Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Frankrike

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Ludvig XV
Fragment, Forts d. 20. 1. syyskuuta 1872
Edelfelt målar i rådsalen, där medlemmarna av Carl XI:s riksråd blickar ned från väggen; i rummet bredvid finns porträtt i naturlig storlek av regenter samtida med Gustaf III, av dessa är Maria Theresia, Ludvig XV och Stanislaus av Polen mästerliga; Edelfelt har blivit betagen i ett porträtt av "okändt fruntimmer" av Van Dyk; han skulle vilja kopiera porträttet av Ebba Brahe; C.J. Adlercreutz porträtt är en kopia av Carl Fredric Breda, efter vilken litografin på Kiala är gjord; porträttet blir ungefär lika stort som porträttet av Wallgren och Edelfelt kan därför inte göra det så stort som morbror Gustaf Brandt önskar; Borgåborna skall i varje fall falla i stum förundran över den grannlåt och de ordnar han skall brodera generalens kläder med.
Gripsholm d. 26 Sept. 26. syyskuuta 1872
Edelfelt har sett allt som förtjänar att ses på Gripsholm; där finns vackra gobeliner, i synnerhet ett porträtt av Ludvig XV; tapeterna är i drottning Lovisas bouppteckningsinstrument värderade till 40 000 riksdaler; endast golven och mattor är i miserabelt skick; Johan III:s och Erik XIV:s fängelserum är bland de intressantaste interiörmotiven.
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
Edelfelt har två förslag till August Eklöfs tavla; något från finska kriget eller en kärleksscen i Louis XV-stil.
Paris d. 28 Juli 1874. 28. heinäkuuta 1874
Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.
Edelfelt "får gå på som en igel" med Calle Holms tavla, p.g.a. att han måste återlämna kostymen på lördag; Adolf von Becker rådde honom att hyra kostym från Babin, som är den bästa i Paris och gör dräkter för operan och theatre français; Edelfelt hittade en makalöst vacker grågul sidenklänning i Louis XV-stil; det kostar "rysligt" att måla en tavla; kostym, mannekäng, duk, seancer (Bassan betalar hälften) och färger, penslar kostar 58 francs.
1 april 1881 1. huhtikuuta 1881
Hans tillgjorda smak för konstsaker och antiqviteter ha vi i smyg skrattat åt. Der är han då åtminstone så rudis som möjligt. Här der hvarje småborgare är en lika så god samlare som Sliezin, och der det å andra sidan finnes sådana samlingar som Sommerards, Spitzers o.s.v. unika i verlden förefaller hans prat om "antika" möbler mycket naivt. Vi kommo häromaftonen på en restauration der det fanns en pendyl Louis XV, och Konni, med kännaremin tar sig före att börja orera om den och fästa uppmärksamheten på den. Jag kunde ej låta bli att börja examinera honom, och han vardt mycket olycklig – Från hvilken tid är den, hvad anser du den vara värd, är den äkta o.s.v. – och då jag sjelf svarade på dessa frågor, fick jag alltid till svar: "Ja nog f-n vet jag det lika bra som du." – Eget är att han ändå har en mycket stor respekt för mig och en ändå större för Mamma. Petersburg är ändå en lämpli- gare ort för honom tror jag. Deras möbler, smak, pengar, kostar och budet, budet se det är något det, ehuru han också går åt allt detta. Hela Pariserlifvet har en annan prägel, ty här finnes så mycken verklig talang, verklig, och välförstådd rikedom, smak o.d. – För all del ej ett ord, ej ett knyst om dessa mina reflexioner. Stackars Visen, nog har hon fått plikta för sin enda rena stora och sanna kärlek!
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12. helmikuuta 1882
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23. helmikuuta 1882
Hvad det ändå är fint hos henne – betydligt smakfullare än här t.ex. rigtigt chic och stiligt. Och så är det ju chic att i sitt kabinett ha en utmärkt Raphaël, – goda Teniers, samt sin farmors porträtt (en född grefvinna Schuvaloff) af Greuze, två hennes systrar af Chardin o.s.v. – Ett stamträd med miniatyrer style Louis XV är utmärkt vackert. Der är en Bibikoff från 1740 som liknar henne som ett bär. – Hennes toilettrum, dit jag fördes för att två mina grofva och smutsiga arbetarhänder, är i Pompejansk stil – allt af Gubben Montferrand, som ändå var en utmärkt artist. Det passar så bra att hans initial M, som öfverallt är inflätad äfven passar för Miatleffs.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
Hvad fru Reuterskiöld betreffa är jag säker på att göra något bra af henne. Hennes Louis XV fysionomi – denna blandning af grande dame och smånätt svensk bondflicka har alltid gjort att jag tyckt att det skulle vara roligt att måla henne. Blond, uppäst, med ljusblå ögon à la Butti – une tête chiffonnée, enfin. Får nu se. Reuterskiöld skall komma till mig en af dagarna.
fredag 9 februari 83 9. helmikuuta 1883
I morgon har fru Reuterskiöld sin första séance. Om hon bara är regelbunden, så hoppas jag kunna så något rigtigt bra af porträttet. Både för att det ser bättre ut och för att en förgången tids kostym ej kan bli omodern, låta vi göra en klädning alldeles Louis XV, i "vert-d'eau” skiftigt tunnt siden. Hon har dessutom ett hufvud som passar bra till den epoken. Jag har prevenerat henne att hon måste vara exact med seancerna, ty annars blir jag aldrig färdig. Under nästa vecka skall jag arbeta samtidigt på taflan och porträttet. Jag tänker detta skall gå då fru R. valt tiden från 10 till 12 för att sitta, och jag sålunda har hela eftermiddagen (och nu ser man ända till kl öfver fem) till min disposition.
Paris d. 13 februari 83. 13. helmikuuta 1883
Fru R. byta om kostym här. Vi ha beställt en vacker Louis XV kostym, som hon sedan tänker använda på någon kostymbal. Olyckligtvis ha vi ännu ej blifvit rigtigt eniga om tyget, och hon poserar tillsvidare i en drägt som blott närmelsevis liknar den jag vill göra. Då hon nu står stilla, och jag kan nagelfara hennes yttre, märker jag att dragen äro grofva, snarare fula än vackra. Måtte jag blott kunna se henne från den charmanta sida som jag kännt henne från sedan länge – l'Impression, – se den bör man bibehålla om någon själ skall komma in i det hela.
Paris d. 23 febr 83. 23. helmikuuta 1883
De här sista tiderna har fru Reuterskiöld poserat alla dagar. Porträttet är nu i det treflig stadium då det ej liknar det minsta, är inslaget och ohyggligt i färgen, och gör mig alldeles galen hvargång jag ser ditåt. Kostymen är visserligen Louis XV, men kan lika gerna vara moderna, nu har man ju dock en särdeles stor frihet. Hårklädseln är modern, snitten temmeligen modern också. För resten kan man här i Paris våga ungefär hvad man vill i kostymväg, något som man ej har aning om hemma der alla följa modet under det man här skapar det.
Paris söndag d 21 april 84. 21. huhtikuuta 1884
Illustration: Edelfelt utklädd. I början af veckan var jag på ett egendomligt äfventyr. Courtois, Stetten o. jag voro bjudna på bal costumé till en madame Mackay, icke den rika, men också amerikanska. Jag känner henne mycket litet och hade tänkt gå upp på ett ögonblick i frack bara för att tacka för bjudningen. – Emellertid träffade jag på aftonen, då Courtois klädde sig, Alice Regnault som var i Cs atelier för att se på deras kostymer. – "Och ni kostymerar er ej ?" Det är skam för en målare att föredra den fula fracken framför en kostym" – Ja men jag har ingen – Vill ni att jag skall kostymera er på en halftimme och lofvar ni att då gå. Jag vill hålla vad med er att jag skall hitta på något på en halftimme? Vi höllo vad, och så reste vi alla af till hennes Det blef ett sökande i alla hennes gömmor. Betjent och kammarjungfru storskrattade då de hörde hvarom fråga var, jag skrattade och tviflade – men så kom hon fram med en silkesskjorta, knäbandsbyxor af siden, hennes – en sidentröja med vida arma släpptes ut i ryggen röda chelstrumpor, en hvit peruk, en stor hvit hatt – skor hade jag sjelf; så gjordes jag hvit i synen och kunde ännu ej förstå hvad allt detta skulle bli – tills hon förklarade allt under mycket skratt och glam att jag var en mycket stilig "meunier Louis XV". en säck på ryggen och en käpp i hand. Jag såg mig i hennes många stora speglar och fann mig alls ej illa – jag liknade verkligen en teckning af Watteau. – Hela scenen var mycket lustig. Courtois i sin japanska kostum – Stetten som Romeo, jag halfklädd, Alice Regnault som sprang fram och tillbaka stack fast rosetter, sökte i enorma kistor fulla af kostymer, siden stycken, blommor och band, och kammarjungfrun som sydde och sprättade. Hon hade vunnit vadet och jag gick upp på balen der bl.a. Baude mycket beundrade min kostym, som jag nogsamt aktade mig att förklara var Alice Regnaults – Ingen skulle dessutom ha trott det.
Paris lördag d. 29 maj 86 29. toukokuuta 1886
Edelfelt har köpt ett skåp av Pinchart i Louis XV:s stil för 300 franc; har beställt nytt gyllenläder för stolarna; om den övriga inredningen i ateljén; Edelfelt ska ställa in sina mindre studier, gångkläder och bordslinne i det nya skåpet; det blir ledsamt att skicka hem Berndtsons gobelin; den Manzeyska mattan är för stor för att sättas upp på samma plats.
Paris torsdag d. 10 juni 86 10. kesäkuuta 1886
Om Annie och Berta Edelfelts klänningar; det finns vackra blommiga tyger i Louis XV:s stil; Edelfelt ska rådfråga Julle Kleineh som har varit på ett av de största sidenhusen i Paris i många år.
Paris d. 24 januari 87 24. tammikuuta 1887
Kaufmann har i välmening köpt ett fult gyllenlädermöblemang [läder som har mönstrats i relief och försilvrats och delvis förgyllts] åt Edelfelt: soffa och fyra stolar; Edelfelt hade bett honom köpa fåtölj i Louis XV-stil; nu är det överenskommet att Edelfelt köper en av Kaufmanns länstolar och att Kaufmann säljer möblemanget; igår berättade han att en dansk snickare hade åtagit sig försäljningen.
Paris torsdag, en vecka efter bröllopet och vår första dag i Paris 1. tammikuuta 1888
De har gjort uppköp för hushållet; Ellan vill beställa riktigt silver i Louis XV:s stil "af en makalös modell som vi sett i dag"; de har också köpt en tekokare av silver som är en gåva av Claes de la Chapelle.
Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Lilla Loulou Vallery Radots porträtt går framåt med så stora steg att jag om för 3, 4 dagar har honom undanstökad, och då helt kan egna mig åt Madame Grancher. Hittils har jag gjort bara Croquiser – jag slutar med att göra ett elegant Louis XV porträtt i helfigur eller halfnaturlig storlek – det vill hon helst ha Det kommer att bli mycket fint i färgen, tror jag hon sitter i sin mycket fina salong vid en grå rikt skulpterad marmorkamin på en liten Louis XV soffa med röd och gula blommor – bakom några konstsaker bl a en silfverstaty af Henrik IV – sjelf är hon i dekolleterad balklädning écru-atlas med spetsar (från Worth) och tar just af sig en hvit stortie de bal med struts fjädrar hennes grå och pudrade hår och allt detta ljusa låter de svarta vänliga ögonen komma till sin fulla rätt Hennes vackra kusin som är der vid alla seancer för att hålla henne sällskap förklarade denna sista skizz för utmärkt lyckad –
Petersburg 14 februari 95 14. helmikuuta 1895
Kl. 11 gick jag med Rjepin och Benoit, (sedan jag tackat och bockat och lofvat exponera) till en damkonstnärs klubb – högst intressant skulle Schauman säga – med presidenter vise presidenter, mycket fula och okända målarinnor och några rätt vackra "Koketkor". En gammal baronessa Wrangel kom och presenterade sig som landsmaninna – svensk – men kunde ej ett ord svenska – några svenskor, födda i Petersburg voro också der, bl.a. en som hette Leander. En mycket pratsam hette Abegg – mörk och vacker – resonerade om Böcklin och Burne Jones och symbolism och koketterade starkt med sammetslena ögon. En god vän till grefvinnan Muraview betraktade mig som en gammal bekant. – Der målades efter modell (en herdinna Louis XV – idiotisk) dracks thé, musicerades, sjöngs och spelades. Alla förebrådde mig att jag ej ställer ut i Petersburg – många hade sett mina taflor i Paris – der var 200 fruntimmer och kanske 10 herrar och jag kan utan skryt säga att jag var mycket entourerad.
Paris 15 Juli 95 15. heinäkuuta 1895
Jag undrar om min sändning från Prinstemps kommit redan? Telefonera till fru Lindberg i Helsingfors att hon skickar alltsammans ut till Haiko så att ni får det. Der finnes en bricka och några tyger till dynor åt Mamma, ett bläckhorn (Louis XV) åt Annie, brefpapper åt hela familjen m.m. – parfymflaskor också. Jag har Mamma ta det Mamma mest tycker om och sedan dela ut resten efter eget godtfinnande. Den stora lackerade brickan skall Mamma ha till chocoladkalas.
Måndag 23. 23. maaliskuuta 1896
I förrgår afton var jag (på Etters uppmaning) på ett välgörenhetsspektakel hos Grefvinnan Kleinmichel. En pantomine spelades. En af 'Comtesserna (som dock ej var på Haiko) mimerade och dansade mycket bra. En ung gr. Tolstoj, bror till konstakademins president, var en mycket lyckad pierrot. – Lilly Etter hade sjungit då jag kom. Der var naturligtvis hela beau monden. Programmet såg mycket aristokratiskt ut med bara betitlade aktörer och aktriser. Ett mycket ståtligt hus med enorm vestibyl, grannt livrée och smakfel i alla detaljer, såsom snart sagdt öfverallt här. T.ex i denna Stora Louis XV sal hade de hängt upp, längsmed väggarne de tarfligaste små taflor i ramar som jag ej ville ha i min tambur – rikt förgylda naturligtvis.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Fru Sager, född Fock, tecknade jag upp i dag och det blef genast mycket likt De vilja att jag skall göra det i pastell, ty hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82 år, med bön att åtminstone göra några croquis'er efter Gumman och sedan utföra det i stort. Hon var en mycket artig och vänlig gumma – Jag skall någon stund försöka göra det begärda. De äro ytterst förekommande och artiga, alla der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag också gjort många dumheter i praktisk mening, så har å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig. Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga – litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing Room hos drottningen Victoria, personalkännedom i England).