Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

läkare, samlare, donator

Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1. heinäkuuta 1874
Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Doktor Herman Antell är glad och hygglig; han har 85 000 mark i årligar räntor; han har spenderat mycket och köpt tavlor av Thorsten Wænerberg och Berndt Lindholm.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1. tammikuuta 1875
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan.
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6. helmikuuta 1875
Edelfelt ser nästan aldrig till Anders Ramsay och sällan Filip Forsten, Oscar Kleineh och Herman Frithiof Antell; Karl Eneberg är surmulen och fennomansk, Rafael Hertzberg samma ynkliga "Pajta Matti" som förr; Karl Alfred Caveen är den trevligaste att prata med i den finska kolonin i quartier latin, som dagligen samlas vid middagen på Crèmerie de Buci; Caveen är Julian Alden Weirs "ögonfägnad".
Barbizon (vid Fontainebleauskogen) d. 23 April 1875 23. huhtikuuta 1875
Edelfelt har inte fått några pengar från Calle Holm eller Herman Frithiof Antell; det vore bra om Alexandra Edelfelt kunde skicka pengar till hyra och kläder.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14. kesäkuuta 1875
Edelfelt såg den storartade militärrevyn på Longchamp med doktor Herman Frithiof Antell; 60 000 man av alla vapen var där, likaså president Patrice de Mac Mahon; Edelfelt fäste sig särskilt vid hussarerna, chasseurs [jägare] d’Afrique och artilleriets mitraljöser [snabbeldsskyttar]; efter paraden gick de som de flesta andra till St Cloud och överraskades av ett åskregn; efter att de lyckats få middag på ett litet värdshus åkte de med ångbåt tillbaka till Paris.
Herman Frithiof Antell erbjöd andra hälften av de 1000 marken; Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt om råd och ber henne sända vad hon har kvar av hans pengar.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22. kesäkuuta 1875
Edelfelt är åter rik som Kresus efter att Herman Frithiof Antell gett honom 500 mk för sin beställning; de träffades på Salongen där Antell köpt en medelmåttig genremålning av Frédéric Lix för 2 800 francs, och ett bra landskap av Pierre-Emmanuel Damoye för 2 000 franc; Antell skall snart fortsätta till Tyskland och tyckte det var bästa att Edelfelt tog pengarna nu.
Hos Herman Frithiof Antell har Edelfelt sett fotografier av Rafaels Villa Farnesina, Sixtinska kapellet och museerna i Florens, Neapel och Venedig.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18. elokuuta 1875
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
Herman Frithiof Antell och doktor Axel August Hårdh går flitigt på Louis de Weckers ögonklinik; Wecker och Mazerolle är de mest utmärkta ögonläkare, inte ens i Wien finns så mycket att lära som här; i Finland talar man inte om Paris i vetenskapligt avseende; finländarna är som alla nordbor en sorts germaner och tyskar, åtminstone vetenskapmännen och de är för lata för att lära sig franska; Antell säger att läkarna i Paris har ett nytt sätt att göra diagnoser med instrumentet ophtalmoscop och de använder nya operationsinstrument; om morgonen går doktorerna redan klockan 6 till Weckers klinik, sedan fortsätter Hårdh på l'anatomie Clamart.
Herman Frithiof Antell funderade på att köpa Jules Bastien-Lepages tavla för Romarpriset.
Edelfelt redogör för ekonomin; har inte tillräckligt med pengar för hemresan och kläder med stövlar; Herman Frithiof Antells och de pengar Alexandra Edelfelt sände har gått åt till den svarta rocken, hyran, modell för Julqvällen och träklossar.
Herman Frithiof Antell bjöd Edelfelt på middag i en fin restaurang Gaillon nära Opéra Comique; vid middagen råkade de i samspråk med en egendomlig amerikansk språkforskare; amerikanen gick åt Napoleon III, den napoleonska dynastin och bonapartister och svarade som om Edelfelt och Antell försvarade dem; ingen annan var i salongen så hans utbrott väckte ingen uppmärksamhet.
För några veckor sedan hade Herman Frithiof Antell och doktor Mazerolle träffat på Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker i en portgång vid Rue de Rennes under ett störtregn; Bastien-Lepage hade sagt att Edelfelt är en mycket trevlig pojke, som har en konstnärs hjärta.
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24. toukokuuta 1876
Walter Runebergs Psyche går framåt, även om Edelfelt tycker att statyn inte står stadigt; doktor Herman Frithiof Antell har beställt skulpturen; Psyche är helt naken och avbildad i det ögonblick då hon står i beråd att döda den sovande Amor; Psyche som lyfts av sefirerna är utmärkt huggen i marmor och kommer vid sidan av Johannes Takanens byst att bli det bästa vid utställningen i sommar.
Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1. heinäkuuta 1877
Ska Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; ska han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7. heinäkuuta 1877
Edelfelts tavla är avsänd (för 61 francs) med grande vitesse [express, snabb fart] till Böning i Lübeck; därifrån tar Edelfelt den som passagerargods; det blev brådskande på grund av att Johannes Jæger infinner sig i Helsingfors den 25; borde inte Carl Gustaf Estlander & co betala en del, om det inte hade blivit så bråttomt skulle Edelfelt ha låtit tavlan avgå i sakta mak; Edelfelt är skamsen över att han på staden låtit förstå att han sålt tavlan, utan att ha gjort det; han kan inte veta om Aurora Karamzin eller Herman Frithiof Antell går med på att betala den begärda summan.
d. 13 mars 78 13. maaliskuuta 1878
Herman Frithiof Antell, den rike, lär vara i Paris, men Edelfelt har inte sett honom; han har heller inte sett Robert Runeberg; det är så sällan Edelfelt går ut.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20. maaliskuuta 1878
Edelfelt har tillbringat en hel dag med doktor Herman Frithiof Antell.
Herman Frithiof Antell hade hundrade historier att berätta från sin resa jorden runt; han hade hamnat ut för äventyr i Japan, på prärierna i Amerika, i Kina och Indien; på Sumatra höll han på att krepera [gå under] i kolera; det framgick att en resa jorden runt inte är någon lusttur om man vill se något utöver järnvägs- och ångbåtslinjen.
Herman Frithiof Antell tittade på Edelfelts tavla och tyckte att Carl IX inte liknade; Antell hade medljer på honom, som han köpt i Wien, vilka Edelfelt kan dra nytta av; Edelfelt har nu klarare för sig det som i allmänhet kallas Vasatypen; alla av Vasahuset hade inte typen särdeles utpräglat; Gustaf Adolf var väl den mest typiska.
Paris skärtorsdag – 78. 18. huhtikuuta 1878
I söndags på kvällen var de bjuden till Walter Runeberg; W. Runeberg hade fem år tidigare slagit vad om att Pietro Krohn år 1878 skulle vara gift och ha två barn; vadet gällde en middag med champagne och avbetalades nu; närvarande var Krohn, Robert Runeberg, Herman Frithiof Antell och Edelfelt.
Annandag påsk 1878 22. huhtikuuta 1878
Sedan långfredagen har Edelfelt dratigts med ont i halsen; Herman Frithiof Antell har förklarat att det är ingenting farligt och ordinerat honom att gurgla klorsyrat kali [kaliumklorid]; Edelfelt förkylde sig antagligen då han gjorde studier ute på gården på Rue Bonaparte 24.
Paris d. 12 maj 78 12. toukokuuta 1878
Gustaf Philip Armfelt har anlänt; Edelfelt tog emot honom tillsammans med Gunnar Berndtson, som ordnat rum åt honom på Hôtel Montesquiou; "gubben" flyttade ut följande dag för att det var för dyrt; Armfelts toalett är mera sans façon än i Helsingfors; Edelfelt förvånade sig över att Armfelt tågade med sin nedfläckade rock och halmhatt till Koechlins; de åt middag med Herman Frithiof Antell; på hemvägen diskuterade Edelfelt och Berndtson Antells taktlöshet; Antell som är rik hade beställt in buteljer utan att fråga de andra, men de hade ändå måst dela på kostnaderna; Edelfelt begår hellre en dårskap än syns småaktig och betalar därför utgifter som övergår hans tillgångar; Edelfelts far hade ett generöst och liberalt sätt och även om det är vanvett att vara så skänker Edelfelt alltid sina sympatier åt dem som är "large" [storsint] i såväl penningaffärer som idéer.
Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Bland finnarna på plats finns Atte Schultén, Alexis Gripenberg, Herman Frithiof Antell och en kompositör Kajanus.
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
Edelfelt har varit på teatern med Herman Frihtiof Antell, Linder och Alexis Gripenberg; de såg Émile Augiers Les hommes pauvres; dramer i den moderna franska smaken blir man snart led på.
Herman Frithiof Antell är nöjd om han får sin tavla under vintern.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
Edelfelt tillbringade julafton hos Runebergs tillsammans med doktor Herman Frithiof Antell och Casper Wrede; han skämdes då han såg hur mycket julklappar Antell hade med sig; Runebergs fick försändelser från Finland, Sverige, Danmark, Rom och Paris; Edelfelt hade köpt en japansk dockservis åt sin guddotter och åt pojken syltad frukt; Walter Runeberg fick cigarrer; Edelfelt fick en japansk tobaksask och dito askkoppar.
Paris d. 8 januari 1880 8. tammikuuta 1880
Edelfelt är övertygad om att det är Adèle Ehrnrooth som skriver alla korrespondenser från Paris; de dumma skriverierna om Edelfelt och det täcka könet [kvinnorna] på Murciafesten är bestämt produkter av hennes fantasi och lediga penna; det är fäckt att skriva om en fest där hon inte varit; inga andra finnar än Herman Frithiof Antell och Alexis Gripenberg var där och ingendera känns vid artikeln.
d. 14 Jan. 1880 14. tammikuuta 1880
Edelfelt har varit på operabal med Alexis Gripenberg, Alexander Etholén och Herman Frithiof Antell; i en av logerna såg Edelfelt en maskerad dam som påminde om Edelfelts sköna okända för två år sedan; Edelfelt fick tag på henne i foajén; hon sade Edelfelt blivit så fet att hon inte kände igen honom; Pietro Krohn har berättat att hon heter Madame Mac-Viss, är född i Texas och änka; hon talade om Krohn, Edelfelts måleri och bad om förlåtelse för att hon plågat honom med dumma brev och gick sedan in i logen.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Edelfelt har gjort flera utkast till Herman Frithiof Antells fruntimmershuvud, men han kan inte på allvar tänka på det förrän Alfred Koechlins porträtt har avancerat.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Det "embêterar" [stör] Edelfelt att behöva tänka på Herman Frithiof Antell; för skenets skull har han gjort några utkast.
Det ska ordnas en stor skandinavisk fest för Adolf Erik Nordenskiöld; till först hade "de nötena", en massa brackor [okultiverade människor], inte alls tänkt på att ta finnarna med; Edelfelt har inte tid att delta i festkommittén, men har föreslagit Walter Runeberg och Herman Frithiof Antell.
Odaterat brevkort 27. maaliskuuta 1880
Edelfelt har varit sysselsatt med Herman Frithiof Antells tavla, samt med teckningar till illustrerade tidningar och kataloger.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Herman Frithiof Antell är mycket nöjd med sin tavla; han har bjudit Edelfelt på middag med den schweiziske läkaren Edmund Landholt; Landholt har i sin tur bjudit Edelfelt på bal som den schweiziska kolonin ställer till med på lördag på hôtel Continental.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Genom Herman Frithiof Antell var Edelfelt bjuden på middag till ögonläkaren Edmund Landolt; han är lite över 30 år, schweizare och intresserad av konst; han kände Edelfelt par renommé [genom rykte]; efter middagen, där också några italienska konstnärer deltagit, bjöd Landolt på en bal som schweiziska kolonin ordnat på hôtel Continental; Landolt övertalade Edelfelt att dansa; schweiziskorna var mest fula; balens drottning var en liten amerikanska i Adelina Pattis stil; Edelfelt kände många på balen; John Singer Sargent, Rafael de Ochoa och Edelfelt superade efteråt och kom hem först klockan 4 på morgonen.
Herman Frithiof Antells tavla har blivit färdig och han tycks vara nöjd med den; det är en studie lika stor som les Cerises, av ett läsande "fruntimmer" i ljusröd klänning, ljus gulgrå sidenfond och kunde heta "le roman à la mode" [romanen på modet/bästsäljarromanen].
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Herman Frithiof Antell är nöjd med tavlan; den är inte ett mästerverk, men tillräckligt bra för det priset, räntan inberäknad.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Den Antellska flickan har gett mera besvär än inkomst; Edelfelt har målat om huvudet många gånger och ännu är det inte bra.
Herman Frithiof Antell var förtjust i sin tavla; han pratade som vanligt om oftalmologi [läran om ögon- och ögonsjukdomar].
Herman Frithiof Antell är snål; för fattigt folk förefaller det underligt då han jämt yrkar på repartisering [dela på kostnaderna]; han räknar ut på pennit då man tillsammans ätit middag eller druckit kaffe.
Föregående dag kom Valter Runeberg och Herman Frithioff Antell upp till Edelfelt och Gunnar Berndtson för att äta middag.
Paris d. 11 maj 1880 11. toukokuuta 1880
Eftermiddagens raseri hade byggts upp av två dagars misslyckad målning, ytterligare stimulerat av visiter av Herman Frithiof Antell, Carl Lundström och Runebergs; Edelfelt gick ut, längs bulevarden uppåt Observatorium, där han träffade på John Singer Sargent, med vilken han åt middag.
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
En massa finnar, Berndtson jag, Standertskiölds, en pianist Dahlberg, Antell några finska läkare och konstnärer ha bjudit in Runebergs på middag d. 5te då äfven albumet kommer att öfverräckas.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Jag har varit litet förkyld under några dagar och som jag dertill lidit af mitt gamla onda, halsbränna, har Antell Ändtligen förmått mig att i dag undergå en af dessa tortyr förmiddagar som börja med ett skedblad ricinolja och som sluta med moralisk och fysisk förslappning. Hädanefter skall jag dricka Vichyvatten Om morgnarne. Halsbränna är verkligen Odrägligt och jag är nu fast besluten af få den bort.
Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
Jag har ätit middag med Antell, och under denna sammanvaro har jag ytterligare kommit att tänka på, att samhällställningen, jag hade så när sagt rikedomen, och förmögenhetsvilkoren ej bör bestämmas efter de penningar slumpen kastat på ens lott. Jag kan ej hjelpa att jag, då jag är med Antell, anser mig rikare än han. Egentligen borde förmögenheten bestämmas ej efter det man har i inkomster, utan efter utgifterna. Utan att tala om att Antell är snål, kan han alls ej på menskligt, bildadt, civiliseradt sätt njuta af sina 80,000 i räntor. Hans nöje efter dagens arbete är att gå på "regence" dricka några starka toddar, spela biljard, och möjligtvis få tag i någon landsman som han får med sig på cafeer och brasserier. Att landsmannen får betala hälften af det Antell beställer är regeln.
Han har för resten en ofantligt stor respekt för mig, Runeberg och Berndtson, och då han i fyllan begynna på med sitt andra stora hufvudnöje, att skryta med sina lyckade affärer och skatta på alla menniskor, slippa vi alltid helskinnade undan. Bond' går ej ut förrän i fjerde led, och Antells barnabarnsbarn kunna således först räkna på att bli rigtiga gentlemen.
Jag skrifver hufvudsakligast emedan jag är olycklig öfver att ej finna på menniskor som ej spela i afton. På café de la régence spela Antell och Berndtson biljard, Standertskjöld och Zetterman schack, och här spelas allt hvad spelas kan. Jag har bestämdt något fel i hjernan, då jag är så oändligt likgiltig för allt hvad spel heter.
Paris d. 15 Maj 1881. 15. toukokuuta 1881
Berndtson har sålt sin tafla åt Antell för 4000 mk, hvilket jag mycket gläder mig åt, samt fått flere anbud från fransmän efteråt. En herre lär ha beställt en liknande tafla af honom.
Paris d 6. joulukuuta 1882
Nu just kom Antell med en svensk målare Hall, och de ha stört mig en god stund. Emellertid vill jag skifva brefvet färdigt om det också blir kort och osammanhängande.
Antell är f.n. en af mina stora beundrare. Han pratar och gör reflexioner öfver en massa teckningar så att jag verkligen är mycket störd.
Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
Mannerheim är ännu här. Jag såg honom på afstånd med fr. Nordenstam, men undvek honom. Gud vet huru och med hvad han lefver. Till Antell går han då och då, men har ej varit här med sin fot.
fredag 9 februari 83 9. helmikuuta 1883
Antell har beställt af mig en teckning af Butti med Capi efter fotografin, och jag kan göra den om aftnarna.
Paris d 20 mars 83 20. maaliskuuta 1883
Jag har i dag och i går varit ute och slagit dank – vädret är nu igen herrligt, och jag tyckes mig ha rätt till denna frihet, då jag nyligen gjort färdig en liten aqvarell af Butti med Capi, efter fotografin, bestäld af Antell,
Paris d 22 mai 85. 22. toukokuuta 1885
Antell är som förut: lever ensam, sysslar med numismatik, är på gott humör och företar sig ibland en "generalvift" under vilken han blir "odräglig".
Café Voltaire fredag d. 5 Juni 85 kl. 6 e.m. 5. kesäkuuta 1885
Edelfelt har försökt få Antell att beställa något av Ville Vallgren; nu har Antell beställt Edelfelts byst, precis när Edelfelt inte har tid att sitta modell.
Edelfelt tycker att Antell är en "underlig figur"; "bonden har alls ej gått ur honom", menar Edelfelt; Antell är envis och dryg i synnerhet då han har druckit; Antell borde kunna göra livet behagligare för sig själv och andra med sina pengar; han är ensam och sysslar med sin myntsamling.
Odaterat 1. tammikuuta 1886
Ville Vallgrens byst av Edelfelt är inte så lyckad; han störs i arbetet av Antell; bysten är beställd av Antell.
Paris d. 12 januari 1886 12. tammikuuta 1886
Mottagningsdag i går: Boije, Antell och Neovius har suttit i Edelfelts ateljé och hindrat Ville Vallgren att arbeta.
Antell talar lika mycket som Boije.
Boije, Antell och Neovius talade för högt när Boussod från Goupil var i Edelfelts ateljé; samtidigt kom fröken Oterdahl och jämrade sig; Boije upptäckte några likörflaskor: blev gladare, sjöng och skämtade.
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27. tammikuuta 1886
Bysten av Edelfelt som Ville Vallgren håller på med liknade först Nikolaj I, nu har den blivit en "Buli-Staffan" och liknar doktor Antell.
Paris 10 februari 86 10. helmikuuta 1886
"Sittande svartklädd dam", som var målad för Goupil köptes av Antell för 1500 mk; Edelfelt är glad att den inte försvann i obekanta öden som så många andra.
17 mars 1890. 17. maaliskuuta 1890
Gått varje morgon till Antell för att få låna några hundra mark, men han har antingen varit ute eller sovit.
tisdag 17 mars 90 17. maaliskuuta 1890
Fru Zorn hade gråtit och Zorn hade inte kunnat sova, eftersom Antell skällt ut dem för alla på kaféer, ateljéer och hos Ehrenborg; Antell menar att porträttet av honom som Zorn målat är "skandalmåleri", en karrikatyr som prisas av fru Zorn och fru Thegerström; Antell kallat fruarna för "judpack" eftersom de heter Lamm; Antell:Zorn ska få betalt, men porträttet ska brännas; Edelfelt: porträttet är bra: Antell är inte förskönad utan ser ut som om han vore uppfylld med sött vin och innerligt belåten med sin "affärsställning"; Zorn vill ställa ut porträttet, vill inte bränna det; Edelfelt förstår Zorn.
Antell skällt ut Edelfelt också; menat att Edelfelt prackat på honom dålig konst; det är inte så farligt vad en så rå och berusad människa säger, men tur att Edelfelt inte fick lyckats träffa honom för att låna pengar.
Försökt trösta Zorn med att Antell är elak mot alla när han är berusad; särskilt fru Zorn är sårad eftersom hon försökt vara älskvärd mot Antell.
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris 20 april 93 20. huhtikuuta 1893
Kurtén och Lindelöf har jag träffat. Underligt med Antell att han ej skrifvit sitt testamente så som han lofvat. Han ändrade det också alltjemnt, och det är en ren tur att det nu råkade vara till Finlands förmån. Jag mins så väl att han engång anförtrodde mig att allt skulle gå till "Institut de france" och att jag skulle måla ett mounumental porträtt af gubben Rosenberg för att uppställas der under Mazarins kupol! Och filadelfia och Stockholm *). *) ingenting skriftligt för betjenten hans sista ord på dödsbädden lära ej gälla, sade Kurtén. Emellertid är Hildebrand rasande. Antell hade uttryckligen lofvat att svenska myntkabinettet skulle få de exemplar som ej funnos der förut, hvarför de aldrig vid auktioner täflat med Antell. Emellertid existerar ingen sådan clausul i testamentet. Jag tycker hvad det skall svida i Snoilskys hjerta – Stommen till As samling är nämligen Snoilskys samling som han sålde för att återbela till den första frun hennes förmögenhet. – De som sågo Snoilsky då säga att han hellre skulle på sålt ett skålpund af sitt eget kött –
Paris måndag 15 maj 15. toukokuuta 1899
Jag har köpt en tafla, och nästan köpt en annan för Antellska pengar – den ena af Simon, den andra af Ménard. Dagnan har lofvat gifva mig en studie "dans les prix doux". Naturligtvis komma de i konstföreningens inköpsnämnd att mena att jag igen understödt dekadentismen. – Låt dem mena och säga hvad som helst!
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Jag har köpt 2 taflor för de antellska pengarna, beställt två teckningar af Dagnan och en tafla af Collet, en slags repetition af en hamnscen som han har på Salongen Leclercq har varit mig mycket nyttig i allt detta; jag vet ej huru jag skall belöna honom. han har skrifvit han har prutat, det jag aldrig täcks göra.
Paris 10 november 1900 10. marraskuuta 1900
Mycket besvärligt är det att göra de antellska uppköpen på Utställningen och min olyckligt osäkra natur, som tvekar förut och ångrar efteråt, får här ett ypperligt tillfälle att gräma sig. Men när man verkligen gör så godt man kan får man till slut lof att lugna sig ändå.
Paris 26 april 26. huhtikuuta 1901
Jag går här och tuckar om inköpen för de Antellska pengarna. Jag har köpte en tafla af en Prinet, men har ännu ej bestämt mig för hvilken en "insignifiant comme sujet" men vacker i färgen – en annan "Kreutzer Sonaten" som kanske är för signifiant för Helsingfors. Vidare har jag på sätt och vis beställt en af Muenier och är alls ej nöjd med det han proponerade mig – gjordt nu under hans nevrasteniska vinter.
Paris 1 maj 1901 1. toukokuuta 1901
Det tråkigaste är med mina inköp för de Antellska medlen – min tveksamhet gör att jag förlorar tid, också denna dumma fruktan för kritiken hemma hvilken ju dock kommer, skarp hotande i hvilket fall som helst.
Paris 2 Maj 1901 2. toukokuuta 1901
Till Krohn har jag skrifvit och bedt om att få uppgift ang. ångbåtar fr. Köpenhamn ty är det menskligt väder reser jag direkt. Men när? Om 14 dagar hoppas jag dock ha såväl Demidoff som flickan V. R. och de antellska uppköpen undanstökade.
Paris 7 maj 1901 7. toukokuuta 1901
Expeditionen af saker till museet (antellska uppköp) – inpackningen af mina taflor och – ännu – utredingar af Vikströms räkningar vid verldsutställningen upptaga min tid och mina tankar.