Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

författare

Antwerpen d 11 December 11. joulukuuta 1873
På konstakademien målas det flitigt; det behövs ofantligt mycket övning för att komma underfund med målningstekniken, och Edelfelt tror som Jozef Van Lerius: "Ça viendra" [det kommer], inget konstverk skapas ”i första hugget”: Madmoiselle Emilie Björkstén tror att Rafael målade sin Sixtinska madonna med några genialiska penseldrag och att Bertel Thorvaldsen ”högg i marmor sina qval”.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Jag är så hjertligt glad öfver att Mamma nu verkligen blir bättre. Det som jag mest fröjdar mig åt var Emelie Björkstens verser. icke för hennes skull utan för att de bevisa att Mamma har lefnadslust och godt humör, de bästa tecknen på helsa. –
Farväl för denna gång jag måste sticka det här i postlådan. Gud låte Mamma fortfarande få bli friskare dag för dag. Som sagdt, Emelie Bs verser voro för mig bättre än alla verldens läkarintyg. Tacka flickorna som skrifvit så snällt
London 14 april 1901 14. huhtikuuta 1901
I allmänhet har Jag haft ett nöje af måleriet detta år som aldrig förr tror jag – "konsten är min brud" lät Emilie Björksten mig säga. Detta hindrar ej att jag bittert saknar Er allesamman bruden Ellan och barnet Kicki, och gläder mig mycket åt tanken att snart få återse Er Tusen helsningar till alla från Mammas Atte.