Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

österrikisk tonsättare

Lähteet

Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6. marraskuuta 1876
Edelfelt var med Leuhusens bjuden till Mobecks på musikafton: en tysk violoncellist Hartmann från kapellet i Köpenhamn hade kommit till Jönköping på genomresa; Eljert Mobeck hade lagt beslag på honom och ställt till en trio med viol Wilhelm Heintze (sonen), violoncello och piano Gustaf Wilhelm Heintze (fadern); de spelade Joseph Haydn, Ludwig van Beethoven, Johann Hummel, och Felix Mendelsohn; inbjudna var Emelie och Brita Petersens, friherrinnan von Otter med dotter och doktorinnan Quennerstedt; Mobecks hustru har åldrats och har fortfarande samma stilla och saktmodiga väsen.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15. joulukuuta 1876
Edelfelt har varit med Filadelfo Simi på orkesterkonsert i Chateletteatern; de hade fått fribiljetter av en musikrecensent på l'Evénement, som äter på samma ställe som dem; Jospeh Haydns serenad för stråkkvartett var förtjusande; förargligt nog var Edelfelt inte senaste söndag på Pasdeloup, där orkestern spelat Ludvig van Beethoven; Haydn, Christoph Wilibald Gluck och Beethoven är jättar i jämförelse med de andra; ett nummer för piano och orkester av Franz Schubert var också förtrollande.
Paris d. 10 Jan. 78. 10. tammikuuta 1878
I söndags hörde Edelfelt Hector Berlioz berömda "Damnation de Faust"; publiken var hänryckt och Edelfelt önskade att Alexandra Edelfelt suttit bredvid honom; musiken är den högsta av alla konster, Edelfelt har sagt det förut då han på Pasdeloup eller på Chatelet hört Ludwig van Beethoven, Jospeh Haydn och Christoph Wilibald Gluck; Berlioz är en kontrast till sin samtida Daniel Auber; dirigent var Édouard Colonne, han var lika stark som Jules Pasdeloup; kören bestod av artister från Operan och Opera Comique; Edelfelt behagades mest av orkestrationen, bland annat under Älvdansen; mest underbar var Fausts och Mefistos ritt.