Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konstnär

Lähteet

Antwerpen d. 27 Januari 74 27. tammikuuta 1874
Med målningen går det däremot trögt; Edelfelt är helt nedslagen då han ser alster av Charles Verlat, det verkar omöjligt att komma så långt; Verlats ”Jungfru Maria med apostlarna” är storartat skön; Verlats jungfru har en profetisk blick och liknar inte Paul Peter Rubens eller Bartolomé Murillos sinnliga, sköna kvinnor; i färgsättningen ser man att Verlat har haft Titian som förebild; man bör studera de gamla mästarna så att man lockar fram deras uppfattning och storslagna sätt, och inte som Antoine Wiertz kopiera och måla precis som Rubens, med alla dennes fel och förtjänster; i Musée des academiciens finns en målning av Nicaise de Keyser; den förlorar på att stå i samma rum som Verlat; där finns också ett självporträtt av J.A.D. Ingres.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23. marraskuuta 1874
Hippolyte Flandrin är Edelfelts (och Carl Gustaf Estlanders) favorit bland konstnärer som målar religiösa motiv; B.O.Schauman verkar inte känna till honom, J.A.D. Ingres, Paul Delaroche och många andra ur den franska skolan; dessutom är det vågat av BOS att kalla Léon Bonnat, Alexandre Cabanel och Jean-Léon Gérôme för "storheter för stunden"; Edelfelt skall skriva ett artigt och övertygande brev till honom.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
Det är förunderligt att stora konstnärssnillen som J.A.D. Ingres och Bertel Thorvaldsen behöver ett helt människoliv för att lära sig förstå de gamla mästarna, medan en magister från Helsingfors vanligen behöver sex månader för att bli kapabel att dömma "kungar, menskor, Gud och fan".
Paris d. 7 December 1874. 7. joulukuuta 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Paris d. 14 December 1874 14. joulukuuta 1874
På biblioteket i École des Beaux Arts har Edelfelt bläddrat i Hippolyte Flandrins, J.A.D. Ingres, Rafaels och Andrea del Sartos handteckningar och än en gång övertygats om att teckningen är och förblir huvudsaken i all konst.
Då Hippolyte Flandrin som ung vann Romarpriset var han en stor efterapare av J.A.D. Ingres.
Paris 18 April 1875 18. huhtikuuta 1875
Då Edelfelt först kom till Antwerpen tyckte han att mästarna från renässansen inte gav mer än första bästa utställning av modern konst; nu ser han annorlunda på de gamla mästarna och börjar förstå J.A.D Ingres bevingade regel: Il ne faut étudier l'art qu'à genoux!" [man ska inte studera konst annat än på knä (i böneställning)]; det finns så mycket stort och gudomligt i konsten.
Rom d. 18 mars 1876. 18. maaliskuuta 1876
I porträttgalleriet såg Edelfelt med förtjustning självporträtt av Hippolyte Flandrin och J.A.D. Ingres; han lämnade Uffizi och Palazzo Pitti först då de stängdes.
Paris d. 27 nov. 1876. 27. marraskuuta 1876
Man kan inte resonera med folk som talar med "sidovördnad" om Jean-Léon Gérôme, Ernest Meissonier, Paul Laurens, J.A.D. Ingres, men som höjer Wilhelm von Gegerfelt, Carl Skånberg och Mihály Munkaszy till skyarna.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5. tammikuuta 1877
Edelfelt var häromdagen på en finsk "reunion", träff, i Café de la Regence; Edelfelt kommer inte överens med Lorenzo Runeberg, som är en försmädlig och tvärsäker domare i konst; Runeberg avfärdade bland annat J.A.D. Ingres med att denne hade vilja men inte förmåga; Ernst Nordström hade varit med Runeberg till Cluny, där Runeberg gjort flera felaktiga omdömen; Nordström hade gett honom svar på tal.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
John Singer Sargents har gjort ett mästerligt porträtt av Mademoiselle Frances Watts för Salongen; Julian Alden Weirs porträtt ev en engelsk herre är inte bra; Weir har anlag åt Frans Hals mjuka fina kolorit, men kan inte lära sig teckna; Weir har därtill gripits av beundran för stränga tecknare som de gamla italienarna och J.A.D. Ingres; det är inte bra att kämpa mot sin natur; Weir har tagit intryck av Filadelfo Simi; Simi är inte florentinare för ros skull, för honom är Fiesola, Masaccio, Domenico Ghirlandajo och Pietro Perugino med deras klara, enkla komposition allt; Weir är ett nordens barn och har mycket gemensamt med de gamla holländarna; Edelfelt försöker muntra upp Weir som är mycket nedslagen.
d. 27 april 83 27. huhtikuuta 1883
På porträttutställningen tycktes hon ha en högst dunkel aning om hvem Talleyrand var – Mme Récamier Ingres, Delacroix voro alldeles obekanta för henne – likaså visste hon ej hvad jag mente med skräckväldet, "la terreur” – konventet o.d. – icke sannt det är ej ändå tillåtet att ha så litet reda på sig – och jag gläder mig åt att Annie aldrig kan göra sådana frågor som Hanna i går.
29.1.1990 29. tammikuuta 1890
Ingres tog aldrig emot en porträtt beställning före han bekantat sig med modellen; därför plågade han hela Chantilly med att spela violin utan att röra en pensel, då han skulle måla ett porträtt av hertigen av Orleans 1840; Edelfelt ska inte göra på samma sätt med Moltke; Moltke skulle inte tycka om att Edelfelt skulle "glo på" honom i flera dagar.
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1. maaliskuuta 1891
först i öfvermorgon skall jag måla la bella Elisabetta – som verkligen är utomordentligt vacker. Hon poserar nu för en "Signore vecchio" som gjort henne som Julia med Romeo för Expositionen i Milano – det måtte vara en snygg smörja! Till Julia duger hon ej, men alla det gamla Roms skönhet kunde sett ut som hon, Kejsarinnorna icke undantagna. Jag är rädd att jag ej han göra något bra med henne, ty det fordras en teckning som Lionardo, Rafael eller Ingres för att få fram det storslagna hos henne. Jag skall måla henne på en tersass ofvanpå Cafét der hon serverar – dit kommer man genom den smutsigaste trappa jag i mitt lif sett.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Dagnan målar ett porträtt af Englands största skönhet Lady Gray. Han får, tror jag 30,000 frcs derför. – Han ville ej måla det först men hon har bedt honom rigtigt vackert. Så skall det vara. Hvarför skulle ej D. som har mera talent än Carolus Duran någonsin haft, få samma pris som han? –
Dagnan har jag sett alla dagar – han är så uppmuntrande och vänlig som alltid och så ovanligt klok och klar – och jag tror att han och alla andra af mina vänner verkligen ha vänskap för mig Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga predikande, pedantisk med sin atelier och trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos Emile Bastien var jag i dag på frukost med Dagnans och Collin – Det var så underligt att bli återflyttad genom dessa gamla kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta taflor som hänga kring väggarna, till de första åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna glöd" jag tror nämligen att jag har lika mycket qvar deraf ännu. De närmaste 40 åren som man så mycket skrämt mig för i Köpenhamn, skrattar man åt här bland dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan bevisade mig med siffror att Rembrandt, Tizian, Frans Hals, Velasquez, Ingres, Meissonier gjort sina bästa saker efter 40 år många vid 60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" – il n' i i que ceux qui nous jamais bien en, qui soient vidés à la ens".