Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk konstnär

Lähteet

Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29. toukokuuta 1882
I går voro vi, Courtois, v. Stetten och jag i vagn i le Bois samt åkte hela eftermiddagen. Seinens stränder äro ändå bland det vackraste i hela verlden. Och så går allt så ypperligt väl tillsammans – De lummiga träden, floden med hundrade eleganta båtar, de fina ekipagerna, de vackra toiletterna i gröngräset, och öfver allt detta, denna grå himmel der solen bryter igenom – nej grå är den ej pariserhimmeln – hvit hellre, ej sorgsen utan glad, distinguerad och – svår att måla, ty alla dessa fina skiftningar äro nästan omöjliga att återge. Och sådana fonder – Mont Valerien, St Cloud, Meudon – det är vackert, vackert. Nog är väl detta ändå den vackraste stad norr om alperna. De som icke förstå denna skönhet äro att beklaga, de ha ej färgsinne.
Paris d 9 Juli 1882. 9. heinäkuuta 1882
Courtois, von Stetten och jag äro ofta tillsammans om aftnarna.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
På eftermiddagen, i skumrasket gingo Courtois, Dagnan, Stetten och jag ut åt Neuilly för att se på öfversvämningarna. Ni ha naturligtvis läst om denna landsplåga i tidningerne. En del af villorna vid l"Ile de la Grande jatte” stå i vatten till andra våningen, Seinen är bred som en liten Neva och träd och alleer sticka upp ur vattnet – Menniskorna som bo i dessa villor få ro fram och åter som i Venedig. Många ha flyttat bort. Jag talte med en gammal Engelsk dam som skulle ro ut till några unga flickor från Indien, som bodde der ute i en villa. – Don't you think Sir, that it is very dangerous to live there in that water for such little girls" sade hon med denna barnanaivetet som utmärker gamla engelska misser. I det samma kom en af de unga indiska damerna roende i en liten canot. Hon såg så innerligen käck ut och var tillika så vacker att vi alla stodo häpna vid denna syn. Hon förklarade att vattnet nu begynte falla ut (hvilket det också gör) att tantens räddsla var onödig, stufvade så gumman in i båten och rodde henne in genom trädgårdsporten och fram till villan. – De värst utsatta platserna äro Ivry, Maison d’Alfort och Grenelle, der tusentals fattiga äro utan husrum och ha fått allt sitt bohag förstört sjelfva Paris har ej lidit vidare af öfversvämningen än att vattnet trängt in i gasrören i Notre Dame trakten, så att der varit kolmörkt nu under två nätter. Kammaren har i förrgår voterat en million åt di öfversvämmade, och en massa subskriptioner äro började fester förestår. Seinen i staden har svullit betydligt, är bred och man har vattnet tätt under broarne, så att ångbåtarne alls ej kunna passera. Emellertid tyckes nu floden ge med sig, och om några dagar blir det väl bra igen. – Detta har naturligtvis sysselsatt tusentals lättingar och nyfikna, broar och quaier stå fulla af dem, och detta ämne utgör allmänna samtalsämnet i staden
Paris söndag d 21 april 84. 21. huhtikuuta 1884
Illustration: Edelfelt utklädd. I början af veckan var jag på ett egendomligt äfventyr. Courtois, Stetten o. jag voro bjudna på bal costumé till en madame Mackay, icke den rika, men också amerikanska. Jag känner henne mycket litet och hade tänkt gå upp på ett ögonblick i frack bara för att tacka för bjudningen. – Emellertid träffade jag på aftonen, då Courtois klädde sig, Alice Regnault som var i Cs atelier för att se på deras kostymer. – "Och ni kostymerar er ej ?" Det är skam för en målare att föredra den fula fracken framför en kostym" – Ja men jag har ingen – Vill ni att jag skall kostymera er på en halftimme och lofvar ni att då gå. Jag vill hålla vad med er att jag skall hitta på något på en halftimme? Vi höllo vad, och så reste vi alla af till hennes Det blef ett sökande i alla hennes gömmor. Betjent och kammarjungfru storskrattade då de hörde hvarom fråga var, jag skrattade och tviflade – men så kom hon fram med en silkesskjorta, knäbandsbyxor af siden, hennes – en sidentröja med vida arma släpptes ut i ryggen röda chelstrumpor, en hvit peruk, en stor hvit hatt – skor hade jag sjelf; så gjordes jag hvit i synen och kunde ännu ej förstå hvad allt detta skulle bli – tills hon förklarade allt under mycket skratt och glam att jag var en mycket stilig "meunier Louis XV". en säck på ryggen och en käpp i hand. Jag såg mig i hennes många stora speglar och fann mig alls ej illa – jag liknade verkligen en teckning af Watteau. – Hela scenen var mycket lustig. Courtois i sin japanska kostum – Stetten som Romeo, jag halfklädd, Alice Regnault som sprang fram och tillbaka stack fast rosetter, sökte i enorma kistor fulla af kostymer, siden stycken, blommor och band, och kammarjungfrun som sydde och sprättade. Hon hade vunnit vadet och jag gick upp på balen der bl.a. Baude mycket beundrade min kostym, som jag nogsamt aktade mig att förklara var Alice Regnaults – Ingen skulle dessutom ha trott det.
d. 23 maj 84 23. toukokuuta 1884
och kl. 6 1/2 har jag bjudit Baude, Courtois och Stetten på middag hos Foyot (der Mamma hvilade sig efter ett långvarigt vandrande i quartier latin och Luxembourgträdgården, mins Mamma?) – en skuld som jag haft sedan länge till dessa tre och som jag nu afbetalar.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
de Gosselin ska fotografera Edelfelt, Courtois, Pauli och Stetten i Edelfelts ateljé, eftersom den är ljusast i huset.
d. 15 december 15. joulukuuta 1885
Edelfelt har börjat fäkta igen med Boije och Stetten; tre gånger i veckan fäktar de; man behöver motionen för humöret och kroppen.
Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
Dagnan har rest med Stetten och "en ung Muenier" till Bretagne för tio dagar; Edelfelt tror att de kommer att få en intressant och produktiv resa.
Paris Påskdagen 1888 1. tammikuuta 1888
I onsdags ordnade de en middag för Courtois, Dagnan, Stetten, Amic; det var en livlig stämning och de talade om konst och musik, om Paris och provinsen; först serverades soppa, sedan lax, filet gardinier, sallad, äppelkaka, ost och frukt; Marguerite hade köpt lax i hallarna, men den var röd inuti, vilket gjorde henne upprörd och Pierre fick fortsätta matlagningen efter laxen.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27. maaliskuuta 1888
Edelfelt gick ut den kvällen för att träffa Dagnan, som har kommit hem från Algeriet; skådespelaren Leborgy hade ställt en loge till förfogande; Edelfelt åt middag med Dagnan, Leborgy, Stetten och Courtois.
Paris 25.4. 89 25. huhtikuuta 1889
Den utställningssal som var ämnad för Finland på världsutställningen har getts åt Tyskland; en okänd person från New York har meddelat Stetten att han donerar 50 000 riksmark för att utsmycka salen.
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16. huhtikuuta 1891
Här blefvo vi naturligtvis mycket väl emottagna af Mme Borget Amic och Stetten, som bor hos dem och sedan (i går) på Santa Maria. Redan i förr går gjorde jag långa promenader med Amic och Stetten – i dag skulle vi ha farit till Grasse om ej vädret varit så osäkert. –
23 april 1891 23. huhtikuuta 1891
En dag i förra veckan (det är märker jag, rysligt länge sedan jag skref sist) var jag med Amic och Stetten på en dags utfärd till Grasse, Gourdon och Sant du Loup – en af de herrligaste dagar jag haft i mitt lif. Ellan kom ej med, och gjorde rätt deri, ty det var 5 à 6 timmars bergsvandring. Hvilken dag och hvilket land.Grasse är gudomligt – bakom det börjar vegetationen att aftaga och så kommer man till Gourdon – ett verkligt örnbo – – derifrån tågade vi ned på en halsbrytande väg som heter Chemin du Paradis till en by som heter Pataca. Der åto vi frukost och drucko Pataca vin ett herrligt musserande hvitt vin, bättre än någon champagne, ty det smakar blommor och vår och kostar 1,50 buteljen. – Vi sutto på en liten terrass omgifven af blommande syrener och omkring oss hade vi de skyhöga bergen Prins Eugen hade varit mycket förtjust Pataca, och vi skickade derför ett gladt oläsligt telegram till honom och fingo ett mycket tacksamt svar dagen derpå. "Merci aimable depeche rappelant soleil, gaité, vin Pataca, camarades.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
*Hos Carlo Stetten var ett mycket fint kalas. Dagnan drack mammas skål. Convives: Courtois, Dagnan Amic v. Stetten och jag.
Paris Lördag 26 januari 1901 26. tammikuuta 1901
Farväl för denna gång. Carlo von Stetten ber helsa. Han kommer och tar mig kl. 6 och så gå vi ut och se på en artistisk föreställning i Montmartre i afton. Helsa alla hjertligt från Mammas Atte.
v. Stetten som utmärkt bra känner Italien råder mig ifrigt att resa dit på några veckor. och lofvar gifva mig alla upplysningar
Paris 24 febr. 1901 24. helmikuuta 1901
Grefvinnan Moltke med sina två söner voro här i går och afsynade porträttet som de funno bra, men hon hade ännu en massa anmärkningar – aldrig får hon sin man tillräckligt elegant och grand seigneur. De voro här visst en timme i går. Den yngre som skall igen fara till Petersburg – hvad han gör der vet ingen, jag antar att det är någonslags affärer, ty den behöfver inte litet pengar. Glad blir jag den dagen det porträttet är borta och hos dem, och den dagen hoppas jag blir onsdag eller torsdag. I morgon kommer v. Stetten och klär sig i hans uniform han har samma resliga och adeliga figur, smärt om lifvet och bred öfver axlarna, och det hoppas jag skall hjelpa mig bra nära slutet.