Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk operettsångerska

Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18. lokakuuta 1874
Friherrinnan Emmy Cedercreutz ville se "la jolie parfumeuse" av Jaques Offenbach; Edelfelt och Mille [Emil] Cedercreutz menade att man kunde få se och höra ett och annat "icke comme il faut" [oanständigt]; friherrinnan menade att man inte skulle höra alla dumheterna när det var en operett, så de fick platser på andra raden; Louise Théo i huvudrollen var förtjusande, men pjäsen bjöd på så många "tjockheter" och "scener à la Offenbach" att det för "fruntimrens" skull var riktigt obehagligt; Mille menade att man inte kunde vänta sig annat på Bouffes théatern, och att de som av Hackmans hört talas om pjäser där Théo uppträder borde på förhand vetat vad de gick för att se; i alla fall beundrade man Théo och förstod väl att hela Paris springer på Bouffes, och att pjäsen tävlar med "Fille de Madame Angot" i popularitet.
Paris d. 5 Februari 1877. 5. helmikuuta 1877
En kamrat i ateljén, polacken Jan von Rosen har frågat Edelfelt om han vill vara med på en artistbal under karnevalen; herrarna skulle vara gens de lettres [författare], målare och skulptörer, medan "fruntimren" mest skulle vara aktriser; på listan figurerade Sarah Bernardt, Jeanne Samary, Anna Judic, Louise Theo, Jeanne Granier och Blance Baretta; herrarna skulle betala 10 francs i inträde, men med kostymen skulle det bli dyrt och Edelfelt tänker inte mera på saken.
Paris d 9 Dec. 1879 9. joulukuuta 1879
Edelfelt har sett ett feeri, Cendrillon, med Louise Théo i huvudrollen.
Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.