Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Paris d. 13 April 1875. (tisdagsafton 13. huhtikuuta 1875
Bland svenskarna är baron Olof Hermelin och "en liten puckelrygg" herr Carl Skånberg refuserade.
Paris d. 15 Juli 1875. 15. heinäkuuta 1875
En klick av unga svenska målare fanns under vintern i Paris: Severin Nilsson, Carl Skånberg, Eck, Carl Fredrik Hill, Olof Arborelius; Edelfelt sökte aldrig deras sällskap, då han någon gång av en slump träffade någon av dem märkte han hur deras åsikter i konst skillde sig från Edelfelt; de svenska konstnärerna såg konsten som skojig, inget allvar, inget naturstudium, dålig teckning men ett ohyggligt skrävlande.
Paris d. 27 nov. 1876. 27. marraskuuta 1876
Man kan inte resonera med folk som talar med "sidovördnad" om Jean-Léon Gérôme, Ernest Meissonier, Paul Laurens, J.A.D. Ingres, men som höjer Wilhelm von Gegerfelt, Carl Skånberg och Mihály Munkaszy till skyarna.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15. joulukuuta 1876
De svenska konstnärerna är många, håller mest till i Montmartre och har inte franska bekantskaper; Edelfelt har sett några av deras utställda tavlor, men de gör inte sådant intryck att han vill söka upp upphovmännen; i dag såg han ett vedervärdigt landskap av den "storpratande puckelryggen" Carl Skånberg.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16. lokakuuta 1877
Edelfelt har träffat Carl Skånberg och två andra landskapsmålare som han stiftat bekantskap med i Paris.
Edelfelt har köpt en resehatt för 6 kronor; målaren, lilla Carl Skånberg, kommenterade att det syntes att han hade en europeisk hatt från Paris.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Engströms och fru Seelig Lundberg med man hade jag bjudit på supé i förrgår, efter premieren på Damatiskan, der fru Lundberg och fru Haartman spelade ypperligt – herrarna gjorde ett odeladt lussispektakel intryck. Palme, Östengren, Skånberg, hvad de allt heta ha icke anlag för Teatern just.