Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

son till Alexandra Edelfelts väninna

Lähteet

Ei lähteitä
Paris d. 21 Juli 1874. 21. heinäkuuta 1874
Edelfelt har frågat Jean-Baptiste Dufaure och Istres Contencin från Marseille om de känner Aristide Audibert, men någon sådan kände de inte.
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Hvar dag har jag tänkt skrifva för att tacka för Mammas trefliga och långa bref, och hvar dag har det kommit något som förhindrat mig. Det har också varit en sådan uppsjö på bref och bestyr – från fru Mallings bråk med Mme Junots porträtt (Hvad angår detta mig i grunden!) till den stackars Audiberts sista bref, deri han besvär mig att egna honom en dag, så kommer han hit från Guerèt för att se mig ännu engång med sina ögon. – Med allt detta har jag arbetat såväl som några småsaker i porträtten – som på 2 Fjalar illustrationer. Jag är alldeles utfaren och måste fara till landet i morgon, till Amic, med Dagnan, för att komma ifrån den här vefvan. –
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.
Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24. kesäkuuta 1895
– Den stackars Audibert har nu kommit hit till Paris för att "se" mig för sista gången! Jag sökte genast upp honom på hotellet men han var utgången och kyparen hade icke märkt något ovanligt med hans syn och ögon. – Detta bevisar ju att han i alla fall har "gångsyn" ännu. – Om en timme har jag rendez vous med honom. Des som vore vältalig om vältalighet här kunde hjelpa. Inför en sådan stor olycka står man så maktlös och stum!
Paris 30 Juni 95 30. kesäkuuta 1895
Hvilken underligt vecka, den nu till ända lupna. Tvekan, bråk, inervering Audibert (den stackarn här från måndag till fredag qväll), bestyr om Finland i 19 seklet förargelser – uppmaningar från Ellan att komma på några dagar till Schweitz för att hvila, två porträtt séancer med Roux, resa till Pasteur vid St Cloud på en låda innehållande 600 oläsligt flaskor, Metchnikoff, Roux och jag på lådan och en difterihäst framför i frukost hos Metschnikoff – och alltid, alltid natt och dag 30 grader!
– Jo, Audibert kom och var i det hela bättre än jag väntat. Den utmärkte ögonläkaren Galezovski försäkrade honom att han icke skulle förlora synför mågan – och det är ju redan mycket. Han rör sig alldeles obehindradt, ser allt men kan ej läsa och skrifver otydligare än förr. Han skref till Mamma från ateliern, under det jag målade hans porträtt. Som sydländing öfverdrifver han förskräckligt allting och kan icke låta bli att måla än ohyggligare sin redan så sorgliga framtid. Emellertid får han nu pension icke mycket men i alla fall så att han kan lefva, och får som sagdt, med Guds hjelp behålla synförmågan så mycket att han kan reda sig ensam. – Då jag just stod i beråd att resa packa in mina taflor, bestyra om tusen saker och göra en målad skizz af Roux, kom den gode Aristide mycket olägligt, jag tillstår det – jag gjorde mig emellertid så fri som möjligt för att kunna vara med honom. Porträttet, i pastell, var mycket likt
Paris nyårsaftonen 1900 kl. 7. 31. joulukuuta 1900
Till Audibert har jag skrifvit just nu, sagt att Mamma lofvat skrifva till honom eller åtminstone skicka kort – talte om Mammas gikt och förklarade litet vår politiska ställning för honom.