Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

skulptör

Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1. marraskuuta 1876
På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".
Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Epävarma yhteys Föregående dag var Edelfelt på dans hos Gueldrys; en rolig kotiljong med improviserade maskeringar gav liv åt dansen; Edelfelt slog för en vacker och kokett flicka, Mademoiselle Jenny Vaillant, syster till sångerskan Marguerite Vaillant; Marguerites två yngre systrarna är elever vid konservatoriet och ska också ha utmärkta röster; den yngre var 16 år som Ia Forsman, men ser bättre ut; den äldre, Jenny Vaillant, uppmuntrade Edelfelt i början av kvällen och hade honom i vittnens närvaro att underteckna ett kontrakt på hennes solfjäder om att han ska måla hennes porträtt då hon blir världsberömd sångerska; Edelfelt hade många rivaler, främst hans vän Ferdinand Geuldry; Madame Gueldry sade att Mademoiselle Jenny inte hade tillräckligt med takt bland unga människor; Madame Gueldry hämtade henne från en grupp ungherrar och placerade henne bland några fula och stela elsassiskor; hennes mamma satt tyst och tycktes vara under sina båda döttrars förmyndarskap; Monsieur Gazeau med fru, vars bekantskap Edelfelt gjort 1875 i Trévise, var också där; Gazeau är nu lärare i historia vid lycée Charlemagne; de förlät inte Edelfelt för att han inte kom till Orléans då de var där; Edelfelt kan inte glömma Mademoiselle Jenny från kotiljongen; de ses senast på Salongen, på jour du vernissage [vernissagedagen], då hon kommer för att se hans händers verk; lillasystern påminner om "Ia" och ser svensk-finsk ut.