Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

schweizisk-fransk författare och politisk filosof

Lähteet

Antw. torsdag d. 30 April 74. 30. huhtikuuta 1874
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Edelfelt en intressant promenad med Adolf von Becker; de strövade genom den äldsta delen av Paris och såg det hus där Jean-Paul Marat blev mördad, kaféet där Jean-Jaques Rousseau och Voltaire brukade samlas och åt middag på det studentvärdshus i Quartier Latin där Léon Gambetta ätit och bott under sin studietid.
Edelfelt var med Ernst Josephson till Pantheon och såg Voltaires och Jean-Jaques Rousseaus gravar.
Paris d. 13 Jan. 1878. 13. tammikuuta 1878
Walter Runebergs fru och svägerska deltog livligt i det filosofiska resonemang som utspann sig; de representerar alltid rättvisan och lagens hammare, någonting gammaltestamentligt; denna riktning står i strid med det sköna med konsten; hur skall konsten tillämpa dessa Franklinska sparsamhets-, nykterhets- och förståndsprinciper, alla människor kan inte som hundarna i Böningska vapnet sträva efter det nyttiga; fröken Elfving gick åt konventionen i sällskapslivet; Edelfelt skulle inte ha lust att leva ett liv à la Jean-Jaques Rousseau, sköta sin trädgård, timra sin stuga och göra betraktelser över solens upp- och nedgång; Walter är för generös och poetisk för att inte göra eftergifter i principfrågor, men hans "fruntimmer" håller på teorier och regler, som alla går ut på det sunda, nyttiga och förnuftiga.
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Tänk att man, hundra år efter Rousseau och hela utilitetsfilosofien kan komma fram med något sådant som Str.s likt och olikt – poesi, konst, vetenskap – allt bara strunt, dåliga surrogater för den s.k. naturen.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5. heinäkuuta 1895
Här vid Lac Leman har jag mycket mindre tänkt på Byron, Mme Staël, Jean Jacques Lamartine m.fl. än på Rosa Kræmer. Mina tidigaste barndomsintryck från (eller om) Genfersjön äro från hennes bref från Clarens och Vevey med Düsterloh och flickan Skjernstedt, sköld eller eld, som sade om en ödla: mais ça juque, ça! Minnesvärda ord som för evigt graverat sig i mitt minne.