Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Frankrikes president 1848–1852, vald till kejsare av Frankrike 1852, avsattes 1870

Lähteet

Paris d 22 Maj 74 22. toukokuuta 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d. 28 Juli 1874. 28. heinäkuuta 1874
Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4. elokuuta 1874
På kvällarna har Edelfelt ofta spatserat [promenerat] med Peyrot från Nizza; Peyrot deltog i hela kriget som volontär vid Giuseppe Garibaldis artilleri) och är nu i Jean-Léon Gérômes ateljé; han och Edelfelt delar till hög grad samma politiska åsikter; Peyrot beundrar Adolphe Thiers och den konservativa republiken, hatar Napoleon och kan inte förstå hur Henry V kan ha ett så stort parti bakom sig; han hade länge tagit Edelfelt för polack eller italienare på grund av hans sätt att tala franska.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22. elokuuta 1874
Edelfelt ska läsa 93 av Victor Hugo; han är ett av vår tids mest utmärkta snillen, med verk som Hernani, Ruy Blas, [Ringaren i] Notre Dame och Napoléon le petit; Edelfelt har tänkt gå på Theâtre Français där de ger Zaïre av Voltaire.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18. elokuuta 1875
Herman Frithiof Antell bjöd Edelfelt på middag i en fin restaurang Gaillon nära Opéra Comique; vid middagen råkade de i samspråk med en egendomlig amerikansk språkforskare; amerikanen gick åt Napoleon III, den napoleonska dynastin och bonapartister och svarade som om Edelfelt och Antell försvarade dem; ingen annan var i salongen så hans utbrott väckte ingen uppmärksamhet.
Paris d. 27. / XI 77 27. marraskuuta 1877
Den franska politiken är ännu i ett kritiskt läge; efter det Broglie-Fourtou'ska kabinetten har Marskalken hittat på att tillsätta en regering med fullkomligt obskyra personligheter, med Monsieur Welche i spetsen; det har lett till att [Marskalk] Patrice de Mac Mahons impopularitet blivit om möjligt ännu större; republikanerna kräver marskalkens avgång; konservativa och bonapartisterna yrkar på statskupp; det är svårt att tänka sig Mac Mahon göra en "2:dra december" [Napoleon III:s statskupp som gjorde honom till kejsare]; Napoleon III var åtminstone en man med snille, Bonapartiskt blod i ådrorna och verkade under en tid då Napoleon I:s prestige ännu var ofantligt bland folket; Mac Mahons hjältedåd vid Malakoff och Magenta har däremot totalt överskuggats av bragderna vid Sedan.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Ludovic-Napoléon Lepic var mycket lierad med Napoleon III; han är en homme du monde [man av värld], artig och förekommande.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Edelfelt var med greve Seilern hos målaren greve Ludovic-Napoléon Lepic på frukost; Lépic har makalös och stor ateljé, där han bor och sover i en magnifik gammal säng omringad av gotiska riddare som håller vakt; Lepics far var general och nära lierad med Napoleon; fadern är uppfostrad av kejsaren, vilken han följde i landsflykten; Lepic är en hygglig karl, något melankoliskt och nervöst i hans väsen; fram till kejsardömets fall var han officer, nu är han målare och har haft en viss framgång på Salongerna.
d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Ludovic-Napoléon Lepic är svårmodig och sörjer sin kejsare, men är en världsman och tio gånger artigare än alla andra.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Han har varit vinhandlare en gros, och mamma må tro att der dracks fina viner. Ett château Yquem som verkligen var, som han sade ”un rayon de soleil en bouteille” Hela middagssällskapet bestod af förfranskade danskar – Hansen, bl.a. den berömde och beryktade politikerns Decazes högra hand, Gambettas vän, utgifvare af le Courrier diplomatique. Det är en intressant man – Han har haft mycket att göra med den senaste europeiska politiken – Gick när han ville upp till Napoleon III, och blef engång utkörd af Bismarck, säger ryktet, då han kom och fordrade Nordslesvig tillbaka. Han omtalas för resten i en roman "Spelet om kronor och spiror" af Samarow, som Mamma nog kommer ihog. – Hans dotter är född här och en sannskyldig parisiska.
Paris 13 april 1888 13. huhtikuuta 1888
Om Boulanger vill göra sig av med republiken, har han bättre möjligheter än Bonaparte.
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Nog är det ändå underligt att detta sekel med allt dess ideella svärmeri för frihet och fosterland, med Navarino, Lord Byron, Polen, Ungern, Garibaldi – sist och slutligen skall utmynna i detta absolut ideallösa, reaktionära årtionde, detta fin de siècle som kunde kallas fin de l'idéal. Pengar, mycket pengar, bara pengar det är det enda som menniskorna bry sig om – icke, som under Napoléon III, de njutningar penningen kunde förskaffa, utan penningen sjelf – goda papper, räntebärande kuponger, obligationer turkiska jernvägsaktier – O!