Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

elsassisk fransk konstnär

Lähteet

Påsklördag 1877. 31. maaliskuuta 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Léon Bonnat, Alfred Stevens och Jean-Jacques Henner är vardagsgäster i huset; förutom konst talas det också politik; där samlas många senatorer och deputerade från vänstern.
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Samma dag som den stora militärrevyn var Edelfelt, Gunnar Berndtson och Gustaf Philip Armfelt bjudna på middag hos Koechlins: Léon Bonnat hade fått förhinder, men där var också Jean-Jacques Henner, Jean Benner, Joseph Mezzara, Louis-Frédéric Schützenberger, en doktor Tourant och en Madame Cazeau; Edelfelt fick även denna gång sitta bredvid Mademoiselle Florence Koechlin.
Koechlins beklagade att Edelfelt inte fått medalj; Jean-Jaqcues Henner, som är medlem i juryn, sade att Edelfelt varit nära, det behövdes minst 11 röster, Edelfelt hade fått 9; Henner sade senare att de speciellt fäst sig vid Klas Flemings lik och uttryckena; Edelfelt tröstas av att spanska målare som Martín Rico och Santiago Arcos, eller Józef Chełmoński aldrig heller fått någon belöning; Edelfelt blir allt mer övertygad om att det är svårare för utlänningar än för fransmän att klara sig bra; Edelfelt tror inte att han fått 9 röster, i så fall borde han ha fått en mention honorable [hederomnämnande]; Pietro Krohn var klokast då han frågade Edelfelt om denne ansträngt sig till det yttersta med tavlan – nej; därför skall Edelfelt nästa gång göra bättre; Krohn har obegränsat förtroende för Edelfelts förmåga, men ger inte mycket för hans energi.
Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Porträttet av Gustaf Philip Armfelt hänger i galleriet bredvid saker av Jean-Jacques Henner, Jean-Joseph Benjamin Constant och Léon Bonnat; porträttet tar sig bra ut, det är något duktigt och koloristiskt i målningen, som Edelfelt inte alltid har.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
För att få rätt färgstyrka har Edelfelt ett par porträtt av Jean-Jaques Henner bredvid då han målar; Fru Koechlin och Mademoiselle Hortense [Florence?] är där varje dag; de tror att porträttet blir en riktig succé på Salongen; Alfred Koechlin muttrar ibland över att hans korrespondens och små göromål som han vanlgitvis gjorde undan på morgonen nu kommit i oordning; Edelfelt har lovat honom ledigt några dagar nästa vecka.
Paris d. 15 febr. 1880 15. helmikuuta 1880
Alfred Koechlins porträtt är färdigt, med undantag av fonden; Léon Bonnat sade att färgen var utmärkt, likheten slående, men klandrade en del saker i teckningen; efter att själv ha mätt och gått igenom det hela fann Bonnat konstruktionen inte vara så galen som han först trodde och tog tillbaka det som han sagt om teckningen; Koechlins är mycket nöjda och porträttet ser bra ut då det hänger i salongen mellan Bonnats och Jean-Jacques Henners arbeten.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Alfred Koechlin är tillbaka; han skrev att juryn funnit Haikotavlan "något hård i färgen", men att porträttet ansetts utmärkt bra och antagits med acklamation; Koechlin avslutar brevet med att Jean-Jacques Henner talat om medalj; Koechlin tycker mycket om Haikotavlan och menar att juryn inte förstår sig på det fina i kråksången.
Måndag d. 7 Februari 81 7. helmikuuta 1881
I går på soirée hos M. Pasteur, fadren. En massa äldre herrar: l'Academie française och l'Institut voro väl representerade. Paul Dubois blef jag presenterad för, och med Henner talade jag. En ung vicomte d'Angely, som för resten varit här hos mid många gånger läste upp ett fantastiskt poem skrifvet af en af hans intima vänner Han läste dikten utmärkt bra, men sjelfva poemet uppväckte den lifligaste diskussion. Den var alltför mycket i Edgar Poes genre för att falla alla dessa vetenskapsmän i smaken. Då M. Bertin, rector för l'Ecole Normale, sade om verserna: "c'est de l'épilepsie" var domen fäld – d'Angely var rasande, ty han har en varm beundran för författaren, en M. Salmon.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Mr Pasteur, fadren, har gjort mig den äran att beställa ett litet porträtt af sin son hos mig 1000 frs bara hufvudet. De öfriga porträtten i familjen äro gjorda af Henner och Dubois, det gäller således att göra något bra.
Odaterat fragment 1. tammikuuta 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
Paris d. 1sta Maj 1885 1. toukokuuta 1885
Salongen är sig lik år efter år; konstnärerna målar samma sak år efter år, som Benjamin Constant, Henner, Laurens.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Så här ungefär är porträttet hon sitter vid sitt skrifbord på hvilket står en liten byst af Pasteur bakom ett fönster med nedfällda persienner och hvita gardiner framför. hon sjelf i svart naturligtvis med en slags sorgmössa à la Medicis, som ger en viss stil. – Det är något af Mammas första porträtt i anordningen. Då jag varit rätt väl disponerad har utförandet blifvit kraftigt och friskt – om jag bara kan låta bli att gå och förstöra det. Att der i rummet bredvid finnas taflor af Bonnat, Henner, Paul Dubois o.d. Som jag alltjemnt går och ser på gör väl också att jag försöka göra så bra som möjligt.