Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

d.y., belgiskt konstnär, son till skalden Jan Van Beers

Antwerpen d. 6 December. – 6. joulukuuta 1873
Lite barnslig framstår den ofantliga vikt man lägger på denna tävlan; Edelfelt nämner som exempel Jan Van Beers, son till den flamländska skalden och litteratören Jan Van Beers, vilken inte väckte Jozef Van Lerius behag och placerade sig efter både Jozef Van Ryssel och Peeters i concoursen [tävling]; Van Beers lämnade konstakademien och senaste veckan ställde han ut mästerligt målade tavlor på Cercle artistique; amerikanerna tycker inte om tävlingen, och inte om de skolpojksaktiga institutionerna heller; Edelfelt ger dem rätt.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
Edelfelt fick besök av den unge antwerparen Jan Van Beers, som väckt stor uppmärksamhet på årets salong med sina extravaganta tavlor (en häxprocess under Philip II och Carl den godes begravning 1127); han hade med sig en ung ryss Émile Eisman Semenoffskij som genomgått Antwerpen akadmien och berättade att finländaren Ritz ligger mycket sjuk därborta; stackars Ritz, kanske ändå sjukdomen går över med Guds hjälp och den flitiga Ritz kan fortsätta på den bana som dittills bara haft törnen.
Jan Van Beers ville göra Edelfelts bekantskap och sade att hans tavla väckt uppmärksamhet på Salongen; Van Beers häxprocess är en enorm tavla med över 200 huvuden; häxan har han gjort till en modern pariserconcierge [portvakt] med sjal och mössa; uttrycket då hon förbannar kardinalerna som dömt henne är mästerligt; mitt bland kostymer från 1500-talet sitter två moderna engelsmän; Van Beers säger öppet att han gjort dessa anakronismer för att väcka uppmärksamhet; Edelfelt tycker det är ett oförskämt humbugsökeri.
d. 11 Juni 77 11. kesäkuuta 1877
Edelfelt har genom Jan van Beers fått den sjuke Ritz adress i Antwerpen: Ritz läkare säger att om förbättringen i tillståndet fortsätter skulle det vara viktigt att han om en månad åkte till Ems på kur; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt meddela doktor Wilhelm Lavonius, Ritz möjliga pengabehov kan bara avhjälpas av hans protektorer i Finland.
Paris d. 13 Febr. 13. helmikuuta 1878
Edelfelt var med Rafael de Ochoa och Julius Stewart hos Jan Van Beers; för mycket blague [skämt] i hans saker; han har igen riktiga galenskaper på duken, får se om de antas på Salongen eller världsexpositionen [världsutställningen].
d. 9 juni 9. heinäkuuta 1879
Salongen är upplyst med elektriskt ljus om kvällarna; Edelfelt var där föregående dag och såg att många talanger, som Jan van Beers och Józef Chelmonsky inte har fått medalj; möjligen beror det på att de är utlänningar; Hugo Salmson och August Hagborg hade valt fransk bondgenre som nu är på modet och kunde därigenom beveka juryn.
Paris d 29 Maj 2dra dag Pingst 1882 29. toukokuuta 1882
Det är märkvärdigt hvad många våga skicka ofärdiga skizzer, illa tecknade och usla. – Det är farligt om man redan har ett namn. Jan van Beers t.ex. har skickat en horrör.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
Förfärligt trött att hänga, deruppe hela gårdagen, gick jag hit och åt middag med St Marceaux, Boldini och Van Beers.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
Expositionen hos Petit är icke märkvärdig – Bastien Lepage har ett mästerligt porträtt af gumman Drouet som dog i fjol, Victor Hugos mångåriga väninna. alldeles förbaskadt bra. Carolus Duran och Stevens också bra saker – den senare ungefär likadana saker som i fjol – fina i färgen men själlösa. Beraud, Jan van Beers Egusquiza äro utusla. Dagnan, Courtois, Boldini, Sargent de Nittis och Madrazo deltaga ej, likaså jag.