Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk operasångare

Lähteet

Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2. maaliskuuta 1875
Edelfelt har varit August Eklöfs guide den senaste veckan; på förmiddagarna har han haft concours [tävling], men efter klockan 12 på dagen har han följt med Eklöf; Eklöf har stått för alla utgifter och bjudit Edelfelt på frukostar, middagar och på en operabiljett i söndags; de såg Judinnan, även om det var Wilhelm Tell som var utannonserad; operans nuvarande direktör Olivier Halanzier generas inte av att bjuda den billigare Madmoiselle Gabrielle Krauss i Judinnan, i stället för Monsieur Jean-Baptiste Faure som är dyrare; Krauss sjunger utmärkt, men agerar dåligt och är "illa växt", hennes tyska ursprung har också gett upphov till vitsar; operan, som han redan tidigare beskrivit, ser ännu mera praktfull ut i eldsljus; Eklöf menade att den utmärkta teatersalongen var mindre än den i Petersburg.
Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
På onsdag eftermiddag efter studierna på Ecole des Beaux Arts gav Elme Marie Caro ingen föreläsning, men Pauline Ahlberg ville gå på Salongen med Edelfelt; på kvällen bjöd hon honom på Operan; Edelfelt tackade ja även om han inte hade lust; fastän han blir bjuden är det utgifter för vagn, glass eller limonad, dessutom vill Pauline promenera i det vackra vårvädret vilket gör att Edelfelt kommer hem till Rue du Pont de Lodi först sent på natten, eftersom omnibusarna i Paris slutar gå klockan 12; tröttheten och värmen gjorde att han inte kunde koncentrera sig på Jean-Baptiste Faure, Gabrielle Krauss och Caroline Miolan Carvalho i Hugenotterna.
Jean-Baptiste Faure är både en utmärkt aktör och världens främsta sångare; till sin figur och sina gester påminner han om Raa; utmärkt är också Pedro Gailhard (som Christina Nilsson inte vill sjunga med); Pierre-François Villaret har en charmant tenor, men ser ut som alla tenorer, rund, uppnäst och tjock.
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Zorns, som äta frukost hos sångaren Faure ha bedt mig på Fs vägnar komma dit och se på Faures taflor. Han har nämligen ett utmärkt galleri.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12. maaliskuuta 1895
De hade på dagen fört mig till deras goda vän sångaren Faure, som har ett utmärkt tafvelgalleri (4 à 5 Zorn bl.a). Det var mycket roligt att se. Men trots rikedomen tyckes Faure ej kunna smälta att han nu är utom täflan, pensionerad och gammal. Han återkom alltjemnt till detta: Oh que vous êtes heureux, en plein succès, en pleine activité, et puis il restera quel'que chose de vous! – Jag tackade honom för hans Don Juan i tiden. – Jag har aldrig sett eller kunnat tänka mig något bättre sjunget och bättre speladt. Mme Faure visade ett Album med fotografier af mannen i alla roler – men han ville ej se ditåt. Nog måste det vara hårdt att se sig såsom legend såsom en mormorssaga, betviflad af den yngsta generationen – då man ännu lefver och vet att man skulle kunna göra allt det som nu göres mycket bättre, om bara uttycksmedlet, rösten vore qvar. – Han hade ypperliga måleri och skulpturverk öfverallt, i cabinet de toilette, i korridorer öfverallt: Manets bästa saker t.ex.