Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Lund den 4 September 1872. 4. syyskuuta 1872
På expositionen fanns mycket intressant i möbelväg och i fråga om guldsmedsarbeten; bland konsten höll de svenska konstverken jämnast kvalitet; Edelfelt föredrog Alfred Wahlbergs och Johan Edward Berghs natursanna bilder framför de danska landskapen; i norska avdelningen utgjorde Hans Gude ett makalöst undantag med "Brudefærd" och "Sætergjenter som gå till Fjelds"; bland de danska konstärerna utmärkte sig figurmålarna Carl Block och Julius Exner, samt Wilhelm Marstrand; Johan Gertners porträtt av Frederik III och greve Gebhard Moltke Hvitfeld var mästerliga; huvudplatserna i svenska avdelningen intogs av Måren Eskil Winges "Tor och jättarna", Janne Höckerts "Lappkåta" och Georg von Rosens "Erik XIV"; Katharina [Karin Månsdotter], som liksom Göran Persson förekom på Rosens tavla, påminde om Moster Mintu (Helmina) Brandt; andra goda svenska målare var Fredrik Wilhelm Scholander och Egron Lundgren; Edelfelt ägnade mest tid åt att studera Per Wickenbergs "Vinterstycke med barn", som Carl August Adlersparre talat om; genretavlor av August Malmström och Ferdinand Fagerlin överträffade också danskarna.
Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Adolf von Becker har det tråkigt sedan Berndt Lindholm, Hugo Salmson, Alfred Wahlberg och Olaf Isaksen rest.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20. syyskuuta 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Paris d. 2 November 1874. 2. marraskuuta 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm står fast vid sitt beslut om att skriva till Nyländska studentavdelningen för att ordna stipendium åt Edelfelt; de anser att man bör smida medan järnet är varmt; de funderar på att be Alfred Wahlberg, Wilhelm von Gegerfeldt och Hugo Salmson att underteckna brevet med dem.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Gustaf Cederström fick andra medalj för sin stora tavla, vilket visar hur lite medaljerna har att göra med konstnärshalten; inom svenska avdelningen fick Alfred Wahlberg första medalj och John Börjeson mention [hedersomnämnande].
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
I förrgår var det minus 14 grader, på kvällen träffade Edelfelt Gustaf Cederström, Adolf von Becker, Alfred Wahlberg och Pirre Horn; kvällen avslutades på den sistnämndes älsklingsställe, en engelsk bar, där han får whiskytoddy; då Edelfelt gick hem var det kyligt; hans sovrum på Hôtel de la Marine är ypperligt, tack vare köksväggen är temperaturen alltid mild.
Följande dag är Edelfelt bjuden på frukost av Alfred Wahlberg.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Efter festen for Camille la Ronciere le Noury iväg med Adolf Erik Nordenskiöld till Operan; Pirre Horn, Gustaf Cederström och Alfred Wahlberg, som ville ha ut Nordenskiöld på vift, stod med långa näsor.
Paris d 4 juni 1880. 4. kesäkuuta 1880
Framgångens sötebrödsdagar fortsätter; i dag har Edelfelt fått vänliga brev från Koechlins, Baron Roger Portalis och Alfred Wahlberg.
Paris d. 8 april (lördag) 82 8. huhtikuuta 1882
Emellertid tyckes min kejserlighet ha gjort ett stort intryck på alla snobbar, såsom gubben Pirre Horn, Wahlberg m.fl – Ça me pose.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
Jag gick i går kl. 1/2 3 e.m. till Becker, och i hans trädgård träffar jag Wahlberg, som hade modeller, två små barn, som han förgäfves sökte måla i ett stort landskap, en makalöst vacker svensk ängsvy. Han kan just ej teckna figurer, gubben stackare, och hade suttit och bråkat, och ändå sågo de ej mänskliga ut. Jag tog paletten, och målade figurerna på 2 timmar – ibland lyckas det ju, isynnerhet då man ej är rädd, och jag gjorde de vackraste små figurer en plein air som jag gjort på länge. Wahlberg var förtjust, Becker och några fransmän stodo och beundrade, och W. försäkrade att jag förtjenat åt honom 2000 francs mera på taflan. Följden blef att Wahlberg genast bjöd Becker och mig på en alldeles ursinnig middag med laxöringar, caneton de Rouen, gröna ärter, sparris, jordgubbar, alla möjliga viner, allt på en af Paris bästa restaurationer.
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Då jag i går satt med Wahlberg och Becker tänkte jag på midsommaraftonen 1874 då jag med dessa två herrar satt i Asnières och åt en middag liksom i går. Hvad denna tid ligger långt långt borta, och hvad det hade kunnat gå mycket sämre för mig. Wahlberg drack för dessa 8 år, för mig som då var en anspråkslös sapin, för mina framsteg och för hvad jag ännu kommer att göra. Trots sina 48 år blef han lifvad och svor på att han ännu skulle göra under och mirakel, och gå framåt ännu med stora steg – Detta är det enda rätta, alltid se framåt och excelsior! "Arg får man vara, men aldrig modlös" sade han. Hvad hvarje melankolisk stund skulle ha varit mycket bättre använd om jag målat i stället för att sörja. Skall jag då aldrig upphöra att bli en stackare!
Gubben Becker han kan just ej följa med sådana der expensioner som Wahlbergs – men gubben B. är ju så litet artist som möjligt fastän han råkat på den underliga idén att egna sig åt måleriet
Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
På måndag hade Wahlberg bjudit mig på frukost. Det är då en oförbätterlig boulevardier – han hade varit och spelat hela natten på den olycksaliga Cercle de la Presse, och förlorat 3000 frcs. sedan han på aftonen vunnit dubbelt – Naturligtvis var han på dåligt humör, men "Père Lathuile"s goda viner och goda mat skingrade snart hans bekymmer – han gick hem och började en tafla som han lofvade sälja för 3000.
På aftonen bjöd han mig på l'exposition des quinze" den der fin-fina internationella utställningen hos Petit. Gérôme, Stevens, Madrazo, Alma Tadema viennent le haut du pavé – Bogulaboff ser tarflig ut, och Wahlberg spelar också en underordnad rôle. Det var en solennell öppning af expositionen på aftonen – folk i frack och en massa vackra och eleganta fruntimmer.
Paris tisdag 23. Maj 82 23. toukokuuta 1882
Tusen tack för telegrammet. Just nu var Wahlberg här och gratulerade mig.
Paris d. 21 Juli 1882 21. heinäkuuta 1882
Vi ha nu haft vart konstituerande möte angående den blifvande utställningen i Januari vi bli endast 20 hvaraf 3 skulptörer. Sällskapet mycket valdt: jag tror att jag redan talt om hvilka som, äro med. Jag är nästan rädd för att komma i sådant sällskap: Sargent, Boldini, Ribeira, Dagnan, Bastien Jacquet m.fl. – Nu gäller det att hålla sig uppe. Kommer jag dit med något rigtigt godt, då är min lycka gjord och jag är klasserad bland de bästa och de "modernaste" – gör jag något skralt så är jag herunter för en tid, såsom Bogoluboff och Wahlberg som äro totalt tillintetgjord af grannarne i den nu afslutade internationela utställningen.
Paris 15 februari 83 15. helmikuuta 1883
Ryktet går – Wahlberg, som just kommit från Stockholm, berättade att man der i ett sällskap talt om att min tafla blifvit såld till Kejsarinnan för 49,000 (fyrtioniotusen) francs, och detta blef citeradt såsom bevis på de orimliga tafvelprisen i Paris. Fyrtioniotusen och ej femtio ger ett utseende af sannolikhet och prutning på tusen frcs, som icke är illa.
Paris, lördag d. 31 Mars 83. 31. maaliskuuta 1883
I går åt jag middag med Wahlberg och vi voro sedan i Levins loge på Edentheatern.
Hans fru är en kokett och ganska vacker sydamerikanska, som lär vilja beställa en tafla af mig, säger Wahlberg. Hon var alldeles vådligt road af balletten. Underlig smak!
Söndag 2 maj 86 2. toukokuuta 1886
Den skandinaviska frukosten på restaurang Ledoyen: det var bara Larsson och Pauli som gratulerade; Salmson, Hagborg, Wahlberg och alla andra såg arga ut.
Paris d. 25/I 87 25. tammikuuta 1887
Edelfelt har varit på middag hos prins Eugen; på plats var de båda kammarherrarna Celsing och Printzsköld, Celsings fru, Wahlberg och Edelfelt; "friherrinnan Celsing presiderade vid bordet", dvs. var värdinna; bredvid henne satt prins Eugen och sedan Edelfelt.
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
I söndags var Edelfelt bjuden till svenska ministern greve Lewenhaupt, utan att först ha gjort visit; övriga gäster var prins Eugen, Åkerman som är svensk minister i Wien, tillsammans med ny fru som är född grevinna Liljencrantz, Celsings, Munkaczy med fru, friherrinnan Adelsvärd född Pourtalès, baron Falkenberg, Wahlberg.
Paris d. 14 februari 1887 14. helmikuuta 1887
Edelfelt är bjuden på middag till prins Eugen i kväll; Wahlberg skulle säga är befalld; gäster är legationssekreterare Lewenhaupt med fru, baron Falkenberg, fröken Lagercrantz; Edelfelt beskriver dem som "alla mindre trefliga än tråkiga".
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
På lördag är det målarbal för prins Eugen; det skulle vara bättre om Carl Larsson som är rolig och uppfinningsrik skulle vara i Paris; Edelfelt vet inte hur balen blir med Wahlberg och Hagborg och andra grosshandlare i spetsen; han antar att det blir som baler ordnade av gymnastikklubben eller skandinaviska handelsmännen i Paris.
Paris d. 24 mars 87 24. maaliskuuta 1887
Balen för prins Eugen var lyckad, den var fint arrangerad av Wahlberg m.fl.; balen påminde om Paris under kejsartiden: Wahlberg, Pirre Horn, Cederström, Lewin och en massa sångerskor påminde om tiden före 1870 [år 1870, under fransk-preussiska kriget, avsattes franska kejsaren och republik infördes i Frankrike].
Neiglick insisterade på att följa med på fröken Öhrströms koncert och somnade där, i raden precis framför prins Eugen, Celsings och Wahlberg; Edelfelt försökt rädda situationen genom att själv sluta ögonen och verka njuta av musiken, men kom sedan att tänka på att de snarare verkade fulla; Edelfelt försökte sedan skapa illusionen av att Neiglick var sjuk och han gick mitt i konserten.
Paris, måndag 7 maj 88 7. toukokuuta 1888
Edelfelt har varit på herrfrukost hos massören, doktor Nohrström, som bjudit på mycket mat, som i "kung Göstas [Gustav Vasas] tider"; doktorn är en välmenande men originell värd; gäster var Wahlberg, Pirre Horn, Salmson, Hagborg, några grosshandlare; lyckligtvis fanns två andra doktorer bland gästerna, ifall maten hade blivit för mycket.
Paris 17 maj 88 17. toukokuuta 1888
Prins Eugen gav stor middag igår; gäster var Dagnan, Gervex, Roll, Wahlberg, Salmson, Amic, herrskapet Guignard; Ellan och Madame Amic var de enda damerna; Ellan var vackert klädd, decolleterad i ljusgrå klänning med ljusgula rosor, och på briljant humör, hon beundrades av konstnärerna, särskilt Roll och Gervex.
Paris, onsdag 8 januari 1890 8. tammikuuta 1890
Richard Bergh haft influensan och legat för döden i Stockholm, men är enligt telegram nu bättre; Salmson och Wahlberg är sjuka.
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Epävarma yhteys Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.