Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

journalist, partiordförande

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Axel Lille
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1. tammikuuta 1875
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
Det Lilleska profnumret har jag fått – och år fullkomligt af samma åsigt som Mamma – jag fann det förskräckligt skralt – Sådant der skrefvo vi i våra konventstidningar. Isynnerhet Helsingforsbrefvet! Konstkritiker af den kalibern skall jag skrifva hur många som helst utan att någonsin se taflorna. Måtte tidningen bli bättre. Men jag fruktar att Lille ej är den som kan sköta den. Han har aldrig gjort på mig intrycket att vara på något sätt öfverlägsen. – Nej om jag skrifver något så nog skall det vara genomarbetadt på ett annat sätt. Dessa banala floskler komma en ibland att tvifla på svenska literaturens framtid i Finland. Kunna de då ej en enda gång hitta på ett nytt ord, en ny vändning, ett originelt sätt att ordna en artikel.
Paris 12 Januari 1890 12. tammikuuta 1890
Läst om Lilles och Aina Cronstedts förlovning i tidningarna och i ett brev från Emelie Antell; detta par är omaka.
Paris 5 juni 1890. kl. 6 på morgonen. 5. kesäkuuta 1890
Lilles är fortfarande i Paris; umgås ofta med dem; det är tungt att "sällskapa" efter dagens målande; Lille är "en hedersman och en vänlig själ"; Edelfelt "kan inte med" Aina Lille och hur hon behandlar Lille; Aina Lilles intresse är "märrologin", den nya tidens vetenskap; Lille skulle göra sig till stalldräng för att behaga henne; Aina Lille är missnöjd med hästarna i Frankrike, på le Derby Francais; hoppas att hon ser hästar som motsvarar hennes ideal på Grand Prix de Paris eller vid Epson i England; Edelfelt tycker synd om Lille: Aina Lille koketterar inte och visar ingen vilja att sätta sig in i saker som intresserar honom; Edelfelt ser allting mörkt så här på morgonen: kanske han sörjer i onödan över deras "äktenskapliga opsslighet för hvarandra"; män "hoppar alltid i galen tunna" då det gäller äktenskapet.
Paris 7 juni 1890 7. kesäkuuta 1890
Lilles dotter dött i scharlakansfeber; hon insjuknade samma dag som han gifte sig; Edelfelt: den lilla stackaren dog istället för att få en styvmor; Edelfelt gick till Lilles på kvällen, Ellan var redan där; Lille såg 10 år äldre ut, gav inte utlopp för sin sorg av hänsyn till Aina; Aina var lugn; Lilles reste igår.
Paris 10 juni 1890 10. kesäkuuta 1890
Stackars Lille såg medtagen ut då de reste; Edelfelt: tror inte att Aina bryr sig ett dugg om honom; synd att Lilles resa fick ett så snabbt slut: det skulle ha varit bra för honom att komma loss från de finländska politiska frågorna och partitänkandet; Lille beundrar fortfarande den illegala studentavdelningen och kamratskapsandan med Grefberg, K[?], Pfaler, Lemström och Freudén; den som känt dem vet att de inte var några snillen; Neiglicks död var Nyländska avdelningens största förlust: han stod över alla andra.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Dagen förut hade jag varit med om en fest för Larsen, Mamma vet "es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlighygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen ville träffa mig, och han har nu så mycket att göra att han annars ej får tid till sällskapslif – Svensen och jag talade också mycket och eldigt om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord af hvad de säga. När Pasteur talar baktereologi med mig eller Svendsen Musik så begriper jag dem mycket bättre än då Lille talar om landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa första klassens folk, att höja en fattig stackare till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svendsen, fick jag också ett tyskt tal oläsligt! och jag svarade med att dricka en skål för danska skådespelar konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram, nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren" en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en komisk haslunk och var så "grinaktig" att man bara vred sig –
Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.
Paris lördag 24 april 1897. 24. huhtikuuta 1897
Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar den med i detta bref, med anhållan att den kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller Lille per telefon huru ni skall skicka den åt dem. Denna ampla kritik från ett håll som icke kan misstänkas för att vara "franco-russe eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie eller Berta öfversätta biten så är det så mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han vill som politisk person – en fin konstkännare är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligtvis för att han nu sagt vackert om mig
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Då N. Ps album telegraferade sin otålighet att få bidraget, afsände jag i går hvad jag hade färdigt skrifvit, 6 sidor (skrifpappersark) för att de nu kunna begynna med sättningen. Jag bad Lille låta Bertha läsa korrektur emedan hon, såsom väl kännande verldsutställningen och mina tankar om det ena och det andra der, är förtrogen med ämnet och känner namnen som förekomma. Jag ber Mamma också vars god och se igenom det och jemte A. och B. stryka ut och rätta till huru mycket som helst. 3 sidor komma ännu med klämmen – Finlands roll och nödvändigheten att föreviga minnet af denna seger genom uppbyggandet af paviljongen i Helsingfors.