Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

läkare, g.m. Constance Mellin

Paris d. 15 Maj 74. 15. toukokuuta 1874
Fröken Constance Mellin har stort intresse för teater; hon har tagit lektioner och lagt sig till med en dyr scengarderob; Edelfelt har svårt att förstå vad hon ska göra med denna garderob när hon blir Mikael Ekelunds fru.
Paris d. 8 april 79. 8. huhtikuuta 1879
Föregående kväll var Edelfelt hos en svensk student Hugo von Feilitzen, som studerar romansk filologi; Hugo Schultén kan inte tåla Feilitzens utomordentliga artighet; Feilitzen spelar ganska bra piano och har varit i Finland; han är god vän med Johan Jakob Tikkanen och unga Reinhold von Willebrand, Ekelunds och gamla friherrinnan Wilhelmina Mellin; han har varit på Sannäs och Tervik.
Paris 16 april 1885 16. huhtikuuta 1885
Friherrinnan Mellin och Ekelunds har bjudit "på Strindberg" som inte kom, men skickade sin fru i stället; alla spelade roller: den fina, världsmannen, "nutidsqvinnan", författaren; samtalet om osedlighet.
Friherrinnan Mellin och Ekelunds har varit hos Bjørnson, som de tycker är charmant; Edelfelt konstaterar: de förstår inte varandra, men osedligheten förenar dem nu.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16. toukokuuta 1885
Edelfelt var bjuden till Ekelunds tillsammans med Bjørnson, men hade tidigare accepterat en inbjudan till Hoskier, som är dansk släkting till general Appert; han hade dock velat höra friherrinnan Mimmi och Bjørnson tillsammans.
Långfredag 1901 5. huhtikuuta 1901
Det är ett rigtigt långfredagsväder i dag – mörkt och ett otäckt duggregn. Huru är det med Mamma nu? Jag är så orolig öfver att mitt uppskjutande af hemresan – och det har ju ändå ej varit helt och hållet för nöjes skull som jag blifvit här – irriterat och enerverat Mamma. Jag sitter och säger mig sjelf: Ovärdig make, ovärdig fader och får nu tillägga ovärdig son. Men lifvet är ju så beskaffadt att om man verkligen har ett passionerande arbete, man kommer i pligtkollisioner. – Doktor Ekelund har troligen aldrig varit i sådant dilemma – Rudolf Schulman icke heller: de äro de snälla gossarna i lifvet, och jag tillåter dem gerna att slå sig för sitt bröst, se på mig och glädas öfver att de icke äro som denne syndaren.