Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

spansk (katalansk) konstnär

Lähteet

Paris d. 26 Augusti 74. 26. elokuuta 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 26 april 1875 26. huhtikuuta 1875
Föregående dag hade Julian Alden Weir, Pauline Ahlberg och Edelfelt sett en exposition med den unge spanske målaren Marià Fortunys arbeten; Fortuny dog i Rom i vintras; han är bland de djärvaste kolorister och den största akvarellist Edelfelt sett; motiven är spanska och orientaliska - trädgårdar, spanska señoror och tjurfäktningar.
Tillägg 26. huhtikuuta 1875
Edelfelt är ännu betagen av Marià Fortuny-expositionen, särskilt av färgprakten; Fortuny är en av dessa som är utmärkta som de är, men är farlig att imitera; Pauline Ahlberg var alldeles betagen; Jéan-Léon Gérôme hade rekommenderat utställningen och menat att Fortuny ägnat sitt liv åt att arbeta ("C'est un homme qui a passé sa vie à travailler"), vilket Edelfelt tycker är en viktig livsregel.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20. toukokuuta 1876
Morbror Gustaf Brandt har frågat om solskenet och himlen verkligen är så annorlunda söder om alperna; Edelfelt menar att solen och himlen har annan färg än hemma, i Frankrike eller i Tyskland; ingen annan än Marià Fortuny har kunnat återge detta.
Paris d. 22 April 1877 22. huhtikuuta 1877
Edelfelt såg föregående dag den avlidne judiska bankiren Oppenheims våning och tavlor, vilka skall gå på auktion; där finns Jean-Léon Gérômes Rex tibicen (Fredrik den Store), 7 Ernest Meissonier och Marià Fortunys bästa akvarell; arvingarna är ärkemiljonärer, men de vill realisera förmögenheten och ordnar därför auktion.
Paris d. 26 April 1877. 26. huhtikuuta 1877
Sterbhuset efter Oppenheim (judisk miljonär) har anstaltat en utställning och auktion av den avlidnes konstverk, porsliner och möbler; hela Paris har sprungit där; priserna är fabulösa: en Ernest Meissonier för hundra tusen, en annan åttioåtta tusen; en akvarell av Marià Fortuny 18 000; Jean-Léon Gérômes tavla Fredrik II 30 000.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Föregående dag tillbringade Edelfelt med spanjoren Rafael de Ochoa; de träffades på Salongen och gick till Mister William Hood Stewarts hôtel [palats] vid Cours la Reine; unge Julius Stewarts förevisade faderns galleri; där fanns cirka 20 Marià Fortuny, flera Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme, massa spanjorer som Madrazo far och son, Martín Rico, Antonio Casanova, Matías Moreno; där fanns också en stor tavla av den unge polacken Jozef Chelmonsky, som man talat mycket om i Paris det senaste året.
Som Alexandra Edelfelt minns var det William Hood Stewart som först understödde Marià Fortuny och lät Fortuny bo hos sig på dennes resor till Paris; Stewart har en massa akvareller av Fortuny och Martín Rico; Fortuny slog in på en helt ny men farlig riktning; det är spirituell konst utan den minsta tanke, det är vackert att se på men lämnar mest intryck på ögat, inte i själen; de som försöker imitera Fortuny slår in på en farlig väg då de saknar hans snille.
Därefter gick de till Rafael de Ochoas svåger Raimundo de Madrazos ateljé i en vinterträdgård i Champs Elysees; Madrazo är i sin tur svåger till Marià Fortuny; Ochoa och Madrazo är därtill kusiner, Ochoas mor är född Madrazo och är syster till direktören för akademien i Madrid [Federico de Madrazo, far till Raimundo]; Madame Eugenia de Madrazo (född Ochoa) dog föregående år och deras son på 2 år uppfostras av Madame Ochoa, modern till Edelfelts kamrat.
Monsieur Raimundo de Madrazo härmar Marià Fortuny; han ställer inte ut på Salongen och säljer mycket och dyrt.
Rafael de Ochoa bjöd Edelfelt hem till sig på frukost; familjen utgörs av modern, systern Pepita och den 2-årige systersonen Federico de Madrazo; det var mycket tal om Marià Fortuny, Spanien och Italien; lille Madrazo är blond (alla Ochoas är blonda, liksom många i Madrid) och talar franska och spanska utan att blanda; i deras familjealbum fanns många vackra duquesor [hertiginnor] och marquesor [markisinnor]; Madame Ochoa försummade inte att påpeka att deras släkt inte hade arabiskt blod i ådrorna.
Edelfelt gick därefter till det 18-åriga underbarnet i Jean-Léon Gérômes ateljé, Moreno y Carbonari; han tecknar inte bra men har en förmåga att åstadkomma småbilder à la Marià Fortuny; han säljer allt han gör åt Adolphe Goupil.
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Den ryska konstavdelningen har öppnats; den är placerad mellan den spanska och den belgiska och står sig inte mer än jämnt mot sådana grannar; alla säger att Edelfelt gjort framsteg sedan Drottning Blanka, som han fått en viss antipati mot; det är förskräckligt att tänka att Edelfelts, Adolf von Beckers och Karl Emanuel Janssons tavlor är tio steg från Marià Fortunys och Raimundo de Madrazos; Edelfelt är nöjd att han sände den större tavlan till Salongen.
Paris d. 16 Juni 1878 16. kesäkuuta 1878
Gustaf Philip Armfelt har tagit som sin uppgift att skriva upp alla finnar han träffar; Edelfelt var en dag på världsutställningen med honom och Gustaf Philip tyckte allt är "charmant väl målat", Arvid Liljelund, Ernest Meissonier, Adolf von Becker och Marià Fortuny; Gustaf Philips idéer och åsikter har samma djup som en gammal frökens; han är mycket vänlig mot Edelfelt och Gunnar Berndtson; den senare börjar få nog med att gå med honom på utställningarna.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
Goya – den mest excentriska kolorist som någonsin funnits den verklige förelöparen för den Moderna skolan. Delacroix har kopierat honom, Regnault har fått idéer af honom, Fortuny o. Madrazo ha mycket inspirerat sig af detta allenastående snille.
Torsdag d. 21 april 21. huhtikuuta 1881
Madrazo hade gifvit mig rekommendation till en Don Diègo Castillo, en intim vän till Fortuny, samlare och konstvän och denna herre har varit artigheten sjelf, fört mig omkring till märkvärdiga ställen som resande i vanliga fall ej besöker och var just nu häruppe med speciella rekommendationsbref för mig till 3 herrar i Sevilla, hvaraf 1 stor samlare och 1 målare. Don Diègo talar mycket litet franska – en äldre herre – och jag har derföre i dag hela dagen gnott på med de 10 à 20 spanska ord jag kan.
Sevilla d. 24 april 1881. 24. huhtikuuta 1881
Genom Don Diego de Castillos rekommendationer har jag här sett några utmärkta samlingar; bl.a. hos en Sejñor Don José de Guyena, en af potentaterna här. Han har ett utmärkt tafvelgalleri bl. a. Fortunys första arbeten. Denna herre talar franska som en Parisare – mycket sällsynt här – och mottog mig med den utsöktaste artighet. Det var roligt att se en spansk patriciers hus. Hans ”patio” den inre gården, der man egentligen lefver, ty der är svalast, är alltid försedd med fontäner, blommor och växter. Rundtomkring denna ”patio” helt orientalisk till namn och bestämmelse ligga, på nedre botten, sommarrummen, I första våningen vintervåningen Tafvelgalleriet i denna våning, utan fönster åt gården, som under vintern täckes med glas, under sommaren med lärfts segel.
Fragment 6. kesäkuuta 1882
hon har känt Thorvaldsen mycket väl i Rom, der hon bott i 20 år i sin ungdom. Hennes far elev af David var också målare. – Brodren Sonen, Nevöerna, Fortuny och Madrazo således ett ganska artistiskt sällskap.