Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

d.y., tysk konstnär

Lähteet

Antwerpen d. 27 Januari 74 27. tammikuuta 1874
Nicaise de Keyser har hållit en bra föreläsning; Edelfelt uppskattar att de Keyser ser de vackraste sidorna hos konstnärerna, till skillnad från professorn i estetik Jean Rousseau som på ett hjärtlöst och nedrigt sätt går åt allt, förutom Rembrandt, Peter Paul Rubens och Hans Holbein; Paul de la Roche är de Keysers favorit.
Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19. kesäkuuta 1876
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
Gamla museet i trakten av Unter den Linden är ofantligt rikt; Edelfelt gick bara igenom det, utan att se på något annat än några av de mest berömda gammalitalienska och gammalholländska tavlorna; Galerie Suermondt, som inköpts av preussiska staten, var bekant från Brüssel, där fanns mästerverk av Frans Hals, Hans Holbein, Salomon van Ruysdael och Van den Meer.
Paris le 13 Nov 1876. 13. marraskuuta 1876
Det är underligt att vara tillbaka i Paris; Julian Alden Weir säger att det bara finns ett Paris också efter sin resa till Spanien; det som han beundrade mest var Rafael, Hans Holbein och Tizian i El Prado, inte de spanska konstnärerna; Weir har målat goda studier i Alhambra och Toledo.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7. maaliskuuta 1877
Robert Stigell är ful som stryk, men Edelfelt har funderat på att göra en teckning à la Holbein och göra något lustigt av honom.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.
Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.
En norsk sångerska Gudlofsen blir Dominichinos Santa Cecilia; bäst blir Carl Larsson som Hans Holbeins porträtt.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
I Finsk tidskrift läser Edelfelt om Göhles konstsamling med Hans Holbein, Rembrandt, Dominichino och Andrea Mantegna; en äkta Mantegna eller Holbein skulle vara värd mera än de 30 000 mark han betalat för hela samlingen; det måste vara ett kolossalt skoj och Göhle har inte gjort en bra affär.
d. 13 mars 78 13. maaliskuuta 1878
På Eliel Aspelins beställning har Edelfelt påbörjat en porträttskiss i liten skala av fru Ida Aspelin; Edelfelt skulle självmant inte kommit på att måla detta ointressanta ansikte på en ointressant person; han undrar hur det är möjligt att Aspelin fäst sig vid henne av kärlek; hon är rik och det förklarar saken; de finska strävandena behöver kapital; Fru Aspelin, född Rivell från Wasa, är en beskedlig oppilandslunsa [landsbygdsflicka] med väldiga röda kinder, klär sig illa och sitter tyst; föregående dag gjorde han en teckning, på måndag skall han börja måla; hennes blonda hår intresserar Edelfelt och kanske blir det ännu en liten Holbein av porträttet.
Onsdag d. 26 februari 79 26. helmikuuta 1879
Den bästa kostymen, genomförd i minsta detalj, var en norska i en kostym från Hans Holbeins tid, gjord efter en teckning i muséet i Basel; hon hade fått inspiration från den famösa kostymbalen i München för tre år tillbaka, där hon varit med.
Madrid d. 12 maj 1881 12. toukokuuta 1881
Om vi äro rigtigt, rigtigt ärliga, så måste vi medge att gamla målerier isynnerhet af 2dra rangen ofta äro fullkomligt onjutbara för oss. Tiden och åskådningssättet voro så helt annorlunda då de kommo till verlden, och dessutom ha århundradens smuts rotat sig in i färgen, fernissan har gulnat och färgerna svartnat. – Detta otrefliga intryck får man alls ej här. Jag har aldrig känt mig så intim med flere af de gamle målarne som här – istället för att tala till dem i vackra estetiska fraser, skulle jag nu vilja prata litet med dem om form och färg och säga dem huru innerligt väl jag förstår dem, ja jag skulle ha lust att bjuda dem på middag eller ett glas manzanilla. Jag har aldrig tyckt så mycket om Tizian som här. Likaså har jag aldrig sett så goda saker af Van Dyck. Det finnes en sal här i huset som bär drottning Isabellas namn. Här sitta Rafael, Velasquez Murillo, Tizian, Van Dyck, Tintoretto Holbein och Albrecht Dürer sida vid sida. Tänk på att alla dessa dukar äro mästerverk, fullständiga mästerverk, och Mamma kan tänka sig hvad det är.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28. marraskuuta 1886
Först till museet i Dresden, som inte liknar museet i Berlin; på museet i Berlin finns Mantegna, Botticelli, Filippo Lippi andra "gamla italienare"; i Dresden finns verk av holländare, Correggio, Tizian och Holbein.
På museet i Dresden: Edelfelt blev förtjust i sixtinska madonnan av Rafael och Holbeins porträtt av Henrik VIII:s vapensmed.
På museet i Dresden: heliga familjen av Holbein är en kopia.
Man återvänder alltid till Holbein, Rafael och Tizian, konstaterar Edelfelt.
Montbeliard 11 juli 1888 11. heinäkuuta 1888
Reser till Basel; vill se Holbein och Dürer i museet.
Baden Baden 30 Juli 1888 30. heinäkuuta 1888
Från Montbeliard till Basel för att vila ut, vara fria, göra ett beslut, se på Holbein; men hetta och åskväder gjort det omöjligt att sova.
Holbein bättre än Edelfelt trott; Holbein är evig: Sarah Bernhardts uttryck om tout passé, tout casse och tout lasse, passar inte in; vill också själv försöka måla något riktigt bra; plikt att göra en pilgrimsfärd till Holbeins födelsestad.
Wilhelmshöhe d. 1 aug. 1888 1. elokuuta 1888
Gått på museet i Cassel som har Van Dyck, Rembrandt, "små holländare"; roligt men inte lika imponerande som Holbein i Basel.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
– Sedan kl. 10 har jag varit ute först på museet, det jag hade ett behof att lägga mig på knä framför många taflor, och det jag bestämdt går i morgon igen. – Sedan gick jag till Hohenzollern Museet, Monbijou slottet – och ångrar det ej. Sjelfva det lilla envåningsslottet är så 1700 taliskt fint och minnena från Fredrik den store äro "högst intressanta". Bl.a. såg jag der en temmeligen dålig aqvarell af Menzel, – Fader Homeros slumrar ju också ibland. Men museet, museet!! – hvad det är gudomligt att se gammal konst, och sådan konst igen. Holbein Dürer Velasquez kommer nog Bertha, ihog från Berlin, icke sant – nå väl de bli bara vackrare år från år. Någon gång tänkte jag deruppe: "hvad ha vi andra till att skapa mer?" men vi ha nog ändå en hel hop. Det är roligt att se ett så ordnadt museum som detta. Tyskarnas method kommer här på sin plats.
Berlin, den 16 Januari 1891 16. tammikuuta 1891
och gick sedan till museet, der jag varit största delen af dagen, och der jag haft gudomligt roligt. Jag fick nu noga betrakta många af dem som jag endast blickade löst på i går. – Jarl Hagelstam påstod här om aftonen att det "lefvande lifvet" ändå var förmar än hvad slags död snilleprodukt som helst – men jag är ej af hans åsigt, ty dessa döda Velasquez, Tizian, Holbein, Rembrandt äro tusen gånger intressantare än det lefvande lifvet representeradt af Ahlstedt, Becker och Mexmontan, och jag förstår de förra Så bra också – likasom jag är öfvertygad om att de förstå mig – åtminstone det jag ville göra. Jag tror dessutom att Jarl Hagelstam ej ha tillräckligt historiskt sinne och litet sådant behöfs för att rigtigt njuta af gammal konst och gammal litteratur.
Jag tycker om den buddhistiska läran om själavandringen. Jag har lefvat förr en gång och då också varit målare, troligen bättre än nu, ty jag känner mig så fullkomligt på mitt eget gebit med dessa de största – de förskräcka mig ej genom sin storhet – och jag känner mig fruktansvärdt, oförskämdt familiär med dem. Att se deras egna målningar är som att läsa Goethe eller Shakespeare i manuskript – hvarje tvekan, hvarje förändring syns, likasom man tydligt märker när penseln blifvit förd direkt af inspirationen, så der med Guds nåde, som det gick så ofta förr, för dessa utvalda, och som det tyvärr, just aldrig går för mig. På nya museet vill jag ej gå, för att ej skämma bort mitt intryck. I Basel går jag och ser på Holbein och låter familjen resa vidare.
Frankfurt 19 januari 1891 19. tammikuuta 1891
– Skulle vi af en eller annan orsak dröja har till öfver morgon, så reser jag till Darmstadt för att se på en Holbein som fins der.
d 22 jan. 1891 22. tammikuuta 1891
Holbeins Madonna är utmärkt – men har som alltid då de stora naturalisterna sammanställa och komponera, finnas svagheter – då deras porträtt äro absolut utan vank. Utmärkt vacker i färgen, kraftig och klar var denna tafla – tusen gånger bättre än den bevisligen falska taflan i Dresden, som går under Holbeins namn.
Berlin lördag kl. 4 e.m. 24 febr. 95 24. helmikuuta 1895
Sedan jag frågat efter bref (förgäfves) på Hauptpostamt, gick jag till museet och återsåg alla mina gamla bekanta der – Dürer, Van Eyck, Holbein, Velasquez, Tizian, Leonardo m.fl. Jag har således tillbragt hela f.m. i det allra bästa sällskap och känner mig derför innerligen glad och upprymd.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
– Jo, det var mycket roligt att lefva familje och turistlif i Schweitz med tungt hjerta skildes jag från Ellan och pojken i förrgår afton i Basel. Jag hade tänkt resa litet förut, måndag morgon (9 timmars väg till Paris) men som jag hade haft litet orolig mage uppvaktade Ellan och pocke mig vid uppstigandet, båda knäböjande och med bönfallande gester och ett: Söta pappa res inte ifrån oss med sjuk mage! – Jag blef så i Basel den dagen – och ångrar det inte, ty jag fick återse mina Holbeiner på museet och var med Kicki på ett mycket roligt historiskt museum, med särdeles rika skatter af historiska porträtt, rumsinredningar skulpturer vapen, soldater, kostymer och – en samling gamla leksaker och dockor! Kicki jublade, hoppade och bar sig åt som en förryckt. "Det är alldeles som en leksaksbod" ropade han förtjust. Han var särdeles stolt öfver att bland medaljerna det fanns så många svenska – kände igen gamla stadsplaner (af oläsligt) öfver Basel – och då hade han ej varit der i 62 timmar ännu. Han har ett märkvärdigt klart syn-förstånd, den pojken och kommer nog aldrig att taga en ritning af Borgå för ett fortepiano.
I Basel är det helt annat. Der se menniskorna rika och genombildade ut. I staden som icke är större än Helsingfors finnas 111 menniskor (hundraelfva, icke tre) som ega mera än en miljon. Många, Koechlinar, Burchhardtar Englar, Merianar (härstammande från Merians kopparstick) Bermorielli – äro konstälskare och köpa taflor af Boecklin, Dagnan m. fl. – Det är också det minsta som Holbeins landsmän kunna göra. – Holbeins teckningar – ja de äro idealiska, öfver allt förstånd ypperliga och jag skäms som en hund öfver mig sjelf när jag ser sådana saker. – Dagnan var mycket studerat Baselmuseet och har många af sina bästa impulser derifrån. Jag vet ej hvem det är (någon åsna) (som talt om Holbeins realism utan känsla. Då måtte han ej ha sett taflorna i Basel. – Eller också förstår han sig ej på måleri – något som är så mycket mera antagligt, som yttrandet fällts af en konstkritiker ex professo. –
Måndag 31 maj 97 31. toukokuuta 1897
och så gick jag på National Gallery ett af de bästa museer på jorden, der jag fråssade och kände mig liten och usel – samt fräck att våga komma och måla porträtt i ett land der Holbeins Van Dyck, Reynolds, Gainsborough o.a. sådana gubbar ha målat före mig.