Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

flamländsk konstnär

Fragment, Forts d. 20. 1. syyskuuta 1872
Edelfelt målar i rådsalen, där medlemmarna av Carl XI:s riksråd blickar ned från väggen; i rummet bredvid finns porträtt i naturlig storlek av regenter samtida med Gustaf III, av dessa är Maria Theresia, Ludvig XV och Stanislaus av Polen mästerliga; Edelfelt har blivit betagen i ett porträtt av "okändt fruntimmer" av Van Dyk; han skulle vilja kopiera porträttet av Ebba Brahe; C.J. Adlercreutz porträtt är en kopia av Carl Fredric Breda, efter vilken litografin på Kiala är gjord; porträttet blir ungefär lika stort som porträttet av Wallgren och Edelfelt kan därför inte göra det så stort som morbror Gustaf Brandt önskar; Borgåborna skall i varje fall falla i stum förundran över den grannlåt och de ordnar han skall brodera generalens kläder med.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2. lokakuuta 1873
Antwerpen – Anvers (s hörs) är en stor stad; katedralen reser sig hög; i de trånga gränderna hänger Mariabilder i varje hörn; de finaste platserna i staden pryds av tre målare: Paul Peter Rubens, David Teniers, Anthonis Van Dyck.
Edelfelt gick till Salon d’Anvers, utställningen med levande mästares arbeten, i och med att muséet var stängt; Monsieur Joseph Van Loon köpte biljett och katalog åt Edelfelt och måste sedan ge sig iväg på några brådskande ärenden; om Alexandra Edelfelt varit med skulle hon ha fått se ett kvinnoporträtt målat av Monsieur Nicaise de Keyser; bland historiemålningarna tyckte Edelfelt i synnerhet om Lourens Alma Tadema; "Claudius utropas till romersk kejsare", "Dante ser Beatrice första gången som gosse" och scener från Antwerpens belägring och spanjorernas framfart; på den lediga tiden fram till att undervisningen börjar skall Edelfelt besöka museet och besöka kyrkorna St. Jaques och St. Paul där det finns utmärkta målningar av Peter Paul Rubens, Anthonis van Dyck m.fl.
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8. lokakuuta 1873
För att ge dem där hemma en uppfattning om de ställen Edelfelt dagligen passerar bifogar han två fotografier från Antwerpen; bakom Anthonis van Dycks bildstod syns konstakademiens byggnader; Edelfelt har markerat dörren han dagligen går in genom med en stjärna; huset med Nicaise de Keysers ateljé har en kula på taket.
Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18. lokakuuta 1873
Till sist har Edelfelt sparat Monsieur Jules Dubois (inte den Dubois från Lille vilken han träffade i antikklassen och skrev om i ett tidigare brev); Jules Dubois är vallon men har gått lyceet i Versailles och skulle passera som fransman; fadern är redaktör på Independance Belge; Jules Dubois tycks ha ärvt faderns "skrivklåda" och har bl.a. skrivit en éloge om Antoine Wiertz måleri; Dubois är själv en talangfull målare, men fullbordar aldrig något; han och Edelfelt har tillsammans gått på museet och beundrat Anthonis Van Dycks målningar i Sankt Augustin, före de gick till Rose d'Or för att äta middag; Dubois livlighet och exaltation nådde sin höjdpunkt när de gick till parken och denne deklamerade några franska frihetssånger; även Edelfelt greps av dennes franska livlighet och ropade "bravo", en sympatiyttring som Dubois verkar ha tagit till hjärtat.
På museet är alla målningar gamla; det är med konst som med musik: man måste höra och se många gånger för att kunna uppfatta hela skönheten; Edelfelt ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck med helt andra ögon nu än första gången; man måste också se en målares bästa saker för att kunna förstå honom, vad Edelfelt sett av Rubens i Stockholm och Sankt Petersburg har inte gett någon riktig bild av detta snille; enligt hans landsmän får Rafael, Michelangelo och alla andra stryka på foten för Rubens.
Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8. marraskuuta 1873
Tvärtom är Edelfelt glad att vara i den dugliga och allvarsamma konstskolan och ha mycket arbete som intresserar honom; säkert hade han fått mindre gjort i Stockholm, och här finns en större anda tack vare Peter Paul Rubens, Jacob Jordaens och Anthonis Van Dyck.
Antwerpen d 11 December 11. joulukuuta 1873
Edelfelt har stått och beundrat en tavla av Peter Paul Rubens, vilken denne målade vid 20 års ålder; den snart 20-årige Edelfelt kände svalget mellan sig själv och Rubens, men har också börjat förstå denne; han är också "galen" i hur Anthonis Van Dyck lyckats med uttrycket i Marias ansikte i en Pietà.
Antwerpen några dagar före jul 1873. 20. joulukuuta 1873
Här har Edelfelt de största och ädlaste exemplen; då han ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck njuter han i stora, långa drag den friska atmosfär som omger dessa "stora andar"; han har läst Antoine Wiertz Rubens; Wiertz kallar Rubens målarkonstens Homeros.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8. tammikuuta 1874
På konstmuséet i Antwerpen är det Anthonis Van Dycks ”Pietà” som präglat sig i minnet; Christi lik ligger i Marias famn, som förtvivlat blickar mot himlen; Johannes står tårfylld invid, medan änglarna ser med förtröstan på den döde mästaren eftersom de vet att han skall uppstå ur sin sömn; Peter Paul Rubens har målat samma ämne, men inte lika bra; Edelfelt instämmer med Jules Dubois uttalande om Van Dycks tavla: "Jag skulle ej bry mig om att kunna måla bättre än det der!"
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9. helmikuuta 1874
I stället för tävlingsmomentet i historia har Edelfelt tänkt måla skisser efter Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck på konstmuseet tillsammans med Jules Dubois; han tycker det är synd att man inte får kopiera tavlor i Musée des Academiciens, eftersom han skulle vilja måla av Charles Verlats tavla med Madonnan och evangelisterna; Nicaise De Keyser förefaller klen i jämförelse.
Det mamsell-lika i Edelfelts målning måste han få bort; Jules Dubois gav honom rådet att studera Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck; Edelfelt har under concoursen [tävlingen] tänkt att flitigt gå på konstmuséet för att teckna och måla skisser efter mästarna och på så sätt gå framåt både i målning och komposition.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8. maaliskuuta 1874
Edelfelt har gjort skisser efter Peter Paul Rubens på konstmuséet; han har målat Rubens "makalöst vackra" Pietà; han tänker göra samma sak med Anthonis Van Dycks ännu makalösare version av Madonnan med den döde Kristus i sin famn; han stannar alltid vid Van Dycks Pietà: "On revient toujours, à ses premiers amours" [Man återkommer alltid till sina första kärlekar].
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16. maaliskuuta 1874
Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig för att Edelfelt skall överanstränga sig, de värsta concourserna [deltävlingarna] är nu över; om kvällarna har han concours i teckning och om dagarna har han kopierat i konstmuseet; han har gjort små skisser av Peter Paul Rubens Christus nedtagning från korset och St. Francois sista nattvard; han, Sidney Adams och Léon de Pape har också ägnat mycket tid åt att gå omkring och betrakta tavlorna; "Vad Rubens och Van Dyck dock är stora!"
Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
Nicaise de Keyser hade uppmanat Edelfelt att så länge han är ung satsa på det rent tekniska i måleriet; man kommer inte långt med stora idéer om man inte förmår fästa dem på duken; Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dycks storhet låg i hur de förvärvade herravälde över materialet.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
Olaf Isaksen bjöd på middag för att fira att hans far var kry igen; de talade mest om Peter Paul Rubens och Rembrandt; Edelfelt har intrycket av att Rubens, Rembrandt och Anthonis Van Dyck står närmare nordborna än italienare som Rafael.
Paris d. 26 Augusti 74. 26. elokuuta 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".
Flamländarnas stora mästare Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Gaspar de Crayer borde tilltala personer som inte är så "lärda" i konst; åtminstone anslås Edelfelt mera av dem och spanjorerna Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Jusepe de Ribera, samt holländarna Rembrandt och Frans Hals än av hela den italienska skolan; Edelfelt beundrar italienarna, men älskar de andra; en människa med sinne för konst skall känna sig mera omedelbart berörd av de nämnda målarna än av hela den italienska renässansen och dess store efterhärmare Nicolas Poussin, en målare som Edelfelt med bästa vilja inte förstår.
Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Den första tavlan där hemma skulle bli ett dubbelporträtt av Alexandra och Ellen Edelfelt; han har tänkt på saken då han i Louvren beundrar Anthonis Van Dyck; om det blir bra kan ställa ut det på Parisersalongen om två år.
Paris d. 10 Januari 1875. 10. tammikuuta 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.
Paris d. 13 Mars 1875 13. maaliskuuta 1875
Det är svårt att jämföra genier som Peter Paul Rubens, Rafael, Anthonis Van Dyck, Hippolyte Flandrin, Rembrandt och Paul Delaroche; genom att studera de storas tavlor och fresker lär man känna deras "offentliga uppträdande", medan man genom skisserna förs in i deras ateljéer och får höra dem tala förtroligt om konst.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Axel Borg blir en ypperlig Tizian; en svensk Hjalmar Sandberg blir en Bartholomeus Van der Helst, Hugo Salmson en Anthonis Van Dyck; det fordras lite att göra sådana tablåer bra, huvudsaken är ramen, belysningen och l'esprit artistique [konstnärlig anda]; idag går det av stapeln; det galnaste är att alla medverkande får stå bakom förhänget som packade sillar; Edelfelt har lämnat sidendraperiet som han använde till Blancas kjortel till deras disposition.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
Museet! Det är det bästa galleri i verlden – om ej för en estetiker (de begripa ej mycket) så för en målare. Det är rakt som om alla verldens målare Tizian, Rafael, Moro, Dũrer, Rubens Van Dyck skulle ha beslutat att ställa till en concours för att ej skämmas vid sidan af Velasquez, och deraf har uppstått den makalösaste samling af mästerverk. Här har jag sett den bästa Tizian jag nånsin sett, ett porträtt af Philip II. Och Velasquez – ingen, ingen har målat så i olja och tänk att här finnes ungefär 20 stora taflor af honom. Murillo, hvars bästa saker också finnas här, är bra för mamseller i jemförelse med Velasques – en målarmästare som hette duga.
Madrid d. 12 maj 1881 12. toukokuuta 1881
Om vi äro rigtigt, rigtigt ärliga, så måste vi medge att gamla målerier isynnerhet af 2dra rangen ofta äro fullkomligt onjutbara för oss. Tiden och åskådningssättet voro så helt annorlunda då de kommo till verlden, och dessutom ha århundradens smuts rotat sig in i färgen, fernissan har gulnat och färgerna svartnat. – Detta otrefliga intryck får man alls ej här. Jag har aldrig känt mig så intim med flere af de gamle målarne som här – istället för att tala till dem i vackra estetiska fraser, skulle jag nu vilja prata litet med dem om form och färg och säga dem huru innerligt väl jag förstår dem, ja jag skulle ha lust att bjuda dem på middag eller ett glas manzanilla. Jag har aldrig tyckt så mycket om Tizian som här. Likaså har jag aldrig sett så goda saker af Van Dyck. Det finnes en sal här i huset som bär drottning Isabellas namn. Här sitta Rafael, Velasquez Murillo, Tizian, Van Dyck, Tintoretto Holbein och Albrecht Dürer sida vid sida. Tänk på att alla dessa dukar äro mästerverk, fullständiga mästerverk, och Mamma kan tänka sig hvad det är.
London, 3 juni, aftonen 1884. 3. kesäkuuta 1884
Windsor slottet är en hel stad, i äkta medeltidsstil, med torn och tinnar, höga kracelerade murar, vapenskölden, tornerhjelmar och flere alns tjocka murar. Allt är bibehållet sedan fordom och detta ger åt slottet ett så märkvärdigt äkta utseende, att man lätt kan drömma sig in i 13 och 14 hundratalet. State apartments, som vi gingo igenom, voro icke något märkvärdigt, åtminstone ej rikare än i Ryssland. Waterloo salen var intressant, alla heliga alliancens män målade af Lawrence. En hel sal med bara engelska konungsporträtter af Van Dyck, Carl I och hans familj – deribland många utmärkta, men alla så uselt hängda, att man ej kunde se dem.
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
I Palazzo Brignole Sale är de flesta av familjens medlemmar porträtterade av Tizian, Van Dyck och Bassano.
Wilhelmshöhe d. 1 aug. 1888 1. elokuuta 1888
Gått på museet i Cassel som har Van Dyck, Rembrandt, "små holländare"; roligt men inte lika imponerande som Holbein i Basel.
St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
Helst skulle jag gå till Eremitaget. Jag blef som en annan menniska här jag fick se Rembrandt, Velasques Van Dyck och de andra garçons de talent igen. Hvad måleriet är herrligt, herrligt – då man kan åstadkomma sådana saker. Jag njuter så intensivt af dessa mästerverk att det nästan gör ondt.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
I går var jag hela dagen på Louvren från kl. 9 på morgonen till kl 5. Jag åt frukost på en restaurant i Palais Royal der jag mins att jag var med Mamma och Annie. Det var obeskrifligt roligt att gå omkring ensam bland alla mästerverken deruppe, få tänka och känna utan att förstöra effekten genom att tala. Det är ju ett af de största gallerier i verlden och der fins skatter utan botten. Jag upptäckte saker af sådant småfolk som Van Dyck som jag aldrig sett förut – och Rembrandter som jag icke sett på rigtigt noga och som nu stod för mig som förklarade, strålande. Musikalisk njutning är ju herrliga, det vet hvar och en – tänk då på att bildande konst verkar ungefär lika, endast förnämare, mera personligt och mindre sinligt (det låter som en paradox men det är det ej). – Mamma brukar säga att musiken är den enda konst man ville taga med sig i himlen – var säker på att det fins mycken bildande konst som kan tagas dit med, utan att verka störande, tvärtom: Gud skall småle och igenkänna det bästa i menniskan, som är gjordt efter hans beläte. Italienarne äro de finaste, de mest gudomliga, men också hos de andra fins det detta, qvintessencierade lif som är Gudsmärket, det menskliga arbetet.
Måndag 31 maj 97 31. toukokuuta 1897
och så gick jag på National Gallery ett af de bästa museer på jorden, der jag fråssade och kände mig liten och usel – samt fräck att våga komma och måla porträtt i ett land der Holbeins Van Dyck, Reynolds, Gainsborough o.a. sådana gubbar ha målat före mig.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Sargent har alldeles nog nu af symbolism och Burne Jones. När man ser Burne Jones' sista tafla här i New Gallery, en tafla som betalts med 6000 pund, 150 tusen frcs – så kan man verkligen få qväljningar. Dåligt måladt och pretentiöst. En engel drar fram en pilgrim från ett törnsnår – det skall naturligtvis vara en syntes af det menskliga lifvet, men det är nu inte så förfärligt originelt påhittadt. Och så är det gråviolett och illa tecknadt, svagt. Nej då är det som ett friskt bad att gå upp på National-Gallery här och se på Velazquez och Rembrandt och Van Dyck!
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
Zorn målar kungens porträtt. Vi voro alla tre och sågo på det och slottet. Porträttet blir utmärkt en rigtigt ovanligt utmärkt Zorn, måladt som Van Dyck, öfverdådigt.
Min namnsdag, d. 6 Juli 1898, hos Koki Etter 6. heinäkuuta 1898
Och så vackert upprätt det var. Stridsscenen var öfver all beskrifning bra – arrangerad efter Velasquez tafla "las lansas" med Arras och fästningarne i det blånande fjerran, alla kostymer, fanor gevär o. rustningar efter Velasquez o. Van Dyck; det var bland det mest konstnärliga jag sett i mitt lif. Och så verser skrifna och deklamerade så att man kunde bli hänförd. Hvilken stå konstnär vår vän C. ändå är! Skada att "le beau Christian hvarken var beau eller bra. flickan Roxane deremot söt och alla märkvärdigt bra kostymerade. Ack om jag hade hälften af dessa kostymer till mina Pehr Brahe målningar!