Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk kompositör och musikkritiker

Lähteet

Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Edelfelt talade hela kvällen med John Singer Sargents vackra kusin, Miss Sarah Austin; Julian Alden Weir talade med hennes yngre syster, Mary Austin, som påstods likna Weirs fästmö i Amerika; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om Miss Austin om hon tänker på Hulda Berndtson; Miss Austin har bott två år i Dresden och är därför tyskt sinnad; hon och Edelfelt talade tyska, och språket flöt efter en stund lika bra som när han brukade tala med Schulz och Frédéric Matthæi; hon spelade några stycken av Frédéric Chopin och Robert Schumann på piano under kvällen; hon bad Edelfelt rita i hennes album; på hemvägen var James Carroll Beckwith förargad över att ha fått sitta med en gammal fröken.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Gustave Bourgain kom för att på sin mors vägnar bjuda Edelfelt på frukost med Alfred Grévin, den kända karrikatyristen; Grévin kom inte, men där var en gammal överste och Ferdinand Gueldry; liksom då Edelfelt blev bortskämd av Alexandra Edelfelt hemma, kunde han konstatera att man äter bättre i familjerna än på värdshusen; far och son Bourgain är stora jägare och skulle samma dag på jakt hos den gamla översten i Seine et Marne; unge Bourgain spelar ganska väl violin och han bjöd på ett stycke av Robert Schumann; Gustave Bourgains bror satt på latläxa i skolan och var inte på plats; Monsieur Bourgain kan vara Edelfelt till nytta i framtiden, han har redan rekommenderat Edelfelt hos Monsieur Lucien Marc, l’Illustrations redaktör.
Paris d. 3 februari 1878. 3. helmikuuta 1878
Många tror att en sång är väl framförd då man varierar mellan att sjuga hårt och svagt; de flesta tror att det är poesi då de hör några rim och ord som hjärta och blomma; Edelfelt längtar efter en klar, redig känsla i poesi och musik, på samma sätt som en god teckning i måleri; bara om formen är så förtjsande som hos Heinrich Heine, Robert Schumann eller Frédéric Chopin kan man nöja sig med det "dunkelt tänkta".
Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.
Petersburg måndag 10. joulukuuta 1883
I går voro vi igen på konsert. Petersburgarne äro galna i pianobuller, för Rubinsteins skull – och en helt ung tysk, 18 år som heter d'Albert, ger på så förfärligt att man tror han kan slå hela flygeln sönder och samman – mycket kraftigt spelade han Beethoven, Rubinstein och Weber, men som jag, fattiga okunnig man tyckte, mycket känslolöst Schumann och Chopin. Emellertid var publiken i extas, och gaf honom en stor guldkrans, och fastän man hört piano och bara piano från 8 till 11, tvangs han ännu att spela 2 nummer öfver programmet. Denna d'Albert, liten, ful, otymplig, med en lejonman à la Rubinstein, är dagens hjelte långt mera än Sarasate. "C'est un genie” säga ryssarne, och då är det ej att resonnera emot. Visserligen är han förvånande säker och har en styrka som endast Rubinstein, men detta förfärliga slammer detta hamrande i timtal! – nå ja, jag är nu en okunnig stackare, och vill derföre ej komma fram med mina funderingar Sascha Manzeys och jag voro der. De voro i extas, fullständig extas.
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22. huhtikuuta 1896
I förrgår var jag bjuden af furstinnan Dolgoruki på franska teatern, der ett amatörsällskap låtit uppsätta Schumanns opera Genoveva. (på ryska) Det var mycket intressant bl.a. derför att Wagner på många ställen direkt inspirerat sig af denna opera, – fraser och vändningar bra lika. många trollska saker, men också många longörer – ingenting af Liederna egentligen. Der voro hennes man Dolg. rysligt lång och sittande tyst tänkande på intet just Thekla de Staal, de två fröknarna Wolkoff (ibsenianer och litterära, den yngre la seconde Shakespeare, enl. Madame Sabouroff).