Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

amerikansk miljonär som hade gjort sin förmögenhet på sockerhandel, konstsamlare, konstkonässör och mecenat, sedan 1865 bosatt i Frankrike, far till konstnären Julius LeBlanc Stewart

Paris , onsdag d 17 Juni 74. 17. kesäkuuta 1874
I ateljén finns amerikanen Julius Stewart, som kommer från en miljonärsfamilj; hans far har den största samling som finns av Jean-Léon Gérômes arbeten; det lär vara pappans förtjänst att Stewart fick följa med på Gérômes resa till Egypten och Arabien senaste sommar; Edelfelt tycker Stewart är en snobb, han talar endast om hästar, hundar och fruntimmer; Stewart umgås inte med de andra amerikanerna eftersom han räknar sig som fransman, han talar franska som om han var född i Paris; "Frankrikes vinst och Amerikas förlust blir ej stor!"
1sta Maj 77. 1. toukokuuta 1877
Det var lustigt att se Julius Stewart, som tidigare behandlat Edelfelt likgiltigt, nu bjöd hem honom till sin far, miljonären-konstsamlaren, för att se faderns samling.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Föregående dag tillbringade Edelfelt med spanjoren Rafael de Ochoa; de träffades på Salongen och gick till Mister William Hood Stewarts hôtel [palats] vid Cours la Reine; unge Julius Stewarts förevisade faderns galleri; där fanns cirka 20 Marià Fortuny, flera Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme, massa spanjorer som Madrazo far och son, Martín Rico, Antonio Casanova, Matías Moreno; där fanns också en stor tavla av den unge polacken Jozef Chelmonsky, som man talat mycket om i Paris det senaste året.
Som Alexandra Edelfelt minns var det William Hood Stewart som först understödde Marià Fortuny och lät Fortuny bo hos sig på dennes resor till Paris; Stewart har en massa akvareller av Fortuny och Martín Rico; Fortuny slog in på en helt ny men farlig riktning; det är spirituell konst utan den minsta tanke, det är vackert att se på men lämnar mest intryck på ögat, inte i själen; de som försöker imitera Fortuny slår in på en farlig väg då de saknar hans snille.
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Det är nu femtio år sedan han stälde ut sin första tafla, gubben, 1834, och då han hade sin första stora succès på Salongen. Det är således ett konstnärsjubileum af alldeles ovanligt slag – och tänk att den taflan som han slutat i dessa dagar lär vara hans allra bästa – det är en dugtig gubbe, icke sannt? Alla privatpersoner som ega hans förnämligare arbeten ha skickat dem. Drottning Victoria, Stewart, hert. af Aumale m.fl. – Det blir det intressantaste på hela året.