Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

konstnär, Finska Konstföreningens intendent

Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Torsten Wænerberg och Filip Forsten är i Paris, men de kan inte ersätta Berndt Lindholm; den första saknar schwung, den senare allvar; Edelfelt tänker hålla sig till Adolf von Becker och Sidney Adams; Morbror Gustaf Brandt har rätt i att man har nog av landsmän därhemma; i Antwerpen har han inte saknat sådana; gemensamma idéer, sympatier och strävan förenar mer än språk och står över nationaliteterna.
Paris d. 8 Maj 1874 8. toukokuuta 1874
Regnet hällde ner när tåget anlände till Paris; Edelfelt åkte till Berndt Lindholms ateljé och fick veta att Thorsten Waenerberg bodde på rue de la Rockefoucauld; Waenerberg var inte hemma.
På morgonen gick Edelfelt till Thorsten Waenerberg, som följde med honom till Adolf von Becker; Becker ansåg att Edelfelt gjort enorma framsteg i Antwerpen; han skulle försöka få in honom hos Jean-Léon Gérôme eller Léon Bonnat; Edelfelt skulle föredra Gèrôme, men det lär vara rysligt svårt att komma in.
I jämförelse med Antwerpen för man i Paris ett "lättingsliv"; Thorsten Waenerberg har inte gjort mycket på flera veckor, eftersom så många skandinavier har anlitat honom som guide: landsmän är en förbannelse för alla som vill arbeta: 1. man lär sig inte språket, 2. det tar tid och 3. pengar; det är dyrt i Paris, Edelfelt vet inte hur han ska klara sig.
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
Edelfelt var med Thorsten Waenerberg på Café de la Regence då greve Georg von Rosen anslöt sig till sällskapet; von Rosen menade att Edelfelt borde åka till Brüssel och gå i lära hos Jean-François Portaels; i Belgien stod konsten ännu högt, medan den fullkomligt förfallit i Paris, hantverket hade totalt trängt undan idéerna; von Rosen gick ohyggligt åt Jean-Leon Gérôme och Léon Bonnet, men von Rosens avoghet kan bero på att han hos dem och i Paris överlag, inte har uppmärksammats lika som i München.
Edelfelt funderar på att åka tillbaka till Brüssel; i Belgien är det billigare än i det Helsingforsiskt dyra Paris; maten är dyr, Edelfelt har med Thorsten Wænerberg och Adolf von Becker ätit på det billigaste stället i Montmartre; han har också prövat studentrestaurangerna i Quartier Latin; han bor på ett litet hotell vid Rue Fontaine 29, som kostar 35 francs i månaden, plus 5 francs för städning; Alexandra Edelfelt kan vara övertygad om att det verkligen är så här ohyggligt dyrt efter kriget; det lär nog bli annat än de egyptiska köttgrytorna i Antwerpen om han stannar; amerikanen Robert Arthur betalar mindre på Hôtel Russie på Rue Racine; Becker och Waenerberg verkar inte vara några goda hushållare.
Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
Nästa månad flyttar Edelfelt in i Severin Nilssons (tidigare Berndt Lindholms) ateljé och bostad; det var dumt att han betalade för en månad på St. Georges' hôtel då han anlände; sedan han blivit mera bekant med Paris har han blivit övertygad om att det går att leva billigare än Thorsten Waenerberg och Adolf von Becker.
Paris d. 24 Juni 1874. 24. kesäkuuta 1874
Thorsten Waenerberg och Berndt Lindholm är inte riktigt goda vänner, fastän Waenerberg arbetar i Lindholms ateljé; Edelfelt kan inte heller riktigt tåla den lata och självgoda Waenerberg (detta sagt i förtroende, han vill inte att Waenerberg skall kunna anklaga honom för att sprida rykten om denne i Finland); Wilhelm von Gegerfelt har sagt till Waenerberg att han är bättre än Lindholm.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Doktor Herman Antell är glad och hygglig; han har 85 000 mark i årligar räntor; han har spenderat mycket och köpt tavlor av Thorsten Wænerberg och Berndt Lindholm.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
Gustaf Sohlströms historia om deras fångenskap är överdriven; Fredrik Svanljung har hört en ännu mer utsmyckad version i Österbotten; den nakna sanningen är att Adolf von Becker, Berndt Lindholm, Thorsten Waenerberg, Johan Pentzin, Oscar Kleineh, Bahier, Sohlström och Edelfelt i juni promenerade på boulevard St. Michel; Waenerberg letade efter en "kiosk" [avträde] men hittade ingen och uträttade sitt naturliga behov på trottoaren; sällskapet fick hämta honom på polisstationen; Sohlström och Bahier skällde ut poliserna, vilket ledde till att de fick tillbringa natten i kurran [häktet]; de skulle ha sluppit ut tidigare men Sohlström visade sig stursk och vägrade lämna häktet mitt i natten; Sohlström har flera gånger prövat det franska rättssystemet, han har processat mot sin lärare i violspel, startat gräl på restauranger och en teater; Sohlström är inte den enda utlänningen som varit "på kurran"; greve Horn och två engelska lordar hamnade dit när de en morgon trängde sig in i ett bageri för att se hur det gick till att baka bröd; samma öde mötte en hop medicinestuderande som dansat quadrille [kadrilj] på Rue Bonaparte.
Åbo söndags afton. Societetshuset. Klo. ½ 10. 29. lokakuuta 1876
I Åbo fick Edelfelt inte tag på någon istwoschik [izvoztjik – hyrkusk] och måste leta i två timmar innan han träffade Thorsten Wænerberg.
*Edelfelt kinesar [sover över] hos Thorsten Wænerberg.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1. marraskuuta 1876
*Edelfelt lånade Thorsten Waenerbergs galoscher för ångbåtsresan; de återsänds till Åbo.
Paris skärtorsdag – 78. 18. huhtikuuta 1878
Zacharias Topelius har skrivit till Edelfelt och bett honom samt andra finnar i Paris bidra till dekorerandet av solennitetssalen till Runebergsfesten den 6 maj; Edelfelt hinner inte och tror dessutom att den artistiska delen av festen blir misslyckad; Johan Knutson skall rita Johan Ludvig Runeberg på jakt, fru Alexandra Såltin torpflickan och Thorsten Wænerberg "landskap med Svanen"; Edelfelt och Gunnar Berndtson avsäger sig äran att figurera bland dessa mästerverk; Edelfelt tycker man borde ha ställt till en sorgefest som den romarna gjorde i Pantheon över Victor Emanuel, eller något vackert utan pretentioner.
lördag kl. 10 1. tammikuuta 1889
Informera Waenerberg om att Eklöfs "Från inloppet till Borgå" blir bortförd om onsdag; Edelfelt håller inte på med att ställa ut den, således får Waenerbegr avtala saken med Eklöf.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
*Jag vet ej hvem som skickat mig alla de numror af Nya Pressen som innehålla något om polemiken med Wænerberg. Jag är så glad att ej ha varit hemma under allt detta och haft slarfvar med i det byket.
Paris 4 maj 1901 4. toukokuuta 1901
Jag tänker bara på afresan nu och bryr mig icke så mycket om att tillfedställa på samma gång konstnärerna som Wænerberg med inköpen till museet. Jag har försökt göra efter bästa förstånd och dessutom komma sakerna fram först senare, så att värsta choc'en med konstmyndigheterna hemma försvagas genom sommarhettan.
Paris 6 maj 1901 6. toukokuuta 1901
Mitt bekymmer är uppköpet till Muséum – Jag vet ej hvad jag skall göra med Muenier, som enkom för museet gjort en tafla som jag ej vill ha – då han nu dessutom varit så hygglig och sprungit för Berthas bicycle, (hvilken Clémant, hans vän, påstår sig ha glömt helt enkelt), så är ställningen dubbelt kinkig. I hvarje fall får jag ovett, det vet jag, af Wænerberg och museinämnden.
Paris 7 maj 1901 7. toukokuuta 1901
Hufvudsaken är att jag finner Mamma raskare och starkare – då skulle jag gerna ta på mig allt obehag och bråk i verlden, Wænerbergs vrede och Estlanders ogillande, konstnärsgillets misshag och Söderström & Cos anathema. Gud låte Mamma för hvarje dag bli bättre.