Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

italiensk operasångerska

Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Wien d. 7 Mars 1876 7. maaliskuuta 1876
På hotellet bodde de näst intill Adelina Patti och "hennes leda markis till man"; detta herrskap åkte sedan med samma tåg som Edelfelt till Wien; han tyckte att Adelina Patti är vackrare än porträtten man ser av henne.
Paris d. 17 febr. 1880 17. helmikuuta 1880
Föregående kväll var Edelfelt på premiär på theatre français; det blev skandal, visslingar och tumult; Adelina Patti är i staden och det är nästan omöjligt att få biljetter; ändå pratar man mycket mindre om henne än Victorien Sardou och hans pjäs; Sardou har vågat föra samtidens mest brännande och höga frågor in på scenen; då publiken inte har möjlighet att gå in i samtal med en pjäs, återstår inget annat än att applådera och vissla.
Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Genom Herman Frithiof Antell var Edelfelt bjuden på middag till ögonläkaren Edmund Landolt; han är lite över 30 år, schweizare och intresserad av konst; han kände Edelfelt par renommé [genom rykte]; efter middagen, där också några italienska konstnärer deltagit, bjöd Landolt på en bal som schweiziska kolonin ordnat på hôtel Continental; Landolt övertalade Edelfelt att dansa; schweiziskorna var mest fula; balens drottning var en liten amerikanska i Adelina Pattis stil; Edelfelt kände många på balen; John Singer Sargent, Rafael de Ochoa och Edelfelt superade efteråt och kom hem först klockan 4 på morgonen.
Paris d. 27 april 1880. 27. huhtikuuta 1880
I lördags hörde Edelfelt Adelina Patti och Ernesto Nicolini, efter att i mer än en timma ha köat för biljetter; det var roligt att höra Patti, även om det gick som med allting man mycket hört talas om, som Rafaels Madonna i Dresden och Michelangelos Yttersta domen, inbillningen har gjort allt 10 gånger bättre än verkligheten är i stånd att vara; de sjöng gamla Trubaduren; Pattis röst är ett underbart instrument som alltid tar en fullkomligt ren ton, men Edelfelt värmdes inte en enda minut av framträdandet; nästan varje föreställning på théâtre français har skänkt honom mera nöje, vilket troligen beror på att han inte tycker om opera; Nicolini har en magnifik röst men ser ut som en bättre coiffeur [barberare].
Paris d. 7 maj 85 7. toukokuuta 1885
Adelina Patti är en "speldosa" jämfört med Christina Nilsson, som "sjunger från hjärtat"; Edelfelt, som är kräsen då det gäller sång, är förtjust.
Paris 10 maj 93. 10. toukokuuta 1893
Men Valkyrian den var herrligt – jag märkte att jag kände så godt som allt. Mme Viardot satt i logen bredvid. och Gummorna, som hvar i sin stad varit betydligt styfvare än Patti och Nilsson tillsammans, voro hänryckta. – Allt hvad Valkyriorna sjunga i luften är storartadt genialiskt tänkt – ja deras skrik och rop och så ridten genom molnen – det går kalla kårar genom ryggen ännu när jag tänker derpå – men det skall höras icke ses – åtminstone var jag choquerad af teaterstassen och de tjocka snörda valkyriorna, friggas bockar som icke ville gå fram, pappershästarna som valkyriorna sutto på o. d. och ändå är detta på Operan i Paris der dekorater o. d. är utmärkt. – Jag mina Strindberg, sade en gång, då han var rasande på theater (det var då) att han hela tiden der såg bara målade papper och utklädda menniskor – så jag erfor litet af densamma i går! Andra akten är mycket långtrådig, det medges – Odin – nej oläsligt, för det är en ärketysk – står och håller långa tal om den kyss han skall ge Brynhilde för att borttaga hennes gudavärdighet och det der räcker i evighet. Brynhilde var klädd i hvit klädning röd mantel och brynja – nej det skulle ha varit mörkt blå gröna färger någonting hemskt och vildt och icke de der teatermadamernas smak. Der är en kärleksduett i första takten aj aj aj aj hvad den är vackert! och hvad det är vackert alt när Siegmund kysser henne, så går fonden upp och det blir vår med ens och harporna låta glitter och blomsterdoft komma in i landskapet – Det är vackert tänkt icke sant? Hvilken makalös konstnär, bara han hade låtit bli att vara så bred och lång och ordrik ibland. får se om Valkyrian skall göra lycka. Jag vet ej om fransmännerna d. v. s.det stora publikum kommer att sentera allt detta germanskt mytologiska. –