Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk friherre, konstnär, sedermera professor vid akademien för de fria konsterna i Stockholm

Paris d. 27 nov. 1876. 27. marraskuuta 1876
Vägg i vägg med Adolf von Becker bor svenske målaren baron Gustaf Cederström; Cederström håller på med en stor tavla – Margareta hånande Albrecht av Mecklenburg; det är ett vidrigt ämne och dåligt komponerat och dåligt målat, även om tavlan inte är färdig ännu; sådant skräp sänds sedan till Norden under "franska skolans" namn.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Gunnar Berndtson säger att Gustaf Cederströms stora tavla är skral.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31. tammikuuta 1877
Häromdagen var Edelfelt hos Gustaf Cederström och Adolf von Becker; han ville av Cederström få upplysningar om svenska medeltidssaker.
Gustaf Cederströms måleri är burleskt, illa komponerat och utan esprit; Adolf von Beckers måleri är torrt, tråkigt och klent tecknat (Edelfelts personliga åsikter om landsmän får inte spridas).
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8. helmikuuta 1877
Edelfelts tavla gör honom mycket bekymrad och upptar alla hans tankar; i förrgår åkte han med tavlan i vagn hem till Gustaf Cederström som för dagen hade fått låna en björnhud från Bon Marché.
Edelfelts tavla såg blek ut mot Gustaf Cederströms, som överdriver färgen betydligt; den starka koloriten tar sig bra ut på salongen; Cederström har mycket ogjort, men gjort stora framsteg och blivit bättre än man på basen av den första ebauchen [skissen/utkastet] kunde vänta; Cederström är en hygglig karl och vinner på närmare bekantskap; han är tidigare officer och vill troligen imiterar Georg von Rosen i sätt och tal; han är släkt med Cronstedts i Helsingfors, med Gunnar Wennerberg och många människor Edelfelt känner i Sverige.
Gustaf Cederström var mild då han kommenterade Edelfelts tavla; det är något brutalt i Cederströms måleri, men det saknar inte karaktär; hans granne Adolf von Beckers tavla har förbättrats till den grad att den tar sig tämligen passabel ut; Edelfelt blir mild mot andra då han ser att han ingenting kan göra själv.
Hos Gustaf Cederström träffade Edelfelt en målare Adelsvärd, född och uppvuxen i Frankrike; han talar bara franska och är bror eller kusin till svenska ministern; han tyckte att Edelfelts tavla var trist i färgen.
Paris d. 18 Februari 1877 18. helmikuuta 1877
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23. helmikuuta 1877
Edelfelt skaffar sig inte någon ny rock nu; hans ateljé är dammig och hans splitternya "söndagseftermiddagsgåutochgåhatt" bär tydliga märken av kontakt med taket i korridoren som är lång, kolmörk och krokig; Gustaf Cederström brukar säga att han tvättar upp sig till den 20 mars, men till dess ser han ut som ett svin; ungefär så tänker även Edelfelt.
torsdag d. febr. 77. 1. maaliskuuta 1877
Klockan är över 12 på natten och följande morgon ska Edelfelt till Gustaf Cederström; det är således oförnuftigt att skriva, men han kan inte låta bli; han är i ett stadium av förtjusning.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13. maaliskuuta 1877
Idag åkte Edelfelt till les Ternes för att lämna tillbaka Gustaf Cederströms tapisseri [bonad]; han fick se Cederströms och Adolf von Beckers tavlor; Cederströms var bättre än Edelfelt trodde att den skulle bli; han skall på fredag hjälpa Cederström med arkitekturen och några bakgrundsfigurer; beträffande Becker begriper Edelfelt inte hur någon med så mycket studier och erfarenhet inte får till något bättre.
Tisdagen den 20 mars är sista dagen att lämna in sina bidrag till Salongen; möjligen sänder Edelfelt sin Drottning redan på lördagen i och med att han börjar bli led på henne och vill slippa det eviga kvalet att se på en en tavla som inte blev som han ville; det blir ett hårt slag om den blir refuserad, även om han inte kroknar för det; de svenska målarnas dom blir den hårdaste; han tar sedan han sett Gustaf Cederströms kraftiga tavla för givet att hans bleka entoniga färg kommer att se pjoskig ut på salongen.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
Edelfelt har hjälpt Gustaf Cederström med dennes tavla; han har målat vapen, arkitektur, en biskopskjolfåll, samt några huvuden i fonden; huvudfelet i Cederströms tavla ligger i kompositionen, dessutom saknas finess i teckningen och färgen blir tung och ogenomskinlig; det finns något manligt och duktigt i Cederströms talang som Edelfelt tycker om.
Edelfelt vill göra något bra till världsutställningen 1878 och vill framför allt vara på plats; Gustaf Cederström tänker stanna på plats under sommaren för att måla en Carl XII:s död till världsutställningen.
Paris d. 15 April 77. 15. huhtikuuta 1877
Gustaf Cederströms stora tavla har blivit refuserad; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hans vrede, med tanke på allt arbete och pengar han har öst på tavlan; Adolf von Becker och Walter Runeberg är antagna till Salongen, liksom alla svenskar utom Per Ekström och Birger Ek.
Paris d 21 maj 1877 21. toukokuuta 1877
Edelfelts tavla har fått god kritik i Finlands allmänna tidning; han håller inte med om att drottningens hand är för stor, han har mätt och tecknat noga; kanske ser den stor ut på grund av att fingrarna är lite utspärrade; kritiken har tydligen skrivits av en svensk skribent, Gottfrid Renholm; Edelfelt har träffat honom en gång, då han och Gustaf Cederström frågade efter Pehr Theodor Stolpes adress, för att han ville skriva till Finlands allmänna tidning.
Edelfelt får nästa gång skriva om Gustaf Cederströms måleri, fåfänga och självförtroende.
Paris d. 29 maj 1877 29. toukokuuta 1877
Edelfelt skriver från Pierre Petit Gerards ateljé, där han arbetat de senaste dagarna då solen hindrar honom från att måla hemma hos sig; de har gemensam modell och har lånat en svart sammetspagekostym från 1500-talet av Gustaf Cederström; det blir kanske en studie att sälja; pagen står stödd mot en grön sidenfond och bänder en florett; på bordet bredvid finns några värjor och fäktmasker.
Allhelgonadag 77 1. marraskuuta 1877
Gustaf Cederström rådde Edelfelt att ställa ut tavlan i svenska avdelningen [på världsutställningen]; i och med att han inte kan bli klassad som finsk konstnär, kan han lika gärna vara svensk som ryss; Edelfelt anser det bäst att måla på i lugn och ro och lita på att frågan får en lösning.
Paris d. 6 Nov. 77 6. marraskuuta 1877
Edelfelt dras med snuva, som förvärrades föregående dag av att han flängde mellan Jean-Léon Gérôme, Gustaf Cederström och Gustave Courtois; på natten drev han sig till transpiration [svettning] med fläderte, och är denna dag trött och stukad.
Gustaf Cederströms stora tavla Carl XII:s lik som förs till Sverige över fjällen är bättre än Edelfelt trodde; Cederström har gjort framsteg, och så har Gubben Ernest Meissonier hållit efter honom.
Paris d. 11 Nov. 77 11. marraskuuta 1877
Gustaf Cederström och Walter Runeberg har hälsat på; de rådde Edelfelt att rådfråga en svensk läkare för att kontrollera Monsieur Delbets åtgärder.
Paris d. 13 november -77 13. marraskuuta 1877
Den svenske läkaren Nordström som Gustaf Cederström rekommenderat har besökt Edelfelt; Nordströms diagnos var den samma som den franske läkaren gjort, d.v.s. att vatten ännu fanns i nedre spetsen av högra lungsäcken; Nordström ansåg att Monsieur Delbets laxativ inte var effektiva, utan rekommenderade kinin, järn och mera stärkande mat och dryck; både Otto Wallenius och conciergen [vaktmästaren] rådde Edelfelt att byta läkare, i synnerhet som Delbets räkning verkade bli mycket stor; conciergens hustru meddelade Delbet beslutet då Edelfelt inte vågade; hon sa att Edelfelt fått en vän och landsman som är läkare till Paris, och som erbjudit sina tjänster gratis.
Paris d. 20 nov. 77 – 20. marraskuuta 1877
Det har kommit en ny svensk legationssekreterare till staden, baron Lennart Reutersköld; Edelfelt känner honom från en middag hos "gubben" Adolf Aminoff (greve Atte); greve Atte lär ha rekommenderat Edelfelt åt Reutersköld; Reutersköld har frågat efter Edelfelt under hans sjukdom och bett honom komma på besök med Gustaf Cederström i vinter.
Paris d. 13 Jan. 1878. 13. tammikuuta 1878
Föregående kväll hade han gjort en rundtur i Montmartre, Batignolles och Ternes; han träffade Walter Runeberg; Gustaf Cederström var inte hemma; han vek upp till Pascal Dagnan och lämnade kort hos Madame Jacquinot.
Paris d. 22 febr -78 22. helmikuuta 1878
Edelfelt besökte Lennart Reuterskiöld; det var bara Edelfelt och Gustaf Cederström som var bjudna; Cederström är gammal skol- och studentkamrat till Reuterskiöld.
Gustaf Cederström talar alltid i superlativus [superlativer, med överdrivna ord].
Lennart Reuterskiöld är nyss gift med en fröken Nordenfalk, högst 18 år gammal; hon är en liten fraiche, men inte vacker, nordisk typ; hon såg snäll och hjärtlig ut; Reuterskiöld talar mycket och utan att välja sina uttryck (ungefär som Gustaf Cederström); de har hyrt ett litet hôtel [palats] vid Parc Monceaux; Reuterskiöld hoppades ofta få se Edelfelt hos dem och bad att få besöka Edelfelt med sin fru som målar, hon är elev till Charles Chaplin.
Reuterskiölds är enkla, glada och lätta att umgås med; Edelfelt känner inte de svenskar som de umgås med i Paris; det är grevar och baroner, Sparrar, Hamiltoner och sedan le corps diplomatique [diplomatkåren]; det är ett angenämt liv att vara legationssekreterare vid svenska ambassaden; Gustaf Cederström drev in infinutum [i det oändliga] med diplomaternas "myckna arbete".
Gustaf Cederström är en äkta svensk, godhjärtad, chauvinist, lite skrodör och högdragen vid första ögonkastet; han beundrar Sveriges Wasa-tid och tycker att "lilla Bernadotte" är något ynklig mot Carlar och Gustaver, vilket Edelfelt håller med om; Cederström har de svenska soldaterna som arbetar vid utställningen att stå modell för sig.
Paris fettisdagen 78. 5. maaliskuuta 1878
Gustaf Cederström har presenterat Edelfelt för Ernest Meissonier, Léon Bonnat, Mihály Munkaczy; Edelfelt har varit på den stora operabalen och senast på bal hos Alfred Koechlin.
Förra veckan kom Gustaf Cederström med en spansk målare för att se Edelfelts tavla; de tyckte båda om tavlan.
Efteråt tyckte Gustaf Cederström att de skulle gå och skaffa sig en duktig fylla, man kan inte stå ut med att se så mycket vackert på en dag, då man själv gör smörja; Cederström ansåg att Edelfelt har alla möjligheter, ungdom och talang; Cederström har förnött sin bästa tid med att excercera rekryter.
Edelfelt tog spanjoren och Gustaf Cederström till Jules Bastien-Lepage (en celebritet nuförtiden); Bastien intog Cederström med storm och Cederström erbjöd sig i sin tur att ta med Edelfelt på visit till Ernest Meissonier.
Gubben Ernest Meissonier har något av det burschikosa [studentikos], glada och öppna från 1840-talet; i sin tillknäppta korta blå rock och smala byxor ser han ut som en gammal general; sitt hus har han byggt tillsammans med arkitekten Eugène Viollet le Duc; huset är enkelt men genomstiligt; i den enkla ateljén finns studier och teckningar som kan göra en fattig syndig människa galen; fastän Meissonier säljer sina tavlor dyrt har han aldrig pengar; kapitalet har han öst i sitt hus och på hästar; i stallet som är som ett florentinskt palats förvaras Meissoniers fyra älsklingshästar, samt modellhästar; han har modellerat ryttare i vax, ryttarstatyn av Napoleon I är mästerlig; Edelfelt och Gustaf Cederström fick fritt titta sig omkring medan Meissonier arbetade; Meissoniers son, samt hans elever Édouard Detaille och Daniel Ridgway Knight var där.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Gustaf Cederström fick andra medalj för sin stora tavla, vilket visar hur lite medaljerna har att göra med konstnärshalten; inom svenska avdelningen fick Alfred Wahlberg första medalj och John Börjeson mention [hedersomnämnande].
Adolf von Becker, Gustaf Cederström och Edelfelt var bjuden på middag hos Reuterskiölds, där man skålade för Cederström av hjärtans lust.
Lennart Reuterskiöld vill att Edelfelt kommer så ofta som möjligt och vill bilda en liten krets med honom och Gustaf Cederström; Cederström vill att Edelfelt tar en ateljé i samma hus som han, men hyran är för hög; det vore nära till Koechlins, Madame Jacquinot, Reuterskiöld och målarkolonin med Mihály Munkakcy; hos Edelfelt är det ljuvt gott, men entréen är så förfärlig att han inte kan be någon hederlig människa komma dit in.
Gustaf Cederström vill att Edelfelt reser med honom via Havre och Göteborg.
Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Gustaf Cederström har försökt övertyga Edelfelt att hyra ateljé i hans hus; det finns endast en ateljé för 1 500 francs kvar att hyra, utan alkov eller skilt rum, vilket gör det opraktiskt och dyrt.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Edelfelt måste ha det lite komfortablare, han har blivit bortskämd av Alexandra Edelfelt hemma; folk tror, som Gustaf Cederström säger, att man är en "fattig usling" om man inte har det lite snyggt omkring sig; det är tråkigt att ha sådana Marthas bekymmer då han vill ägna sig helt åt arbetet.
Onsdag d. 26 februari 79 26. helmikuuta 1879
Gustaf Cederström kom på besök; han får inte sin Nils Sture färdig till Salongen; Léon Bonnat har rått honom att inte exponera [ställa ut] detta år.
Gustaf Cederström vill träffa Edelfelt och Gunnar Berndtson oftare; han kan inte tåla svenskarna.
Gustaf Cederström har fått 19 000 francs för sin tavla [Karl XII:s likfärd]; han lovade att efter salongsarbetet var över ställa till en middag i sin ateljé och också bjuda Gustave Jacquet och Mihály Munkazcy.
d. 8 mars 1879. 8. maaliskuuta 1879
Gustaf Cederström har fått 19 000 francs kontant för sin tavla [Karl XII:s likfärd].
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
Föregående kväll var Edelfelt på middag hos Reuterskiölds; där var också Gustaf Cederström, greve Hans Wachtmeister och danske legationsseketeraren greve Knud af Knudsberg; Cederström underhöll sällskapet med sina överdrifter.
Gustaf Cederström ville med allt gewalt [våld] att Edelfelt skulle låna en vit halsduk av Lennart Reuterskiöld och följa med honom på bal hos Mihály Munkácsy; Edelfelt ville inte gå på en bal dit han inte var bjuden och tackade bestämt nej.
Paris d. 8 april 79. 8. huhtikuuta 1879
På påskafton är det Gustaf Cederströms födelsedag och Edelfelt är bjuden på middag; Cederström försöker övertala Edelfelt att ta en ateljé i samma hus som han bor i; men de billigare är för mörka och den enda goda är för dyr.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Gustaf Cederströms bjudning på påskaftonen sköts upp då några av gästerna inte kunde komma.
Paris d. 21 april 1879 21. huhtikuuta 1879
Framgång i konsten beror på tur lika mycket som något annat om man betänker att Gustaf Cederström fått en 2 klassens medalj för sin tavla och sålt den för 20 000 francs; alla konstnärer tycker att belöningen är oproportionerlig i jämförelse med tavlans förtjänster, men den stora publiken betraktar Cederström som en stor målare; det är tröttande att arbeta utan uppmuntran då man har Edelfelts natur.
d. 8 Maj 79 8. toukokuuta 1879
Gustaf Cederströms middag är i dag.
Paris lördag d. 10 mai -79. 10. toukokuuta 1879
Gustaf Cederström hade inte bjudit Mihály Munkaczy och Gustave Jacquet som han lovat; det var inga andra än Pirre Horn och en spanjor Léra; de åkte till Marguer nära Renaissancen [?], ett av de bästa ställena i Paris.
Edelfelt fick låna 100 francs av Walter Runeberg; han har kunnat betala sin krogskuld, köpa en halsduk, betala modellen och skaffa handskar för Gustaf Cederströms middagsbjudning.
d. 9 juni 9. heinäkuuta 1879
Den senaste veckan har Edelfelt levt i sus och dus; Gustaf Cederström har haft middagsbjudning, likaså Lennart Reuterskiöld; han tillbringade hela gårdagen med unga herrskapet Frenckell.
Gustaf Cederström bjöd Pirre Horn och Edelfelt på middag ute på landet; det var vått ute och det blev vått inne, ett pokulerande [supande]; när de återvände till staden ville Pirre Horn ännu in på sitt favroitställe English Tavern, för att få något "starkt och läskande"; Pirre Horn är en riktig typ för en gammal roué [rumlare], men bon garçon [god gosse]; hans svärmor var sjuk och han hade därför samvetsförberåelser över att vara ute så länge, men kom inte desto mindre hem först klockan halv 2.
Hos Reuterskiölds var excellensen Georg Sibbern, danske legationssekreteraren greve Knud af Knudsborg, greve Hans Wachtmeister, attaché överste Ferdinand Staaff, norske attachén Mohr med fru, Gustaf Cederström och Edelfelt; Lennart Reuterskiöld var ekivok som alltid och lilla fru Louise Reuterskiöld gjorde les honneurs; hon försökte med sitt svenska bondtycke spela grande dame [världsvan dam] à la Gallifet och Madame de Pourtalès och det tog sig inte illa ut; fru Reuterskiöld var klädd i vitgul crèmefärg som nu används, vita spetsar och skor, bas à jour [strumpor som syntes]; Madame Mohr såg bra ut, men var inte van att röra sig, dessutom tycker Edelfelt att norskan låter så plebejisk [folklig]; renast svenska talade "gubben" Sibbern.
Paris d 5 december 79 5. joulukuuta 1879
I förrgår var det minus 14 grader, på kvällen träffade Edelfelt Gustaf Cederström, Adolf von Becker, Alfred Wahlberg och Pirre Horn; kvällen avslutades på den sistnämndes älsklingsställe, en engelsk bar, där han får whiskytoddy; då Edelfelt gick hem var det kyligt; hans sovrum på Hôtel de la Marine är ypperligt, tack vare köksväggen är temperaturen alltid mild.
Paris d 9 Dec. 1879 9. joulukuuta 1879
Alexandra Edelfelt må tro att ett vargaväder som detta ställer till åtskilligt spektakel där man inte är förberedd; han tycker parisarna är dåligt förberedda fastän de regelbundet har både köldgrader och snöväder; Edelfelt har varit mycket i rörelse; han har varit hos Koechlins två gånger utan att träffa dem hemma; han har besökt Gustave Courtois, Pascal Dagnan, Gustaf Cederström, Adolf von Becker och Walter Runeberg.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
Juldagen var ruskig och Edelfelt stannade hemma; andra dag jul gick han till Gustaf Cederström för att leta fram kostymer till teckningen som han gjorde till Amerika (Peter den stores historia).
Paris d. 8 februari 1880. 8. helmikuuta 1880
Edelfelt har 3 ateljéer på förslag; den ena finns i Champs Elysées på Rue Washington för 800 francs, snygg men utan rum; den andra finns på Rue Bayeu vägg i vägg med Gustaf Cederström, 1 000 francs med alkov; den tredje har Madame Bourgain letat upp och den har två rum för 1 200 francs; ateljén där Cederström bor är nästan lika långt från Boulevarden och teatrarna som Edelfelts nuvarande, men den är nära Boulognerskogen, Parc Monceau och Avenue des Villiers där Ernest Meissonier, Mihàly Munkakczy och Sarah Bernhardt bor.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Efter festen for Camille la Ronciere le Noury iväg med Adolf Erik Nordenskiöld till Operan; Pirre Horn, Gustaf Cederström och Alfred Wahlberg, som ville ha ut Nordenskiöld på vift, stod med långa näsor.
Edelfelt är alldeles uppe i extasen över Adolf Erik Nordenskiöld; föregående kväll var han bjuden på middag hos Georg Sibbern, där prins Oscar, Nordenskiöld och Louis Palander var hedersgäster; Edelfelt är släkt med Palander, som är svåger till farbror Erik Edelfelt och de träffades senast i Göteborg; under middagen satt Edelfelt mellan Gustaf Cederström och Fredrik Adelborg; Walter Runeberg satt bredvid Nordenskiöld; Sibbern drack en skål för Finland.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.
Midsommardagen 1880 1. kesäkuuta 1880
Edelfelt har efter att i flera dagar löpt runt i regnet hyrt en ateljé på Avenue des Villiers 147; det är i samma hus som Gustave Courtois, Pascal Dagnan och Beer bor; det är långt från centrum, men ligger närmare de fina kvarteren och Boulevard Montparnasse; Avenue de Villiers är det artistiskt-aristokratiska kvarteret; där bor Ernest Meissonier, Mihály Munkakzy, Jules Bastien Lepage och Sarah Bernhardt; Edelfelt bor i allra bortesta ändan nära fortifikationerna; för 1200 francs får han ett förrum, salong och en sängkammare; huset är propert och nytt; Gustaf Cederström bor några steg därifrån; conciergen [portvakten] städar för 20 francs i månaden och gör frukost för 2 francs, vin inte inberäknat.
Tisdag d 19 okt 1880 19. lokakuuta 1880
Pascal Dagnan, Jules Bastien och Gustaf Cederström har inte ännu kommit till Paris.
Onsdag. december 80. 8. joulukuuta 1880
Gustaf Cederström och Edelfelt hälsar ofta på hos varandra, men de förstår inte varandra riktigt; Cederström är inte artist i själen och passar inte riktigt in i tiden; det plågar Edelfelt då Cederström talar om konst, som han inte förstår lika bra som att excersera rekryter; Cederströms avundsjuka skällande på andra svenskar är också olidligt.
Fjerdedag jul 1880. 28. joulukuuta 1880
Edelfelt gick på stor bal hos Georg Sibbern; ceremonimästaren Lennart Reuterskiöld tvingade honom att dansa alla danserna; en splendid supé intogs och därefter dansades ännu en vals; Reuterskiöld bad Edelfelt stanna kvar på en supé en petit comité [i ett mindre sällskap]; där var inga andra än Excellensen och fru Sibbern, Reuterskiölds, Fritz Wedel Jarlsberg, Gustaf Cederström, en greve Moltke (ung dansk attaché), Carl Gripenstedt och Edelfelt; det dracks kopiöst champagne; efteråt insisterade Wedel Jarlsberg att herrarna på vägen hem skulle vika in till honom och dricka seltern; Edelfelt kom hem klockan 6 i morse.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
Cederström är densamme som förr – nu börjar han skälla på svenskarne också, förut var det bara på fransmän, republikanare och lilla Bernadotte.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16. huhtikuuta 1884
Cederström är här – hans giftermål är eklareradt och fru Reuterskiöld har ansett sig för hans skull ta emot friherrinnan C. Fru R gjorde det hyggligt och värdigt, men den der tjocka fru Jäder f.d. numera fru Cederström blir ej mera sympathisk för det. Det är sorgligt för Cederström som måste bli allt mera förfärad af denna kontakt.
Paris 18 dec. 85 18. joulukuuta 1885
Edelfelt besökte Munthe med Salmson, Cederström, ung baron Beck Friis, som är så pojkaktig att Edelfelt inte kan förstå hur han är medlem av den diplomatiska kåren.
Cederström var tröttande med sin reaktionära radikalism, gamla officersvitsar och kraftuttryck, missförstående av konsten.
Paris lördag d. 11 dec 86 11. joulukuuta 1886
Edelfelt ska gå till Cederström för att se hans nya tavla.
Paris Onsdag d. 22 dec 1886 22. joulukuuta 1886
Edelfelt fäktar hos Cederström.
Cederstöm skäller alltid ut någon eller något.
Edelfelt går nu till Cederström för att fäkta; det är en korpral från republikanska gardet som ger lektionerna.
Paris d. 18 januari 87 18. tammikuuta 1887
Den svenska prinsen har anlänt idag; Cederström är "affairé", strängt sysselsatt, även om han inget har att göra med prinsens artistiska uppfostran; Cederström känner "moraliska ansvaret"; Edelfelt konkluderar "Viktighet viktigihet du är stor i Norden!"
Paris d. 1 februari 1887 1. helmikuuta 1887
Prins Eugens morbror, storhertigen av Nassau, har varit på genomresa i Paris, under resa till Cannes, och har gett middag, där Cederström lär ha förvånat genom sin uppkäftighet.
Prins Eugen börjar kanske fäkta med Cederström och Edelfelt.
Paris d. 14 februari 1887 14. helmikuuta 1887
Cederström och Edelfelt ska fäkta i Tuemois ateljé; det återstår att se om prins Eugen kommer med; prinsen har höga tankar om Cederströms och Edelfelts kunskap i fäktning, han vill därför inte börja fäkta med dem genast.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26. helmikuuta 1887
Prins Eugen har lovat fäkta med Edelfelt och Cederström, men det har inte ännu blivit av.
Paris d. 24 mars 87 24. maaliskuuta 1887
Balen för prins Eugen var lyckad, den var fint arrangerad av Wahlberg m.fl.; balen påminde om Paris under kejsartiden: Wahlberg, Pirre Horn, Cederström, Lewin och en massa sångerskor påminde om tiden före 1870 [år 1870, under fransk-preussiska kriget, avsattes franska kejsaren och republik infördes i Frankrike].
Stockholm tisdag 28 okt 91 28. lokakuuta 1891
Jag har dessutom konstaterat att jag lider af mask – och har varit hos en berömd läkare, professor Medin, som ordinerat mig en kur) – men att genomgå den persen nu, midt i brådskan, det blir väl omöjligt, och fastän jag ej mår bra, tror jag ändå att jag skjuter upp det till min hemkomst. I morgon är det nämligen stor fest för mig. Jag kunde aldrig tro att det skulle blifva något så storartadt då prof Montelius kom och bjöd mig på enkel middag om onsdag på Hôtel Continental. Nu ha de emellertid skramlat ihop mycket folk. Montelius, Hildebrand hela Nationalmusum, Cederström, Nyblom med fru och dotter, Bjorck, Millets, Snoilsky m.fl. hvad det blir förskräckligt att hålla tal. Jag har redan börjat skrifva det. Jag kunde ej riskera att ta maskkur dagen innan denna historia, – kan Mamma förstå.
Paris 26 mars 1895 26. maaliskuuta 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.
Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
I går var jag med Ellan i Champs Elysées – – Jag är alldeles galen i några unga engelsmän, Brangwyn d'Harcourt, Sidney Brown – de äro de bästa på utställningen – alla pojkar på 25 år. Brangwyn har en packe miraculeuse som öfvergår allt förstånd, som är så vacker, så sagolik så herrliga! Cederström som var der, begrep den ej – det förvånar mig icke, ty om man också kan måla Carl XIIs stöflar behöfver man derför ej begripa sig på poesi.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Till prins Eugen är jag bjuden på middag i morgon kl. 6. Rosen, Bergh, Björck, Cederström äro der också. Rosen sade att middagen var för mig.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
På konstnärsklubben i torsdag träffade jag Bergh, Larsson, Cederström Björck m.fl. Jag blef invald i klubben på lifstid, och Larsson höll ett mycket herrliga tal till mig. Sedan gick jag och spatserade, gata upp och gata ned med Björck, Richard Bergh och Tor Hedberg ända till kl. 2.