Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

skald, professor, biskop, ledamot av Svenska Akademien

Lund den 4 September 1872. 4. syyskuuta 1872
Edelfelt och hans sällskap gick till akademiföreningen och bad student Magnus Börring från Malmö visa dem Nilssonska samlingarna, "kuggis" [lokal där examina hölls] och Esaias Tegners rum, där denne skrev om Axel och hans ryska brud; då studenten hörde att Edelfelt inte var tysk utan finne hämtade han docent Pehr Eklund att förevisa dem stället.
På kvällen blev Edelfelt bekant med flera "studiosi", studenter: Axel Koch, Carl af Petersens, Leth, Löfmark och andra av vilka de flesta var från Malmö; efter att han tagit avsked av den tyske professorn Dollberg begav de sig till Esaias Tegners rum, där denne diktat sagan om Axel och hans ryska brud [Axel, 1822]: Edelfelt såg också Tegners exemplar av Iliaden.
Paris d. 17 Februari 1875. 17. helmikuuta 1875
Professorerna Wilhelm Lagus och Jakob Estlander har anlänt; Edelfelt träffade dem på café Suede, där fanns även Adolf von Becker, Arvid Liljelund, Karl Alfred Caveen, Karl Eneberg, samt doktor Esaias Tégner från Lund.
Paris d. 1 Augusti 1875 1. elokuuta 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar [morfar] som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10. heinäkuuta 1879
I Malmö telegraferade Edelfelt till Eljert Mobeck som tillsammans med farbror Alexander Leuhusen mötte honom på Jönköpings station; Mobeck gav honom en gammal paletå och en resemössa för den regniga färden med skjutshästar till Grenna; Edelfelt hade fått rekommendationsbrev till doktor Axel Ulrik Quennerstedt, som rådde honom åka med två Visingsöbor som kommit för att hämta djurläkare Florén; Florén har varit 7 år i Amerika och ett år i Finland; de kom på en timme till Visingsö, där det hällregnat som överallt i Svealand den dagen; Edelfelt hittade Edvard Leuhusen som meddelade att modern Adelaide Leuhusen var i skolhuset på en missionspredikan som hölls av en kolportör från Jönköping; tant Leuhusen kom med guvernaten, fröken Berg, som Edelfelt tidigare träffat hos Ekströms; tant Leuhusen är sig lik och hade tusen frågor om Alexandra Edelfelt och småsyskonen; Edelfelt hämtade med Brita sin nattsäck från gästgiverigården; Visingsö var makalöst vackert, ön är så smal att man ser vattnet på båda sidorna och Öst- och Västgötaland i fonden; Oskar Dickson har inrättat ett stort fasaneri på ön; de flesta skollärare från Jönköping bor därute, bland annat lektor Zellerstedt som var Leuhusens granne på Granbäck; tant Leuhusen trivs på prostgården; prosten är allvarlig och gammal och har i sin ungdom varit adjunkt hos Esaias Tegnér.
Prosten, tante Leuhusen och fröken Berg tyckte det var orätt att ge ut Esaias Tegnérs brev, medan Edelfelt tycker tvärtom.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Fru Smitten har varit 2 ggr gift ena gången 2 dagar, så dog hennes man, andra gången 6 veckor så kreperade också han. Hon är ung ännu talar mycket väl alla språk, har varit öfver allt, känner allt och resonnerar med ofantlig ledighet. Hon hade en stor diskussion med Casimir om konst, hvari jag understödde henne, ty C. hade tydligen orätt. C. förfäktade Tegners skönt är allt hvad snillrikt är – men då vore ju Euklides elementa och Jablochkoffs elektriska ljus, telefonen o.d. skönt och konst. Casimir roddade betydligt i sina utläggningar om le vrai och le beau.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
Af de tegnerska brefven har jag läst en massa, och tycker nästan mest om Geijers och Franzéns.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
Jarl Hagelstam och Edelfelt fördes till "dödsrummet"; vid Hugos lit de parade tänkte Edelfelt på Napoleon, 1830-talsromantiken, Alexandra Edelfelts tal om romantiken, Annie Edelfelts deklamation på fruntimmersskolan, Hugos texter, Runebergs kritik av Lucretia Borgia; Schauman, Cygnaeus, Tegnér, trikoloren, Marseljäsen, "Frankrikes storhet och ära".
Paris, fredag d. 24 februari 88 24. helmikuuta 1888
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
Kl. 4. på morgonen kommo vi till Vermeland, du sköna du herrliga land. Dess likhet med Finland, med Tavastland eller Savolax slog mig mycket. Jag blef alldeles varm om hjertat af denna icke likhet, jag ville nästan säga nej identitet. Några masugnar här och der påminte om att man icke var vid Turengi eller Riihimäki. Eget att Tegner som var från dessa trakter ändå hade ett så "yfverboret" svenskt lynne – icke mera finskt kaukanakukkuiskt. Med Sverige lemnade man alla tankar på Finland, Tegnér, Carl XII och allt sådant. Den svenska naturen är ändå så lik vår – och den norska är det ej det allra ringaste. Det var glödande hett, bergen eller rättare sagdt höjderna borta vid horisonten voro djupt blå, kullarna invid den breda strida Glommen yppigt gröna. trakten bebodd – inga granar att skåda, hvita hus med röda tegeltak – det påminner mig mest om franska Comté. Kyrkorna äro hvita med spetsiga spiror, således annorlunda än i Finland och Sverige, också de.
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Epävarma yhteys Huru går det med Ellans resa. Då hon alltjemnt väntar att hennes Mamma skall komma tillbaka från Saaris. Det ser ej ut som om hon skulle komma snart. Om det ännu är tid d. v. s. om Ellan ej rest, vore det bra om Ni ville samla alla Holbergarne och skicka dem skiljt inlagda med henne hit till Kjøbenhavn – Bojesen har nämligen erbjudit sig att komplettera dem och låta binda in dem i praktband, samt har dessutom lofvat en originalteckning af Tegner.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
På Sv. akademin kommer det nog inte att bli så trefligt som då Franzén och Tegnér läste upp sina saker der – och jag kommer ändå hela tiden att grina i mitt inre åt denna Akademi, der aldrig Thorild, Bellman, Almqvist och Strindberg suttit, men der Calle Nyblom och många andra "Gute Leûte aber Schlechte Musikanten" sitta på guldstolar.