordenskiölds räkning; de åkte samma tåg ända till Laxå; numera träffar man överallt finnar.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6. marraskuuta 1876
*Louis Palander var med på Adolf Erik Nordenskiölds polarexpedition: han frågade om Lemström och Malmberg; hans fru ser mycket söt och behaglig ut; farbror Erik Edelfelt är lik porträtten, medellängd, axelbred och fetlagd, inte alls lik Carl Albert Edelfelt.
Paris d. 14 november 1877 14. marraskuuta 1877
Adolf Erik Nordensköld har varit i Paris och roat sig med Walter Runeberg; de stora hushållsutgifterna bidrar till att göra Runeberg nedstämd.
Fredagen d. 16 nov. 1877 16. marraskuuta 1877
Carl Mannerheim kom redan föregående dag och fann till sin överraskning Edelfelt i säng; Mannerheim hade också otur med Adolf Erik Nordenskiöld, som rest före han anlände; Mannerheim hade i dag med sig två buteljer extra fint bourgogne; föregående kväll hade han tillbringat med Walter Runeberg.
Fragment 1. tammikuuta 1880
Edelfelt förargas av Gunnar på Berndtsons opposition mot Adolf Erik Nordenskiöld; Edelfelt skönjer inflytande från Victor Born.
De förbereder stora festligheter för Adolf Erik Nordenskiöld.
Scribners Monthly har talat med Edelfelt om en illustrerad upplaga av Adolf Erik Nordenskiölds resebeskrivning; bokförläggarna väntar på Nordenskiöld som glupande ulvar.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Det ska ordnas en stor skandinavisk fest för Adolf Erik Nordenskiöld; till först hade "de nötena", en massa brackor [okultiverade människor], inte alls tänkt på att ta finnarna med; Edelfelt har inte tid att delta i festkommittén, men har föreslagit Walter Runeberg och Herman Frithiof Antell.
Paris d. 17 febr. 1880 17. helmikuuta 1880
Adolf Erik Nordenskiöld anländer snart och Edelfelt har lovat teckna matsedel till festmiddagen; han begriper inte hur han ska hinna med detta.
Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20. helmikuuta 1880
Edelfelt har ritat matsedeln för Nordenskiöldsfesten; enligt det senaste telegrammet är Adolf Erik Nordenskiöld att vänta först i mars.
d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Carl Mannerheim väntar på Adolf Erik Nordenskiölds ankomst.
Municipalrådet [kommunalrådet] har röstat igenom 5 000 francs för festligheter till Adolf Erik Nordenskiölds ära; Edelfelt ska rita matsedeln till skandinavernas bankett; geografiska sällskapet deltar också i arrangemangen.
Carl Mannerheim har inte berättat för herrarna om sin knaggliga ställning; han hoppas få några nya uppfinningar lanserade med hjälp av Adolf Erik Nordenskiöld.
Till festen för Adolf Erik Nordenskiöld har de målat svenska och finska vapnen i kolossal storlek; Walter Runeberg har modellerat en kolossal byst av Nordenskiöld; den svenske målaren Hjalmar Norrström leder dekorationsarbetet på Hôtel Continental; både Georg Sibbern och prins Nikolaj Alexejevitj Orloff deltar; Orloff sade sig vara stolt att representera den finska kolonin i Paris; Edelfelt tycker han kunde göra mera, av alla utlänningar har finnarna minst nytta av sin ambassad.
Både l’Illustration och Scribners Monthly försöker förmå Edelfelt att teckna illustrationer till Adolf Erik Nordenskiölds resa; Nordenskiöld är den finne som låtit mest tala om sig i världen.
Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Adolf Erik Nordenskiöld har ännu inte kommit; Vega tycks gå långsamt men säkert; Parispressen, skandinaverna och festarrangörerna börjar tycka att väntan blir lång.
Fragment 20. maaliskuuta 1880
Adolf Erik Nordenskiöld borde komma nu i veckan.
Paris påskdag 1880 28. maaliskuuta 1880
Då Adolf Erik Nordenskiöld kommer får Edelfelt bereda sig på några dagars viftande [festande]; han är en finne som duger till något; rättvist åtkommen ära är något stort.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Edelfelt är alldeles uppe i extasen över Adolf Erik Nordenskiöld; föregående kväll var han bjuden på middag hos Georg Sibbern, där prins Oscar, Nordenskiöld och Louis Palander var hedersgäster; Edelfelt är släkt med Palander, som är svåger till farbror Erik Edelfelt och de träffades senast i Göteborg; under middagen satt Edelfelt mellan Gustaf Cederström och Fredrik Adelborg; Walter Runeberg satt bredvid Nordenskiöld; Sibbern drack en skål för Finland.
Det är stort och uppfriskande för sinnet att vara med en stor man som lyckats som Adolf Erik Nordenskiöld.
Camille La Roncière le Noury inledde festen med ett makalöst tal; "gubben" är närmare 80 men ser ut som "un vrai gentilhomme français" [en riktig fransk gentleman] och liknar "gubben" Haartman; Adolf Erik Nordenskiöld höll sitt tal på gräslig finsk-svensk accent, men publiken hängde sig fast vid varje ord; Carl Mannerheim hade bett honom öva uttalet, men Nordenskiöld hade varit så trött efter resan att han i stället tagit en lur.
Adolf Erik Nordenskiöld var förvånad över att se Edelfelt så gammal och lång; han kunde inte tro att det redan var 10 år sedan Carl Albert Edelfelt dog; Louis Palander kallade Edelfelt sin kära släkting; det är stål i gubbarna och de såg annorlunda ut än alla andra automater, karaktärslösa dockor och narrar hos Georg Sibbern.
I trängseln vid utgången hörde Edelfelt Adolf Erik Nordenskiöld säga på renaste finsk svenska "Aj, jekeln, jag har glömt min paletå".
Följande dag är den stora skandinaviska middagen; i alla bokhandelsfönster hänger Adolf Erik Nordenskiölds fotografi, överallt säljs hans biografi, där händelserna i "le gymnase de Borgo" [Borgå gymnasium] och "la taverne de Tholo" [restaurangen i Tölö] får en ofantlig betydelse; han är dagens hjälte.
Alexandra Edelfelt kan inte begripa hur firad Adolf Erik Nordenskiöld är; alla tidningar och människor talar om honom; Edelfelt hade aldrig trott att det ofantliga Paris för ett ögonblick så kunde koncentrera sitt intresse på en enda person.
Efter middagen gick de till Cirque d'Été, där geografiska sällskapet ordnat fest; de gick in som prins Oscars svit och fick platser strax bakom Adolf Erik Nordenskiöld på estraden; det var storartat, tusentals personer jublade med en hänförelse Edelfelt inte sett maken till på länge; Nordenskiöld stod länge lugn och oförskräckt mitt i salen.
Efter festen for Camille la Ronciere le Noury iväg med Adolf Erik Nordenskiöld till Operan; Pirre Horn, Gustaf Cederström och Alfred Wahlberg, som ville ha ut Nordenskiöld på vift, stod med långa näsor.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Denna vecka har Edelfelt rört sig mest i frack och vit duk; det förvånar honom att han ännu inte fått förstörd mage av allt festande; ingen annan än Adolf Erik Nordenskiöld har varit så firad och allmänt omtalad i Paris, sedan Shahen av Persien, vars besök 1873 hade en ofantlig succès de curiosité [gjorde succé på grund av att man var nyfiken på det ovanliga].
Alexandra Edelfelt har i tidningarna kunnat läsa att den stora skandinaviska middagen hölls för en vecka sedan; den var lyckad, med undantag för Georg Sibberns , "Ciceros", tal; Edelfelt satt mellan Ellan de la Chapelle och fru Lina Runeberg; Ellan fördes till bordet av greve Hans Wachtmeister; där var ungefär 250 personer, bland andra svenska, ryska och danska ambassaderna med fruar, Christina Nilsson, den vackra grevinnan Barck celeber genom Henri Regnaults porträtt, fru Sebel-Lagergren som på sin tid var omtalad i Paris för sin skönhet, kammarherre Adolf Boy med sin vackra men romanska fru, samt målare och rika trävaruhandlare.
Adolf Erik Nordenskiöld, Alfred Nobel, Carl Mannerheim, Gunnar Berndtson och Edelfelt for sedan till "Hemmets altare", Pirre Horns älsklingskrog, där Nordenskiöld fick vila ut.
Adolf Erik Nordenskiölds reception i Sorbonne var storartad och ministerns tal glänsande; Edelfelt gick inte till Conseil municipal [kommunalrådet], trots att han fått biljett av Nordenskiöld; Edelfelt var förbi av trötthet och skulle ha träteckningen till l'Illustration färdig till följande dag.
Adolf Erik Nordenskiöld är fullständig finne, lugn, trygg, lite konfys och den som minst brytt sig om alla fester till hans ära; fransmännen är förtjusta över att han är bevandrad i politik och fransk litteratur, samt har reda på sig, tio gånger mera än Henry Morton Stanley som nu kallas "sauvage" [vilde].
Tidningen Figaro hade velat ställa till en fest för Adolf Erik Nordenskiöld; Nordenskiölds republikanska vänner avrådde honom att anta bjudningen; Figaro har som en följd svängt om i sin rapportering och inlett krig mot Nordenskiöld, som de strax innan höjt till skyarna; det är betecknande för Figaros moraliska halt.
Då Adolf Erik Nordenskiöld träffade presidenten och Victor Hugo hade han varit lika ogenerad som på första bästa studentkalas; på bristfällig franska hade han berättat intressanta saker om sin resa och sina planer; fransmännen anslås av hans trygga naturliga sätt att tala om sin nästa resa.
Victor Hugo hade hållit ett vackert tal till Adolf Erik Nordenskiöld, vid den middag som hållits för några utvalda som Édouard Lockroy och Auguste Vaquerie; Hugo sade att de som öppnar nya stora rutter för att folken ska närma sig varandra är dem som på det mest nobla sätt tjänar civilisationen; månne Nordenskiöld drömde om detta då han gick och "stulade" [stultade] på Frugård.
Edelfelt ska med Carl Mannerheim gå till Gustave Doré med Adolf Erik Nordenskiölds kort.
Edelfelt var bjuden på frukost till Alfred Nobel, Adolf Erik Nordenskiölds värd; Nobel är nitroglycerinens uppfinnare och har gjort en kolossal förmögenhet och bor i ett magnifikt hôtel [residens] i Champs Elysées.
Edelfelt hade rest med Alfred Nobel och Adolf Erik Nordenskiöld till en Monsieur Hecht i Magny, en rik elsassare och god vän till Léon Gambetta; Hecht hade sett Alfred Koechlins porträtt och gav Edelfelt komplimanger; Hecht har ypperliga samlingar.
De republikanska tidningarna har kommenterat Adolf Erik Nordenskiölds politiska landsflykt; man har talat om Finlands förhållanden på slutet av 50-talet; presidenten för municipalrådet [kommunalrådet] sade i sitt tal att han är en stor vetenskapsman kombinerat med en stor patriot; de enda tidningar som varit negativa är de bonapartistiska; Paul de Cassagnac kallade Nordenskiöld "le communard suédois", [den svenska kommunarden] och "le Hartmann suédois" [den svenska Hartmann].
Léon Gambetta bad Adolf Erik Nordenskiöld betrakta sig som en gammal studentkamrat och vän.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Den period av ro och frid som Edelfelt väntade efter Adolf Erik Nordenskiölds avresa har inte infunnit sig.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Efter Adolf Erik Nordenskiölds besök har vetskapen om Finland ökat mycket.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
Hvad Ni måtte ha haft roligt under Nordenskiölds dagarne i Helsingfors. Jag är rigtigt ledsen öfver att ej ha fått se detta och vara med om denna enthusiasm, och tror som Nordenskiöld att det i denna finska hyllning låg en hjertlighet en hemlandsvärme som all verldens ståt ej kunde uppväga. För resten var påhittet med skridskofesten rigtigt lyckadt, tchuktschter, isbjörnar o.a. var ju både originelt och bra. Jag ser i H.D. att den stackars Nordenskiöld varit tvungen att med fru återvända från Hangö för att öfver Hamburg komma till Stockholm. Det är då för olyckligt med Express!
Paris d. 17 april 86 17. huhtikuuta 1886
Madame Kahn heter Hecht i sig själv; hon är kusin till den förmögna familjen Hecht, som Edelfelt träffat genom Nordenskiöld; Madame Kahn har varit daglig gäst hos gamla markisinnan de Chambure.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1. tammikuuta 1891
I går afton hade Wieselgren sagt till en tiotal herrar att sammanträffa på hôtel Phoenix för att höra en ung Scholander (son till arkitekten) sjunga Bellman. Sedan jag ätit middag med Saltzman gick jag dit upp, och träffade der W. Runeberg, Wieselgren, Nordenskiöld, H Hildebrand, Reinhold Willebrand, Börjeson en dr Stolpe, dr Nyström (icke Anton) mfl –
St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
Nordensköld är här för affärer och reser med oss i morgon till Berlin sedan vi ätit frukost hos G. Mannenheim. –
Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4. maaliskuuta 1893
Från Pburg togo vi Sleeping, och hade det briljant till Eydtkuknen. Det finns numera 2dra klussens sofkupéer som äro magnifika. Vid tyska gramen började besvärligheterna. Först koleraundersökninggen, som för oss, som kommo från Finland gick temmeligen lätt, men som var högst bråkig för öfriga ryssar – alla deras saker togs ut, kastades huller om buller i karboldränkta kärl och öfversprutades ytterligare med karbol af ett tiotal gummor med karbol i vanliga sifoner, ett garde som då det tyst och militariskt stäldes upp i ett led efter väl förrättadt värv såg ytterst komiskt ut. Emellertid fingo vi med Nordenskiöld stå ungefär en timme i ett skildt uppförd tält för att vänta på vår tur. Man nöjde sig bara med att desinfektena våra saker utanpå. – Och så sutto vi 4 (vi och två tyskar) i en kupé till Berlin – Sparre sof men jag fick ej sträcka ut mig och kunde derför ej få en blund i mina ögon. –
Nordenskiöld har bjudit oss på frukost i morgon. Jag har talt med honom om Stockholmsresan, och fastän han alltjemnt varit tillsammans med Rydberg och Nordenfalk, har han ej hört dem "puttra" en enda gång. Han ber mig visserligen komma med för att få ressällskap men de der kolerahistorierna gjorde att jag beslöt mig för att först resa till Paris. Det blir kanske så konstigt att resa i maj fram och tillbaka, att jag nu tar det säkra för det oräkra, nu reser till Paris, via München och försöker att vara på återväg igen den 30de maj.
Nordenskiöld vill gå med oss på tafvelsamlingen i morgon och har i gengäld gifvit oss anvisningar på mycket inteesanta eskimåsaker o. d. i Volkerkunde museum.
I dag är N. på stor middag hos någon magnat.
Nordenskiöld sjunger alltjemnt fr. Evas lof: det är en sådan präktig flicka det är slutrefrängen.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Om jag är dagens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska ansträngande att tala vackert och representativt med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer, herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag i somras kriticerade de sociala pligterna såsom förhindrande ett intelligent och intimt sällskapslif. Jag är alldeles af samma mening – men det ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore alldeles hörande till litet större städer och alldeles oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre flere på en gång, ty det är fördelaktigare både för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon "klubbad" björn varit med.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Kan Mamma tänka sig att jag i morgon, på Sv. Akademins högtidsdag skall sitta på fru Rydbergs plats – gubben Nordenfalk kom sjelf till mig med detta bud från fru Rydberg – (minnestalet gäller honom V.R.) – Det kunde jag då aldrig drömma om! Jag kommer nog att ha många bekanta der: Snoilsky, Nyblom, Nordenskiöld, Warburg G. Wennerberg – och Reinhold Leuhusen, som skall komma dit med kronprinsen och småprinsarne.