Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

professor i estetik och modern litteratur, statsråd

Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3. heinäkuuta 1871
Expeditionen har utökats med magistrarna Eliel Aspelin och Ernst Lilius; Odo Reuter ska följa med till Åland.
Eliel Aspelin och Ernst Lilius hade tillbringat midsommaren hos Reuters på Lofsdal och Kappellstrand; Edelfelt tyckte mycket om Aspelin; han hade med tiden också upptäckt drag som förmildrade Lilius avskräckande yttre.
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Första kvällen hade de träffat på två finländare, magistrarna Jonas Castrén och Eliel Aspelin; de blev bjudna på punsch och resonemang om fennomani; Edelfelt teg och tänkte "på min hårda lott att sitta första gången i sitt lif i Stockholm och höra på fennomanska föreläsningar"; kvällen avslutades på "Opris", Operakällaren.
Edelfelt hade följande dag stämt möte med Eliel Aspelin på Nationalmuseum; Aspelin presenterade dem för föreståndaren dr. Bror Emil Hildebrandt, som visade dem alla historiska samlingar, trots att muséet egentligen inte var öppet på lördagar.
De har fått klara sig på egen hand; de enda bekanta var magistrarna Castrén och Aspelin, samt magistrarna Schauman.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15. helmikuuta 1874
Beskrivningen av Runebergsfesten i Finland intresserade Edelfelt; Theodor Lindhs verser var bra; han firade själv Runebergsdagen genom att stänga in sig på sitt rum och läsa de vackraste av dikterna i Fänrik Ståls sägner; kalla rysningar går längs ryggen när han läser Gamle Hurtig, Nummer 15 Stolt eller Lotta Svärd; vad betyder "gräliga patrioter" som Johan Vilhelm Snellman, Kaarlo Bergbom och Eliel Aspelin i jämförelse med Johan Ludvig Runebergs "lugna, stora, ädla ande".
Paris d. 14 Nov. 1874. 14. marraskuuta 1874
Edelfelt tror att Eliel Aspelin är för hygglig för att ha skrivit kritiken; han tror det är Otto Donner eller "Kaaaaarlo Peripum" [Kaarlo Bergbom]; amorinerna var tecknade efter François Boucher, som ansetts som en ypperlig dekoratör, tills Morgonbladet sablade ner honom.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
Edelfelt har träffat Eliel Aspelin.
Till följd av eget beslut och Eliel Aspelins berättelser tar de vägen till Dresden via Nürnberg; som Alexandra Edelfelt vet är Nürnberg den mest gotiska staden i världen och allt bär prägel av 1300- och 1400-tal.
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25. lokakuuta 1877
Edelfelt åt middag med Eliel Aspelin och hans fru hos den familj där de bor; mannen är jurist och frun skriver teaterpjäser och driver pension; Aspelins rika österbottniska är varken vacker eller trevlig; han stannar hela vintern för att studera den franska konsten.
Paris, sönd. Dec. 1877 – fortsatt tisdag. – 9. joulukuuta 1877
Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
d. 13 mars 78 13. maaliskuuta 1878
På Eliel Aspelins beställning har Edelfelt påbörjat en porträttskiss i liten skala av fru Ida Aspelin; Edelfelt skulle självmant inte kommit på att måla detta ointressanta ansikte på en ointressant person; han undrar hur det är möjligt att Aspelin fäst sig vid henne av kärlek; hon är rik och det förklarar saken; de finska strävandena behöver kapital; Fru Aspelin, född Rivell från Wasa, är en beskedlig oppilandslunsa [landsbygdsflicka] med väldiga röda kinder, klär sig illa och sitter tyst; föregående dag gjorde han en teckning, på måndag skall han börja måla; hennes blonda hår intresserar Edelfelt och kanske blir det ännu en liten Holbein av porträttet.
Eliel Aspelin underhöll Edelfelt med estetiskt prat; målare är bra mycket lyckligare än estetikerna; det är mycket roligare att göra, skapa, känna varmt och se rätt än att häckla, kritisera, systematisera och filosofera.
Annandag påsk 1878 22. huhtikuuta 1878
Magister Eliel Aspelin vinner inte, vad huvud och lärdom beträffar, på närmare bekantskap; hans karaktär vet Edelfelt inget om; något "ljus i Israel" är han inte; det förargar Edelfelt att Aspelin med fennomanernas hjälp blir professor i estetik en dag; Edelfelt har glatt sig åt de gånger han kunnat sätta fast Aspelin för okunskap i konsthistoria.
Edelfelt vet inte om fru Ida Aspelin är dum eller okunnig, men hon säger ibland klumpigheter, som hennes herre och man försöker plåstra över; i övrigt är de hederliga och beskedliga människor.
Två gånger under vintern har Edelfelt skurit sig med Aukusti Uotila och Otto Wallenius i språkfrågan; då Eliel Aspelin talar med förakt om Helsingfors Dagblad, nylänningar eller dylikt inskränker sig Edelfelt till ett leende åtföljt av ett "hå hå, Heikki".
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Allt sedan Pietro Krohn anlände har det gått åt pengar; Edelfelt har fått låna pengar och skall få betalt för fru Ida Aspelins porträtt; han har inte diskuterat priset med Eliel Aspelin, som antagligen bereder sig på att det inte skall kosta så mycket, i synnerhet då denne kallar det en porträttskiss; Aspelin tycker att blicken inte ännu är tillräckligt djup, den uttrycker inte själen, men har i övrigt inte blandat sig i målningen.
Följande dag sov Edelfelt till klockan 11 och var ändå så "udaset" [utschasad], som danskarna säger, då herr och fru Aspelin kom dit för porträttet.
Valescure 1 maj 1891 1. toukokuuta 1891
Det var ju roligt att juryns mening var god – Jag fick Mammas bref med berättelsen om mötet med Aspelin i går – Jaså, inom 1892 – nå det går väl – Jag skall nu se om det är klok att stanna hemma i nästan vinter eller vintern derpå – allt det det måste jag få fundera på. Då jag i Paris skall göra några af De Snoilskyska teckningarna (hvad skall jag intet göra i Paris) får jag se om kostymer och modeller passa och huru lätt arbetet kan gå.
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16. toukokuuta 1892
Jag har uppskjutit min resa tills i morgon, tisdag kl. 9 30, då jag i sällskap med Berndtson och Eliel Aspelin öfver Berlin far till Paris. B. far till Wiesbaden.
Aspelin såg jag händelsevis på gatan i dag då jag var uppe inne för att betala min färgräkning.
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Olyckligt är att Japan kommit alldeles ur modet just nu då han funderar på (på Wentzels uppmaning) att fara tillbaka till Japan för att uppköpa finare Japanska saker för Wentzels konsthandel – de skulle dela vinsten. Jag förehöll honom det hufvudlösa i ett sådant företag – den ytterst ringa chansen att sälja dessa bronser, svärd o.d. till de tre fyra amatörerna i Helsingfors: Elving Hugo, Eliel Aspelin o.s.v. – Der satt han, som rest jorden rundt åtskilliga gånger, haft att göra med folk af alla färger, varit i lifsfara i de mest skilda zoner – och jag som bara rest emellan Petersburg och Paris, och jag ansåg mig vara mycket mindre provinsiel i mina funderingar än han. Så sade han att Wentzel ej gjort någon affär med Japan boken och ändå vill han fortsätta med samma Wentzel och samma Japan. Han talte om Wentzel som om Cotta eller Hegel-Gyldendahl – det var alldeles underligt.