Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk tonsättare, vis-och lutsångare

Lähteet

Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16. huhtikuuta 1884
I lördags, på påskaftonen var Acku och jag bjudna till Runebergs på middag, och sedan var jag på stor soirée hos Reuterskiölds – der det var ganska roligt. Björksten sjöng mycket bra små italienska visor. En fröken Lang spelade ovanligt bra violin och så musicerades der hela aftonen. bl.a. kom en ung Scholander fram med en massa bondvisor på bygdemål, der sjöng gluntar, bellmannar o.s.v.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1. tammikuuta 1891
I går afton hade Wieselgren sagt till en tiotal herrar att sammanträffa på hôtel Phoenix för att höra en ung Scholander (son till arkitekten) sjunga Bellman. Sedan jag ätit middag med Saltzman gick jag dit upp, och träffade der W. Runeberg, Wieselgren, Nordenskiöld, H Hildebrand, Reinhold Willebrand, Börjeson en dr Stolpe, dr Nyström (icke Anton) mfl –
Och så började Scholander sjunga. Han accompagnerar sig på en rigtig Bellmans cittra, hvilket instrument som han fullkomligt beherrskar. I början var jag ej så förtjust i hans sång, men sedan blef jag alldeles galen deri. Isynnerhet de dramatiskt burleska gjorde han ypperligt – spelade traditionelt Bellmanskt accompagnement med imitation af alla möjliga instrument o.s.v. Inom kort hade Bellman Snille farit af med oss allesamman och så var stämningen rigtigt hög och lifvad. Så sjöng Börjeson, Dr Stolpe och R. Willebrand (den sista sämst) också igen Scholander, som isynnerhet brillerade i Movits, i afton står baln – som han sjöng idealiskt. Alltnog från kl. 8 till 2 på natten bara Bellman, med oläsligt någon fransk (gammal) eller italiensk visa som intermezzo. Så var der en dr Leffler som spelade bra piano och accompagnerade Stolpe. Det var en rigtigt rolig qväll. Jag är så glad att jag engång fått höra Bellman sjungen bra af en Stockholmare. Mollbergs paradering så den var bra också – han sjöng 20, 30, 40. Så sjöngo de Magistraten uti Tilze med grymt accomgragnement – helt annorlunda och urfånig så här. Allt efter traditioner i Scholanderska slägten der dennes morfars far känt och hört Bellman och sagt till sin son, arkitekten Nyström, huru han accompagnerade vid den och den takten.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
Med Millaais har jag gjort bekantskap. Han är mycket hygglig och liknar mycken en Mr Darcel som jag sett hos Mme de Lurcy. De ha hos sig af franska statens gobeliner, som ger något extra fint åt våningen. Om torsdag är jag der på middag med Zorns och Unga Scholander, Bellmanssångaren och Palmes. På väggen hade Millet flere af mina taflor, och sade att han reklamerar mig som fransk konstnär.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28. lokakuuta 1891
Der var för resten mycket roligt hos Millets. M. tog mig afsides och sade sig så glada ha fått göra min bekantskap. Mina och Zorns taflor voro i fotografi uppstälda kring borden. Scholander sjöng och spelade, en fröken Barch, uppfostrad i Paris, läste upp eller spelade några franska monologer, rigtigt bra, med rigtig parisisk accent – det var mycket roligt. –
Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28. kesäkuuta 1892
I går var jag inne i staden för att får den der fotografiapparaten af den Sven Scholander och åt middag i all enslighet på Hamburger Börs – midt emot mig sutto Liss Olof Larsson och hans Gumma båda i full dalkostym. –
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12. heinäkuuta 1892
I söndags på e. m hade vi en liten solglimt genom att Sven Scholander kom ut till Rydbergs med sin luta. Snoilskys råkade just vara der och det blef ett sjungande som aldrig tog slut, lyckligtvis, ty det är ändå bra roligt att höra honom. Jag försökte på flickornas vägnar snappa upp finter. Han sjöng en hel mängd nya Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere af Fredmans sånger och nya saker ur ordenskapitlen. Snoilsky var mycket begristrad och Rydberg likaså – jag trodde ej att han var så åtkomlig för Bellman. Fru Svan, som flickorna känna och en ung fröken v. Bahr voro idel begeistring också, likaså grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte vet jag ej. Sven Scholander sjöng utmärkt, isynnerhet mot slutet då han märkte hur entusiastisk publiken var. Rydberg känner mycket väl till Bellman och han kom i diskussion om rätta läsarten af många ställen och ord. – Det var rigtigt roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt det der ligger här i trakten Vi hade alla, trots ösregnet, haft en förnimmelse af sol under det han sjöng. förunderliga magt osv.
Stockholm lördag 16 juli 1892 16. heinäkuuta 1892
Jag har blifvit uppehållen med porträttet just genom vädret. Medelbart genom den snufva som jag plågats af under en vecka (men som nuär öfver) och omedelbart genom det miserabla ljuset. I går var det en slags afsyning af porträttet i det Snoilskys, Montelius, Sven Scholander och Wåhlin voro der för att fotograferas i grupp – Nå, de tycktes alla tycka om taflan – Sven Scholander uttryckte sin begejstring genom omfamningar och utrop. Jag vet bäst hvad som ännu fattas – uttryck och ställning äro rätt bra, men jag måste på 2 dagars arbete i solsken på fonden och det hela. Detta porträtt är börjadt i solsken och det solen som spelar in är just den "raffinerade finhetens kodill potens" i taflan.
I går ansåg jag mig böra lemna sällskapet på Djursholm och Sven Scholanders sång för ett löfte jag gifvit Karl Langensköld Jag kunde ej tala med honom i telefon och reste i plaskregnet kl. 8 till Stockholm. När jag kom fann jag L. färdig att gå och lägga sig. – Mitt lif går åt att gifva förhastade löften; sedan vara en slaf af dem och sist finna att jag plågat mig onödigt. Det regnade så kl. 11 att jag gick på Hotel Skandia och låg der öfver natten. –
I onsdags var jag med Wåhlin och alla herrarne från Nat. Museum på middag hos häradshöfding Montelius ute på Vermdön. Signe Törnebladhs pappa bankfullmäktig och alltid på vippen att bli minister var med – en herre som ser krånglig ut – jag kan så väl förstå hur han blängde argt på pojkarna då han var rektor. Derute var mycket sång. – två doktorer sjöngo Valerius, Franzén och Bellman – rätt lustigt att höra alla gamla bords- och dryckesvisor "goda gosse" o. a. – samt gluntar. – V. Rydberg sade om Valerius och (Bérangerska skolan) i förhållande till Bellman att de äro Sepia teckningar – torra och nyktra med en liten oläsligt i bakgrunden under det Bellman målar i fulltonig färgskala. det var ej illa sagdt? I går hörde jag från 6 till 8 en massa Bellman deraf igen flere nya, sjungna af Scholander. Carl Langensköld sade – ja, nog har Jag hört Scholander sjunga, men jag kan nu inte sentera den der Bellman – det var rätt tänkte jag. –
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Mest af allt frapperar mig ändå arkitekturen. Agi Lindegren, (som verkligen håller på med ramen som jag får i morgon) clason, Boberg, Möller Scholanders svåger, alla unga, yngre än jag äro kanske Sveriges största konstnärer nu. Jag såg Johannes kyrka af Möller och är alldeles förtjust, hänryckt – här, när skola vi få något sådant i Finland? Ahrenbergs Hangö kyrka är ett monstrum – Kiki bygger bättre. Den kan täfla om verldsrekordet i fulhet och idiotism. – Jacobskyrka restaurerad af Lindegren är också utmärkt, Heidenstam må säga hvad hanvill. för resten tar H. som alla andra den lilla broschyren som paradoxen af hvilka man bara må behålla det godt är. –
Scholander är i Köpenhamn.
Kjøbenhavn 9 april 94 9. huhtikuuta 1894
Den alldeles förtjusande salen med röda siden draperier, salen i hvitt och guld – tronerna af silfver och rödt kandelabrar, 5 alner höga af silfver, damernas toiletter, juveler, och så de särdeles upplifvande röda uniformerna i hundradetal gaf något så festligt åt det hela, gladt och grannt – – Bland massan (900 personer) upptäckte jag hvem- jo Sven Scholander som föll i mina armar frågade efter er alla tackade och tryckte mina händer.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Hvad tycker Mamma om Sven Scholander, som i prinsessan Maries minnes bok (som jag har här framför mig) skrifvit "Tu me demandes, Marie, etc. prinsessan sjelf hade mycket roligt åt det, men tyckte det var nog framiljärt. Scholander har emellertid blifvit Dannebrogsriddare, och farit hem med guld, tusentals. Jag skulle gerna ha sett honom hos prinsessan Marie – jag undrar om han omfamnade alla menniskor som hemma i Finland. –
1sta April 1895 1. huhtikuuta 1895
Så att ni hade Scholander i går – jag tycker hvad han omfamnade Mamma hur är det har han med sig Ellans gamla franska sånger? – Om han ännu är der då detta kommer, så helsa honom hjertligt från oss och säg att jag mycket regretterar att ej få höra honom denna gång. Påminn honom fint om böckerna – Han har haft tid att lära dem utan till sedan 2 år.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Medan ni haft Scholander der ha vi haft några koncerter här som mycket framkallade samma stämning som vännen Svens sång. En qvartett af de utmärktaste strängvirtuoser ha gifvit en serie koncerter på gamla instrument – Diemer claver, Delsart viola de Gamba, Taffanel – oboë d'amour hautbois d'amour, några andra vielle, viole d'amour med 8 strängar o.s.v. – Naturligtvis bara Bach, Händel, Lulli, Rameau – men också många vocala saker – visor just i Scholanders stil. Det var utmärkt roligt och vackert. Mamma kan aldrig tänka sig hvad viole d'amour är förtjusande med claver. Det hade en stämning som Jag sällan erfarit – så intensivt, så känsligt och fint. – Goncourt säger att den störste lyriska poet under sjuttonhundratalet hette Watteau – jo, men det fans också andra, och det var just musikerna, de stora. allt det poetiska som finnes hos menniskan, och som ej fans hos sjuttonhundratalets snusförnuftiga, torra lyriker, det fans hos Watteau och hos musikerna. Naturligtvis, tänkte jag alltjemnt på Bellman och Scholander – Utom några melodier som helt och hållet användts af Bellman slutades de flesta sakerna med samma figurer som hos Bellman. – Der sjöngs bl.a. "la belle bourbonnaise" en nidvisa öfver Mme Dubarry – som Bellman tagit som den går och står till: Om himlen mig sku skicka o.s.v.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.