Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

politieborgmästare i Helsingfors, prokuratorsadjoint, senator, g.m. Ida Charlotta Söderhjelm, far till Konni och Rosina Zilliacus

Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17. tammikuuta 1875
Tusenfallt tackar Edelfelt för brevet; tillökningen med 250 rubel i hans kassa faller som en riktig "Guds skickelse" över honom; det är väl i främsta hand Henrik Wilhelm Zilliacus han har att tacka och han ber Alexandra Edelfelt framföra hans hjärtliga tacksägelse; han är ännu så häpen och lycklig att han inte vet om han skall tro på en "tur", som Morbror Gustaf Brandt säger.
Paris d. 5 Maj 1875 5. toukokuuta 1875
*Familjen Zilliacus tanke om Lulle (Julian) Serlachius är riktig, bättre sällskap kan Conny Zilliacus inte få.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20. toukokuuta 1876
Epävarma yhteys Edelfelt fick två brev från Alexandra Edelfelt på en gång, till följd av att Pietro Krohn varit borta en dag; han hade roligt åt historien från Zs [familjen Zilliacus?]; han tänker ständigt på att få komma hem.
Paris d. 21 april 1879 21. huhtikuuta 1879
Gunnar Berndtson har fått brev hemifrån; det ryktas att senator Henrik Wilhelm Johan Zilliacus skulle bli adlad; i så fall borde Konni Zilliacus vara nöjd över att hans skatt på nytt kallas grevinna och Visens pigor slipper uthärda sin matmoders förnedring; i samma brev talas det om att Ernst Gustaf Palmén skulle stiga i graderna och bli baron; efteråt drömde Edelfelt på natten att han blev utnämnd till hovråd och sedan till statsråd "statski savätnik" och var stolt över detta.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
I går morgse kom jag hit ut., men ville innan jag kunde göra något träffa barnens vårdarinnor för att få något rigtigt besked. Jag träffade då först en englsman M. Heath, tronföljarens guvernör. Han bad mig vänta på Madame Flotow, Kejsarinnans kammarfru, som om en halftimme skulle komma. Undertiden bad Mr Heath mig komma och röka en cigarr, inne hos sig. – Han är ifrig amatör, aqvarellist och har specielt valt Finland och Imatra att föreviga. Han hör neml. till Neitsytniemi fiskklubb, och kände derföre mycket väl Zilliacusen, samt höll långa loftal öfver hela familjen, kvar i sin stad. Han bad mig komma och besöka honom under min sejour här. Snart kom Mme Flotow, en 60 års gammal dam med glasögon på näsan, liten och röd. Som hon talade mycket god franska tog jag henne för belgiska eller något dylikt. Hon sade skrattande: Eh bien, vous avez vu l'Impératrice hièr, et je jure que vous ne savez pas encore comment vous allez faire les portraits – comme vous n'êtes pas pratique, vous n’avez pas l'habitude de ces choses là.