Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

rysk tenor

Lähteet

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 125.

Mariinsky Theater

Petersburg annandag jul 1881 26. joulukuuta 1881
Häromaftonen släpade Manzeys mig på ryska operan, der vi sågo det tråkigaste jag hört i musikväg – Boris Godunoff. Orloff, deras förtjusning, bölade och såg ut som en simplare sortens kusk. Det hela var oändligt misslyckadt – fru Etter och jag tyckte det åtminstone, men publiken applåderade som besatt.
Gatschina d. 15 januari 1882 15. tammikuuta 1882
Häromaftonen släpades jag igen på ryska operan, och Paul och fr Sofi bli högst mankerade, om jag ej himlar mig öfver Orloff, Prianischuckoff och hvad alla dessa bölare heta. De sjunga så simpelt att om de hade röster med 8 oktaver och kunde sjunga trestrukna 3 fortissimo, så förefalla de mig odrägliga. I denna opera "Nijni gorodki" förekommer en hymn till rysslands heliga jord. Ingenting kan beskrifva det vrålande som deraf framkallades hos publiken. De tjöto, klappade, stampade – Nog har jag sett kommunarderna komma tillbaka till Paris och hört pöbeln hylla dem, men det var bara barnlek mor dessa panslavistiska och patriotiska utbrott.