Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Paris d. 24 Juni 1874. 24. kesäkuuta 1874
Thorsten Waenerberg och Berndt Lindholm är inte riktigt goda vänner, fastän Waenerberg arbetar i Lindholms ateljé; Edelfelt kan inte heller riktigt tåla den lata och självgoda Waenerberg (detta sagt i förtroende, han vill inte att Waenerberg skall kunna anklaga honom för att sprida rykten om denne i Finland); Wilhelm von Gegerfelt har sagt till Waenerberg att han är bättre än Lindholm.
Paris d. 2 November 1874. 2. marraskuuta 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm står fast vid sitt beslut om att skriva till Nyländska studentavdelningen för att ordna stipendium åt Edelfelt; de anser att man bör smida medan järnet är varmt; de funderar på att be Alfred Wahlberg, Wilhelm von Gegerfeldt och Hugo Salmson att underteckna brevet med dem.
Paris d. 27 nov. 1876. 27. marraskuuta 1876
Man kan inte resonera med folk som talar med "sidovördnad" om Jean-Léon Gérôme, Ernest Meissonier, Paul Laurens, J.A.D. Ingres, men som höjer Wilhelm von Gegerfelt, Carl Skånberg och Mihály Munkaszy till skyarna.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Påsklördag 1877. 31. maaliskuuta 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.
Paris, andradag jul 1877 26. joulukuuta 1877
Axel Borg läste ett humoristiskt festkväde; det muciserades i oändlighet; en ung finne Fatzer (arbetar på kontor men vill ägna sig åt konst, son till buntmakaren) spelade piano utmärkt bra; han följdes av Claes Grundström, Axel Borg, en skulptör och Otto Wallenius; under kvällens lopp anlände allt fler svenskar, Hugo Salmson, Nils Forsberg och Wilhelm von Gegerfelt; julklappsutdelningen räckte länge; Edelfelt kom inte lös från sällskapet förrän kl. 3, då han och Gunnar Berndtson skaffade en vagn som tog dem till "andra ändan verlden" [andra sidan staden].
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20. maaliskuuta 1878
Edelfelt har ännu inte lyckats få ramen från sin förgyllare så att han kan ge sin tavla "sista smörjelsen"; i synnerhet om morgnarna tycker han tavlan är skräp, men ändrar sig ju längre fram på dagen han arbetar sig in i den idé som väglett honom i utförandet av tavlan; skall han sända tavlan till Salongen eller världsutställningen, "that is the question" [det är frågan]; Robert Runeberg lär inte kunna ge något svar på vilken plats de finska konsterverken får på världsutställningen; ryssarnas jurymän har ännu inte anlänt, lika lite som deras tavlor; Hugo Salmson och Wilhelm von Gegerfelt ställer bara ut på Salongen; det är en gåta för alla hur världsexpositionen skall kunna öppnas den 1 maj, på Marsfältet ser det ännu ofärdigt ut.
d. 5 April 78 5. huhtikuuta 1878
Hugo Salmson, Wilhelm von Gegerfelt, John Singer Sargent och flera ryssar ställer ut på Salongen.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt har två gånger förgäves sökt Walter Runeberg; efter en sådan misslyckad expedition gick de till svenskarnas tillhåll Café de l’Ermitage; de träffade bara Wilhelm von Gegerfelt och en urtråkig norrman som heter Thode.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Hos Gottfrid Renholm var förutom Edelfelt även Gunnar Berndtson, Wilhelm von Gegerfelt, August Hagborg, svenska målare och en herr Berggren; fru Renholm är tillgjord och vill spela fransysk grande dame; middagen var en nordisk påskaftonsvard med skinka, gröt, ägg och smörgåsbord; Renholm ser ut som en senator eller präst; han har alltid visat Edelfelt artighet och smicker och Edelfelt får inte stöta bort honom men måste försöka hålla sig på distans; tidigare skrev han i Fäderneslandet [radikal skandaltidning] och nu är han reaktionär i Frankrike!
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
På kvällen gick Edelfelt med Adolf von Becker till den skandinaviska julfesten i Walter Runebergs ateljé; Edelfelt hade slingrat sig undan dekoreringen som gjordes av Hugo Salmson, Wilhelm von Gegerfelt, Walter Runeberg, Ville Vallgren, utan att det blev lyckat; där fanns några norskor som såg rätt bra ut; tablåer arrangerades i flygande fläng och resultatet blev där efter, trots Salmsons granna kostymer.
Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Koechlins har också pousserat [drivit fram] Edelfelt; Edelfelt gör bäst i att skriva på franska för att undvika denna rotvälska; snart pratar han som Wilhelm von Gegerfelt som sade: "han går med millefranger som trainerar i pocherna" [han går med tusenlappar som bränner i fickorna].