Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär, poet

Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
Edelfelt har på restaurangen där han äter blivit bekant med svenskar och norrmän, däribland målarherrarna Severin Nilsson och Ernst Josefson; Josefson har studerat hos Jean-Léon Gérôme och i École des Baux-Arts, men var inte nöjd och reser därför hem; Gérôme är troligen för sträng för Stockholmsarkitekterna; så snart Edelfelt fattat ett beslut låter han Alexandra Edelfelt veta.
Edelfelt var med Ernst Josephson till Pantheon och såg Voltaires och Jean-Jaques Rousseaus gravar.
Nykomlingen, "le nouveau", hamnar oftast att den första tiden lägga ut pengar på vin och såpa för penslar åt de andra, en behandling som förargat Ernst Josephson, som kommit med en stockholmsartists inbillningar och särskilt blivit utsatt för skämt.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20. syyskuuta 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12. lokakuuta 1874
De 300 francs som Edelfelt fick "knappade betydligt ihop" efter att han betalat av skulderna till Berndt Lindholm, Severin Nilsson/Ernst Josefsson och andra utgifter; Adolf von Beckers lakan får han betala när han behagar.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1. marraskuuta 1876
På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".
Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
För Stockholm är jag mera rädd än för Köpenhamn. 1• begriper de sig ej ditåt så mycket på konst 2• känner jag på mig att min fiende Josephsons ande hvilar öfver en del Stockholmsglopar och Stockholmskritiker. 3• behagar mig herr Blanch ej det ringaste. – Kommer tid kommer råd och jag bekymrar mig ännu ej öfver detta.
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Josephson är bara honung nu vis-à-vis mig. Ett redigt ord och ett tydligt ovett – ack hvad det är för herrliga ting. Han gick så långt att han sade sig nödvändigt vilja ge mig en studie... och detta efter vårt stormiga uppträde sist.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Då jag i dag fick bref från Ellan om konstnärsfesten och utställningen i Stockholm regretterade jag mycket att inte ha varit der. Nå ja, gjordt som gjordt. Ellan säger att mina taflor och Galléns ta sig bra ute, alla de andra grå och effektlösa och elevaktiga. Enckell och fröken Thesleff tyckas mest anslagna af Jospehson. Sjelf tycker Ellan mest om Sargent, tycks det, och menar att han går utanpå Zorn, Boldini och Whistler.