Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

amerikansk konstnär

Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17. kesäkuuta 1874
I ateljén finns amerikanen Julius Stewart, som kommer från en miljonärsfamilj; hans far har den största samling som finns av Jean-Léon Gérômes arbeten; det lär vara pappans förtjänst att Stewart fick följa med på Gérômes resa till Egypten och Arabien senaste sommar; Edelfelt tycker Stewart är en snobb, han talar endast om hästar, hundar och fruntimmer; Stewart umgås inte med de andra amerikanerna eftersom han räknar sig som fransman, han talar franska som om han var född i Paris; "Frankrikes vinst och Amerikas förlust blir ej stor!"
Paris d. 4 Augusti 1874. 4. elokuuta 1874
Porträttillustrationer av Edelfelts Parisbekantskaper: Peyrot, engelsmannen John Mac Allan Swan 27 år, Johnson, amerikanen Julian Alden Weir, engelsmannen Bowin, Jean-Baptiste Dufaud marse [från Marseille], Istres Contensin marse [från Marseille], Julius Stewart den dryga leda amerikanen och miljonären, Petua en mycket lyckad figur, Duvergnier (le plus grand nez de l'École [skolans största näsa]); Edelfelt hinner inte rita flera för han skall träffa Bassan för att slå fast nästa seance.
Paris d. 7 December 1874. 7. joulukuuta 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Paris den 25 Januari 1875 25. tammikuuta 1875
Monsieur Mason, en amerikansk miljonär i Jean-Léon Gérômes ateljé har bjudit Edelfelt och Julian Alden Weir på middag för att visa dem sin fars tavelgalleri; sedan är de bjudna att göra honom sällskap till teaterpjäsen "Demimonde"; familjen har bott länge i Paris och Mason går till ateljén för nöjes skull; Mason är vänlig trots sin rikedom och skiljer sig därigenom från en annan amerikansk miljonär, Julius Stewart; Mason är vacker och det är en ståtlig syn att se honom på hästryggen på hans promenad i bois de boulogne.
1sta Maj 77. 1. toukokuuta 1877
Det var lustigt att se Julius Stewart, som tidigare behandlat Edelfelt likgiltigt, nu bjöd hem honom till sin far, miljonären-konstsamlaren, för att se faderns samling.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Föregående dag tillbringade Edelfelt med spanjoren Rafael de Ochoa; de träffades på Salongen och gick till Mister William Hood Stewarts hôtel [palats] vid Cours la Reine; unge Julius Stewarts förevisade faderns galleri; där fanns cirka 20 Marià Fortuny, flera Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme, massa spanjorer som Madrazo far och son, Martín Rico, Antonio Casanova, Matías Moreno; där fanns också en stor tavla av den unge polacken Jozef Chelmonsky, som man talat mycket om i Paris det senaste året.
Paris d. 13 Febr. 13. helmikuuta 1878
I måndags var Edelfelt på visitrunda till Rafael de Ochoa, Alfred Koechlin och Julius Stewart.
Edelfelt var med Rafael de Ochoa och Julius Stewart hos Jan Van Beers; för mycket blague [skämt] i hans saker; han har igen riktiga galenskaper på duken, får se om de antas på Salongen eller världsexpositionen [världsutställningen].
Paris d. 18 febr 78. 18. helmikuuta 1878
För några dagar sedan var Edelfelt och ett 10-tal kamrater bjudna på middagen till Bourgains; Gustave Bourgain och Max Faivre utgjorde en elitklick av parisergaminer [ynglingar]; Edelfelt satt bredvid Rafael de Ochoa som bad honom följa med till Spanien följande år; Edelfelt skulle få bo hos Ochoa och komma in vid hovet, där Ochoas bror är ordonnansofficer hos kungen; Julius Stewart var i Madrid över bröllopet och hade tillträde till alla högtidligheter.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt
Paris d. 21 Juli 1882 21. heinäkuuta 1882
Denna, vän, kommer att bli ett motstycke till den senaste endast med skilnaden att det nu är de unge, och ej de sämste för det. Jaquet, som är parisare framför alt, och kanske ger för stor del af sig sjelf och sin talent och verlden och flärden, sade att han, Stewart och Beraud som äro i spetsen för det hela nu ville bjuda Paris på något rigtigt raffineradt artistiskt, och derföre hade de sammankallat oss Bland utländingarne representerar Stott England, Liebermann Tyskland, Ribeira och Egusquiza Spanien, Boldini Italien, och jag alla de nordiska länderna med Ryssland inbegripet.
Paris d. 6 April 83. 6. huhtikuuta 1883
Alla målare som sålt till Amerika ha fått en knäck – tänk att kongressen satt en tull om 30 procent på allt utländskt måleri. Är det icke skamligt, då ingenstädes i verlden tull finnes på konstverk. Hvad detta blir för en summa kan man tänka sig, då man vet att under de sista åren man från Frankrike ensamt till Amerika sålt taflor för omkr. 14 miljoner årligen, det fira Amerika har dessutom tänkt sätta en lika hög procent på alla de pengar utländska sångare o. dramatiska artister förtjena – men det har ej gått igenom. Gjorde Frankrike rätt så skulle det stänga statens skolor för de hundradetals unga amerikanare som nu besöka dem gratis. Lyckligtvis har amerikanarne i Paris, med Sargent och Stewart i spetsen hållit ett meeting protesterat mot denna "loi inique" uttryckt sin stora tacksamhet mot den franska konsten och skickat en skrift till Kongressen i Washington
Paris d. 18 januari 87 18. tammikuuta 1887
Edelfelt låter denna dag presentera sig för Cercle de Mirlitons och får utslaget om en vecka; Gérôme och Stewart är faddrar.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
Julius Stewart har presenterat Edelfelt för presidenterna vid Cercle de Mirlitons, markis de Barthelemy och greve de Pourtalès; de försökte övertala Edelfelt att gå in kretsens egen fäktskola; Edelfelt konstaterar till modern att han gör det nästa år då han har blivit bättre och inte längre behöver skämmas.