Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

storfurste, son till Alexander II, ordförande för Ryska konstakademien

Lähteet

Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Pjotr Feodorovitj Iseeff beklagade att Edelfelt kommit under julprazniken [julhelgen]; akademins preses, storfursten Wladimir, skulle samma kväll resa till Novgorod för en vecka och Iseeff kunde därför inte presentera Edelfelt för honom; Iseeff uppmanade Edelfelt att uppvakta storfursten nästa gång han kommer till Petersburg.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1. marraskuuta 1881
I går for jag temmeligen outsöfd och med derangerad mage till Zarskoïe. Storfursten kommer alltjemnt och ser huru jag målar, och detta, jemte barnen som ej en half sekund hållas stilla är icke så litet enerverande.
Buistroff var här i dag – och rådde mig, för rheumatism i armen och axlarne att ta ett bad i afton och låta gnida mig med liniment samt ej fara till Zarskoje i morgon. Madame Ellis, som varit här hela dagen åtog sig vänligt nog att telegrafera till general Scanow, Wladimirs hofmästare. Jag har varit litet förkyld – men tråkigt är det att ej kunna resa i morgon. Mamma vet huru allt hvad läkaren säger är Guds ord här i huset, och då detta högre väsen rådt mig att ta badet och hållas stilla är det ej möjligt att tala emot.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
Emellertid skall jag bli presenterad för Storfursten Wladimir så snart han kommer hit. Mamma vet att kejsaren alls ej kommer till Petersburg på hela vintern utan reser mellan Zarskoje och Gatschina.
Då storfursten väntas hit i slutet af veckan vore det af vigt att få taflan så fort som möjligt Säg derföre åt Schauman att han telegraferar till mig eller kommissionären i Petersburg – Jag hoppas näml. att taflan verkligen afreser torsdag afton med snälltåget Jacoby menade att storfursten borde se taflan – publiken vore likgiltig sade han, samt att jag skall exponera den på akademin Dock finnes intet hopp i verlden att sälja, ty ingen köper och 1000 rubel för en tafla anses enormt men att supa upp 1000 rubel på en qväll är den naturligaste sak i verlden.
Tisdag 8 nov. 1881 8. marraskuuta 1881
Taflan är nu på akademin. Jag har beställt ram till Buttis porträtt, som också skall exponeras. Om fredag morgon kl. 10 skall jag vara der i frack och hvit duk för att bli H. K. H. Wladimir förestäld. – Om tre år får jag titeln af professor, hvilket qvittar mig lika. I dag har jag ändtligen träffat Iseeff, som berättat mig allt detta. Många bugningar på ömse sidor, – Jag en stor talent, han ett utmärkt geheimeråd. – Kejsarn kommer ej hit på hela vintern, och låter i allmänhet ingen menniska närma sig.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9. marraskuuta 1881
Nu skall jag gå till Manzeys för att om möjligt göra Schuras porträtt så bra att jag kan visa det åt storfursten. Jag tror att det skulle fröjda Gubben Manzey, som är den trefligaste (näst fru Etter) i familjen, och med hvilken jag kommer förträffligt öfverens.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9. marraskuuta 1881
Taflan är nu lyckligen förd till Akademin, Bertha likaså, (nu infattad i en magnifik ram som Beggrow lånat mig. Hade jag ej sjelf begifvit mig till Akademin i dag, så skulle jag ha fått en ytterst usel plats ibland gipsritningar af eleverna. Nu krånglade jag en stund och fick en enorm sal för mig – måtte de nu blott få vara der, tills Storfursten kommer. I morgon kl. ½ 10 skall jag vara der uppsträckt i frack.
Petersburg fredag 10 9:bre 1881 10. marraskuuta 1881
Mamma må tro att det var ett öde i morgse då jag kl. 10 skulle vara på Akademin för att bli presenterad för Storfursten. Lugna sig, allt gick bra, men det var mera lycka än konst. Igår hade jag sagt till åt Lilli att jag önskade min tvätt, som jag gifvit ut för mera än en vecka sedan. – Tatjana hade emellertid ej åtlydt Lilly, och i morgse befann jag mig derför utan skjorta. Lyckligtvis var kl. bara 8. Tatjana strök en – men o ve – det nötet hade valt en som var alldeles sliten framför. Fru Etter som nyss vaknat, kl. var 9, förklarade att jag omöjligen kunde gå så klädd, och nu blef det ett sökande efter Pauls civilskjortor, alla koffertar i skrubben och på vinden tömdes, och jag stod med andan i halsgropen – slutligen kl. 20 före 10 hittades de eftersökta plaggen, och just i detsamma kom Tatjana med en ny – Jag skulle omöjligen haft tid att på Newsky köpa en ny skjorta – det var således ingen annan utväg än att ta saken lugnt. Istvostschiken körde bra, men först kl. 10 kom jag till akadem. Till min förskräckelse ser jag dörrn stängd och en gorodavoi med långsamma steg promenr utanför. "Welikij Knjas" var der, och ingen fick komma in – men jag tog och öppnade min paltå, visade att jag var högtidsklädd och så steg jag på utan vidare, flög upp för trappan – hejdades af 2ne soldater, som dock tilläto mig stå i en närliggande sal. Här skulle jag ha varit förlorad och glömd, om ej händelsen fört i min väg en rysk målare Kaschiloff, som ej talar annat än ryska, och för hvilken jag förklarade min belägenhet (tänk! på ryska). Samtidigt såg jag att storfursten gick med hela följet in ett rum der mina taflor ensamma voro utstälda, och jag kilade efter på Kaschiloffs inrådan. Jag sprang genom salen och i ett ögonblick stod jag framför hans K. H. under det Iseeff presenterade mig.
Storfursten som just betraktat Bertha, sade till mig på ryska: Jag hoppas ni talar ryska" "Pardon, Altesse, je regrette infiniment de ne savoir assez de russe pour oser le parler" sade jag "Alors c'est le français, le français exclusivement, pas de russe du tout" – Hvarpå jag svarade att jag vid 18 års ålder lemnat Finland, och sedan dess vistats mest i Paris, aldrig haft tillfälle att lära ryska men hoppades att i framtiden lära mig. ryska" Hvarpå gjorde han mig frågor om Gerome, min ålder, frågade om jag var från Helsingfors o.s.v. samt slutligen: Savez vous que vos oeuvres sont tres jolies – qui est donc l'heureux acquéreur de ce petit tableau? Hvarpå jag svarade 'en engelsman Mac Lean i London, – Härefter sade han. "J'espère que vous n'allez pas oublier nos expositions ici, Vos envois nous ont fait grand plaisir" hvarefter han gick
Hela skaran gratulerade nu – de visste nu hvad de skulle säga, sedan storfursten gett signalen. "Mais, Monsieur, le Grand duc est très-content, vous pouvez conter sur nous. – En Botkin, bror till läkaren och den som köpt min tafla var särdeles ämabel – han bad mig komma upp till sig med det snaraste.
Sedan han gått igenom alla pristäfligstaflorna gick han ner i bottenvåningen för att hålla konferensen. Jacoby, Tcherchowsky m.fl. kommo och berättade mig att storfursten menat att jag nu ej kunde få någon utmärkelse emedan jag för några månader sedan fått en titel och ännu ej ens fått diplomet – men nästa april skulle jag bestämdt få en orden eller något dylikt. – Då de sågo att storfursten komplimenterade mig blefvo de naturligtvis strax mina bästa vänner – nåja det betyder ingenting.
Storfursten är ej så särdeles korpulent – ungefär som Gripenberg, och ser särdeles ung ut.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12. marraskuuta 1881
Mamma kan ej tro huru rysligt ledsen jag är öfver att brefven ej kommit fram. Jag hoppas att telegrammet gjort det. Hvad skall man göra – alla bref öppnas på posten, för några år sedan hittades 8 tusen bref med borttagna frimärken i en kloak – och mina reflexioner om saker och förhållanden hålla kanske också på att ruttna någonstans i afgrunden. – Men hur kunde Mamma tro att jag alls ej skrifvit? Och hur kunde Mamma uppta min försäkran att Mamma var min "allra bästa vän" med anmärkning att min försumlighet att skrifva ej bevisade denna sanning. – Om detta ej kommer fram så skall jag från Paris skrifva alla mina impressioner en bloc. De äro så mångahanda – i allmänhet dock under hvad jag väntat. Fick Mamma brefvet om min presentation för Storfursten Wladimir?
Det ledsamma är att jag märker att jag alls ej kan lita på Jacoby. I allmänhet är det sådana intriger och ett sådant ljugande här då det gäller att sjelf komma fram och stöta tillbaka andra, att den, som kommer hit utan att vilja skada sin nästa, känner sig helt beklämd. Jacoby har narrat mig att ej utställa Schuras porträtt förr än den 4 november vid Akademiens högtidsdag – då Storfursten åter kommer, och nu erfar jag att Storfursten alls ej kommer att se på taflorna då.
Några personer mena att jag bordt erbjuda Bertha, fastän den var såld åt storfursten – som gåfva.
Lördag 19 nov. 81 19. marraskuuta 1881
Både i går och i dag har jag stigit upp kl. ½ 7, rakat mig, klädt mig i frack o. hvit duk och begifvit mig af i det ohyggligaste väder till Bangården kl. 9 ½ är jag i Zarskoje åker upp till slottet, en dryg quarttimme och träder in. Först bocka 4 Schweitzare och 2 cuirassièrer, sedan klifver jag upp för trappan och träder in i matsalen, der vanligvis ett 10 tal betjenter i svarta livréer sitta och sofva, derefter öppnar jag salongsdörren, går igenom salongen och har då utsigt in åt storfurstens och storfurstinnans rum, bugar djupt om jag ser någon af dem och fortsätter in i Vinterträdgården. Sedan låter jag kalla på barnen, och börjar – kl. ½ 1 beger jag mig af, tar tåget och är först kl närmare 2 hemma.
Jag har nu ebaucherat taflan, men ännu kan man ej alls se hvad det skall bli. Storfursten är nöjd. – I går kom han 4 gånger in och tittade på mig och mina modeller satte sig ned och lekte med ungdomen, och talte om allt möjligt. I dag kom han direkt från jagten, till hälften afklädd – i ullskjorta och stora jagtstöflar och talte med mig om måleri och dylikt. Berthas porträtt är nu derute och har stor succès.
Storfurstinnan har jag sett bara en gång, första dagen, hon är styf, förnäm, talar franska med sin man och engelska med barnen, allt med tysk accent. Han talar bara engelska med barnen, och jag likaså, så mycket jag behöfver. De äro skämtsamma herrar, komma och kittla mig, fingrera om mina färger o.d. Ack alla barn äro ju precis desamma, höga och låga. Lille Boris öfverraskade mig idag med att peka på sin egen bild på taflan och säga: "that is his imperial highness mister Boris" – han vet således redan att han är en highness – För resten utmärkt söta barn, snälla och lydiga, och när jag ber dem sitta så sitta de – så godt barn göra det. Härnäst skall jag skicka en croquis – taflan är ung. en aln bred och 3 quarter hög – den ena sitter på soffan (Kirill) och den andre leker på en stor björnhud bredvid – Bibeloter, dynor o.d. magnifika bl.a. en stor spetsdyna med kejserliga kronor.
Märkvärdigt att Storfursten är så lugn – de mest oroande nyheter gå om hotelser mot Kejsarn. Gen. Ellis som i dag varit hos kejsarn i Gatschina sade att nihilisterna hotat oupphörligen.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21. marraskuuta 1881
Storfursten och hans gemål tyckas nöjda, åtminstone säga de det alltjemnt, ehuru taflan ännu är ytterst litet framskriden, och i mitt tycke ej rigtigt bra. De finna t.ex. Kirill mycket lik, fastän ännu mycket återstår att göra. Hans hufvud är det enda som är färdigt. Bästa beviset är att de beställt den yngsta gossens porträtt i samma genre. Storfursten kommer sjelf 4 à 5 gånger och ser på målningen under de 3 timmar jag är der dagligen, Storfurstinnan 1 gång. Pojkarne sitta otroligt illa modell, värre än lilla Estlander, och komma och stöka i min färglåda, kittla mig, vilja att jag skall lyfta dem, klänga på stolar och bord – och jag är olycklig öfver att under allt detta kunna göra så litet.
Petersburg d. 26 nov. 1881 26. marraskuuta 1881
I dag arbetade jag ostördt i Zarskoïe. Det är Kejsarinnans namns eller födelsedag och Storf. o. Storfurstinnan voro i Gatshina. Ack hvad det är svårt med dessa små bytingar som aldrig hållas stilla. Fotografierna äro ej tillräckligt lika för att jag skulle kunna kopiera dem. Miss Mill förde mig in i Storfurstinnans rum, eftersom hon ej var der nu. Boudoiren är charmant, magnifik – så när som på taflorna hvilka utan undantag äro dåliga. Ett stort porträtt af Kirill af någon rysk målare – så olikt att det lika gerna kunde vara hvad för en unge som helst – ej ett drag – detta tröstade mig litet.
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
Hör nu på huru det gick i morgse. Vi hade varit på en glad soirée hos Ms i går, och kommo först kl. 2 derifrån. Storfursten hade sagt att jag kunde komma alla dagar, helg- och söken, och jag skulle derföre upp i morgse kl. 7. Litande på Feodor sof jag lugnt, då jag med ens hörde fru Etter ropa: Levez-vous, vite vite, il est 8 h ½. – Sannt!Jag klädde mig på 1 minut och flög af som en narr fick en istvostschik och reste af. Olyckligt är det att bangården ligger så långt borta.
Wladimir Alexandrovitsch kom in flere gånger, såg preoccuperad ut – intet under i dessa dystra tider, men uttryckte igen sin förnöjelse med taflan. Mais ce sera très-très bien. De finna det och då är ju allt bra. Jag bad om att få fortsätta efter ½ 1, och han anvisade mig ett rum der jag kunde vara ostörd. Strax efteråt kom hofmästaren och sade att jag hade att befalla hvad som helst i mat- och dryckväg: nur sagen, nur sagen. Kl. 12 serverade man frukost – Jag alldeles ensam i audiensrummet. – Köttbullar med spenat, kyckling beignet de pomme temmeligen vanligt – vinet utmärkt – derefter kaffe, cigarrer o.d. hvarpå jag gick och fortsatte målningen – Det är så många detaljer som jag kan göra hvar som helst. Storfurstinnan sade att jag ej skulle få börja den lille innan detta vore färdigt, ty hon var så nyfiken att se taflan rigtigt afslutad.
Den äldre gossen Kirill är alldeles utmärkt fin. Han fick nya kläder i dag och afkläddes helt simpelt ända till pajtan midt i vinterträdgården – En sådan liten makalös kropp! – Då den engelska sköterskan läste en saga för dem om en liten flicka som förvillade sig i London, tillspordes de unga om hvad de i liknande fall skulle svara en "främmande herre" "We are the Grand Duke Wladimirs little boys" – Hvart ögonblick frågas jag om någonting och min åsigt måste höras. It's not Mr painter? – Kirill härmar mig när jag grinar och gör grimaser under målningen:Now you make grimaces again! säger han och hotar med pekfingret. – Söta barn äro de, snälla och glada, men hålles ej stilla en minut.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28. marraskuuta 1881
I morgse kl. ½ 10 var jag här, på slottet. Storfursten var återigen inne. Naturligtvis är det mest porträttet som intresserar honom, men han inlägger så mycken vänlighet och bonhomie i sitt tal med mig, att jag måste tro att hans sinnestämning gentemot mig är särdeles fördelaktig.
Storfurstinnan tinar upp allt mera. Det lär vara en klok qvinna men stor inrigant. W. ville först alls veta af "cette allemande" som hans far ville gifta honom med för att få ett slut på ett alltför gladt ungdomslif. – I början kunde han ej fördra henne – tyckte att hon saknade chic o.d. – Hon beslöt emellertid att eröfra honom, blef med ens en af hofvets förnämsta eleganter, och är det ännu. – De äro mycket lyckliga och komma väl öfverens.
Storfursten reser ofta till Gatschina eller Petersburg. Han har ju mycket att göra såsom ordförande i senaten, kommendant af en hel massa trupper, præses för vetenskaps- och konstakademin o.s.v.
Under det jag satt och målade kom en af Ws adjutanter, en ung furst Obolensky och frågade om jag ännu ville åta mig ett barnporträtt sedan de små storfurstarne voro färdiga. Jag svarade att som jag ännu ej på 1 à 2 veckor finge dessa porträtt färdiga jag ej ville bestämma mig ännu. – Han lemnade adressen och bad mig ej säga nej innan jag sett flickan: Elle est ravissante, – et la mère donc! Det är en Mme Miatleff som går och gäller för att vara mycket vacker, rik o. elegant, och hvars lilla flicka skall vara ovanligt söt. Får se när jag gör det!
Man anser att jag ej bör säga något pris åt Storfursten utan be honom bestämma. Jag hoppas att man i alla fall får tid och möda betalta.
När nu nihilistförskräckelsen ger sig skall jag tala om Kejsarinnan med Storfursten Tillsvidare hålla de kejserliga sig uteslutande i Gatschina och lära föga tänka på de sköna konsterna.
Den här blinda flickan här, fröken Ati, är ej behaglig, och detta uteslutande derföre att hon har intressen och pretensioner som alls ej stämma öfverens med hennes lyte. Och om hon funne sig i sin rol, vore ödmjuk, vänlig och anspråkslös, så kunde hon ju, just för olyckans skull, i större mått ha allas sympathier än andra. Men hon, hon drömmer om nöjen, om att bli presenteterad på hofvet hos Wladimir Asch, talar med en ofantlig pretension om sig sjelf, vill ej tillstå att hon är blind, räknar på att stå med i tableaux-vivants samt hvad som synes mig mest fantastiskt – lär ej anse det omöjligt att bli gift! Fru Ellis är litet bråkig – står i spetsen för alla blindanstalter, och talar alltför ofta derom, sysslar med litteratur, o.d. Dock tycker jag ej illa om henne. Hon måtte ha varit mycket vacker, men eländet med den blinda flickan (de ha dessutom 5 andra barn) har grymt tagit på henne, ser man. – De två första åren af flickans lif voro helt och hållet upptagna af operationer hos Græffe i Berlin – rysligt! Emellertid har hon nu hvad man kallar gångsyn, d.v.s. hon stöter sig ej och famlar ej.
Onsdag 30. marraskuuta 1881
I dag i Zarskoïe stor succès. Den yngre, Boris, har nu också blifvit temmeligen lik. Till frukosten voro bjudna: Grefvinnan Schüvalow, furstinnan Bariatinski (båda unga, sågo tappra och ogenerade ut) en grefve Orloff och en do Peroffski (kusin, för resten till kejsarmörderskan). Alla beundrade porträtten, isynnerhet efter frukosten, då de alla voro uppspelta. Storfursten sade: Ça sera ad-mi-rable!
Söndag 4. joulukuuta 1881
I alla fall har jag ju unge Andrej Wladimirowitsch att göra först, och detta kommer nog att ta sina 8 dagar. Storfursten med gemål äro ytterst nöjda med de två äldre. Jag sjelf anser dem lika, färgen mycket fin och vacker, men teckningen af armar och ben skral, hvilket ju ej är underligt, då ungherrarna ej sitta en minut.
Hädanefter stannar Jag alltid i Zarskoje till kl. 1/2 4 och äter frukost på slottet som under denna sista vecka. Jag kan skryta af att äta den bästa mat i ryska riket, ty Storfursten har den bästa kocken, bättre än kejsaren, hvadan också den senare kallar sin bror: mon père nourricier". Jag har smort de kejserliga betjenterna med några rubel och de äro som fioler – artiga och förekommande och springa om hvarandra för att passa upp mig.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6. joulukuuta 1881
Taflan är nu färdig, och såväl han som hon äro mycket nöjda. "C'est excessivement bien, joli de ton, agréablement composé, et parfait comme ressemblance. Surtout Kiki, il est admirable". Mamma ser att Hans K. H. icke sparat på loford. I morgon skall jag göra skizzer till André Jag tror nästan att han kommer att sitta (eller stå) bättre än de andra.
Hon sitter för resten (Miss Mili) och berättar om alla möjliga saker inom familjen. Hennes tant har varit bonne för Kejsaren och alla hans bröder. Hon säger att de två yngsta, Paul och Sergei äro utmärkta unge män. De göra ett så ovanligt gentleman-like intryck – tala engelska sinsemellan och äro så som unge aristokrater borde vara. T.ex. Paul skall om thorsdag vid Georgsfesten aflägga ed, och har till denna högtidlighet inbjudit sin gamla bonne Miss Bride, som bor i Zarskoïe. Gumman refuserade, men storfursten förklarade då att hon måste komma, om han också skulle bära henne från Zarskoïe till Gatschina.
Taflan är verkligen fin i färgen, i det afseendet bland det bästa jag gjort. Botkin trodde att storfursten ej skulle ha något emot att skicka den till utställningen i Moskva – Det vore bättre än annat.
Petersburg fedag 9. joulukuuta 1881
Jag har nu ebaucherat André Storfursten mycket nöjd: Bravo, bravo, cela sera charmant aussi! – Bra att de äro nöjda
Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22. joulukuuta 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.
Petersburg annandag jul 1881 26. joulukuuta 1881
Från Storfursten har ännu ingenting hörts. Jag börjar tro att han väntar att jag en af dessa dagar skall återkomma för att fernissa taflorna. I alla fall är det tråkigt att ej veta när man får pengar och huru mycket.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28. joulukuuta 1881
*Storf. W. har ännu ej skickat något. Kanske vänta han på ramarna
Nå, ändtligen har jag blifvit presenterad för hennes Majestät och i morgon börjar arbetet på Gatchina. I går på aftonen var jag bjuden på Sarah Bernhardt af fru Linder och hemkommen kl. 12 hade jag ett bref från Iseeff med inneliggande telegram från Storfursten Wladimir emot mig. Telegrammet sade endast att Kejsarinnan önskade träffa akad. Edelfelt i morgon kl. 11. första tåget till Gatschina gick kl. 9, och för att hinna till bangården måste jag i väg redan kl. 8.
Kl. närmare 11 kom jag till Gatschina – Det liknar Escorial, stort, stelt, dystert. Mitt telegram från Storfursten hjelpte mig igenom de många skildtvakterna, och jag fördes af en officer genom många korridorer upp till ett rum der jag kunde ajustera mig. Derefter uppskrefs af en annan officer namn, syfte med uppvaktningen o.d. och om en qvart timme kom en lakej och bad mig följa sig. Jag fördes nu till furst Galitzin, öfverceremonimästare, som mycket vänligt tog emot mig, och af honom i en stor sal der alla de audienssökande sutto – Döm om min förvåning då jag bland de många genralerna upptäckte två fullkomliga asiater i stora turbaner en pojke och en äldre man. det var emiren från Bokhara och hans son. Snart satte sig alla i rörelse – först en löpare med stora fjäderbuskar och lång prestav, hvarmed han knackade i golfvet vid hvarje af de långsamma stegen, så en general, så Emiren med son så de öfriga, jag i bredd med en genral som kom direkt från teketurkmenerna, och sist Galitzin. Sal in och sal ut, de äro hundrade – alla rikt möblerade i Louis XVI smak och så korridorer, trappor upp och trappor ned det tog aldrig en ända, allt i samma långsamma takt – tills vi kommo till en dörr der två soldater och två korpsvarta negrer höllo vakt. – En ny sal, igen två negrer, och så Kejsarinnans salong – En om en ropades vi in i det allra heligaste. Då min tur kom slogs dörren upp och furst Galitzin sade mitt namn
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
Jag bads nu stiga in ett litet sidorum, dit hennes Majestät strax skulle komma. – Hon kom och tilltalte mig genast på danska sade att hon ville att jag först skulle börja de två yngsta storfnan Xenia 6 år och Michaïl 3 år i grupp som Wladimirs barn. – Jag kunde i den våning som upplåtits (Nikolais gemåls) rumstera om hur jag ville för att göra fonden.
Ännu inga pengar från Wladimir Alexandrowitsch. – Atte
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9. tammikuuta 1882
Wladimir tycks ej betala innan ramarne komma. Nog reder jag mig. – Jag tror jag dock vänder mig till Gubben Manzey; detta är ju ej något lön att tala om – 200 rubel är jag skyldig Etters och de lida mot slutet. – Dessa resor, till Gatschina drickspengar o.d. bli pengar äfven
Gatschina d. 15 januari 1882 15. tammikuuta 1882
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
Wladimir tyckes ej tänka på betalning förr än ramarne komma. Han skall emellertid vara mycket nöjd med porträtterna och har talt om dem för många menniskor, och visar dem med stolthet. – Jag är nu mycket villrådig – skall jag våga dra fram med anhållan om lån af gubben Manzey. Det blir väl det sista, men litet obehagligt är det. Jag känner mig så stukad när jag är pank.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8. helmikuuta 1882
Hvad Wladimir beträffar, så har han det hett om öronen – Maria Paulowna ligger i svår barnsängsfeber, och är mycket dålig enligt de sista bulletinerna. Dör hon, så tänker han väl föga på mig – i alla fall äro ramarne ej heller anlända ännu – Maria Ps syster, en Mecklenburgs prinsessa 17 år, har, enligt i går anländt telegram dött i lunginflammation, och underrättelsen om hennes sjukdom lär det ha varit som först gjorde henne så sjuk, ty hon redan mycket bättre. På Gatchina ser man allvarsam ut, och kejsarinnan, som man sade brouillerad med Wladimirs (det lär dock ej vara sant) har varit flere gånger i Zarskoïe.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20. helmikuuta 1882
”Govaritji pa russki? Frågade han mig, och jag förklarade att jag förstod temmeligen men att jag ej vågade mig på att tala. Mais vous comprenez déjà beaucoup, sade han. Hvarefter jag på hans frågor fick svara att jag varit student i Finland, studerat i Antwerpen och i Paris, hvarvid jag ej glömde att säga ”Sire”. Han ser bättre ut på nära håll – mycket finhyllt och blond. Talar för resten ungefär som Wladimir, med hög röst, och vackert målföre.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23. helmikuuta 1882
Mitt största bekymmer är att få taflan till Paris till den 20 mars. – Jag vågar ej skicka den ens med grande vitesse, ty Wladimirs ramar som sålunda afsändes från Paris d. 18 Januari äro ännu ej här. Jag skall derföre hos den stora franska bokhandlaren Mellier här i Pburg höra åt om ingen säker person reser till Paris och mot betalning åtar sig att ta taflan med som passagerargods. Det kan ju hända att jag blir färdig med fru Miatleff till den 15 mars – men det är ändå riskabelt att vara så der bunden af en datum. Jag tar taflan rullad, och har beställt ny ram i Paris. Den gamla skickar jag tillbaka till Mamma, den kan ju alltid tjena till ett eller annat.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26. helmikuuta 1882
Jag har nu låtit höra åt på posten, och der antages min tafla, rullad i bleckfodral, och lofva de att på 8 dagar få den till Paris, ty med Grande Vitesse vågar jag ej skicka den efter den sorgliga erfarenheten med Wladimirs ramar. I grunden tror jag att jag är i Paris omkr. den 20 mars, ty Madame Miatleff går som en dans och
Torsdag d. 2 mars 1882 2. maaliskuuta 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.
Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
Sedan sist har jag ännu en gång varit och hört efter pengarne, som ännu ej kunde fås. Det är ett slarf en långsamhet och ett elände med allting här, som förvärras af obekantskapen med språket. I öfvermorgon skall jag åter dit. Wladimir reser utomlands om en vecka, och innan dess skall jag göra mig påmint antingen genom Sebastian eller bref.
Måndag 13 mars 1882 13. maaliskuuta 1882
Jag förgås af skam – det tredje brefvet från Mamma anlände just nu. Hvarföre jag varit så lat att skrifva vet jag ej. Jag tror dock att det varit emedan jag ständigt hoppats kunna meddela den glada underrättelsen att jag fått pengar. Men nej – det tyckes ej bli af. Jag gör hvad jag kan. Har varit uppe på kansliet och grälat, har skrifvit till Mme Flotow och talt med Duperret. Etter har lofvat tala med Worontzoff. Är det ej rakt som om jag skulle tigga och be om någon nådegåfva. Hvad jag nu förstår att det ryska folket saknar energi, sedan det gått i en sådan skola. Wladimirs två äldsta söner Kill och Bos, ha difterit, och resan till utlandet som var beramad måste derföre uppskjutas.
torsdag 16 mars 1882 16. maaliskuuta 1882
Jag har nu kommit så långt att jag fått en chèque på 3200 r från kejsarn, och skall i morgon lyfta pengarne. Till Scalon (Wladimirs majordomus) har jag också skrifvit, få se med hvilken framgång. Då Etter häromdagen var der, hade någon sagt, att storfursten skulle bestämdt vara mycket förargad om han visste att jag ännu ej vore betalad.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25. maaliskuuta 1882
Derefter var jag på akademin der Iseeff sade mig att storfurstinnan så pinat på sin herre och man att de oväntadt tidigt gifvit sig af – i går på morgonen. – Barnen stanna här, tänk så eget att hon ger sig af utan den lilla flickan – Hvad i all verlden må så ha kunnat såra henne att hon glömmer allt, allt. Lille Kyrill skall resa efter om en vecka med Madame Scalon. – Iseeff sade mig att storfursten ytterligare förklarat sin förnöjelse med porträtten, att han skickat dem till Akademin för att derifrån ytterligare transporteras till Moskva, samt att pengarne stodo att lyftas i palatset. (I dag har jag också lyft 2500 rubel).
Buistroff har hört storfursten Wladimir säga att han ej kunde tänka sig bättre porträtt än dem jag gjort. Troligt är att Wladimir kommer till Paris på återvägen.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28. maaliskuuta 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
och gick upp till Gubben Bogoluboff, som var vänlig och hygglig. Han sade att Wladimir alls ej skulle komma till Paris och att Tritiakoff rest redan innan jag anländt till Paris. Denne senare har köpt Dagnans tafla, och skulle nu gubben B. skrifva till honom att min fortfarande stod till hans disposition. Får nu se om det lyckas – ty föga troligt är att jag här säljer den till det priset. Sedan gick jag till Harlamoff, som icke gjort några synnerliga framsteg sedan sist. Båda öfvertalade mig att inträda i de ryska artisternas förening – nu är jag ju redan i den skandinaviska vid avenue de l'Opera – och jag skulle aldrig hinna måla tillräckligt många taflor för att ställa ut dem öfverallt. I morgon går jag till Antokolsky, och så har jag gjort undan de tre förnämsta ryssvisiterna – sedan till ambassaden.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10. marraskuuta 1882
Wladimir, storfursten är allt ännu i utlandet. Fru Etter menar att jag alls ej borde gå till Akademin. Samt att jag må rätta mig efter fru Flotows och Duperrets råd i afseende å de kejserliga
Petersburg 19 januari 84 19. tammikuuta 1884
Om måndag går jag till storfursten Vladimir och så reser jag, tror jag, några dagar derpå.
Petersburg d. 21/1 84 21. tammikuuta 1884
Hos Wladimir var jag i dag. Han var vänligheten sjelf, önskade mig allehanda lycka och välgång, berömde min talent, men förblef stum vid mitt tal om Kejsarens tafla, svaret som jag väntade på .o.d. Adjutanten, furst Obolenski, en gammal bekant från Zarskoïe, lofvade tala med sin bror om taflan. Brodren är näml. f.n. en "person grata” vid hofvet, och lär vara den som Kejsaren mest lyssnar till.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Storfurst Wladimir befinner sig i Cannes; Edelfelt måste göra sin uppvaktning hos honom.
Söndag 2 maj 86 2. toukokuuta 1886
”På vernissagen träffade jag stor fursten Wladimir, som var öfvergifven af trötthet och påstod att alla taflor dansade rundt i den vildaste fart för hans ögon.”.
Paris, tisdag d. 11 maj 86 11. toukokuuta 1886
Har varit på Slaviansky-konserten [Dmitrij Alaxandrovitj Agrenev-Slavianskijs ryska kör som uppträdde med slaviska sånger] tillsammans med "Mille" Cedercreutz, Meyer Söderhjelm och Inez Zilliacus; parisarna förstod sig inte på musiken; Edelfelt menar: musiken rör tusen gånger mer än Massenet; storfurst Wladimir med storfurstinna var på konserten; Madame Freederickzs var också där.
St P.burg onsdag morgon 1. tammikuuta 1893
Epävarma yhteys Nu gå vi till Benoit som skall säga mig om jag kan träffa Storfursten.
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
på hotellet fans ett bref från Storfursten Wladimirs adjutant att jag skulle bli mottagen i dag kl. 10 – . 8 steg jag upp, kom i fracken, sydde ordnarne på och gick dit. Storfursten tog mycket vänligt emot mig – bad mig sitta och vi sutto i en soffa och talade om Paris, Champ de Mars, akademin, hvad jag skulle utställa, om fru Reuterskiölds porträtt som han beundrar m.m. – sade att storfurstinnan gerna ville träffa mig, men att hon ej var kry i dag – skulle telefonera om jag skulle komma i morgon. – Adjutanten, grefve Fersen såg så svensk ut som möjligt – lång och styf och blond. – Ja hvad skall jag nu göra – fara i morgon eller om lördag?
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17. helmikuuta 1895
Och så talade hon om att Wladimirs hade varit på middag hos dem sista torsdags. Hon är utom sig af glädje öfver intimiteten med Maria Paulowna, talar om Nelly (Bariatinsky) och de andra precis som hon förr talade om hertiginnan de la Rochefoucauld i Paris.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10. helmikuuta 1896
I går morgse var jag hos Wladimir Alsch, blef genast emottagen och fick förhållningsordres. – Han sade att jag nu genast skulle måla upp en skizz efter en (icke publicerad) fotografi, som kejserliga familjen anser vara den bästa, samt i slutet af Veckan med denna undermålning komma till honom och derifrån till Vinterpalatset. – Han skulle som i dag tala med H.M. och sade "j'espère, alors, que l'Empereur vous accordera quelques séances, – mais souvenez-vous que je n'ai rien promis" – "Mais si, Monseigneur, vous m'avez donné une demipromesse, et personne ne-peut autant que votre Altesse dans cette affaire.
Petersburg 19. helmikuuta 1896
I dag kommer Wladimir till utställningen, hoppas få ut gummorna från utställningen till dess.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Jag plågar mig med porträttet af H.M. I går skrapade jag ut alltsammans, och började beskedligt med en trogen kopia af Rjepins första studie, som jag och många med mig ej tycker är lik. I början af nästan vecka går jag till Storfurst Wladimir
Petersburg tisdag. 27. huhtikuuta 1896
Sista fredags var det stor slutfest på aqvarellisternas förening (här på akademin) – Storfursten Wl. var der. och jag fick halfva aftonen sitta vid ändan af bordet med honom och Tolstoi – Han sade mig bl.a. att krona och chiffer ej borde ifrågakomma på ett så intimt porträtt, och som just detta var färdigskuret redan, och som just detta var särdeles utfört, så gråter Volkoviski nu när allt detta måste skäras bort.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14. maaliskuuta 1897
Mina språng till Akademin ha tagit en betydlig tid. Der har varit de rysligaste tumult med eleverna, uppviglade af Kuindji emot Tolstoy – alla ha berättat mig ordrikt och råddigt som ryssarne kunna – utan att jag fått annan "der langen Rede kuzer Sinn" än att motparten var "des cochons". Jag tror dock att Tolstoy har mera rätt än de andra. De ta det verkligen för legert. Så min vän Kusnetzoff som varit borta i Odessa månadtal, t.ex. De flesta äro emot Tolstoj – men gubben Sokoloff är för honom; Kuindji har fått afsked och storfursten Wl. är "furieux". Inga principfrågor i verlden – konstens intressen äro alldeles främmande för denna underliga strid – endast indisciplin som Tolstoy fogligt velat motarbeta.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.
Kl. 3 e.m. gick jag med Wiesel, som hela tiden och i allt stått på min sida till ryska Generalkommisariatet. En sådan fars der alltid är! Folk, som ser ut som narinkbor – det är ju ingen under heller – ryssar och judar, de senare i stort flertal, ty trots att antisemitism kunna ryssarna alla ej berga sig utan dem. På alla trappsteg af utställningsfunktionärskalan finnes ryska judar, och dessa äro ej af de angenämaste. – Som vi fingo vänta 2 timmar på Tenischeff hade jag god tid att studera allt detta pack. Då hans herrlighet slutligen kom fick endast Loboykoff företräde – och kom ut med triumferande min och ett så lydande telegram. "Son Altesse Impérial ne voit pas d'inconvenient à ce que les groupes, pourvu que la dénomination totale soit la section russe. – Således den saken yttermera beträftad. T. hade ej låtsas hitta telegrammet, ej komma ihog hvad der stod o.d. – tycker någon menniska att detta är värdigt och gentlemanlike?
Paris 7 juni 1900 7. kesäkuuta 1900
I går på morgonen träffade jag på utställningen Storfursten Wladimir. Han ensam gick och spankulerade. Han har blifvit gammal och mild. För resten har han varit hygglig mot finnarne och mig gentemot kommissariatet.
Paris 10 november 1900 10. marraskuuta 1900
Jag har här mitt elände med ryska kommissariatet igen. Jag skickade Wiesel som parlamentär till Tenesheff för att få reda på huru de vågat ändra Tolstoys af storfursten godkända lista, der det fanns 5 finnar. Ingen menniska i utlandet står på detta gammal- och storryska partis sida och hvad skildt utställningen beträffar, hör man från alla sidor att de utan oss, icke skulle haft mycken succès, åtminstone hvad konst anbelagar. Att de strukit ut alla andra finnar än mig har jag sett med egna ögon, och att de sagt till de franska myndigheterna att man ej gerna såge "att finnar dekorerades" är också säkert. Men hvem är det, är det Tenisheff sjelf eller är det Wuitsch? Jag tror den senare, som ser så led ut som möjligt. Nu lär emellertid Vallgren också få en grad till, så jag i intet fall blir ensam. Runeberg å sin sida har också lagt sig ut för Saarinen – får se om våra gemensamma ansträngningar lyckas. – Ack det der är ju bara skräp i grunden, men för landets skull vore det bra om vi fingo litet rikligare erkännande. Jag har sagt gång på gång att jag icke bryr mig om något för mig sjelf om blott mina landsmän får något, och nu kommer det kanske att heta att jag intrigerat för mig sjelf, men se det var då lögn och jag har ett absolut rent Samvete i den saken.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Epävarma yhteys Schura har jag ej sett. Wladimir reser i morgon. han blir kvar. Två gånger har jag lemnat kort hos Schura. En gång var han här utan att träffa mig.