Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Frankrike

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Ludvig XVI
Paris d. 28 Juli 1874. 28. heinäkuuta 1874
Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.
Paris d. 1 Februari 1875 1. helmikuuta 1875
Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.
Paris d. 30 Juni 1875 30. kesäkuuta 1875
*Edelfelt har sett Les deux Orphélines på folkteatern Chatelet; det är en roman ur parislivet i stil med Eugèn Sues romaner, med banditer o.d. under Ludvig XVI; pjäsen bär en moralisk halt och rollerna var mästerligt återgivna; Edelfelt grät som ett barn.
Fredag d. 6 April 1877. 6. huhtikuuta 1877
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Illustration: körsbärsflickan. Förutom den Heimbürgerska tavlan gör Edelfelt ett huvud Ludvig XVI för att sälja; det är landskapsfond och körsbär i en korg; huvudet och händerna är färdiga; hatten har han fått låna av en spansk målare Gonzales.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Edelfelt har fört Sophie Manzeys solfjäder för att monteras; han har sprungit hos Paris förnämsta solfjädershandlare och rådgjort med Pascal Dagnan; han har valt grön och röd pärlemor med brons- och guldinläggningar i moderniserad Louis XVI-stil för 70 francs; det hade inte varit artigt att skicka bara målningen, i synnerhet som man inte är konstvän i Ryssland.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28. joulukuuta 1881
Kl. närmare 11 kom jag till Gatschina – Det liknar Escorial, stort, stelt, dystert. Mitt telegram från Storfursten hjelpte mig igenom de många skildtvakterna, och jag fördes af en officer genom många korridorer upp till ett rum der jag kunde ajustera mig. Derefter uppskrefs af en annan officer namn, syfte med uppvaktningen o.d. och om en qvart timme kom en lakej och bad mig följa sig. Jag fördes nu till furst Galitzin, öfverceremonimästare, som mycket vänligt tog emot mig, och af honom i en stor sal der alla de audienssökande sutto – Döm om min förvåning då jag bland de många genralerna upptäckte två fullkomliga asiater i stora turbaner en pojke och en äldre man. det var emiren från Bokhara och hans son. Snart satte sig alla i rörelse – först en löpare med stora fjäderbuskar och lång prestav, hvarmed han knackade i golfvet vid hvarje af de långsamma stegen, så en general, så Emiren med son så de öfriga, jag i bredd med en genral som kom direkt från teketurkmenerna, och sist Galitzin. Sal in och sal ut, de äro hundrade – alla rikt möblerade i Louis XVI smak och så korridorer, trappor upp och trappor ned det tog aldrig en ända, allt i samma långsamma takt – tills vi kommo till en dörr der två soldater och två korpsvarta negrer höllo vakt. – En ny sal, igen två negrer, och så Kejsarinnans salong – En om en ropades vi in i det allra heligaste. Då min tur kom slogs dörren upp och furst Galitzin sade mitt namn
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30. joulukuuta 1881
Jag gick nu upp i Helena Pavlovnas våning dit hoffuriren (le fourrier de la coeur) skickades till mig – en neapolitanare som pratade sju stugor fulla – han hade varit hos Bomba, men ville numera ej höra talas om Italien, sedan der icke fanns någon aristokrati mera. Han lofvade ställa till tre "boudoirer" som han kallade dem för att välja på – En kinesisk, en renaissance och en Louis XVI. Jag har i mitt lif aldrig sett sådana kinesiska samlingar som här. Tusen sinom tusen vaser, möbler skärmar, dockor porsliner, uppstälda i ändlösa gallerier – Utmärkt vackra saker i Empire stil finnas här, litet i rococo (hvarpå Zarskoïe har öfverflöd) och likaså litet Louis XVI. Dyrbara, dyrbara pjeser! Tills i dag morgon skulle allt vara i ordning, blommor och växter skulle hemtas o.s.v.
Paris d 9 Juli 1882. 9. heinäkuuta 1882
Ute i Maison Laffitte äro de ytterst vänliga mot mig, men jag tycker ej om denna Louis XlV och Napoleons stil, den är hård och kall, om också aldrig så storartad och ståtlig. Becker målar några småtaflor derute som man kan gråta åt. Berndtson håller i evighet på med en liten interiör som nog blir bra, men som räcker otroligt länge. Grommé reser sjelf bort om någon vecka och lemnar då nycklarna åt mig och Berndtson; jag kommer dock sannolikt ej att begagna mig af rättigheten att bo och måla der. I går läto vi fotografera oss ute på slottet, gruppen med fonderna af arkitekturen som verkligen är kunglig. Der finnes bl.a. några cheminéer som äro mästerligt väl gjorda utmärkta bas-reliefer o.d.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Har köpt 1700-talsgravyrer åt Berta Edelfelt; har fått tag i ett litet porträtt av "salig kungen" [Gustaf III ?]; köpte också Ludvig XVI:s testamente och porträtt, några scener från revolutionen.
Paris 8 mars 90 8. maaliskuuta 1890
Igår, på Berta Edelfelts födelsedag, på konstnärsmaskerad hos Zorn; alla var vackert kostymerade; Edelfelt en venetiansk doge; alla damer var skådespelerskor eller modeller, men det blev inte rått och otäckt som det blir på alla andra ställen; man skulle få gå först efter supén klockan 5; Edelfelt mutade en vaktmästare och gick klockan 3; många "orientaler", människor i äkta Louis XVI-kostymer; de flesta damer blivit klädda av konstnärer; en flicka i rustning var som utstigen ur ett verk av Velasquez; Zorn var spanjor; Ehrenborg amma.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20. helmikuuta 1895
Anitschkoffpalatset är mycket stort och vackert men icke ditåt så stilfullt som t.ex Amalienborg. I många salar voro hvita Louis XVI möbler med gobelinsöfverdrag. Hvad som alltid gör ett ståtligt intryck vid ryska hofvet är tcherkesserna och lifkosackerna som stå vid dörrarne.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Apropos signaturer och Autografer, så har jag nu åt Anni, utom Gustaf III och fru Nordenflycht (båda bref med kuvert) följande: Carl IX, Ludvig XIII af Frankrike, Ludvig XVI dito ( – ett pass för en svensk grefve Horn, undertecknadt Louis och kontrasigneradt de Vergennes). Svedenborg ville jag skaffa, men han är den dyraste autografen – det går på hundratal. – De tre ofvannämnda fick jag till skänks af den hyggliga, beskedliga Bukowski, såsom tack för Aqvarellen i fjol.