Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Madame de Staël, författare, salongsvärdinna

Lähteet

Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16. joulukuuta 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Paris d. 1 Februari 1875 1. helmikuuta 1875
Pauline Ahlberg hälsar; Edelfelt besökte henne föregående dag; de läste och diskuterade Madame de Staels "Les passions"; Pauline är bra söt och trevlig, trots hennes filosofi.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Här är f.n. en historisk exposition af saker från revolutionen och Kejsardömet – högst intressant! Jag hade lust att ta hatten af mig inför Napoleons hatt, hans cirkelbestick, hans kartor och bref – den säng der han dog på St Helena, hans silfvertvättfat, hans vapen hans ordnar med det bleknade hederslegionsbandet – Och alla de andra Carnot, Berthier, Kleber, Massina, Ney! – allt dyrbara reliker lånade från familjerna. Och fruntimmerna sedan! Josephines harpa otaliga porträtt, denna hönan Marie Louise med sina fåniga ögon, Mme d'Abrantès, ja Mme de Staël. och så alla dessa utländska slagfält från alla Europas länder – teckningar, karikatyrer, fanor, – som sagdt en hel verld och ett helt tidehvarf. Ack om vi hade något sådant från 1808–1809! – Då vore det lättare att illustrera fänrik Stål!
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5. heinäkuuta 1895
Här vid Lac Leman har jag mycket mindre tänkt på Byron, Mme Staël, Jean Jacques Lamartine m.fl. än på Rosa Kræmer. Mina tidigaste barndomsintryck från (eller om) Genfersjön äro från hennes bref från Clarens och Vevey med Düsterloh och flickan Skjernstedt, sköld eller eld, som sade om en ödla: mais ça juque, ça! Minnesvärda ord som för evigt graverat sig i mitt minne.