Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

enligt tradition författare till eposen Iliaden och Odysséen

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Homeros
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23. syyskuuta 1872
Edelfelt kan inte se sig mätt på vissa konterfejer [porträtt] på Gripsholm, bl.a. amiral Fredrik Chapman och baron Erik Stael från Gustaf III:s tid; med konsten förhåller det sig på samma sätt som med poesin, den går inte framåt med åren utan håller sig lika till sitt väsen, även om smak och tidsandan trycker "sin egendomliga stämpel"; inget i samtiden kan överträffa Davids psalmer eller Homeros, Phidias marmorstatyer och tavlorna av renässansens mästare.
på Östersjön, nära Bornholm, d. 28 Sept. 28. syyskuuta 1873
Makalöst vackar var solnedgången föregående afton; då solen sjönk ned i havet gjorde det fullt skäl för sitt Homeriska epitet: det vinfärgade.
Antwerpen några dagar före jul 1873. 20. joulukuuta 1873
Här har Edelfelt de största och ädlaste exemplen; då han ser Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck njuter han i stora, långa drag den friska atmosfär som omger dessa "stora andar"; han har läst Antoine Wiertz Rubens; Wiertz kallar Rubens målarkonstens Homeros.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15. helmikuuta 1874
Beträffande concoursen övertalade Jules Dubois Edelfelt att delta i skrivningen i historia; professor Goemaere sade att han får skriva på svenska, konstakademien var skyldig att översätta svaren till franska; Edelfelt blev förargad över att inte ha fått veta detta förut; uppgifterna bestod i att ge en kulturhistorisk bild av den Homeriska perioden, och att beskriva vad man skulle välja om man fick i uppgift att i fyra frescomålningar illustrera Greklands historia från 500 till 470 f.Chr; de fyra händelser Edelfelt valde var: 1. Underrättelsen om segern vid Marathon i Athen, nedanför Akropolis där budbäraren hinner utropa sitt Nike-seger! innan han döende faller ner; 2. Leonidas vid Thermopylæ; 3. Slaget vid Salamis; 4. Themistocles återvänder till Aten efter striden och mottas av stadens tacksamma kvinnor.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1. heinäkuuta 1876
I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.
d 21 dec 1880. 21. joulukuuta 1880
Gunnar Berndtson saknar schwung; Edelfelt känner väl till naturer som inte är som han, han kan hålla av dem, men aldrig bli förstådd av dem; föregående dag kom de inte på litteratur: Émile Zola, Alphonse Daudet, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac, Victor Hugo, Voltaire så till romare och greker och sist till Homerus; Alexandra Edelfelt ser att han riktigt skrävlade om allt; på morgonen hade han i tre timmar pratat om dessa saker med Pascal Dagnan och Gustave Courtois; det verkligt konstnärliga, som gör att Flaubert är artist, då Zola inte är det, som ställer Victor Hugo i främsta ledet trots all dårskap, tycktes vara hebreiska för vännen Berndtson; i förståndiga människors ögon är man blixtgalen då man ställer högre frågor än mat och dryck, kläder och föda och sin ekonomiska framtid; är man inte själv skald då man tänker och känner varmt, även om man hindras att uttrycka tanken klokt, den inspiration som är det härligaste och lyckligaste på jorden, och som Alfred de Musset avser då han skriver "ce petit battement de coeur que je connais si bien" [denna lilla hjärtklappning som jag känner så väl].
Paris d. 25/I 87 25. tammikuuta 1887
Prins Eugen är i Paris för att måla; konstnärerna strider om i vilken ateljé prinsen ska studera, precis som sju städer i tiden stred om hedern att ha fött Homeros.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
– Sedan kl. 10 har jag varit ute först på museet, det jag hade ett behof att lägga mig på knä framför många taflor, och det jag bestämdt går i morgon igen. – Sedan gick jag till Hohenzollern Museet, Monbijou slottet – och ångrar det ej. Sjelfva det lilla envåningsslottet är så 1700 taliskt fint och minnena från Fredrik den store äro "högst intressanta". Bl.a. såg jag der en temmeligen dålig aqvarell af Menzel, – Fader Homeros slumrar ju också ibland. Men museet, museet!! – hvad det är gudomligt att se gammal konst, och sådan konst igen. Holbein Dürer Velasquez kommer nog Bertha, ihog från Berlin, icke sant – nå väl de bli bara vackrare år från år. Någon gång tänkte jag deruppe: "hvad ha vi andra till att skapa mer?" men vi ha nog ändå en hel hop. Det är roligt att se ett så ordnadt museum som detta. Tyskarnas method kommer här på sin plats.
Paris 4 mars 1895 4. maaliskuuta 1895
Dagnans stora målning för Sorbonne föreställer (bara skizzen är gjord) Apollo och Muserna. – Muserna som bilda en halvcirkel omkring Apollo äro makalösa – de stå med armarna på hvarandras skullror Apollo sjelf stöder sig på pegasen – uppför bergskanten ser man Homerus Pindarus Virgilius komma gående. Det är mycket vackert i färgen och har något originelt och fint. Pegasus blir värst: denna stora hvita häst med vingar blir svår att göra så att den verkligen ser gudomlig ut.