Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Intendent för Finska konstföreningen, biblioteksamanuens, författare

Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8. maaliskuuta 1874
Det vore roligt om Alexandra Edelfelt fick av B.O.Schauman höra vad denne tycker att Edelfelt ska skicka hem.
Edelfelt är osäker på om han kan ansöka om stipendium redan i vår eller om han måste vänta till hösten; vad gör han om han då inte får förlängning på stipendiet?; han kan inte räkna med Kalle Holms och August Eklöfs pengar ännu, innan han målat tavlorna; i annat fall får han komma hem och missa ett helt år, mista modet och måla porträtt; om geheimerådet Samuel Antell var i senaten vore han säker på en röst; tror Alexandra Edelfelt att Edelfelt borde skriva till B.O.Schauman för att få upplysningar?
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16. maaliskuuta 1874
Edelfelt har fått brev från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han behöver därför inte skriva till Carl Gustaf Estlander, som det visade sig inte bemödat sig om att känna till de bådas adresser; B.O.Schauman har skrivit och varnat Lindholm för att "locka" Edelfelt till Paris; Lindholm anser att det vore "utmärkt bra" om han kom till Paris i maj under Salongen, som "är den besta exposition i verlden"; Lindholm lovar också att hjälpa honom till rätta och ordna det så billigt som möjligt; Becker och Lindholm verkar umgås mycket med familjen Antell; Lindholm har resonerat med senator Samuel Antell om att förstora konstnärsstipendierna och om att Edelfelt borde få förlängning; Lindholm uppmanar Edelfelt att arbeta flitigt och påminner om Thomas Coutures ord: "för att blifva en god konstnär, måste man först vara en god arbetare.
Antwerpen d 24 Mars 74 24. maaliskuuta 1874
Ansökningstiden för stipendierna har ändrat; det var en "lyckans skickelse" att B.O.Schauman informerade Alexandra Edelfelt om saken; det gör Edelfelt ont att Mamma, Leonard Serlachius eller Mille (Emil) Cedercreutz kommer att ha "bråk" [besvär] för hans skull.
Edelfelt har fått brev från B.O.Schauman, som uppmanar honom att söka stipendiet; han tackar Alexandra Edelfelt för allt "bråk" [besvär] för hans skull.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28. maaliskuuta 1874
Edelfelt har ett halvfärdigt brev till B.O.Schauman om konstmuseet i Antwerpen; brevet från BOS var vänligt och artigt.
Antw. Påskdagen 1874 5. huhtikuuta 1874
Edelfelt har skrivit till B.O.Schauman om flamländsk konst; han har också frågat om råd för hur han ska transportera torsen och kompositionerna till Finland i maj.
Antwerpen d. 17 April 74. 17. huhtikuuta 1874
Edelfelt anser som Alexandra Edelfelt att det vore oklokt och onyttigt att dementera den Schaumanska notisen, då den till största delen är riktig.
Antwerpen d 22 April 74. 22. huhtikuuta 1874
Edelfelt skulle gärna vilja ha svar av B.O.Schauman om det lämpligaste sättet att skicka målningen till Finland.
Resultatet från konkursen [tävlingen] har kommit och Edelfelt fick tredje platsens prix d’exellence; i alla kategorier, förutom i expression, placerade han sig bland de 6 främsta; i målning var placeringen: 1. Pieter Frans de Beule, 2. Aloïs Boudry, 3. Peeters, 4. Émile Claus, 5. Edelfelt, 6. Léon de Pape; tänk att han placerade sig före Sidney Adams, Jozef Van Rijssel, Nicolaas Staffelaar och Jules Dubois; en ung skulptör, Monsieur Lambeaux tröstade Edelfelt och Adams för deras 5:e och 6.e placering i komposition med att deras kompositioner avvek från de akademiska reglerna, men var de första i originalitet och teckning; som Alexandra Edelfelt ser är han hjärtligt glad över framgången; det är bäst att inte nämna om hans 3:je prix d'excellence för B.O.Schauman innan resultatet finns i svart på vitt i den tryckta katalogen.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Varför skriver inte B.O.Schauman om hur Edelfelt ska sända tavlorna?; han tar med kartongen och torsen till Paris och ber Adolf von Becker om råd; försändningen kommer därför först i slutet av maj till Helsingfors.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4. toukokuuta 1874
I katalogen står både Émile Claus och Edelfelt under rubriken "medaille de vermeil" [medalj av förgyllt silver], men det är bara den första som får medalj, medan de två andra får nöja sig med äran; det grämer Edelfelt att inte bara hans hemort stavats fel, Helsingford, i katalogen, utan även att det anges ligga i Ryssland, fastän han uttryckligen skrivit Finland (Russie) i matrikeln; han behöver inte skilt sända de olika elevernas nationalitet till B.O.Schauman i och med att hemorten är angiven i katalogen.
Paris d. 8 Maj 1874 8. toukokuuta 1874
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt meddela B.O.Schauman att tavlorna snart är på väg till Helsingfors; han ångrar inte att han tog dem med sig, i och med att Adolf von Becker fick se dem; han slutar brevet för att pappret, bläcket och pennan är så dåligt och ber Mamma hälsa alla.
Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
B.O.Schauman har infört en oriktig notis om Edelfelts placeringar i tävlingen i Antwerpen.
Tavlorna har Edelfelt redan sänt till B.O.Schauman genom konsul Klingström i Lübeck; Alexandra Edelfelt får betala frakten med pengarna han fått av Calle Holm.
Paris d. 24 Juni 1874. 24. kesäkuuta 1874
Edelfelt ska skriva till B.O.Schauman och tacka för allt besvär han gjort sig med Edelfelts målningar.
Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Cajus Cajander publicerade Edelfelts beskrivningen av le Sphinx i Borgåbladet; han hoppas att Cajus redigerat "de fattiga raderna" så att de inte får alltför mycket kritik av den litterära klicken med Rappe och Snabeling, Schauman, ”Borgås Svenska akademi”.
Paris d. 11 Augusti 74. 11. elokuuta 1874
Edelfelts flicka (Calle Holms tavla) blir mer och mer färdig; huvudet och händerna orsakar ännu bekymmer; Adolf von Becker menar att tavlan ännu saknar ljus och effekt; det är svårt att måla egna tavlorna, man får oftast nöja sig med oerfarna modeller; Alexandra Edelfelt skall inte vänta sig något mästerverk; han är rädd för den finska kritiken, som inte inser att han är en nybörjare; han hör B.O.Schauman, Fredrik Cygnaeus, Fredrik Berndtson, Emil Nervander och Karl Viktor Bremer fälla sina kommentarer om att de väntade sig något mera storartat som Marius på Carthagos ruiner eller någon stor Mogul.
Paris d. 26 Augusti 74. 26. elokuuta 1874
B.O.Schauman har i all välmening men i enfald föreslagit att Edelfelt åker till Florens för att studera; Edelfelt blev indignerad då Berndt Lindholm visade ett brev från BOS, där denne beklagade att Edelfelt lämnat Antwerpen och att han sökt sig till Jean-Léon Gérôme.
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
B.O.Schauman har än en gång skrivit till Berndt Lindholm och beklagat att Edelfelt är i ”detta förskräckliga Paris”, under Jean-Léon Gérômes "fördärvliga" ledning och riskerar gå förlorad för konsten; även fransmännens värsta fiende tyskarna erkänner att den franska konsten är överlägsen; Schauman har en snedvriden bild, där Italien är idealet, man skall åka till Tiberns strand och sällskapa med alla världens skandinaver i Rom; Thomas Couture har aldrig varit i Italien och kan ändå mäta sig med Robert Wilhelm Ekman och Erik Johan Löfgren i europeisk ryktbarhet; Italien är renässansens vagga, men Grekland är antikens, Egypten, Persien och Assyrien den äldsta konstens, borde han därför även resa till Nineves ruiner?
Edelfelt vet inte hur han ska få sin tavla exponerad på Konstföreningen då B.O.Schauman lär vara i Stockholm.
Paris d. 2 November 1874. 2. marraskuuta 1874
Edelfelt har fått brev av Alexandra Edelfelts med utklipp av den gynnsamma Schaumanska kritiken av hans tavla; "Det var ju tirr tirr bom bom så att det håller om min anspråkslösa tafla".
Edelfelt har träffat Mille (Emil) Cedercreutz varje dag; häromdagen åkte han med herrskapet Cedercreutz till St Cloud, som är Edelfelts favoritort i närheten av Paris; ikväll skall fröken Maria och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Français, medan Mille kommer till Edelfelts; Mille läser den Schaumanska kritiken och har roligt åt B.O.Schaumans uttryck.
Paris d. 19 Nov. 1874 19. marraskuuta 1874
Edelfelt har fått ett "långt och hjertligt" brev från B.O.Schauman, som varnar honom för "tidens falska riktningar"; BOS beskärmar sig över studierna att teckna naken modell "hur jag ryser då jag tänker på alla dessa nuditeter i franska afdelningen i Wien!"; BOS borde veta att allt sedan renässansen har i alla länder alla studerat naken modell.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23. marraskuuta 1874
Hippolyte Flandrin är Edelfelts (och Carl Gustaf Estlanders) favorit bland konstnärer som målar religiösa motiv; B.O.Schauman verkar inte känna till honom, J.A.D. Ingres, Paul Delaroche och många andra ur den franska skolan; dessutom är det vågat av BOS att kalla Léon Bonnat, Alexandre Cabanel och Jean-Léon Gérôme för "storheter för stunden"; Edelfelt skall skriva ett artigt och övertygande brev till honom.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
I Jean-Léon Gérômes ateljé finns en stipendiat från akademin i Florens; denne säger att det inte finns något tecken på modernt konstliv i Italien; storheter som Stefano Ussi har inga ateljéer och ställer ut i Paris och Wien; varje italienare med talang kommer till Paris eller München för att studera; ändå har B.O.Schauman föreslagit att Edelfelt åker till Italien, propositionen är så enfaldig att han inte mera vill tala om det.
Fragment 1. toukokuuta 1875
Det förvånar Edelfelt att tavlor inte kommit fram till Helsingfors, de skickades den 8 maj; han ska skriva till B.O.Schauman.
Rôm. 6te Maj 1876. 6. toukokuuta 1876
Det är B.O.Schauman som åtagit sig att sköta fotografierna; Edelfelt har talat med Pietro Krohn om fernisseringen av bilderna; det vore bra att få Adolf von Becker eller någon annan målare att göra fernissan, så att de sedan kan föras till fotografen; Edelfelt ville gärna få fotografierna för att visa dem åt Krohn och Walter Runeberg; han vill också genom sina kamrater eller hovrådet Alexander Tanninen få reda på Hjalmar Munsterhjelms adress i München; kanske kommer han på vägen till Paris eller upp att passera München; han ber Alexandra Edelfelt hälsa systrarna och alla andra; Krohn hälsar.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11. lokakuuta 1877
Som Alexandra Edelfelt vet var Bos (Berndt Otto Schauman) och Carl Armfelt Edelfelts reskamrater; han gav skissen Miss Mary åt Bos, som blev mycket glad; då de anlände fick de inget rum hos Bäckmarks utan C. Armfelt och Edelfelt fick ett gemensamt, stort och dyrt rum på Societetshuset.
Gustaf Philip Armfelt var sjuk, men ville ändå följa med till aptekar Arvidson och kyrkan; Edelfelt ville snabbt komma till kyrkan och slottet och led därför av Gustaf Philips och Bos (Berndt Otto Schaumans) prat hos aptekar Arvidson; slutligen kom kyrkvaktmästaren med nycklarna.
Paris d. 29 maj 1878 29. toukokuuta 1878
De [Gustaf Philip Armfelt och Gunnar Berndtson] stör Edelfelts tankar genom att prata om Adèle Ehrnrooth, B.O.Schauman och Konstföreningen.
Paris d. 28 april 79 28. huhtikuuta 1879
Edelfelt kunde sända tavlan till Stockholm, där det svenska ämnet borde väcka intresse; han ber Alexandra Edelfelt fråga B.O. Schauman om denne kunde åta sig att skicka tavlan till Åbo, där man skulle ställa ut den och inkomsterna skulle täcka fraktkostnader och emballage; i Stockholm har Johannes Jæger lovat sköta alla bestyr; tavlan behöver komma till Stockholm före juni, då alla människor är bortresta; om ingen köpare dyker upp sänder han tavlan till München, förutsatt att den kommer dit före den 22 juni.
Paris d. 17 maj 1879 17. toukokuuta 1879
Det gör Edelfelt ont att hans tavelförsändning till Stockholm ger Alexandra Edelfelt så mycket huvudbry; Axel Antell har i tid blivit ombedd att sända tavlan från Petersburg; Edelfelt skall skriva till Johannes Jæger, det lönar sig inte att sända telegram; han skall också uppvakta Bos Schauman med en epistel.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10. heinäkuuta 1879
Edelfelt hoppas B.O.Schaumans expediering av tavlan går bra; adressen borde ha varit Luitpoldstrasse 3, till kommittén för internationella utställningen [i München]; i Köpenhamn fick Edelfelt brev från Pjotr Iseeff som sade att tavlan redan hade avsänts till Helsingfors.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Jacob Ahrenberg och Bos Schauman har skickat telegram, där de ber Edelfelt skicka något av hans överflöd till konstföreningens exposition [utställning]; ateljén är full, men allt är bortlovat eller bestämt för andra ändamål; Edelfelt vore nöjd om de tog hans snötavla för vad ramen, duken och färgerna är värda.
d. 24 Januari 1881 24. tammikuuta 1881
Jag fortsätter för att säga Mamma farväl för denna gång, be Mamma kyssa småflickorna och helsa alla bekanta rigtigt hjertligt. Om Mamma händelsevis ser Schauman, så fråga honom hvarföre han ej svarat på mitt bref. – Och nu au revoir Atte
Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
Från Bos Schauman har jag haft ett långt och hjertligt bref, en sorts välmenande uppmaning att icke svika idealets fana. Mammas bref med det gamla: "Stora tankar och ett rent hjerta" går mig mera till hjertrötterna, likasåvisst som det bättre uttrycker hvad Bos ändå innerst menar.
Bos proponerar mig att skänka scenen för klubbekriget till Cygnæi villa-museum. Skall jag göra det? Såld blir taflan väl ändå ej och någonstädes skall den komma – detta kunde ju vara bättre ändå än att ha den till vaxduksmatta i köket som Jag proponerade i höstas.
Paris d. 7 april kl 5 e.m. 7. huhtikuuta 1881
Jag har skickat Pasteurs artikel till Mamma, Bos och Dagbladet, samt Croizettes porträtt till Paul Etter och Mamma. Måtte de nu öfversätta artikeln något så när menskligt.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
Jag hade börjat ett bref till Bos, men som jag fruktar att han skickar det till någon tidning och jag omöjligen nu hinner vårda stilen, väntar jag med detta tills jag kommer i lugn och ro till Granada.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Från Bos har jag haft en längre epistel, en slags kommentar till det egendomliga inlägget i tidningarne. Jag måste verkligen säga att Jag var litet förargad då jag såg brefvet från Toledo med denna märkvärdiga appendix af Bos' hand. Först och främst var brefvet illa och slarfvigt skrifvet, öfverdrifna uttryck, floskler och fraser som kunde gå i Bos men som hvarken motsvarade min tanke eller kunna gälla som prof på min stilistiska förmåga. Då man talar till en menniska som ej har "le sens artistique" måste man ju inskränka sig till utrop ty några anmärkningar mot de gamle (jag tror visst ändå att jag håller af dem lika mycket som någonsin han) skulle tas som hädelser. Hvad nu Rafaël beträffar, så reser man ej till Madrid för att se honom. Och upprigtigt taladt spelar Rafael en mindre betydande rôle i denna täflingskamp mellan verldens störste som står att ses i Spaniens hufvudstad. Jag kan dessutom ej, utan att tala mot mitt bättre vetande, ställa honom högre än t.ex. Leonardo och MichelAngelo, för att nu alls ej tala om de primitiva eller de holländska eller spanska mästarne. Jag har ju aldrig påstått att min mening är den rätta; känslan kan ju ingen kommendera, och om jag tycker mera om Julqvällen än om Kung Fjalar, och ger skäl derför, så har ingen rätt att säga att Jag derföre icke är "de bonne foi" eller något dylikt. Det vore väl döden också om jag, trots mitt tankearbete under den tid jag sysslat med måleri, icke skulle ha kommit längre än att måsta ord för ord efterstafva hvad hundrade sagt före mig, den ena mest efter den andra, utan att tänka så mycket hvar och en. Bos håller ett slags förmaningstal till mig, talar om huru "sorgligt" det vore om jag ej skulle ställa Rafaël högst, o.s.v. – Ingenting på jorden kan förhindra mig att ej tycka så mycket om t.ex. Meyerbeer som om flere af de klassiska, och om jag också miljoner gånger hör att afrikanskan och hugenotterna äro mästerverk af första ordningen, så måste jag med handen på hjertat säga att de lämna mig temmeligen kalla. – För mig slår Rafael inom den italienska renaissancen såsom den komplettaste, den stilfullaste, den elegantaste, men – han lemnar mig kall, ty det är skickligt, så elegant och så väl arrangeradt att det rigtigt menskliga, djerfva, upprörande och omedelbara litet gått bort.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
Då storfursten väntas hit i slutet af veckan vore det af vigt att få taflan så fort som möjligt Säg derföre åt Schauman att han telegraferar till mig eller kommissionären i Petersburg – Jag hoppas näml. att taflan verkligen afreser torsdag afton med snälltåget Jacoby menade att storfursten borde se taflan – publiken vore likgiltig sade han, samt att jag skall exponera den på akademin Dock finnes intet hopp i verlden att sälja, ty ingen köper och 1000 rubel för en tafla anses enormt men att supa upp 1000 rubel på en qväll är den naturligaste sak i verlden.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
Om Mamma vill låta Schauman införa notisen om beställningen och Vistelsen här, så gör det. Ryska officiella tidningar lära redan talt derom, men redigera då notisen med honom så att han ej skrifver några dumheter
Berlin (centralstation, Friedrichsstrasse) d. 24 kl. ½ 7 på morgonen 1. tammikuuta 1882
Skrif och säg om Schauman satt det kejserliga köpet i tidningarne – har han det ej ännu, så hindra honom derifrån.
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31. tammikuuta 1882
Här har jag suttit och skrifvit och skrifvit så länge till Bos, från hvilken jag haft en epistel som förbrår mig min långa tystnad, att jag ej kan bli alltför vidlyftig nu, ifall klockan ej skall gå alltför mycket öfver 1 på natten.
Lördag kl. 2 återvände jag till Pburg. Fåfängt väntande bref från Mamma, fann jag en underlig epistel från Bos, der han bad mig säga rent ut ifall jag hade något emot honom – Jag – hvad i all verlden skulle jag ha mot Bos?
torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
God natt, snälla älskade Mamma, helsa hjertligt systrarna och tant Gadd. Schauman skref ett politiskt-filosofiskt bref till mig med Ahrenberg – helsa honom om han träffas. God natt och Gud bevare och välsigne Er Atte.
Paris d. 7 april 1882 7. huhtikuuta 1882
I Berlin begagnade jag mig af en 5 timmars rast för att noga genomse museet, der det verkligen finnes ypperliga saker; jag kände dem förut. Säg Schauman det så blir han nöjd.
Paris 16 Juni 1882. 16. kesäkuuta 1882
I går och förrgår sprang jag hela dagen för Bos Shaumans bok – Portalis, och några andra bibliofiler som jag rådfrågade (Portalis bjöd mig på frukost i går) menade att boken var värd omkr. 500 frcs, emedan exemplaret var smutsigt, illa inbundet och med för smala marginaler – skulle det varit rent, inbundet i maroquin och med större kanter vore det värdt 1500 – att ett exemplar såldes 5000 beror derpå att detta tillhört Marie Antoinette och hade hennes chiffer och namnteckning hvilket mycket förändrar saken. De flesta bibliofiler ha boken Portalis rådde mig derföre att sälja den åt någon antiqvarisk bokhadlare. Jag var hos 6 hvilka alla bjödo 300, 350 o.s.v. den siste bjöd 400 och jag sålde den. De 400 frcs skall jag i Dag skicka Schauman. – Har jag gjort en dumhet? Säkert är att jag ej skulle ha fått mycket mera för den i alla fall, äfven om jag sprungit ännu en dag. – Berndtson och Pasteur ha nu haft att göra med saken ett års tid och det har ej blifvit något af.
Paris d. 20 Juni 1882 20. kesäkuuta 1882
Staten har nu skrifvit att jag. har att lyfta pengarne för min tafla. Således skall jag skrifva till Schauman, då jag skickar [saknar slut]
Fragment 23. kesäkuuta 1882
[saknar början] pengarna för boken (i öfvermorgon) att han talar om detta i Hufvudstadsbladet.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20. marraskuuta 1882
Kejsarinnan såg endast den Schjerfbeckska skizzen, taflan såg hon ej. Något pris var ej fråga om. Är det värdt att tala om detta i tidningarna, förrän expositionen hos Petit går af stapeln. Troligen är detta dock redan gjordt, om Bos fått tag i saken.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
Jag har ännu lust att skrifva till Bos i natt. Jag är ledsen öfver att han tror mig vara dålig patriot, för det jag ej är fennoman. Jag vet dock att jag alltid med stolthet tänker på Finland då jag ser att vi bära oss bra åt hemma eller ute, och med sorg på detta samma kära landet när dumheter och lumpenheten vinner segrar der – att jag vet, att jag, om det gällde, ej skulle vara sämre än de andre i att öppet visa att jag kunde lida och uppoffra något för detta folk och den torfva af jorden, der jag blifvit född och der jag lefvat mina första ungdomsår. – Här som i allt annat gäller det att göra något – icke att hålla tal.
Petersburg torsdag afton 27. joulukuuta 1883
Nu Godnatt. Tack för sist ännu en gång! Säg Schauman att jag är oändligen tacksam för det han tänkt på mig med böckerna.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31. joulukuuta 1883
Helsa alla hjertligt från mig. Önska Bos, Morbror Gustaf och alla bekanta ett godt nytt år – Eder önskar jag det så innerligt som en menniska det göra kan, lika som jag önskar Eder, nu och alltid, lycka och Guds välsignelse Mammas Atte.
Fragment 1. tammikuuta 1884
P.S. Jag skickade i förrgår en spanska tidning, la Epoca, i hvars pariserkorrespondens Blasco har skrifvit om mig. Jag hoppas ni förstår de några raderna som ju ändå likna italienska rätt mycket. Visa tidningen åt Schauman så får han en liten notis i Hufvudstadsbladet. Helsa honom. Atte
Fragment 1. tammikuuta 1884
Jag skickar med några tidningsutklipp. Vill Schauman begagna dem så låt honom göra det.
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Från Bos hade jag ett innerligt och vänligt nyårsbref, hvilket jag i sinom tid skall besvara.
På vägen från Petersburg till Vilna, tisdag d. 29 Jan. 84 29. tammikuuta 1884
Helsa alla, Schauman också jag skall nu börja tänka på måleriet igen
Paris söndag d. 3 februari 84. 3. helmikuuta 1884
Hos Runebergs träffade jag Ida Aalberg som sade att hon skulle resa dagen derpå – Jag telegraferade genast till Schauman och frågade om hon skulle qvarhållas quand même – och fick igår telegrafsvar att hon tyvärr måste resa.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Likaså förkunnade Ville att Bos Strömborg och någon annan ville att Tavaststjerna, Ville och mig uppdra att göra ytterligare förslag på monument på Runebergs graf. Det är svårt, mycket svårt.
Måndag d. 10 mars 1884 10. maaliskuuta 1884
Jag undrar hur ni gjorde med den petersburgska utställningen. Hur ni, Schauman och Mamma, än beslutat, så är jag alltid nöjd.
Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Farväl för denna gång – jag måste måla nu, kl. är 2 och jag skall fortsätta att arbeta i det våta innan färgen torkar. Helsa Annie och Butti samt tant Gadd, samt Schauman om han träffas. Jag är skyldig alla menniskor bref – de få ursäkta mig tills vidare – farväl tusen helsningar från Atte.
Odaterat Berlin 1. tammikuuta 1885
Edelfelt har gått på museer och utställningar; en av utställningarna av färgad skulptur skulle Bos ha kallat intressant, menar Edelfelt.
Paris d. 4 maj 1885 4. toukokuuta 1885
Edelfelt kommenterar krigsrykten; det väntade kriget [mellan Ryssland och Storbritannien] verkar torka in; konstaterar att ett krig mellan "två s.k. civiliserade nationer" vore galet; nu slipper Helsingfors bli utsatt för bombardemang och kejsaren kan komma och se sina söner exercera i Villmanstrand; Edelfelt kan ställa ut på Finska konstutställningen i Helsingfors; undrar om han borde be Fürstenberg låna "På havet" till utställningen; ber Alexandra Edelfelt rådfråga B.O. Schauman .
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
Edelfelt har skrivit till Berndt Otto Schauman om Victor Hugo; han bad Schauman gå upp till Alexandra Edelfelt för att läsa upp brevet för henne; Edelfelt visste inte att Alexandra Edelfelt är i Haiko.
Jarl Hagelstam och Edelfelt fördes till "dödsrummet"; vid Hugos lit de parade tänkte Edelfelt på Napoleon, 1830-talsromantiken, Alexandra Edelfelts tal om romantiken, Annie Edelfelts deklamation på fruntimmersskolan, Hugos texter, Runebergs kritik av Lucretia Borgia; Schauman, Cygnaeus, Tegnér, trikoloren, Marseljäsen, "Frankrikes storhet och ära".
Paris d. 12 januari 1886 12. tammikuuta 1886
Sångerskan fröken Backman, som bor med fröken Oterdahl, har bett Edelfelt om ekonomisk hjälp; Edelfelt har skrivit till B.O. Schauman att han måste tala med Yrjö Koskinen.
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27. tammikuuta 1886
Har fått brev från B.O. Schauman angående Maria Backman: Yrjö Koskinen kan inte göra någonting; igår brev från fröken Oterdahl; Edelfelt kommer att ge conciergen damernas kännetecken så att han inte släpper in dem.
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
Har skrivit till B. O. Schauman att han bara ska använda början av Edelfelts brev till konstnotiser; nu har han publicerat hela brevet om Portalis och Chambure.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18. toukokuuta 1886
Har fått ett lustigt brev av B.O. Schauman, som skriver att han förstår "Lördagskväll vid Hammars" först sedan han sett den franska titeln och reproduktionen i Figaro-Salon; Schauman är förgrymmad över Meyer Söderhjelms och Neiglicks artiklar; Edelfelt antar: troligen för att de inte är "tillräckligt värdigt hållna".
Några tidningsurklipp medföljer; det om pastellerna är till B.O. Schauman; det kan roa honom att la Finlande talas om som en slags konstrival till Frankrike.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3. kesäkuuta 1886
"Granna ord" om Edelfelt i tidningen l’Intransigeant; samtidigt som [tidningsägaren] Rochefort spyr galla över Pasteur; kan Alexandra Edelfelt ge artikeln åt [redaktören] Axel Berndtson; B.O. Schauman har fått tillräckligt för tidningen Finland.
Paris d. 5 juli 86 5. heinäkuuta 1886
Har skrivit tre brev, ett till B.O. Schauman.
Fragment 1. tammikuuta 1887
Edelfelt skickar tidningsurklipp, som Alexandra Edelfelt kan ge åt B. O. Schauman; Edelfelt är själv missnöjd, men det vore bra om Standertskjöld skulle höra om "I Luxembourgträdgården" via tidningarna.
Odaterat [med blyerts: 1887] 1. tammikuuta 1887
Edelfelt ska äta middag med Axel Berndtson; sedan ska han söka upp B.O. Schauman.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Publiken har inte glömt Edelfelts namn; "Dam som skriver brev" på utställningen på Mirlitons har gjort succé; Edelfelt skickar urklipp ur Madame Adams revy, som B.O. Schauman kan vid tillfälle få klippet [förmodligen för att publiceras i finländsk press].
Paris, söndag 13 maj 88 13. toukokuuta 1888
Edelfelt är lättad att märka att B.O. Schauman inte har något emot Edelfelt, trots att Schauman inte har svarat på Edelfelts brev på två månader.
B.O. Schauman är komisk; bl.a. i sina tankar om kvinnofrågan.
Paris 13 juni 1888 13. kesäkuuta 1888
Skickar utklipp ur Kölnische Zeitung om utställningen i Köpenhamn; Bos patriotiska sinne skulle glädas.
Tror att Bos förlorat förståndet sedan han talade i kvinnofrågan; han har inte svarat ett ord på Edelfelts långa brev från i höst.
Söndag afton 1. tammikuuta 1889
Varit på ett gästgiveri i Portas by, fem verst från Saaris igår; Portas är en tavstländsk by, som Bos skulle kalla intressant.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
– Nå Sparres bröllop ser ju ut att ha varit mera grand genre än egentligen hjertevarmt – jag tänker att han nog grubblade litet, ty då och då i Paris "skizzade vi om hans mörka framtid" som han nog såg mörk, men ej ville tänka på. – Jag ser Bos. "i, för et sieni!" den Bos! – men huru kunde han komma objuden?
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Det var rigtigt roligt att komma ut i Europa igen, – aldrig har Stockholm förefallit mig så europeiskt som nu. det beror på vårvädret och de menniskor jag varit tillsammans med. första aftonen var jag med Wåhlin, Heidenstam, Levertin Lotten Seelig och hennes man R. Lundberg, Tor Hedberg och några andra. Det var ett talande om symbolism och Ruskin och litteratur, – högst intressant. skulle Schauman säga. Heidenstam föreföll mig alls ej poseur, och ser trefligare ut än porträttet. Han är mycket lång, röd i ansigtet och går som Juhani Aho. En bra lång näsa här han, men det är ju intet lyte att ha ett väldigt snyte. Levertin är en typisk jude, blek fin hy och litet krokig ödmjuk rygg. –
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Att det var sista gången jag såg gamle vännen B.O.S. då jag var hos honom på sjukhuset (kort förrän jag reste) det hade jag då temmeligen klart för mig. Jag saknar och sörjer gubben – ehuru jag inser att ett lif med denna sjukdom och denna tvungna stumhet skulle ha varit en plåga i längden. Roligt var att vi voro så goda vänner nu på sistone Det var ju alltid hausse och baisse i hans vänskap, men allt sedan sjukdomen var det ej det minsta missnöje oss emellan. Förut hade han alltid några fennomanska små misstankar. Tomt är det efter honom, det är säkert. Hans syn på lifvet och konsten var åtminstone alltid originell. Jag är glad att jag gaf honom Snoilsky till julklapp och derigenom beredde honom nöjet att binda in boken på sitt vis (huller om buller, alla helplancher i slutet) små marginaler o.s.v. Får se huru man skall ta sig ut i hans efterlemnade papper – han har visst gjort en massa anteckningar som skulle tarfva granskning. Ledsamt var att begrafningen försiggick innan jag fått veta om dödsfallet – jag skulle så gerna velat skicka en krans (pr telegraf).
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Ack om Annie kunde köpa mig några af Schaumans böcker som gå till menskligt pris! Stora skalder isynnerhet!