Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

engelsk författare, dramatiker

Granbäck d. 22 Aug. 72 (Thorsdag). 22. elokuuta 1872
Bildning, intelligens och gott huvud är ord som om de används för mycket blir triviala; det är ungefär som när en obetydlig författare framför en misslyckad vers som om de var tagna ur Shakespeare eller Göthe.
Paris, sönd. Dec. 1877 – fortsatt tisdag. – 9. joulukuuta 1877
Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
Alla kvällar har de varit på teater; det roligaste var Molières l'Impromptu de Versailles på Théâtre français; Coquelin och Got spelade som de världens största komedianter de är; det var roligt att se det fina och förståndiga sätt fröken Sophie Manzey hörde alla grovheter som förekommer i l'Ecole des femmes; även en intelligent kvinna kunde stöta sig vid de ord som förekommer hos Molière, William Shakespeare och Carl Michael Bellman; de är alldeles betagna i Theatre français; fru Alexandra Manzey sade ofta att det var synd att Edelfelt inte kom dit med sin mor.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Det ämnet intresserar mig. Mamma får se mig en vacker dag ta ihop med en stor Rom. och Jul. – men jag gör då af dem verkliga barn – som icke rigtigt ha reda på alla de dumheter de göra – förgiftningshistorien inbegripen. Shakespeares text står alltid framför mig – finns det på jorden något vackrare?
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6. helmikuuta 1886
Under middagen talade Söderhjelm från klockan tio till midnatt: om Eschylos, Shakespeare, Runebergs skaldskap, W. Runebergs europeiska rykte; Edelfelt hade svårt att hålla sig för skratt när han såg på Ville Vallgren och Öhrnberg; Sanmarks och Runebergs uppskattade talet.
Palmsöndag 1887 1. tammikuuta 1887
Fru Leclanché är en verklig parisiska: vacker, exentrisk, pratsam; med ett allvarligt uttryck i ett helt modernt ansikte sade hon att hon bara tycker om 1400-talets renässanskonst i Italien, Wagner i musiken, Dante och Shakespeare i litteraturen; paret Leclanché har tavlor av Botticelli, Francesco Francia, fra Filippo Lippi, en stor vasrelief av Donatello; de har rest i hela världen, de har varit i Sahara, Nordkap, Palestina, Egypten, känner alla vrår av Italien.
Nyårsaftonen kl. 2 e.m. 31. joulukuuta 1889
Talat med Coquelin om Shakespeare; oense: Edelfelt menar att publiken borde få Shakespeare så som han skrev istället för bearbetad; Coquelin talade om "Så tuktas en argbigga" som han ska spela; spelat upp några scener för Edelfelt.
Berlin, den 16 Januari 1891 16. tammikuuta 1891
Jag tycker om den buddhistiska läran om själavandringen. Jag har lefvat förr en gång och då också varit målare, troligen bättre än nu, ty jag känner mig så fullkomligt på mitt eget gebit med dessa de största – de förskräcka mig ej genom sin storhet – och jag känner mig fruktansvärdt, oförskämdt familiär med dem. Att se deras egna målningar är som att läsa Goethe eller Shakespeare i manuskript – hvarje tvekan, hvarje förändring syns, likasom man tydligt märker när penseln blifvit förd direkt af inspirationen, så der med Guds nåde, som det gick så ofta förr, för dessa utvalda, och som det tyvärr, just aldrig går för mig. På nya museet vill jag ej gå, för att ej skämma bort mitt intryck. I Basel går jag och ser på Holbein och låter familjen resa vidare.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Hvad Ibsen gjort för framsteg här sedan ett år. Hos Vallery Radots äro de alldeles utom sig af beundran för Vildanden och Nora! De tala om Ibsen i allmänhet tillsammans med Goethe och Shakespeare och Tolstoi, det var mera än jag hade trott parisarne om.
Djursholm 1 juli 92 1. heinäkuuta 1892
Jag har läst mycket af hans skrifter nu under dessa aftnar – ja det är ädelt och högstämdt men jag vet ej ändå hvad det är som fattas – jag tror det rent konstnärliga det omedelbart hjertenypande – jag blir ej varm af hans skrifter. Han är mycket god och naiv till sin natur, men är mycket blyg och saknar fullkomligt esprit – det är ju sannt att espriten alls ej är af samma slägt som geniet – men jag får ej heller något intryck af geni hos honom. Kanske är jag bara så omenskligt flack och ytlig Hans person som hans diktning är alls ej pittoresk. Jag läser med förvåning en panegyrik öfver R. i Svensk tidskrift af en herre som heter Wetter-lund-ström eller – stedt. Det är som om man läst om Goethe. Är jag då så granslöst oemottaglig för djupt tänkande? Jo åtminstone då tänkandet har lyrisk form – då vet jag att bara Goethe och Shakespeare låta mig glömma system och verldsåskådningar och dogmer, poesin är för mig så mycket att den tarfligaste lillasanning, om, den bär poesins drag är förmer än den djupaste tankegång som kånkar på en tung metrisk form. Om konst talar han gerna, men ofta som den blinda om färgen. Att i dag höra honom entusiastiskt tala om Gustaf den tredje var som att se champagne serverad i tjocka, grå lermuggar.
Paris, måndag 20 mars 93 20. maaliskuuta 1893
I går var jag på middag hos Mme Artôt. Gumman och jag ha sympathi för hvarandra, det käns i luften, och ändå har jag aldrig hört henne sjunga. Men hon är en artist "jusqu'aux boute des doigts" och för resten mycket munter och glad. – Det höll på att bli rigtigt roligt der – der sjöngs mycket – en ung spanska 17 år söt och herrligt röst tog guitarren och började sjunga malagueñas och Sevillassas, frökenTörneblad sjöng litet och så sjöng hela sällskapet (7 à 8 unga sångerskor Mme Artôt och 4 unga herrar – några spanska körer, allt med guitarraccompagnement – så började de unga flickorna dansa "spanska" som lössläppta fålar – men då slog spiritismens demon i dem och från 11 till 2 höllo de på med sina andar. Shakespeare bl. a. var uttråkig, så att jag misstänker att det ändå intet var han sjelf – så föll en herre, en spanjor, i somnambuliskt tillstånd och sade förestående ting i örat på alla damerna med den påföljd att den lilla spanskan började stortjuta – märkvärdigt att de trodde på allt detta fullt och fast. Så klättrade sömngångaren på stolsryggen och rusade genom rummen – alla nästan mörka, så sade han igen något i örat på någon – alla damerna voro mycket uppbyggda, och jag tyckte att det blef uttråkigt!
Fröken Törneblad har stor prestige inom spiritistiska verlden för att hon och Gaillard, operans direktör sett en apparition på samma minut. Deras beskrifningar äro dock litet sväfvande. – Jag tycker det är bra synd med de stackars andarne Skakespeare, Göthe och sådana der – som engång varit så kloka och spirituella, och nu går omkring hvarenda afton på Spiritistiska seancer och skrifva dum- eller åtminstone plattheter. Mme Artôt är ytterst öfvertygad om allt det der. –
I waggonen mellan Stendal och Hannover –, fastlagstisdagen 1895 26. helmikuuta 1895
Jag kan ännu förarga mig åt denna juden Maier-Græfe's säkra sätt att affärda en massa stormän inom litteratur och konst – Shakespeare t.ex. Blott och bart af behof att vara originell
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22. huhtikuuta 1896
I förrgår var jag bjuden af furstinnan Dolgoruki på franska teatern, der ett amatörsällskap låtit uppsätta Schumanns opera Genoveva. (på ryska) Det var mycket intressant bl.a. derför att Wagner på många ställen direkt inspirerat sig af denna opera, – fraser och vändningar bra lika. många trollska saker, men också många longörer – ingenting af Liederna egentligen. Der voro hennes man Dolg. rysligt lång och sittande tyst tänkande på intet just Thekla de Staal, de två fröknarna Wolkoff (ibsenianer och litterära, den yngre la seconde Shakespeare, enl. Madame Sabouroff).