Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

italiensk kompositör

Lähteet

Paris d. 26 april 1875 26. huhtikuuta 1875
Pauline Ahlberg har följande dag bjudit Edelfelt på Guiseppe Verdis requiem på opera Comiques salong.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3. toukokuuta 1875
Edelfelt har hört Guiseppe Verdis mässa, anförd av kompositören själv; han var bjuden av Pauline Ahlberg, de satt på tredje raden; där var en stor orkester, en ordentlig kör och en förträfflig kvartett bestående av två tyska, Maria Waldmann och Teresa Stoltz, samt två italienska sångare; konserten var mästerlig men Verdis musik är "föga originel".
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15. joulukuuta 1876
De har förfärliga musikdiskussioner varje dag på deras matställe; Gustave Courtois, Pascal Dagnan och musikrecencenten känner bara till den klassiska musiken och Richard Wagner; Filadelfo Simi försvarar den italienska tonkonsten; Guiseppe Verdis sista opera Aïda lär vara smörja; Edelfelt begriper inte mycket av saken men håller på klassikerna och medger att Daniel Auber, Gioacchino Rossini och Verdi skrivit mycket "musique bourgoise" [borgerlig musik]; danske Karl Madsen i deras ateljé är en fanatisk beundrare av Christoph Wilibald Gluck.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29. maaliskuuta 1886
Det intressantaste palatset i Genua är Palazzo Doria; beskrivning; amiral Doria, Carl V, Frans I, Napoleon och Verdi har bott där.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28. marraskuuta 1886
Edelfelt har varit på Operan; såg ny opera av Kretschmer: ”die Folkungen”, där musiken var en blandning av Wagner och Verdi; sångerskan i rollen som Karin liknade fru Aspegren; övriga personer i operan var Gustav Vasa, Engelbrekt, Magnus Erikson; abbedissan hette Rosa Nydal; primadonnan heter fröken Papier.
Paris, andradag påsk, kl. 6 e.m. 19. huhtikuuta 1897
I morgon är jag bjuden på Operan af M. Fourton, hvars Vackra fru är svenska (förut gift med en kammarherre Boy) – de äro mycket rika och fina hus här i staden. Tamagno sjunger Otello af Verdi. Jag tar med förtjusning fatt i allt som för ett ögonblick får mig att glömma cette sale peinture – la mienne!