Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

nederländsk konstnär

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Frans Hals
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1. marraskuuta 1873
Edelfelt har tecknat Emile Claus och Anthonies; Jules Dubois mötte dem på stationen; de hade elva timmar på sig innan expresståget återvände till Antwerpen; först gick de till musée Wilson där de såg saker av Constant Troyon, Ernest Meissonier, Henri Regnault, Rembrandt och Frans Hals.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29. marraskuuta 1874
Flamländarnas stora mästare Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Gaspar de Crayer borde tilltala personer som inte är så "lärda" i konst; åtminstone anslås Edelfelt mera av dem och spanjorerna Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Jusepe de Ribera, samt holländarna Rembrandt och Frans Hals än av hela den italienska skolan; Edelfelt beundrar italienarna, men älskar de andra; en människa med sinne för konst skall känna sig mera omedelbart berörd av de nämnda målarna än av hela den italienska renässansen och dess store efterhärmare Nicolas Poussin, en målare som Edelfelt med bästa vilja inte förstår.
Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Paris d. 10 Januari 1875. 10. tammikuuta 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
Gamla museet i trakten av Unter den Linden är ofantligt rikt; Edelfelt gick bara igenom det, utan att se på något annat än några av de mest berömda gammalitalienska och gammalholländska tavlorna; Galerie Suermondt, som inköpts av preussiska staten, var bekant från Brüssel, där fanns mästerverk av Frans Hals, Hans Holbein, Salomon van Ruysdael och Van den Meer.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
John Singer Sargents har gjort ett mästerligt porträtt av Mademoiselle Frances Watts för Salongen; Julian Alden Weirs porträtt ev en engelsk herre är inte bra; Weir har anlag åt Frans Hals mjuka fina kolorit, men kan inte lära sig teckna; Weir har därtill gripits av beundran för stränga tecknare som de gamla italienarna och J.A.D. Ingres; det är inte bra att kämpa mot sin natur; Weir har tagit intryck av Filadelfo Simi; Simi är inte florentinare för ros skull, för honom är Fiesola, Masaccio, Domenico Ghirlandajo och Pietro Perugino med deras klara, enkla komposition allt; Weir är ett nordens barn och har mycket gemensamt med de gamla holländarna; Edelfelt försöker muntra upp Weir som är mycket nedslagen.
Paris d 10 maj 85 10. toukokuuta 1885
Courtois är återkommentill Paris från Holland; han är hänryckt över Rembrandt och Frans Hals.
Brüssel onsdag morgon 1. tammikuuta 1890
Edelfelt gläder sig som vid sin första resa åt allt "det herrliga måleri" han ser: Rembrandt och Frans Hals.
Midsommardagen 1890 24. kesäkuuta 1890
Tar kanske vägen via Holland för att se Rembrandt och Frans Hals skyttegille; Edelfelt vill gärna se dem före han börjar skissen till "Åbo Akademis invigning"; har två alternativa idéer för solennitetssalens dekorering; får se om Edelfelt får priset: med Becker och c:o som domare är det rätt osäkert; skulle helst göra verken tillsammans med Järnefelt och Gallén: skulle själv göra de tre mittfälten och de skulle göra sidofältena.
Haarlem d. 3 juli – 3. heinäkuuta 1890
Uttrycker förtjusning över Holland, holländsk konst och holländska museer; har varit i Haag och Scheveningen och har sett konst; är "alldeles tokig" i Frans Hals; har i Haag besökt Israels som konstaterade att Rembrandt i Amsterdam kommer att överglänsa allt.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22. toukokuuta 1892
Dagnan har jag sett alla dagar – han är så uppmuntrande och vänlig som alltid och så ovanligt klok och klar – och jag tror att han och alla andra af mina vänner verkligen ha vänskap för mig Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga predikande, pedantisk med sin atelier och trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos Emile Bastien var jag i dag på frukost med Dagnans och Collin – Det var så underligt att bli återflyttad genom dessa gamla kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta taflor som hänga kring väggarna, till de första åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna glöd" jag tror nämligen att jag har lika mycket qvar deraf ännu. De närmaste 40 åren som man så mycket skrämt mig för i Köpenhamn, skrattar man åt här bland dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan bevisade mig med siffror att Rembrandt, Tizian, Frans Hals, Velasquez, Ingres, Meissonier gjort sina bästa saker efter 40 år många vid 60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" – il n' i i que ceux qui nous jamais bien en, qui soient vidés à la ens".
Paris lördag 9 mars 1895 9. maaliskuuta 1895
Jag var i dag på frukost hos en mycket underlig ung dansk, som kallar sig Willy Gretor, men som egentligen lär heta Pedersen. Han är författare målare m.m. bor furstligt, köper taflor af Frans Hals och Velasquez (ingen vet hvarifrån hans pengar kommit). Han bad mig komma och korrigera ett porträtt han målat af Henri Becque – kanske Frankrikes bästa literära förmåga – åtminstone efter Maupassants död och inom det dramatiska. Becque var rigtigt rolig och intressant. Sådana fransmän, som också ha öga för annat än eget land och egna fördomar, kunna vara alldeles förtjusande. Det var rigtigt roligt att göra hans bekantskap. Han talade mycket om Ibsen och Strindberg – alls ej som en vanlig snobb utan med verkligt omdöme och verklig esprit.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Gerna skulle jag då ta vägen öfver Holland för att återse Frans Hals och Rembrandt.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!