Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Sverige

Antwerpen d. 6 December. – 6. joulukuuta 1873
Ärkebiskopen av Mecheln, Victor-Auguste-Isidore Dechamps, den belgiska kyrkans primus håller fransk predikan i Notre Dame följande dag; Edelfelt funderar på att gå och lyssna på honom; på konstakademien har han en gång hamnat i en dispyt om religion med katolikerna Léon de Pape och Anthonies; Edelfelt talade om Luthers reformation som vändpunkten mellan medeltiden och nya tiden, vilket de andra reagerade starkt emot; likaså svartmålar man på ett nedrigt vis redan i skolorna "kättarkungen" Gustaf Adolf och Jan Huss, Martin Luther, Jean Calvin och Ulrich Zwingli, John Wickleff som egoister, falska profeter, revolutionärer och Antichrister; de andra hade försvarat påven och förbudet att läsa bibeln; alla rättrogna katoliker gläder sig över de stora framsteg katolicismen gör i England; Edelfelt finner det egendomligt att aristokratin i deras tid börjat ägna sig åt vallfärder och tron på det heliga vattnet i Lourdes.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16. maaliskuuta 1874
För Nicaise De Keyser visade Edelfelt också teckningen De sjuttio vid Demmin; De Keyser menade liksom Edelfelt att Gustaf Adolfs person kunde ge stoff till en massa historiemålningar; De Keyser rådde honom också att inte lämna akvarellen.
Antwerpen d. 9 April 74 9. huhtikuuta 1874
Jules Favres föreläsning om Jeanne d’Arc på konstföreningen Cercle artistique hölls på kvällen annandag påsk; Edelfelt och Monsieur Schultz kom i god tid och fick bra platser; Favre ser ut som på bilderna, men mycket äldre, han påminner om Fredrik Idestam; hela Antwerpens grädda fanns på plats; Favre var en mästerlig talare i Lorentz Dietrichsons stil; hans föredrag påminde om Erick Gustaf Geijers äreminne över Sten Sture och Gustaf Adolf; Favre avslutade med att vända sig till publiken och säga att Jeannes d'Arcs kamp för frihetens idé passade bra på Belgiens "fria, oberoede jord"; han hoppades att Frankrike också skulle komma fram till att dess enda möjliga regeringsform är en "upplyst och sansad demokrati".
Antwerpen d. 17 April 74. 17. huhtikuuta 1874
Edelfelt har flera gånger varit hos Nicaise de Keyser med sin kolkomposition "Attilas död", men han har ständigt så mycket att ändra så han tror inte att han hinner få den färdig för utställningen i Helsingfors; han har funderat på att välja ett annat ämne, Gustaf Adolf och de 70 vid Demmin, som han tror att bättre skulle tilltala Helsingforspubliken; arbetet med kompositionen "Alexander den store på dödsbädden" för Antwerpen expositionen tar mycket tid och de vackra vårkvällarna lockar också till promenader.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Edelfelt ska gå till Nicaise de Keyser för att visa sin skiss Gustaf II Adolf och samtidigt ta farväl; han fruktar för besöket hos Polydore Beaufaux, som anser att man så länge som möjligt ska stanna vid konstakademien.
Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17. kesäkuuta 1874
Kompositioner Edelfelt tänkt måla är Gustaf II Adolf och dessutom Wilhelm von Schwerin på bår, ett ämne som lockar Edelfelts fantasi; han föreställer sig att Adlercreutz böjer sig över båren, "de gamla barska krigarna" Ebehard von Vegesack och Thure Drufva står sorgsna omkring liket av unge Schwerin, vädret är mulet som man tänker sig dagen efter det olyckliga slaget i Oravais; Nicaise de Keyser hade rätt i att man för att måla bra först och sist måste behärska tekniken och hantverket; Peter Paul Rubens, Rembrandt, Rafael, David Teniers, Gabriël Metsu och Gerhard Terburg behärskade hantverket.
Paris d. 26 april 1875 26. huhtikuuta 1875
Strax efter Edelfelts senaste brev till Alexandra Edelfelt från Barbizon, hade de gett sig av genom den vackra Fontainebleauskogen till Fontainebleau; de såg slottet från början till slut och Edelfelt tyckte att man då och då borde se någon av de mäktiga maktälskande personer som bott och rört sig där, Frans I, sköna Diane de Poitiers, Ninon de Lenclos, Henrik IV, Ludvig XIV; han såg rummet där Napoleon undertecknade sin abdikation, samt Marie Antoinettes sängkammarmöbel som flyttats dit från Trianon; Gian Rinaldo Monaldeschis rustning och värja finns uppställd på samma plats där han lönnmördades, bredvid finns en skylt som upplyser att markisen mördats på order av drottning Kristina av Sverige – ”vackra minne av Gustaf Adolfs dotter!”; alla regenters ståt är nu borta, ingen Marie di Medicis, Marie Antoinette eller Eugenie, inga präktiga jakter; de promenerade i den vackra parken och kastade bröd åt de världsberömda karparna (förfärliga bestar, som laxar); varje gång Edelfelt stöter på historiska minnen i Frankrike tänker han på Talis Qualis "Skyldra gevär för Frankrikes historia!"; på Frankrikes jord har alla mänsklighetens stora strider utkämpats, här blödde hugenotterna, här förklarades ett ädelt folk fritt för första gången genom de mänskliga rättigheterna, här föll Bourbonerna spira och Napoleon såg sitt världsvälde krossas.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15. lokakuuta 1877
Edelfelt växlade pengar och köpte ett gammalt kopparstick av Carl IX i en bric-à-bracbutik [lopptorg, krimskramsbutik]; han hade också lust att köpa en gammal gravyr, men den var för dyr; alla samtida porträtt liknar inte det vanliga litografiporträttet; de har mera utpräglat Vasa-tycke, de påminner om Gustaf Adolf; han köpte avtryck av medaljer med Carl IX:s bild.
Paris d. 22 febr -78 22. helmikuuta 1878
Gustaf Cederström är en äkta svensk, godhjärtad, chauvinist, lite skrodör och högdragen vid första ögonkastet; han beundrar Sveriges Wasa-tid och tycker att "lilla Bernadotte" är något ynklig mot Carlar och Gustaver, vilket Edelfelt håller med om; Cederström har de svenska soldaterna som arbetar vid utställningen att stå modell för sig.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20. maaliskuuta 1878
Herman Frithiof Antell tittade på Edelfelts tavla och tyckte att Carl IX inte liknade; Antell hade medljer på honom, som han köpt i Wien, vilka Edelfelt kan dra nytta av; Edelfelt har nu klarare för sig det som i allmänhet kallas Vasatypen; alla av Vasahuset hade inte typen särdeles utpräglat; Gustaf Adolf var väl den mest typiska.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29. marraskuuta 1886
Edelfelt har varit med Snoilsky på historiskt museum; de såg vackra vapen och dyrbarheter; Snoilsky berättade om Gustav Adolf, Karl XII, August den starke, Napoleon.
Stockholm den 28 juni 1893 28. kesäkuuta 1893
Ellan och Kikuli äro båda mycket snälla, och mig till stor tröst och hugsvalelse. Kiki ritar nu Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf och Carl XII (egenhändiga oläsligt mycket humoristiska) – han pratar och skräflar otroligt – går för sig sjelf och spelar Carl XIIs staty och ser i denna morska ställning herrlig ut.
Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
I går redo vi hela familjen upp till Skeir 1200 heter öfver hafvet. Kikuli var mycket munter han red på samma häst som Ellan framför henne. Han har en kolossal succès Alla anse honom vara så stark och dugligt och begåfvad. Han resonnerar engelska med Romillys och sin helsingforssvenska med danska norska och svenska barnoch berätta för alla om svenska kungar – en blandning af verklighet och dikt ty mellan Carl IX och Gustaf Adolf kommer drottning Aurora, som han ritar och sist kommer efter Oskar II en massa fantastiska Oskarer ändå till Oskar den 17de och – Adolf Fredrik. Hvarför hon fått denna anspråkslösa plats långt i framtiden, vet ingen.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag skall skrifva till Estlander. Han tror att jag har massor af teckningar af Gust Adolf i mina portföljer som troligen äro i min mors ego. – Jag har visst några utkast i Brunnsparken, men det är också svårt att få tag i dem.
Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Nu under påsktiden har Kiki mycket frågar om katolicism och lutherdom. han är så afgjordt protestantisk i alla sina reflexioner, som icke äro så galna för en sådan liten en. Han har redan bedt att få se amiral Collignys staty och svärmar för Henrik IV, "som var snäll mot protestanterna, tapper och glad" – "tycker inte pappa att han liknar Gustaf Adolf"?
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Hvad som var förargligt i Schweitz under de två sista dagarne, det var Bundesskjutningen, le tir fédéral, som väckte oss om nätterna – En massa sluskar med bössa, fanor och klingande spel drogo genom gatorna i Bern och Basel, ända till 3 på natten, skrålande och trummande.fanbärarne voro fasliga – hattar à la Gustaf Adolf, bantler och rutiga byxor till 12,50 paret –