Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

skald, lektor, professor

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14. heinäkuuta 1871
Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Dagen derpå, (julaftonsdagen) 24. joulukuuta 1873
Föregående kväll var Edelfelt hos Karels Scriba för att klä julgranen; i stället hade de mest läst Fänrik Ståls sägner; dikterna "Fänrik Stål" och "Sven Dufva" är dåligt översatta, men Johan Ludvig Runebergs "manliga, stora snille" väckte beundran; de Paul’ska översättningarna verkar vara mera lyckade.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8. tammikuuta 1874
Fredrik Cygnæus har sänt hälsningar till Edelfelt, vilka denne är smickrad över; Edelfelt har läst Cygnæus bok om Johan Ludvig Runeberg, samt kalendrarna och Lorentz Dietrichsons vandringsminnen; i Svea folkkalender har Edelfelt beundrat Lotten von Kræmers poesi "emedan de äro så alldeles ovanligt dåliga", Elias Sehlstedt är mera intetsägande för varje gång, Johan Nybom idisslar sina gamla fraser, medan Frans Hedberg och Egron Lundgren är underhållande som alltid.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15. helmikuuta 1874
Beskrivningen av Runebergsfesten i Finland intresserade Edelfelt; Theodor Lindhs verser var bra; han firade själv Runebergsdagen genom att stänga in sig på sitt rum och läsa de vackraste av dikterna i Fänrik Ståls sägner; kalla rysningar går längs ryggen när han läser Gamle Hurtig, Nummer 15 Stolt eller Lotta Svärd; vad betyder "gräliga patrioter" som Johan Vilhelm Snellman, Kaarlo Bergbom och Eliel Aspelin i jämförelse med Johan Ludvig Runebergs "lugna, stora, ädla ande".
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8. maaliskuuta 1874
Edelfelt tyckte det var roligt att höra att Johan Ludvig Runeberg fröjdat sig över Alexandra Edelfelts besök.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
Utmärkt roligt var det att Johan Ludvig Runeberg tyckte om skissen i föregående brev.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5. lokakuuta 1874
I École des Beaux Arts finns för närvarande en exposition av förslag till staty av Alphonse de Lamartine, som skall resas i hans födelsestad Macon i Bourgogne; en ung skulptör fick andra pris, en Monsieur Alexandre Falguière första pris och den bekante Albert-Ernest Carrier-Belleuse tredje; Edelfelt tänkte på en blivande Runebergsstaty när han såg utställningen.
Paris. den 26 Okt. 1874 26. lokakuuta 1874
En ryss har kommit till ateljén; han var nära 30 år och ville inte göra de intagningsuppgifter och -riter som tillkommer en "nouveau", nykomling; han avlägsnade sig men kom efter en tid tillbaka; det finns också en ny ungrare i ateljén; Edelfelt agerar tolk då ungraren, som talar tyska, behöver kommunicera med Jean-Léon Gérôme; ungraren var förtjust över att Edelfelt var "suomalainen" [finländare] och kände till Kalevala, Kanteletar, Johan Ludvig Runeberg och Robert Wilhelm Ekman; han har tidigare studerat i München och Wien.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg känner sig ensam och är lycklig över att ha någon som Edelfelt som förstår henne; hon klagar över att nästa vinter måsta vara i Stockholm; det är underligt att hon "det rika, bildade fruntimret", som haft allt vad hon önskat på jorden avundas Edelfelts lott, i och med att han har ett stort mål och ett yrke han älskar, har en mor som följer honom med hela sitt intresse och sin kärlek; Edelfelt har rått henne att efter all "djup, hjärtslitande och förståndsutnötande lektyr" läsa Johan Ludvig Runeberg; eftersom Pauline nästan helt och hållet glömt Runebergs episka dikter, t.o.m. fänrik Stål, har Edelfelt av Berndt Lindholm lånat henne Julqvällen, Psalmerna, Hanna, Elgskyttarne och Kungarna på Salamis.
Då Edelfelt läser Johan Ludvig Runeberg känner han sig som en man; då han läser sin barndoms älsklingsskald känner han en fläkt av ädelhet, lugn och samvetsfrid komma över sig.
Julian Alden Weir och Edelfelt är inbjudna till familjen Sargent, som är rika amerikaner; de har läst Fänrik Stål på tyska och är förtjusta i Johan Ludvig Runeberg.
Idag skall Edelfelt föra böckerna till Pauline Ahlberg; föregående kväll läste han hos Berndt Lindholm högt ur Julqvällen; Edelfelt tackar Gud av hela sitt hjärta för att ha fått ett fosterland och en älskad mor som Alexandra Edelfelt att leva för; han önskar att han kunde genomandas av samma rena ädla fläkt som Johan Ludvig Runeberg; tiden går och han måste avsluta brevet.
Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Edelfelt har inte läst något så rent, friskt och ädelt i den erotiska poesin som Johan Ludvig Runebergs Hanna; vad kan Alfred de Musset, lord Byron och Heinrich Heine, dessa tre "enfant du siècle" [barn av seklet] ge, som skulle lämna ett motsvarande intryck?
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25. toukokuuta 1875
Senaste söndag läste Edelfelt Victor Hugo tillsammans med Pauline Ahlberg; Hugo är den skald som näst efter Johan Ludvig Runeberg gjort störst intryck på Edelfelt; det skall bli roligt att tillsammans med Alexandra Edelfelt läsa les Orientales, les feuilles d'automne och les chants de crepuscule; Mademoiselle Suzanne säger sig kunna kasta sig om halsen på Hugo om hon mötte honom på gatan.
Liksom Johan Ludvig Runeberg är Victor Hugo mångsidig, men ändå ständigt densamma storslagna, stolta, genomfranska anden.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14. kesäkuuta 1875
Theodor Lindhs verser är raskare, men påminner mycket om Johan Ludvig Runeberg; August Ahlqvists verser är bäst även om Edelfelt tycker att han kunnat lämna bort strofen om att Ryssland är tryggad under den ryska spiran som är stark och mild, eftersom den alltid inte har varit det; Ahlqvist tycks vara mycket uppburen i Sverige.
Paris d. 15 Juli 1875. 15. heinäkuuta 1875
Den övning Edelfelt får i att teckna i trä kommer att vara till nytta om han i framtiden vill illustrera Johan Ludvig Runebergs arbeten, i synnerhet Fänrik Stål.
Paris d. 25 Juli 1875 25. heinäkuuta 1875
Edelfelt darrar inför ansvaret då han hör Alexandra Edelfelt tala om möjligheten att få måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.
Paris d. 1 Augusti 1875 1. elokuuta 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar [morfar] som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Paris, Onsdag d. 4 Aug. 1875 4. elokuuta 1875
Edelfelt förmodar att Johan Ludvig Runeberg uttalat sig även om de andra teckningarna; "Pistol i stugan" tänker han ändra; han sänder två teckningar och ber Alexandra Edelfelt ge sitt omdöme så fort som möjligt; det skulle vara oskattbart att få Runebergs tankar om de andra.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9. elokuuta 1875
Det är roligt att Johan Ludvig Runeberg och Alexandra Edelfelt tyckte om Augusta och systern; Pistol i stugan kommer Edelfelt som sagt att ändra.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18. elokuuta 1875
Alexandra Edelfelts brev med Johan Ludvig Runebergs kommentarer om illustrationerna till Julqvällen var till stor nytta; nu vet han ungefär vad han ska hålla sig till.
I så fall kunde han vara hemma redan i slutet av månaden och genast börja med det hedrande uppdraget att måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.
Paris d. 20de Augusti 75. 20. elokuuta 1875
Det är en stor lycka att få måla porträtt av Alexandra Edelfelt och Johan Ludvig Runeberg; Edelfelt skulle vilja kunna måla som Jules Bastien-Lepage för att göra dessa två monumentala tavlor; han får komma ihåg Jean-Léon Gérômes råd om ärlighet, enkelhet, studie, efterforskning, förfinad utformning och storhet i konturerna; likhet är det som han framför allt vill eftersträva.
Porträttet av Johan Ludvig Runeberg måste bli bra; Edelfelt hoppas kunna genomträngas av samma sökande efter sanning och natur hela tiden, han sänder med ett utkast på vad han har tänkt; det blir roligt att inte behöva måla den tråkiga, styva kaftanen.
Rôm. 2 Mai. 1876. 2. toukokuuta 1876
Pietro Krohns tillägg: idag har Albert fått lov att skriva både inledning och avslutning på brevet; hans handstil kanske verkar lite väl osäker, men det är svårt att skriva i liggande ställning; Krohn vill tacka för Alberts studiekamraters inbjudan att "supa ihjäl" honom under ett besök i Finland; även om Krohn någongång avlägger ett besök i Johan Ludvig Runebergs land, som genom Albert kommit än mera nära, vill han helst få lov att ha lite av livet i behåll; det gläder honom att dagligen genom breven till Albert få ta del av den tankemöda och det hjärta som är tecken på allt det goda som gror vid Suomis tusende sjöar.
Roma d. 7 Maj (söndag) 1876 7. toukokuuta 1876
Edelfelt tackar för att Alexandra Edelfelt skrev till gamla Runebergs och talade om Walters och hans fru Linas stora vänlighet.
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
Edelfelt gjorde som sagt med faster Hermanine Edelfelt ett besök hos Paul Mengel, medarbetare i Aftonbladet och Götheborgsposten; Eljert Mobeck har sedan sagt att Mengel är en av Sveriges främsta pennor; han har känt pappa Carl Albert Edelfelt; Edelfelt satt länge och talade med honom om Finland, Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot.
Paris d. 3 Januari 1877. 3. tammikuuta 1877
Edelfelt var på nyårsaftonen hos Madame Jacquinot; Philip Forstén och Mademoiselle Marguerite Jacquinot livade upp stämningen; där var Monsieur Alexandre Parodi, författaren till "Rome vaincue" som spelas på Théâtre français; fröken Krogius lade till allas förargelse beslag på Parodi; Edelfelt fick tala med honom lite; som Alexandra Edelfelt kanske läst i Helsingfors Dagblad är Parodi italienare och han har endast fyra år varit i Frankrike och skriver redan fransk vers; han liknar baron Axel Mellin; han var intresserad av Finland, kände till Johan Ludvig Runeberg och ville ha en översättning av Kungarna från Salamis; Parodi har läst Kalevala och kunde 10 gånger mer finsk mytologi än Edelfelt; Mademoiselles Marguerite och Lilli Jacquinot, två unga Mademoiseller Perrot, deras bror Henry Perrot, Pauline Ahlberg, Carl Gustaf Sterky och Edelfelt var ungdomarna i sällskapet och de roade sig bland annat med bouts-rimés, en rimningslek.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12. tammikuuta 1877
Johan Ludvig Runebergs Nadescha skulle vara svår att illustrera; där förekommer så fullkomligt olika typer, kejsarinnans hov, furstarna, Miljutin och Nadescha själv.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24. tammikuuta 1877
Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé ska bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén ska förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet ska reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete – men vita brevis [livet är kort].
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Carl Gustaf Estlanders kritik av Julqvällen i tidskriften var egendomlig; Edelfelt anser inte att vinjetter och arabesker passar i Johan Ludvig Runebergs verk; dessutom var plancherna både till storlek och antal bestämda av Gustaf Wilhelm Edlund, som Alexandra Edelfelt minns.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31. tammikuuta 1877
Edelfelt kan inte tåla Lorenzo Runeberg: han är en översittare och gemen människa i sina omdömen; Edelfelt är olycklig över att Lorenzo liknar fadern Johan Ludvig Runeberg till det yttre; fadern kan aldrig ha varit sådan till karaktären; Edelfelt kan förstå att Carl XV kört ut honom; Lorenzos fru är en liten obetydlig varelse, som ser upp till honom; Ernst Nordström, Gunnar Berndtson och Filip Forstén delar Edelfelts aversion; Alexandra Edelfelt skulle höra Lorenzo Runeberg tala, han talar som en bok, men det finns många dumma böcker i världen.
Paris d. 5 Februari 1877. 5. helmikuuta 1877
I dag på Johan Ludvig Runebergs födelsedag har de tänkt gå till Walter Runebergs; Gunnar Berndtson och Edelfelt skall efter att de har letat upp Philip Forstén bege sig till fröken Bertha Levin och sedan tåga av; troligen kommer också Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Wolff.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8. helmikuuta 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och John Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
Fru Louise Börjeson har en stor auktoritet i det Runeberg-Börjesonska lägret, vilket gäller även i konstfrågor; Edelfelt tycker att Walter Runeberg är överlägsen de andra, även om han inte har faderns snille.
Paris d. 5 April 77 5. huhtikuuta 1877
Edelfelt tycker att Nadescha står långt under Julqvällen, Elgskyttarne och Hanna; Katharinas ingripande i slutet påminner om den goda fén i sagorna som ställer allt till rätta; Johan Ludvig Runebergs språk är charmant, det är underbart hur Runeberg skildrat Dmitris sinnliga glöd, hat och hämndlust i så enkla och rena ord; Edelfelt har läst igenom sångerna med tanken fästad på det pittoreska i situationen; vissa passager är inte tidsenliga och tillräckligt ryska - falkjakten, furstinnans tal i familjen, salen med porträtten för dem in i medeltiden och riddarväsendet; Grigorij Potemkin och kejsarinnan Katharina är ypperliga; Alexandra Edelfelt kanske tycker att han har fel, men hans åsikter ändras säkert ju längre han lever.
Paris d. 7 maj 1877 7. toukokuuta 1877
Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.
Edelfelt hoppas att Borgå stad, finska folket och alla korporationer har vett att inte hålla tillbaka, begravningen måste bli en demonstration; ett folk som vill gå framåt skall, oberoende av alla försiktighetsmått, visa att en Runeberg är värd tio gånger mera heder än vilken potentat som helst; det är sorgligt att han inte hann vara med om sin jubelpromotion; högtidligheterna vid universitetet får nu en helt annan prägel.
Edelfelt har läst ur Elgskyttarne, psalmer och Hanna; landets stolthet, ära och glans jordas med Johan Ludvig Runeberg.
Walter Runeberg fick inte mera besked än att hans far dog lugn och nöjd; "gummans" [Fredrika Runebergs] sorg måste vara ojämförlig; hon måste nu känna sig fullkomligt överlopps i världen.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
Walter Runeberg sörjer över att inte ha träffat sin far på 4 år; Edelfelt satt och pratade med fru Lina Runeberg någon timme; då Walter kom gick de till hans ateljé; Edelfelt fick se Walters senaste Psyche som skall huggas i marmor; det är den första helt nakna kvinnofigur han gjort och den är bättre än de andra även om Edelfelt tycker att den inte står riktigt bra; det är inte mera möjligt att återge de klassiska idéerna för idéernas skull; då dagens människor tänker på krig, tänker de inte på en naken Mars med hjälm och en kort svärdstump; då de tänker på handel är det inte Merkurius de ser; däremot är det berättigat att återuppliva de gamla mytologiska idéerna för att beteckna allmänna typer av ungdom, skönhet, mod och kraft; Runebergs ängel för Victor Hovings grav i Rom blir bra, hans fris till Studenthuset tycker Edelfelt inte om.
Svenska och finska tidningar med sorgkanter gör ett sorgligt intryck på Edelfelt; nu är den stora tiden förbi, vem är nu vår stolthet och låter världen veta att Finland finns till.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Edelfelt glädjer sig åt att finnarna uppfattar Johan Ludvig Runebergs begravning som en nationalhögtid; han hoppas i dag få läsa om begravningen i tidningarna, samt hoppas på detaljer i Alexandra Edelfelts nästa brev.
Paris d 21 maj 1877 21. toukokuuta 1877
Edelfelt har halvannan [en och en halv] timme suttit på Café Suède och läst alla finska, svenska och norska tidningar om Runebergssorgen; det är hedrande och vackert att de nordiska folken tagit den oersättliga förlusten à cœur [till hjärtat] och gett ett värdigt uttryck åt sorgen.
Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15. lokakuuta 1877
"Gubben" Fredrik Pacius var språksam och berättade om Johan Ludvig Runeberg, Fredrik Cygnæus och om tiden då han först kom till Helsingfors.
Paris, andradag jul 1877 26. joulukuuta 1877
Stämningen blev ännu mer livad då skinkan kom på bordet; Carl Larsson har illustrerat H.C. Andersens sagor och alla möjliga julkalendrar; han är en tokrolig figur som pratar den mest infernaliska stockholmsjargong; han höll ett komiskt men hjärtligt tal till finnarna; alla sjöng Vårt Land till Fredrik Pacius melodi; Edelfelt utbringade en skål till Johan Ludvig Runebergs minne; Runeberg är en borgen för att en nordisk konst kan blomstra upp ren och ädel, formfulländad och gedigen; "raseriet" för Finland blev ännu värre och arkitekt Claes Grundström ackompanjerade på piano Tuoll'on mun kultani, Kukku kukku till Karl Collans och Fredrik Pacius melodier.
Paris d. 16 Januari 78. 16. tammikuuta 1878
Johan Ludvig Runeberg sade visserligen: ”Man vore bra olycklig om man i ord kunde uttrycka allt det man tänker och känner”.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Gunnar Berndtson, Otto Wallenius, Ernst Nordström och Edelfelt gick till Runebergs den 5 februari [J.L. Runebergs födelsedag]; Walter Runeberg hade inte väntat sig någon uppvaktning så han var inte hemma; Edelfelt hade tänkt ordna en festlighet dit Runebergs skulle bjudas in, men både finnarna och de svenskar han vidtalat förhöll sig så likgiltigt till idén att projektet förföll; dessutom inföll den Thaulowska roligheten strax efteråt.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
Albert Ulrik Bååths verser till Johan Ludvig Runebergs minne är bra.
Paris d. 20 mars 78. fortsatt d. 22 – 20. maaliskuuta 1878
Carl Gustaf Estlander har sänt ett brev, i vilket han på beställning av Nyländska avdelningen frågar om Edelfelt vill åta sig att måla ett porträtt av Johan Ludvig Runeberg för Studenthuset; Edelfelt tror det blir en svår uppgift och kan knappast göra något mera likt än Bernhard Reinholds porträtt, men troligare ett bättre målat och mera artistiskt; Edelfelt har svårt att sätta ett pris, på samma sätt som han inte kunnat bestämma vad Johan August von Borns porträtt skulle kosta.
Paris skärtorsdag – 78. 18. huhtikuuta 1878
Zacharias Topelius har skrivit till Edelfelt och bett honom samt andra finnar i Paris bidra till dekorerandet av solennitetssalen till Runebergsfesten den 6 maj; Edelfelt hinner inte och tror dessutom att den artistiska delen av festen blir misslyckad; Johan Knutson skall rita Johan Ludvig Runeberg på jakt, fru Alexandra Såltin torpflickan och Thorsten Wænerberg "landskap med Svanen"; Edelfelt och Gunnar Berndtson avsäger sig äran att figurera bland dessa mästerverk; Edelfelt tycker man borde ha ställt till en sorgefest som den romarna gjorde i Pantheon över Victor Emanuel, eller något vackert utan pretentioner.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Det är märkvärdigt vad man skriver dålig vers nuförtiden, trots allt bråk om språket, Götheborgs Handels- och Sjöfartstidnings ivrande för det gammalsvenska och trots Johan Ludvig Runeberg; Viktor Rydberg är ett undantag; de övrigas ansträngningar låter bara styvt och de saknar egna tankar, de idisslar på en dum romantik från flera decennier tillbaka.
Paris d. 12 maj 78 12. toukokuuta 1878
Edelfelt känner sig än en gång upplivad av Alexandra Edelfelts brev; han roades av hennes sorglustiga reflektioner över Runebergsfesten och hennes ord om stränghet i omdömet; i dessa saker känner han att han är av Mammas kött och blod.
Paris d. 16 Juni 1878 16. kesäkuuta 1878
Resan borde inte bli dyr och Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tänka på saken; Johan August von Borns och Johan Ludvig Runebergs porträtt kommer åtminstone att ge pengar; Edelfelt får troligen lov att i varje fall stanna några dagar i Stockholm för att göra några landskapsstudier i omgivningarna (Haga) och teckna av några porträtt på Nationalmuseum; hans tavla blir inte såld; till nästa salong skall han ha två tavlor, av vilken den ena skall vara säljbar.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Edelfelt tycker man borde fira Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och har förslagit att alla finnar bidrar till en stor bukett åt fru Lina Runeberg och sedan på kvällen går upp till Runebergs; ett album kommer inte på fråga, Otto Wallenius, Aukusti Uotila och Wille Wallgren är inte kapabla att rita något dugligt och Gunnar Berndtson och Edelfelt har mycket att göra.
Paris d 6 febr. 1879. 6. helmikuuta 1879
Hur firades Runebergsdagen i Helsingfors?
Gunnar Berndtson och Edelfelt hämtade den bukett de tillsammans med Schulténerna, Gustaf Sucksdorff, Otto Wallenius och Aukusti Uotila hade beställt åt fru Lina Runeberg; buketten var större än de som ges åt "scenens prydnader" i Helsingfors och bestod av terosor, violetter, vita sirener med röda kamelior; på ett ljusblått sidenband stod det "d. 5te febr. 1879 – till Fru Lina Runeberg af några finnar i Quartier latin"; Berndtson och Edelfelt tog vagn medan de andra kom med omnibus; Runebergs blev överraskade av uppvaktningen, men tycktes nöjda över hyllningen till Johan Ludvig Runebergs minne.
Paris d. 19 mars 79. 19. maaliskuuta 1879
Edelfelt har åter fått en tråkig beställning; Carl Gustaf Estlander skriver att konstföreningen vill ge Victor Hovings porträtt åt brodern i Wiborg; som ersättning utlovas 500–600 mark; Estlander menar att det inte brådskar med Johan Ludvig Runebergs porträtt.
Paris d. 21 april 1879 21. huhtikuuta 1879
Edelfelt har inte hört något mera om Johan Ludvig Runebergs porträtt; det vore ett intressant arbete.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Illustration: Walter Runebergs skiss till staty av Johan Ludvig Runeberg; Walter Runeberg håller på med skissen till faderns monumnet; Edelfelt tycker inte om skissen; Walter har gjort en skiss som mera påminner om gubben Lindfors än om gubben Runeberg; det är en Waltersk ställning på benen, och Edelfelt bevisade att figuren var för kort; den odeciderade [obeslutsamma] bredbenta ställningen kan vara sann, men Edelfelt tänker med förfäran på dessa två ben i brons – två lutande torn i Pisa; ingen har vågat säga Walter sanningen; fastän Edelfelt just fått låna hundra mark sjöng han ut sin mening; han sade att Walter måste ruffa upp sig, få något "tusan djefla" i sig och glömma för en gångs skull barn och maka och arbeta med hela sin själ; det pratades och firades för mycket familjefester i Rom – de blev utmärkta familjefäder, men konstnärer bara till hälften; Walter har varit omgiven av för många Dietrichsöner som skvadronerat [skryta] om konstens undantagsställning och dess "dolce far niente" [det ljuva livet] som ett bevis på verkligt snille; detta är inte förenligt med en tid som söker lösningen på livets gåta i forskning och arbete; det är längesedan man i vetenskapen sysselsatte sig med metafysiska spetsfundigheter och ordrytteri, man samlar fakta och studerar naturen med allvar; om Edelfelt gör något dåligt och skralt, vet han att det inte saknas förmåga att göra, utan förmåga att vilja.
Paris d. 19 Maj 1879 19. toukokuuta 1879
Edelfelt var bjuden på frukost hos Runebergs; Walter Runeberg har ändrat skissen till faderns staty efter Gunnar Berndtsons och Edelfelts anmärkningar; hela figuren har förlängts, nacken är rakare och vecken i kläderna är mera deciderade [bestämda]; om skissen utförs väl kan statyn bli bra; Runebergs skall till Finland i sommar.
d. 3 Juni 1879 3. kesäkuuta 1879
Underrättelsen om "gumman" Fredrika Runebergs död fick de genast genom Walter Runeberg, som fått telegram; Edelfelt tyckte det var roligt att höra henne senast då hon talade om sin ungdomtid och Johan Ludvig Runeberg som ung; för Finland läggs en hel epok (30- och 40-talet med dess romantiska och poetiska hänförelse) i graven; nu återstår bara finska operan och suomalainen seura [Finska sällskapet].
Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Den första Nordiska klubben hölls denna gång i Walter Runebergs ateljé; Runeberg har hyrt en av de största ateljéerna i Paris för att göra faderns staty; umgänget var stelt, till och med Adèle Ehrnrooths svada stannade av; Edelfelt träffade de finska målarinnorna, bland annat fröken Olga von Minkwitz; deras yttre var inte tillräckligt frestande för att han skulle göra sin kur för dem; fröken Alma Engblom från Åbo må vara intelligent, men hon är det inte då hon inte klipper sitt lingula hår som hänger stripigt i ögonen och går som en förvuxen gymnasist.
Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Edelfelt besökte Walter Runeberg då han kom från Alfred Koechlin; Walter har börjat på statyn av fadern i naturlig storlek.
Paris påskdag 1880 28. maaliskuuta 1880
Edelfelt har sett Walter Runebergs byst av Ellan de la Chapelle, som inte liknar det minsta; Walter Runeberg har sagt åt Carl Mannerheim att han tagit illa upp av Edelfelts kritik mot statyn av fadern; Walter saknar kraft och energi, likaså statyn; den kan föreställa "gubben" Lindfors, Walter själv, ett äldre "fruntimmer" eller en äldre präst, men inte den som skrivit fänrik Stål; Edelfelt aktade sig för att kritisera bysten av Ellan.
Julafton 24. joulukuuta 1880
*Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts julklapp, för böckerna, i synnerhet den om Johan Ludvig Runeberg av Johan Elias Strömborg.
Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
Hvad som verkligen gläda mig ofantligt, är att Paul Dubois anser fadrens staty vara det bästa Valter gjort. Den har också blifvit tusengånger bättre än den var sist.
Jules Breton som numera mest sysslar med poesi har tillbragt sommaren med dem i Douarneney, der vänskap uppstått dem emellan isynnerhet genom att B. tog notis om J. L. Runebergs verk.
Paris fredag d. 4 februari 4. helmikuuta 1881
I morgon afton "aftäcker" Runeberg gips-modellen till fadrens staty. Han hade för att ge mera glans åt det hela (isynnerhet som detta inträffar den 5te febr) bedt de nordiska konstnärerna anställa en exposition i ateliern om aftonen. Jag skickar Buttis porträtt som tar sig mycket bra ut i ram.
Måndag d. 7 Februari 81 7. helmikuuta 1881
Nu några ord om den Runebergska middagen. I allo lyckad, utom att den blef dubbelt dyrare än vi hade tänkt oss den. Jag hade beställt maten, gjort upp matsedeln o.s.v. – och bestämt antalet kuvert till 15. Då nu runebergs voro bjudna och herrarne vid räkningens uppgörande beslöto att betala för damerna (inga andra än fröken Schjerfbeck och frih. Standertskjöld) belfvo vi bara 9 om att dela det hela. – Då jag framlemnade albumet, blef Walter Runeberg rigtigt rörd. Jag hade förut frambragt ett lefve för Joh. Ludv. Runebergs minne. Efteråt tågade vi upp till ateliern der det var mycket lifvadt. Jag hade tänkt läsa upp något af Runeberg men ansåg ej sällskapet moget för en dylik njutning, då de unga damerna uteslutande tänkt på att dansa. I albumet ingingo teckningar af Berndtson, mig, fr. Schjerfbeck och Uotila men de 50 bladen kommer väl att fyllas i sinom tid. – På ateliern var en utställning arrangerad; ganska bra. Buttis porträtt hade hedersplatsen och beundrades mycket.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Ack hvad jag ofta känner det på samma sätt som Mamma vid läsningen af fransk litteratur – samma förargelse öfver att det icke skall finna den sunda jemvigt som gör så godt hos t.ex. Runeberg. Det skulle oftabehöfvas blott en enda varm, klar solstråle för att göra en bok förträfflig och ge den rätta färgvalören åt alla de irrbloss, elektriska ljus och talgdunkar som författaren låter de upptänder. Fröken Augusta! Ja någonting sådant finnes ej i den franska litteraturen, Gud vet om någonting sådant finnes i verkligheten men hon kunde finnas hos oss – hvarföre icke äfven här? Jag tycker att menniskorna äro sig så fullkomligt lika – och tycker det så mycket mera som jag nu ej mera stöter mig vid seder och bruk och en del åskådningssätt som i början låter oss tro att det ännu finnes skilda, fiendtliga, i grunden olika racer i Europa. – Men olyckan med den franska litteraturen är att den göres uteslutande i Paris, att den skrifves för en blaserad, upphetsad publik, som ofta glömt hur naturen ser ut och som mera hört talas om än egentligen känt "le clocher de son village". Alph. Daudet har skrifvit några provencaliska nouveller som ha denna intima, varma prägel, och ofta återfinnes i hans böcker någon strimma af sol och ljus men så kommer åter pariser dimman med de fina grå tonerna, fina visserligen men – grå. – Men med allt detta känner man sig aldrig i den franska litteraturen så "på landet" som t.ex. med Fritz Reuter. Det är alltid parisarn på landet som dumt och sjåpigt hänföras af höns och kalfvar, men som icke förstår att inandas den friska sunda luft som finnes derute. – Fröken Augusta är verkligen den allra vackraste typ som man kan tänka sig. Jag läste just om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant comme il faut, gammal adel tillika, icke sant? – Hade Al. Dumas någonsin haft en sådan inspiration i sitt lif så kunde han ha blifvit stor, nu blir han det aldrig. – Musset är jag rent af arg på nuförtiden. Dessa verser skrifna af en, visserligen snillrik petit crevé efter en orgie, förarga mig trots deras skönhet, eller kanske just för deras skönhets skull, just derföre att så mycken makalös form, så praktfull färg blifvit slösade på falska och upphittade känslor.
Odaterat [4 mars 1881] 4. maaliskuuta 1881
Victor Hugos fest utgör alltännu samtalsämnet. Jag hade varit den första att löpa ut (om jag ej varit förkyld, nota bene) och hurra för den stora skald, som näst Runeberg har rört och hänfört mig mest af alla, men demonstrationen var så blandad med politik att en del af min enthusiasm svalnade. – Jag citerar här några verser af Mendès, som jag tycker vara utmärkt bra. En deputation af barn gratulerade författaren till "l'art d'être grand père" och en liten 10 årig flicka läste upp följande. Nous sommes les petits pinsons, Les fauvettes au vol espiègle, Qui viennent chanter des chansons a l'aigle. Il est terrible! mais très doux! Et sans que le courroux s'allume On peut fourrer sa tête sous sa plume. Nous sommes, en bouton encore, Les fleurs de l'aurore prochaine Qui parfument les mousses d'or Du chêne. Il lutte avec les vents hurleurs! Mais sa peur, sous l'assaut du gouffre, C'est qu'a ses pieds l'une des fleurs n'en souffre. Nous sommes les petits enfants Qui viennent gais, heuruex d'etre Fêter de rires triomphants l'Ancetre Si Jeanne et Georges son jaloux, Tant pis pour eux – c'est leur affaire! Et maintenant, embrassez nous Grand-père! Äro icke dessa verser ganska fintihopkomna? Victor Hugo lär ha varit alldeles betagen i denna oförut- sedda hyllning, i verserna och i den lilla mamselln som framsade dem.
Paris d. 7 juni 1881 7. kesäkuuta 1881
Runebergs skola tillbringa sommaren på Åland. – Jag skulle så gerna vilja säga allt godt om Runebergs staty af fadren, men kan ej – jag tycker den är klumpig och ser litet tafatt ut. Dock tror jag den definitiva statyn blir bättre än skizzen.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23. toukokuuta 1882
Jag har hittat på ett citat efter Froude i N.I.T. som mycket slår an på mig. Kraftiga andar som verkligen uträtta stora ting här i verlden uppställa aldrig aflägsna och dimmiga mål. De gripa in hvarhelst ögonblicket kräfver och lemna framtiden att gestalta sig bäst den gitter à l'oeuvre! ! – Jag tänker på Runeberg, Bastien, Dagnan – alla kraftiga, friska naturer med ett bestämdt, upphinneligt mål – och tänker med fasa på t.ex den stackars Emil Walléens roddiga fantasier, deri ju många idéer finnas, men utan form.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Sedan jag sist skref har jag varit hos Runebergs en afton – Jag var så utled på Ibsen med gengångare och annat (den nyaste en folkefiende lemnar samma underliga stora frågetecken efter sig), att jag höll ett alldeles improviseradt loftal öfver J.L. Runeberg, hvari Walter instämde. Victor Hugo kännes också som en frisk fläkt, trots alla galenskaper, efter detta rotande i smörjan som nu är vårt dagliga bröd.
Paris d 9 februari 83. 9. tammikuuta 1883
Björnson har jag ännu ej hört säga ett ord om Runeberg, men jag är mycket nyfiken att få tala med honom derom.
Odaterat 19. tammikuuta 1883
Om J.L. Runeberg sade han en gång, då han skälde ned den svenska literaturen, med en axelryckning: "romantiker." Då blef jag arg, och om jag ej sade det rent ut borde han dock kunnat förstå grundtanken: ägget bör ej lära hönan värpa. Runeberg är tusen gånger mindre romantiker än Björnson, om någonsin en jemförelse mellan dem kommer i fråga
Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Björnson var här länge och väl i går. Han har gått och tänkt på vårt sista samtal, och kommer in med ett: det förargade mig, det som Ni sade sist vid vårt samtal om Sverige, Bellman och Runeberg – hvarpå det fortsattes med ökad kraft, trots 14 dagars mellanrum.
Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
Till min förargelse har jag dock läst Sturtzen Beckers föreläsningar i detta ämne fr. 1845, just desamma der han far så illa med Runeberg. Stackars Orvar Odd – den gången tog den s.k. esprit'n, som så ofta förr, en galen rigtning. Det är ynkligt att läsa hur en sådan der literär usling med grefvinnan Groffiakin o.d på sin andel, stormodigt gäckas med en sådan titan som Runeberg.
Fragment 1. tammikuuta 1884
Ville Vallgren kom nu. Det är åter Söderström i Borgå han och jag skola göra Runeberg.
Petersburg måndag 7/1 84 7. tammikuuta 1884
Hon har ifrigt studerat Runeberg efter den der högst bristfälliga franska öfversättningen. Hon tyckes förstå både Julqvällen och Hanna, hvilket förvånar mig och hedrar hennes förstånd. Hvar skall jag få tag i en engelsk öfversättning af "Arne" – den måste ju finnas, Björnson har ju varit så berömd och bekant i Amerika.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
I går hade jag ställt till Runebergsfest – och den lyckades öfver förväntan. Istället för 15 kommo trettio personer på middagen som var mycket festlig. Jag hade kastat mig in i detta bestyr litet emedan jag hade behof af att tänka på annat, och det lyckades så till vida att jag under dessa två sista dagar bra litet tänkt på de sorgliga tiderna i Petersburg – Det hela står nästan för mig som en obehaglig feberyra, med något trångt, däst otäckt i luften. Här andas man – och jag har vänner här.
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Paris d. 7 febr. 83. 7. helmikuuta 1884
Unge Tavaststjerna hade skrifvit verser till Runebergsfesten – ganska bra men litet osammanhängande.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22. helmikuuta 1884
Ville Vallgren kom hit just nu med en fotografi af gubben Runeberg, som Söderström skickat honom med uppdrag att göra en byst deraf och låte mig måla ett porträtt efter detsamma. Fotografin, en af Alf. Ottelins är gräsligt retoucherad men är behaglig i uttrycket. Han sitter i grå rock med snusdosa i ena handen – Mamma känner kanske till den.
Likaså förkunnade Ville att Bos Strömborg och någon annan ville att Tavaststjerna, Ville och mig uppdra att göra ytterligare förslag på monument på Runebergs graf. Det är svårt, mycket svårt.
Lördag d. 26 april 84. 26. huhtikuuta 1884
Jag har haft ett tråkigt arbete i afton. Det att gå igenom öfversättningen af fänrik Ståls Sägner ord för ord med M. Bayle, den franske student som nu hålla på med andra delen. – Fastän vi haft ett helt filologiskt göra, diskuterat långa stunder om "anamma", huruvida det borde öfversättas med "nom du nom" eller "Peste" eller något dylikt, eller "han sprack den saten" huruvida saten der borde återges med "la diablesse" eller "la salté" o.s.v. så känner jag mig dock så uppfriskad och vederqvickt af Runeberg och fänrik Stål, att jag nästan glömmer detta bråk sedan tre timmar. För att icke förlora denna seance med M. Bayle har jag försakat 1• middag på banque de France med Magnins, 2• Operan i Seineprefekturens loge, 3• Munkacsys invigning af expositionen af Christus på korset.
Paris d. 22 april 85 22. huhtikuuta 1885
Bjørnson och Strindberg är "brouillerade", osams; Edelfelt konstaterar att det är galet att samtidens författare bara lever på sina nerver; det var en lycka att Runeberg var lektor, jägare och fiskare; det var en god motvikt till litteraturen som Edelfelts samtida författare saknar, vilket gör dem "sensitiva och bråkiga"; att skriva, dissekera och rota i allt [så som författarna gör] måste vara "skadligt för karaktären", menar Edelfelt.
Paris d 10 maj 85 10. toukokuuta 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.
Synd att [Walter Runebergs] staty av Runeberg inte har mera "schwung"; Edelfelt har sett "bifiguren" i brons i Paris och tyckte att den var bra, men det är omöjligt att veta hur den ser ut "på ort och ställe".
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31. toukokuuta 1885
Jarl Hagelstam och Edelfelt fördes till "dödsrummet"; vid Hugos lit de parade tänkte Edelfelt på Napoleon, 1830-talsromantiken, Alexandra Edelfelts tal om romantiken, Annie Edelfelts deklamation på fruntimmersskolan, Hugos texter, Runebergs kritik av Lucretia Borgia; Schauman, Cygnaeus, Tegnér, trikoloren, Marseljäsen, "Frankrikes storhet och ära".
Paris d. 15 januari 1886 15. tammikuuta 1886
Bjørnson talade om Norge, vänstern, Garibaldi, Paris, Runeberg, Topelius, lövskog och fågelsång.
W. Runeberg talade humoristiskt; Edelfelt utbringade skål för J. L. Runeberg.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Edelfelt kom inte ihåg att det är J. L. Runebergs födelsedag då han tackade nej till middagen med Söderhjelms, Sanmarks och Runebergs; har tackat ja nu.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6. helmikuuta 1886
Runebergsfesten föregående dag var tråkig; Söderhjelm surade halva middagen.
Under middagen talade Söderhjelm från klockan tio till midnatt: om Eschylos, Shakespeare, Runebergs skaldskap, W. Runebergs europeiska rykte; Edelfelt hade svårt att hålla sig för skratt när han såg på Ville Vallgren och Öhrnberg; Sanmarks och Runebergs uppskattade talet.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29. marraskuuta 1886
Snoilsky läste upp sin senaste dikt ”Finlands värn” om Sveaborg, Runeberg; en resa från Sveaborg till Esplanaden och Runebergs staty; Edelfelt citerar ur en strof.
Paris, fredag d. 24 februari 88 24. helmikuuta 1888
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Paris, söndag 13 maj 88 13. toukokuuta 1888
Edelfelt skulle gärna ha varit i Borgå på Runebegsdagen.
Edelfelt och Ellan har varit på middag hos Runebergs tillsammans med Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt.
Umgänget mellan Runebergs och Edelfelts blir inte livligt; fru Runeberg verkar tyngande på umgänget, hon är så "precis, Åbo-aktig och rättänkande".
Belfort (stationshuset) lördag 9 nov. kl. 5 e.m. 9. marraskuuta 1889
Sedan Runeberg, Snellman, Cygnaeus har ingen så litterärt begåvad vetenskapsman som Neiglick funnits; nu kommer dumheten, viktigheten, trögheten igen att husera.
Valescure 1 maj 1891 1. toukokuuta 1891
Märkvärdigt hvad jag känt mig finsk här. – det är barrdoften Sandmoarna, juliluften och tystnaden. Då jag suttit och målat (från 7 om morgnarna till 7 om qvällen) och hört tuppen gala i en bondgård (som jag ej sett) och göken ruikutta i skogen så ha bara de mörk blå violetta bergen i bakgrunden påmint mig om att jag ej suttit i närheten af Saimen och Ellis torp. Stämningarna ha utvecklat sig som en kedja med följdrigtighet: barrskog, sommarluft, Runeberg, Kalevala allvarliga beslut att göra allvarsam och storslagen konst
Söndag 26 mars 1893 26. maaliskuuta 1893
– Tack älskade Mamma för brefvet med tidningsutklippet. Jo, det är sköna gossar der i det bladet. Att bli baktalad och klandrad, i sällskap med J.L. R. är dock den största heder jag kunnat tänka mig. –
Paris 29 maj 93 29. toukokuuta 1893
Jag måste göra en J. L. Runeberg för Finland, i 19 seklet och göra den här der den skall graveras. Detta tar mig en vecka och jag kan således ej tänka på att resa för än nästa tisdag eller onsdag. Huru jag sedan gör vet jag ej, om jag far direkt till Stockholm och derefter till Köpenhamn (der Krag väntar mig) eller tvärtom Ja nog behöfvs det med att börja på med det der Djursholms idiotiserandet igen – jag hoppas dock det skall vara gjort på högst en vecka.
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
På hotellet i staden Kristiania upptäckte jag en qvart innan jag reste Henrik Ibsen sittande ensam först på Cafét sedan i läserummet der jag skref brefkortet till Mamma. Han satt och stirrade uf i rymden genom glasögonen – i svart tillknäppt lång redingote. Han liknar mycket porträtterna, är röd i synen och förefaller mycket liten. Men jag tänkte då jag såg honom, såsom sist då jag var med Björnson, på de många af mina skönaste stunder som jag haft genom honom. Poesi det är ändå qvintessensen af lifvet, och dessa norska poeter har så svängt om våra begrepp, så fylltvårt andliga lif med bilder att vi rakt ej kunna säga hvad vi vore om de dessa gubben "ej funnits till" Jag såg på Ibsens knubbiga hand och tänkte på att den skrifvit Peer Gynt, Aases slädfärd med Grane till Soria Moria slottet, Solveigs sang och – jag kunde ej se den längre ty min blick blef skum och jag satt der och tårades som en narr. Hade jag ej varit rädd för skandal skulle jag ha bedt lilla Kikuli, den lilla åsnan, se noga på den der gamla herrn, som är en stor skald, en sådan som Runeberg. –
Midsommaraftonen kl. 6, skrifvet på Cerclen 1895 24. kesäkuuta 1895
På natten gick jag länge och spatserade med Söderhjelm –kl. 2 var det nästan ljust redan och Paris var så vackert som aldrig. – Och så började fåglarne sjunga i tuilerieträdgården, träd och blommor doftade, och tyst och lugnt rundtomking det var som ett förklaradt fridfullt, underskönt Paris – såsom stadens astral kropp. Majer sade att Mamma hade varit så vänlig emot honom under vintern, talat om Runeberg o.s.v. –
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5. heinäkuuta 1895
Jag hade gått och räknat miste så att jag trodde det var den 5 Juli i går – Alla mina Runebergska citaten voro derför umsonst – i dag, då det verkligen blef den 5te Juli, har det duggregnat och lac Leman har alls ej velat slå sitt samma öga opp.
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Jag är gladt öfverraskad då jag hör svenska, hos perukmakaren t.ex. hör man bara ryska, tyska och finska. Alla menniskor tala ju ryska här flytande, och en sådan mängd ryssar, civila och militärer, möter en på hvarje steg att man verkligen frågar sig om man ej är i Novgorod eller Pskov. – Det är så underligt att tänka sig att dessa menniskor här stridde emot oss 1808–1809 – och att allt deras intresse t.ex för fänrik Stål, Runeberg, svekomani o.d. är och måste var bara påklistradt. På de gamla husen, Wahls m.fl. äro ryska initialer inbundna i rococo ornament från 1700talet
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
I måndags var jag hos Gubben Nordenfalk med det förlofvade paret, hans dotter Anna, en gammal bekant till mig från Paris, och grefve Magnus Brahe. (Om måndag är jag bjuden med dem till sonen Nordenfalk, som bor ute på landet, men som resan ej kan göras på en dag, säger jag nej). Värden höll ett det varmaste tal för mig. Utgick från annekteringar, och fördömde dem – dock ville han förklara och försvara den lust man i Sverige har att annektera mig eller anse mig som en svensk besittning i Finland. Så talade han om alla mina taflor, om alla de band som bundo mig vid Sverige. Om den genklang hvarje arbete af mig haft här. Sedan om min rigtning, om Runeberg och V. Rydberg – ett mycket långt och verkligen vackert tal. Jag svarade få godt jag kunde – vet ej huru det tog sig ut, ty rörd var jag och då beherrskar man icke alltid sina medie. Grefve Brahe och hans fästmö bjödo mig ifrigt till Sko och Rydboholm i sommar – der skulle finnas så mycket af intresse för mig – det tror jag det!
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
När jag nu ser på fänrik Stål, så der en gång i veckan, så måste jag tillstå att jag är rätt nöjd. De här sista årens harm och elände ha hjelpt till att få kläm i teckningarna. Visserligen finnas helt misslyckade som Sandels apoteos och Den döende krigaren, som markerar, som B sade, men så finns der andra som Döbeln och korpral No 7 Standar, trumslagar Nord, Rissanen (hvad betyder det att det ej är Runebergs ynglingar det är finska folket jag ville rita) Soldatgossen Schwerin, No 15 Stolt "säg har du glömt hur du tog dig gevär" och bröderna – som gör att jag sjelf får litet kalla kårar öfver ryggen. Det är det allra största beröm för mig att dessa teckningar icke verka störande på intrycket af fänr. Stål – som har sin underbara trollmakt – det der att man icke han låta bli att lipa när man är finne och bara tänker på vissa rader! Ville och Antoinette Vallgren hade suttit en hel afton och lipat öfver bilderna – och när fr. Ackté med sällskapsdamen en Estniska, satt och såg på dem här i ateliern, såg jag med ens hur det började rycka i Aino As ansigtsmuskler, under det att fräulein Schmidt satt tyst, tänkte uppå intet just, och såg förvånad på sin fröken – men så brast det löst och tårarna började rinna ned för kinderna på fr. Ackté – hon stortjöt!!
Paris 16 Januari 1901 16. tammikuuta 1901
Sedan har den Ehrnroothska aqvarellen kommit, och den tar mycket mera tid än jag någonsin kunnat ana. Hvar ledig minut har Jag arbetat på den. Jag gör ändå den scenen der gubben redan sitter i vagnen – de må nu tycka att det går generalens värdighet för nära – men då är felet Runebergs. Jag hinner dessutom ej numera göra något nytt, en ny komposition. ty om lördag skall denna aqvarell afsändas. Jag trodde jag skulle kunna få min concierge, François att stå i dag, men så kunde han ej. Der är ju hundradetals menniskor, på en marknad, och huru det än är så måste allt ändå göras någotsånär.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!