Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk politiker

Lähteet

Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17. toukokuuta 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
Paris d 21 maj 1877 21. toukokuuta 1877
Som Edelfelt skrev till Anni Edelfelt var han föregående dag till Enjolras på middag; frun och de tre abbéerna [abbotarna], som är stamgäster, överöste honom med komplimanger om hans vackra talang; Madame Enjolras och abbé Curmer, som är fruns biktfar, är falska som hin, lismande och salvelsefulla; abbé Curmer är anhängare av Sacre Cœur-partiet; den hederligaste är abbé Dumas, som är släkt med Alexandre Dumas; detta sällskap jublade över det politiska läget sedan Patrice de Mac Mahon störtat ministären och i stället fått de mest impopulära ministrar, de klerikala Albert de Broglie och Oscar Bardi de Fourtou och bonapartisten Alfred de Meaux.
Allhelgonadag 77 1. marraskuuta 1877
Får se hur ministerkrisen slutar, man tar för säkert att det inte blir någon revolution; marskalken tycks envisas med att hålla kvar Oscar Bardi de Fourtou och Albert de Broglie (Edelfelts granne, hans palats är inte långt från ateljén på Boulevard Monparnasse)
Paris d. 27. / XI 77 27. marraskuuta 1877
Den franska politiken är ännu i ett kritiskt läge; efter det Broglie-Fourtou'ska kabinetten har Marskalken hittat på att tillsätta en regering med fullkomligt obskyra personligheter, med Monsieur Welche i spetsen; det har lett till att [Marskalk] Patrice de Mac Mahons impopularitet blivit om möjligt ännu större; republikanerna kräver marskalkens avgång; konservativa och bonapartisterna yrkar på statskupp; det är svårt att tänka sig Mac Mahon göra en "2:dra december" [Napoleon III:s statskupp som gjorde honom till kejsare]; Napoleon III var åtminstone en man med snille, Bonapartiskt blod i ådrorna och verkade under en tid då Napoleon I:s prestige ännu var ofantligt bland folket; Mac Mahons hjältedåd vid Malakoff och Magenta har däremot totalt överskuggats av bragderna vid Sedan.