Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk skulptör och tecknare

Granbäck d. 2 Augusti 2. elokuuta 1872
Edelfelt har av borgmästare Calle Holm fått i uppdrag att i Stockholm köpa statyetter; på Gustafsbergs utställning såg Edelfelt "den allra vackraste" "Amor och Psyche"; Johan Sergels liggande "Faun" har inte blivit gjuten på Gustafsberg; däremot såg han Carl Gustaf Qvarnströms "Fiskargosse" och Frithjof Kellbergs "Gosse och faun"; då han återvänder till Stockholm skulle han försöka få Thorvaldsens "Amor och Psyche" återförenade i himlen; Edelfelt ber morbror Gustaf Brandt informera borgmästaren om hans planer.
Paris d. 11 Juni 74. 11. kesäkuuta 1874
Alexandra Edelfelt har kunnat meddela att tavlorna kommit fram; Adolf von Becker är arg för olyckan med Sergels faun; han skyller på tullmännen och "våra ypperliga förmånskassor", som inte har sin like ens i Mesopotamien.
Paris, d 30 Juni 77. 30. kesäkuuta 1877
Epävarma yhteys "Blanca" har fått kritik i le Soir, som han sänder med; kritikern säger att hon inte har "le diable au corps", inte har det "tusen djefla" som Sergell talade om; Edelfelt begriper inte hur man i ett sådant fridfullt ämne kan lägga in någon djärvhet à la Michelangelo; men kritikern uppmuntrar ju också rätt mycket.
Odaterat 19. tammikuuta 1883
Dessa norrbaggar äro odrägliga – och bevisa sig vara de största fantaster på jorden, i det de tro att deras Norge, med 1,700,000 innevånare någonsin betyder något i verlden, utom att de äro en öronpina. Och deras tal om Sverige är så genomförargligt – Ha de någonsin frambragt Bellman och Sergel? Då Björnson gick åt Sverige en gång, fick jag ett anfall att försvara adel i allmänhet och den svenska adeln i synnerhet, – och gjorde det med hela min själs öfvertygelse.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
I "Sveriges historia" [sannolikt den illustrerade "Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar I–VI, del V] finns porträtt av Sergel, Thorild och Bellman, men träsnitten är usla; Edelfelt har gett en för svår uppgift åt Annie Edelfelt; han har bett henne hitta ett porträtt av Thorild; det finns väl i en bok där hemma?
27.2.90. 27. helmikuuta 1890
Portalis bjudit Ellan och Edelfelt på middag på cerclen den 13 mars; det tycks bli en stor middag eftersom damerna ska vara demi decolletées; Portalis har skrivit till Chambure om att han ätit middag med Edelfelt; Edelfelt: något av 1700-tal över Portalis sätt att uttrycka sig, jämför med uttryck som "vår snälle Sergel".
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Stockholm onsdag afton 11. marraskuuta 1896
I akademin är det så märkvärdigt bekant. Gustaf III, Sergel, fru Schröderheim, Breda, Lundberg, Roslin kommer jag nu att se alla dagar.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Rosen tar emot som en suverän med ej obetydlig pose. Livréklädd betjent i strumpor och skor som tar emot ens kort – så föres man i ett väntrum, der det satt en hop folk och väntade. – men jag fördes in först – och der sitter då den lille grefve Georges v. Rosen i all sin herrlighet i ett litet utsökt möbleradt Gustavianskt kabinett med byster af Tessin, Sergel o.a. gobeliner och vaser – un luxe riche mais sévère. Jag påminte honom om att han kategoriskt rådde mig, 1872 på hösten, att slå mig på måleri, och han sade också att han med glädje påminte sig sin siare blick den gången.
Af honom och Looström får jag en Sergels byst af Gustaf d. III – Staten har formen (jag får betala gjutningen bara) – den blir rolig att ha. – om det än blir svårt med utrymmet i Brunnsparken. Men jag har hellre honom än Walter Runeberg, om också den senare är i marmor.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.
Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
Jag målar på Moltke om morgnarna "om mårnarna" som Sergel skrifver men det går ej med vidare fjong.