Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kung av Sverige

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Karl XII
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Edelfelt har gått omkring i staden med Reinhold Fabritius: slottet var vackrare än han kunnat tro, Riddarholmskyrkan var inte så storartad som han hade väntat; bland statyerna tyckte han mest om statyn av Gustav III, de andra var något konventionella, med undantag för Carl XII; Johan Peter Molins bältespännare [staty] tyckte han mycket om.
Fragment 1. tammikuuta 1872
Porträtten från Gustaf III:s tid har "levnadslustiga" miner, medan de från från Carl XI:s och Carl XII:s tid ser föraragade ut.
Paris . 11 Sept. 1874. 11. syyskuuta 1874
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt förlåta hans slarviga brev; han har inte gjort något roligt sedan han senast skrev; en gång var han bjuden på toddy i Cafe Suède av doktor Fredrik Svanljung, men det var inte roligt; Peyrot har suttit hos honom hela eftermiddagen och berättat historier om kriget; Peyrot är mycket nyfiken på Finland, *han känner till en del efter att ha läst Voltaires Charles XII; Edelfelt hälsar hjärtligt till alla.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
Edelfelt vill göra något bra till världsutställningen 1878 och vill framför allt vara på plats; Gustaf Cederström tänker stanna på plats under sommaren för att måla en Carl XII:s död till världsutställningen.
Paris d. 6 Nov. 77 6. marraskuuta 1877
Gustaf Cederströms stora tavla Carl XII:s lik som förs till Sverige över fjällen är bättre än Edelfelt trodde; Cederström har gjort framsteg, och så har Gubben Ernest Meissonier hållit efter honom.
Paris d. 22 febr -78 22. helmikuuta 1878
Gustaf Cederström är en äkta svensk, godhjärtad, chauvinist, lite skrodör och högdragen vid första ögonkastet; han beundrar Sveriges Wasa-tid och tycker att "lilla Bernadotte" är något ynklig mot Carlar och Gustaver, vilket Edelfelt håller med om; Cederström har de svenska soldaterna som arbetar vid utställningen att stå modell för sig.
Paris d. 14 Januari 79. 14. tammikuuta 1879
Med blandade känslor sänder Edelfelt träsnittet i l'Illustration till Alexandra Edelfelt; bilden är dålig, Charles Baude tycks inte ha omdöme i dylika saker; förargligt är också att det står "le duc Charles XII" [hertig Karl XII], lyckligtvis får man i texten veta att det är Carl IX.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29. marraskuuta 1886
Edelfelt har varit med Snoilsky på historiskt museum; de såg vackra vapen och dyrbarheter; Snoilsky berättade om Gustav Adolf, Karl XII, August den starke, Napoleon.
Saaris fredag 12 Juli 89 12. heinäkuuta 1889
Det är roligt att läsa i likparentationerna om Benzeliernas resor i Orienten och Paris och allt annat; Erik Benzelius var med om kalabaliken i Bender, dit han rest för att hälsa på Karl XII; Henricus Benzelius döpte Gustaf III; berätta detta för Berta Edelfelt.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
På biblotheket har jag varit. Henri Bouchot författaren Claire Chevaliers man är stor mogul i gravyrernas rike der – Tänk så bra och han har skaffat mig allt allt som jag kan behöfva för Snoilsky och Per Brahe – han försäkrade att la biliotheque Nationale hade mera svenska saker än de hade i Stockholm, och det ser jag nu. Då jag i går var der andra gången, hade han samlat ihop ett berg af stora folianter bl. a. en hel volym med porträtt, karrikatyrer o.a af drottning Christina och ett stort planschverk koloreradt öfver furstliga intåg i Holland på 1600 talet. Det är som gjordt enkom för Pehr Brahe. Arbetet heter (enorm skönskift) Blyde Inkomst van der allerdoorlischtegste koninginne Maria van Medicis t'amsterdam – och folktyper, soldater, quirlander vagnar, processioner, deputationer finnas der "geschildred". Linné, Svedenborg alla franska kungar – nog är ändå Paris en guldgrufva för den som vill arbeta. Jag kan, hoppas jag, om några veckor skicka en fullständigt aperell till Snoilsky. I Erik Dahlberg behöfva jag en Carnaval i Rom på 1600 talet – det får jag i herrliga gravurer på bibkliotheket, Augsburg, Lützen, Carl XII likaså, huru mycket som helst. Era Vasar voro våra Bourboners bästa vänner, sade Bouchot, och vi ha' pleusement gardé allt som angår Sverige.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Jag var redan i en viss stämning genom att ha gått i dessa salar i Stockholms slott, der våra fäder och vara fäders konungar gått, hoppats och lidit. Slottet ger, eller gaf åtminstone mig ett Gustaf IIIs intryck, som just satte mig i stämning Redan trappan, med Bouchardons (jag tror det är hans) amoriner som uppbära kandelabrarne, så en stor bronsbyst af Carl XII i en gobelinprydd sal, och sist alla dessa gulblå officerare som stodo väntande i förrummen.
Stockholm fredag 16 Okt 91 16. lokakuuta 1891
Prins Carl är en mycket mycket lång herre, längre tror jag att Paul Etter – han är bestämdt sjuklig, ty han ser ibland så gräsligt vemodig och hopfallen ut – fastän han morskar upp sig hvar gång jag ser på honom. Han är mycket allvarlig – hans sängkammare är enkel som Carl XVIs tält – en jernsäng och blågula uniformsrockar som hänga på stolkarmarna. Ofvanom sängen står broderadt: Befall Herranom din väg –" och oläsligt "Så älskade Gud verlden att han utgaf sin enda son" o.s.v. Den gängliga gestalten, uniformen, stöflarna påminner mig om Carl XVI. Den yngre brodren är mycket vänlig mot honom och tar synnerlig vård om hans helsa. Eugen är mycket gladare.
Stockholm den 28 juni 1893 28. kesäkuuta 1893
Ellan och Kikuli äro båda mycket snälla, och mig till stor tröst och hugsvalelse. Kiki ritar nu Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf och Carl XII (egenhändiga oläsligt mycket humoristiska) – han pratar och skräflar otroligt – går för sig sjelf och spelar Carl XIIs staty och ser i denna morska ställning herrlig ut.
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30. kesäkuuta 1893
Kiki Jag var intet rigtigt homme du monde med grefvinnan Skoilsky – han kröp bakom en säng som en rigtigt bondlymmel men tinade småningom upp och räckte henne handen och svarade på frågor. Han lefver bara med de stora minnen nu – Carl XII och Carl Johan som han mest ritar, den senare igenkänlig på näsan. –
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
– Ellan sof mycket litet – pojken likaså. men han är en snäll pojke och han gjorde bara tysta tecken till mig hvar gång han saknade, för att inte väcka sin Mamma, och så fick jag berätta om Gustaf Vasa och om Karl XII för honom tills han somnade igen.
Kl. 4. på morgonen kommo vi till Vermeland, du sköna du herrliga land. Dess likhet med Finland, med Tavastland eller Savolax slog mig mycket. Jag blef alldeles varm om hjertat af denna icke likhet, jag ville nästan säga nej identitet. Några masugnar här och der påminte om att man icke var vid Turengi eller Riihimäki. Eget att Tegner som var från dessa trakter ändå hade ett så "yfverboret" svenskt lynne – icke mera finskt kaukanakukkuiskt. Med Sverige lemnade man alla tankar på Finland, Tegnér, Carl XII och allt sådant. Den svenska naturen är ändå så lik vår – och den norska är det ej det allra ringaste. Det var glödande hett, bergen eller rättare sagdt höjderna borta vid horisonten voro djupt blå, kullarna invid den breda strida Glommen yppigt gröna. trakten bebodd – inga granar att skåda, hvita hus med röda tegeltak – det påminner mig mest om franska Comté. Kyrkorna äro hvita med spetsiga spiror, således annorlunda än i Finland och Sverige, också de.
På ångbåten satt Kiki ensam med Alma i aktern och ritade Carl XII och pratade med stora gester om allt det han såg i sin glödande inbillnings sköte. En herre gaf honom 10 öre för hans ritningar och han var mycket stolt deröfver. En annan herre frågade "är du målare, du? "Nej, svarade Kiki, men (med patos) Pappa ä målare, hvarefter han sade att han hette Erik Edelfeltoch så kom herrn till mig raka vägen och presenterade sig. Han hette Konow, var målare, vän till Gallén och Vikström och sade att han nog sett mig i Paris. Han är son till prosten i Gausdal och erbjöd sina tjenster. –
Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
I går var jag med Ellan i Champs Elysées – – Jag är alldeles galen i några unga engelsmän, Brangwyn d'Harcourt, Sidney Brown – de äro de bästa på utställningen – alla pojkar på 25 år. Brangwyn har en packe miraculeuse som öfvergår allt förstånd, som är så vacker, så sagolik så herrliga! Cederström som var der, begrep den ej – det förvånar mig icke, ty om man också kan måla Carl XIIs stöflar behöfver man derför ej begripa sig på poesi.