Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

friherre, ryttmästare, son till Alexander och Adelaide Leuhusen

Thorsdagen d. 8 Augusti 1872. 8. elokuuta 1872
Den yngste, Edvard Leuhusen, har varit sjuk; tante Adelaide Leuhusen har fruktat för bröstinflammation; amman har också insjuknat; en slags förstämning har vilat över huset de sista dagarna.
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
Gustaf Leuhusen skriver studenten vid Jönköpings läroverk, åker på våren till Carlberg och blir om två år officer vid Smålandshusarerna; lille Fredrik Leuhusen har ännu de vackra ögonen, det ena större än det andra; Edvard Leuhusen är en riktig "truls", tjock och finhylt; de två ungdomarna har en fransk guvernant vid namn Bonenfant som ser ut som ett barn och går med två långa flätor i nacken; de små talar tämligen bra franska; Tante Iden Leuhusen ser fortfarande bra ut, det är ett nöje att se på henne.
Alexandra Edelfelt får inte förvåna sig över att det han skrev i går var så osammanhängande; Edvard och Fricke-pojken Leuhusen stod bredvid bordet och pratade ideligen; han ber innerligt hälsa till syster Ellen Edelfelts grav och omfamna Anni och Blis [Berta] Edelfelt.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10. heinäkuuta 1879
Gossarna Leuhusen har vuxit; Gustaf blir officer i höst; Reinhold är med en eskader i Spanien, Edelfelt förde ett brev från honom daterat i Barcelona från baron Alexander Leuhusen till tante Adelaide Leuhusen; tante Leuhusen håller av Edelfelt, även om det främst är för att han är Alexandra Edelfelts son.
I Malmö telegraferade Edelfelt till Eljert Mobeck som tillsammans med farbror Alexander Leuhusen mötte honom på Jönköpings station; Mobeck gav honom en gammal paletå och en resemössa för den regniga färden med skjutshästar till Grenna; Edelfelt hade fått rekommendationsbrev till doktor Axel Ulrik Quennerstedt, som rådde honom åka med två Visingsöbor som kommit för att hämta djurläkare Florén; Florén har varit 7 år i Amerika och ett år i Finland; de kom på en timme till Visingsö, där det hällregnat som överallt i Svealand den dagen; Edelfelt hittade Edvard Leuhusen som meddelade att modern Adelaide Leuhusen var i skolhuset på en missionspredikan som hölls av en kolportör från Jönköping; tant Leuhusen kom med guvernaten, fröken Berg, som Edelfelt tidigare träffat hos Ekströms; tant Leuhusen är sig lik och hade tusen frågor om Alexandra Edelfelt och småsyskonen; Edelfelt hämtade med Brita sin nattsäck från gästgiverigården; Visingsö var makalöst vackert, ön är så smal att man ser vattnet på båda sidorna och Öst- och Västgötaland i fonden; Oskar Dickson har inrättat ett stort fasaneri på ön; de flesta skollärare från Jönköping bor därute, bland annat lektor Zellerstedt som var Leuhusens granne på Granbäck; tant Leuhusen trivs på prostgården; prosten är allvarlig och gammal och har i sin ungdom varit adjunkt hos Esaias Tegnér.
Trots att regnet öste ner satte sig tante Adelaide Leuhusen, pojkarna Fredrik och Edvard Leuhusen, fröken Berg, jungfrurna och kyrkovärden på Visingsöfordonet remmalag (en madrass läggs på en fyrhjulig flat kärra och passagerarna sitter med ryggarna mot varandra och benen hängande i luften); de såg kyrkan, Pehr Brahes gåvor till kyrkan och Brahegraven; ångbåten till Jönköping gick klockan 2; tante Iden försökte förgäves få Edelfelt att stanna längre och lovade skriva till Alexandra Edelfelt.
Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel –
Tante Leuhusen tycktes vara mycket nöjd med den minnes värda färden till Finland i fjol – hon kunde icke nog prisa Mamma och flickorna, hvilka hvar i sin stad och i olika genrer voro idealiska. Vi talade naturligtvis mycket om gamla tider i Jönköping, med Mobeck (som nu är i Australien) Jag erfor då bl. a. att den friherrinnan Ramel som jag träffat här är lilla Hildur Ekström som jag sett som barn i Jönköping. Hon är Kokis vän, pratar mycket och ser bra ut men är icke något ljus efter Kokis förmenande. Det är ledsamt att Edvard Leuhusen alls ej har modrens alltid så vackra ögon – han ser intet vidare bra ut, black och tjock Jag hoppas, som sagdt, att Tante Leuhusen redan skrifvit om detta kära möte
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Reinhold Leuhusen var häruppe – berättade mycket om bröllopet och bad mig på det enträgnaste komma och besöka honom på slottet der han bor med sina prinsar.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
*E. Leuhusen med fru voro här på visit – jag var dock ej hemma.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
Edvard Leuhusen med fru bo här på hotellet på en dag – de voro just nu här och besvarade min visit, och bådo ifrigt helsa Mamma. Mamma vet att han är en berömd ryttare, tränar sig förskräckligt och vinner pris, som Willebrand hos oss. Hans unga fru ser otroligt barnslig ut, gladlynt och snäll.