Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk författare

Lähteet

Paris d. 4 Augusti 1874. 4. elokuuta 1874
Bassan, som ibland arbetar i Edelfelts ateljé, är jude och har rest mycket i Tyskland, till badorterna där med sin sjukliga och svaga mor; Bassan är nybörjare och han har övat sig genom att kopiera några av Edelfelts studier från Antwerpen; han deklamerar Alfred de Musset eller härmar aktörerna på theatre français medan de arbetar.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Edelfelt har läst böcker från lånebiblioteket: Alfred de Musset, Erkmann-Chatriens "L’histoire d’un conscrit de 1813" och "Waterloo", han skall börja med Adolphe Thiers' Nap[oleons] historia.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Edelfelt har inte läst något så rent, friskt och ädelt i den erotiska poesin som Johan Ludvig Runebergs Hanna; vad kan Alfred de Musset, lord Byron och Heinrich Heine, dessa tre "enfant du siècle" [barn av seklet] ge, som skulle lämna ett motsvarande intryck?
Paris d. 24 Februari på aftonen 24. helmikuuta 1875
Hela kvällen har Edelfelt läst Alfred de Musset, Auguste Barbier och dikter av den unga författaren Paul Déroulède; han har fått Déroulèdes Chants de Soldat av Rafael Hertzberg; dessa "soldatsånger" påminner om Fänrik Ståls sägner och har rönt allmänt erkännande och har belönats av Franska Akademien; bokens första del är dedikerad till författarens mor, som lärt honom älska fosterlandet, den andra delen till hans kamrater i armén; flera av de enkla styckena har rört Edelfelt till tårar och han sänder några avskrifter; sången "le Sergent" påminner om "Munter" och de övriga fänrikarna; "Jeanne d'Arc" är full av patriotism och liv.
Paris d. 5 April 1875. 5. huhtikuuta 1875
På lördag kväll tänkte Julian Alden Weir och Edelfelt gå på Français för att se Fille de Roland; en vecka tidigare hade de sett Esther av Racine, Un Caprice av Alfred de Musset och komedin la Gageur.
Paris 18 April 1875 18. huhtikuuta 1875
Edelfelt besökte Pauline Ahlberg, som var ensam hemma; de läste Alfred de Musset; de förtjusades av "Souvenir", "Louison", "Espérance en Dieu" [L'Espoire en Dieu] och "Adieu Suzon" [Adieux à Suzon].
Paris d. 5 Maj 1875 5. toukokuuta 1875
Edelfelt har umgåtts mycket med Léon Chevreuil; efter cours de soir (kvällslektionen) äter de middag hos Madame Nail, där elever från École des Beaux Arts äter, eller på Crémerie de Buci eller chez Madmoiselle Anne, som oftast besöks av Alexandre Cabanels elever och lagisterna, de som tävlar om Romarpriset; Chevreuil är som en levande antologi och kan utantill läsa dikter av Victor Hugo, Alphonse de Lamartine, André Chénier och Alfred de Musset; Chevreuil är betagen av Frankrikes medeltid, av Henrik IV och glansen vid Ludvig XIV:s hov och är rojalist; för att komplettera beskrivningen av Chevreuil nämner Edelfelt att han är genomhederlig på ett nästan finskt sätt och massier (kassaförvaltare) i ateljén, han är ful men med ett genomärligt, klokt utseende, han är närsynt och fanatisk beundrare av Rafael och har en stor insektsamling, hans pappa har en egendom i Argenteuil.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17. toukokuuta 1875
På kvällen var Edelfelt bjuden med Filip Forstén till Jaquinots; men han glömmer nästan att berätta om föregående kväll hos Sargents; han pratade nästan hela kvällen med Miss Sarah Austin och hennes yngre syster Mary; de var båda så vackra, graciösa och roliga att han fullt förstod Alfred de Mussets rader om de två tvillingdygderna ungdom i ansiktet och ungdom i hjärtat; Madame Mary Sargent sade skrattande vid avskedet att hon inte hade vågat störa honom då han verkat ha så viktiga saker att säga hennes systerdöttrar.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22. kesäkuuta 1875
*Föregående dag var Edelfelt med Julian Alden Weir och Edouard Paupion, tidigare juris student som nu är elev till Jean-Léon Gérôme på Theatre Français; de såg Chez l'avocat, l'Ilote och Alfred de Mussets On ne badine pas avec l'amour; Sophie Croizette och Louis Delauney spelade mästerligt även om Croizette inte passade i Camilles roll.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10. toukokuuta 1876
Edelfelt ska låta binda in Alfred de Musset riktigt fint och ge åt Pietro Krohn som beundrar denne stort; Krohn beundrar även Alphonse de Lamartine, men anmärker på Victor Hugo; Edelfelt beundrar Hugo; i Alexandra Edelfelts brev från sjukdomstiden ser Edelfelt hur innerligt tacksam hon är mot Krohn, vilket Edelfelt också är men han vet inte hur han ska kunna visa sin tacksamhet; han kommer aldrig att kunna återgälda Krohns godhet och uppoffring.
Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Edelfelt var hos Viardots för första gången; han hade fått en invitation [inbjudan] av Paul Viardot, som han träffat; Madame Viardot-Garcia är ungdomlig; hon är den stora Pauline Garcia som Alfred Musset skrivit om; hon är tillsammans med Jenny Lind detta sekels stora sångerska; de bästa krafterna i Paris spelade och sjöng hela kvällen Richard Wagner och klassikerna; Madame Louise Héritte-Viardot är återkommen från Sverige och lovade återvända dit; "gubben" Louis Viardot är 82 år gammal, men var med hela kvällen; Ernest Renan var också där, han påminner om Lampén.
Paris d 4 juni 1880. 4. kesäkuuta 1880
Roger Portalis har av Edelfelt beställt teckningar till ett praktverk av Alfred de Musset; Pascal Dagnan och Jules Bastien gör också illustrationer.
Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Det har varit ett elände med Carl Mannerheim och hans situation; Edelfelt vill inte tala illa om honom, men han har blivit trött på honom; Mannerheim har ingen karaktär, ingen fast vilja; Montgomery och Edelfelt har rått honom att resa hem och lida följderna av egna dårskaper; då man tagit fan i båten måste man ro honom i land; ibland har Edelfelt tappat tålamodet och sagt hårda ord, vilket inte hindrat Mannerheim från att komma tillbaka; begåvning betyder ingenting då den inte utvecklas genom ordentligt, manligt arbete; Mannerheim är liksom Karl Wetterhoff offer för den romantiska riktningen, i föraktet för det borgerliga, lättjan och medvetandet om eget snille; Edelfelt säger detta i förtroende; Mannerheim är som om han stannat i sin utveckling vid 20 år; han har kvar åsikter och funderingar från då han var student, sysslade med litteratur och dramatik, läste Alfred de Musset och Heinrich Heine.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Gunnar Berndtson saknar schwung; Edelfelt känner väl till naturer som inte är som han, han kan hålla av dem, men aldrig bli förstådd av dem; föregående dag kom de inte på litteratur: Émile Zola, Alphonse Daudet, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac, Victor Hugo, Voltaire så till romare och greker och sist till Homerus; Alexandra Edelfelt ser att han riktigt skrävlade om allt; på morgonen hade han i tre timmar pratat om dessa saker med Pascal Dagnan och Gustave Courtois; det verkligt konstnärliga, som gör att Flaubert är artist, då Zola inte är det, som ställer Victor Hugo i främsta ledet trots all dårskap, tycktes vara hebreiska för vännen Berndtson; i förståndiga människors ögon är man blixtgalen då man ställer högre frågor än mat och dryck, kläder och föda och sin ekonomiska framtid; är man inte själv skald då man tänker och känner varmt, även om man hindras att uttrycka tanken klokt, den inspiration som är det härligaste och lyckligaste på jorden, och som Alfred de Musset avser då han skriver "ce petit battement de coeur que je connais si bien" [denna lilla hjärtklappning som jag känner så väl].
12 januari 1881. 12. tammikuuta 1881
Jag har gjort en teckning af båten med Lindström och Fina som skall auktioneras bort af Judic på Cercle de la Presse till förmån för Alex. Dumas staty. Jag är visserligen af den mening att en staty åt A. D., dussinskrifvaren ej är af behofvet påkallad då André Chenier Balzac och A. de Musset ej få sådana. Planen är utgången från A. Wolff och Blavet intima vänner till den döde och till A. D. fils, och derföre har saken blifvit med värme omfattad af artister o. litteratörer och Cercle de la Presse skall om några dagar ha ett lotteri med auktion på teckningar o.d.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Ack hvad jag ofta känner det på samma sätt som Mamma vid läsningen af fransk litteratur – samma förargelse öfver att det icke skall finna den sunda jemvigt som gör så godt hos t.ex. Runeberg. Det skulle oftabehöfvas blott en enda varm, klar solstråle för att göra en bok förträfflig och ge den rätta färgvalören åt alla de irrbloss, elektriska ljus och talgdunkar som författaren låter de upptänder. Fröken Augusta! Ja någonting sådant finnes ej i den franska litteraturen, Gud vet om någonting sådant finnes i verkligheten men hon kunde finnas hos oss – hvarföre icke äfven här? Jag tycker att menniskorna äro sig så fullkomligt lika – och tycker det så mycket mera som jag nu ej mera stöter mig vid seder och bruk och en del åskådningssätt som i början låter oss tro att det ännu finnes skilda, fiendtliga, i grunden olika racer i Europa. – Men olyckan med den franska litteraturen är att den göres uteslutande i Paris, att den skrifves för en blaserad, upphetsad publik, som ofta glömt hur naturen ser ut och som mera hört talas om än egentligen känt "le clocher de son village". Alph. Daudet har skrifvit några provencaliska nouveller som ha denna intima, varma prägel, och ofta återfinnes i hans böcker någon strimma af sol och ljus men så kommer åter pariser dimman med de fina grå tonerna, fina visserligen men – grå. – Men med allt detta känner man sig aldrig i den franska litteraturen så "på landet" som t.ex. med Fritz Reuter. Det är alltid parisarn på landet som dumt och sjåpigt hänföras af höns och kalfvar, men som icke förstår att inandas den friska sunda luft som finnes derute. – Fröken Augusta är verkligen den allra vackraste typ som man kan tänka sig. Jag läste just om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant comme il faut, gammal adel tillika, icke sant? – Hade Al. Dumas någonsin haft en sådan inspiration i sitt lif så kunde han ha blifvit stor, nu blir han det aldrig. – Musset är jag rent af arg på nuförtiden. Dessa verser skrifna af en, visserligen snillrik petit crevé efter en orgie, förarga mig trots deras skönhet, eller kanske just för deras skönhets skull, just derföre att så mycken makalös form, så praktfull färg blifvit slösade på falska och upphittade känslor.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
I dag hade jag bref af Paul Etter. De tyckas vara lika förvånade som jag öfver Saschas återkomst. Det är dock såsom ett tungt moln af ledsnad som kommer öfver mig genom deras bref. Schuras sjukdom – Saschas galenskaper – Lerchar, att det der är icke roligt. Jag säger ej detta af egoism, såsom den der ej vill höra talas om andras sorger då han sjelf är lycklig. men det är eller ej sorgen, det är det gråkalla underligt döda petersburgska, "le lent ennui” som kommer öfver mig. Och der finnas ju dock unga menniskor! I ytter måtta ha ju miljoner varit olyckligare än dessa Jacobsöner, och dock har andra, åtminstone någon gång i sin ungdom känt sig spänstiga, raska, unga, modiga. – Det är ingenting som jag fruktar så mycket som att blifva en "raté" halftalent och olycklig. Är man dum och förfelar sitt lif kapitalt, så inser man det naturligtvis icke – detta är fallet t.ex med Sascha Jacobson, den söte pojken, – är man klok, men genom lättja, svaghet och synd kommer ur gängorna så att man ej har någon samvetsfrid, då blir man en långt mera olycklig menniska, en kritisk, missnöjd, egoistisk Heine och Mussetfigur. Men Haiko skall bevara mig – hemma skall jag dricka arbetslust och friskhet i djupa drag – noch ist Polen nicht verloren!
Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
Naturligtvis ser jag skilnad på Hugos och Mussets språk – men ej tillräckligt väl för att fullt kunna lita på mitt omdöme. Poesin undgår estetikens tadel och granskning lika mycket som all annan konst. Hvad som hör till allmänt sundt förnuft, således, hvad som likagodt kan uttryckas på alla språk, det faller inom kritikens råmärken – men klangen, färgen; poesin derom kan ingen diskutera, det måste kännas.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Nu när Salongen är slut, kan jag konstatera att mina taflor öfverhufvud taget haft succès, ock att de klokaste och de känsligaste af publiken förstått min Magdalena. Jag skickar den och de andra till München – aqvarellerna hem, till Willmanstrand, Jag tror sig skulle kunna bli en bra målare ännu om jag finge arbeta litet mera i fred, litet mindre beroende af pengar för ögonblicket. Jag går bestämdt framåt nu som bäst, och jag är glad deröfver ty det bevisar att jag icke är och förblir "un jeune homme d'un bien beau passé" som Heine sade om Musset. Tvärtom tror jag att jag är ett sant outveckladt barn och jag är alldeles häpen öfver den gränslösa dumheten i min smak och mitt omdöme för 15 och 10 år Sedan. –